Hearing om signalspaning för polisiära behov

Fick ett tips om att det den 30 september 2009 hållits en hearing om signalspaning för polisiära behov, vilket var en nyhet för mig. Det verkar som inbjudan till denna hearing endast gått till en begränsad grupp, annars hade jag gärna gått dit för att lyssna.

Alldeles oavsett, Advokatsamfundet redogör för denna hearing på sin hemsida och där finns även yttranden från ett antal myndigheter samt Advokatsamfundet. När Anders Erikssons utredning om signalspaning för polisiära behov presenterades var närmast all media och bloggare positiva. De enda som var skeptiska var de borgerliga representerna i Anders Erikssons referensgrupp samt Justitieminister Beatrice Ask (m). Låt mig påminna med ett citat när utredningen presenterades.

Expressen skriver följande.

Tycka vad man vill om signalspaning, men om Erikssons förslag går igenom blir lagstiftningen kring FRA:s kablar nästan så skarp som det bara går. Rättssäkerheten och integriteten värnas så långt det är möjligt med sanktionerad massavlyssning. ... Om utredningens förslag, med riktig domstolsprövning och ordentliga restriktioner går igenom, har integriteten och rättssäkerheten klart bättre lagstöd än den någonsin hade fått från någon av de tidigare drivande S-ministrarna som Thomas Bodström och Leni Björklund.

I ärlighetens namn var jag själv ganska positiv men skrev samtidigt följande i direkt anslutning till att utredningen presenterades:

FRA ska kunna signalspana för polisens räkning inte bara för att avslöja och förhindra brott utan även för att utreda brott (dvs när förundersökning pågår). Här hade fyra av de sju riksdagsledamöterna i Anders Erikssons referensgrupp reserverat sig. ... Det här innebär alltså en expansion för vilka ändamål signalspaning får användas. ... Det ska finnas en spärr där överskottsinformation hos FRA rörande brottslighet ej får överlämnas till polis ... Traditionell media har blåst upp detta till en stor nyhet, men jag har uppfattat att gällande reglering av förhållandet mellan FRA och SÄPO/polisen [redan] innehåller en sådan spärr"

I Newsmill skrev jag också en artikel i positiv ton. Samtidigt påpekade jag följande.

Frågan om FRAs trafikdatalagring är relevant även för Erikssons förslag om signalspaning för polisiära behov. Även om polisen endast kommer ta del av en bråkdel av all kommunikation, så bygger denna spaning på att FRA får tillgång massiva mängder kommunikation som myndigheten gallrar, registrerar, lagrar, bearbetar och analyserar för polisens räkning.

Jag ska nu läsa igenom ovan nämnda yttranden. Har redan börjat med signalspaningsnämndens yttrande. En av medförfattarna är nämndens ordförande Runar Viksten som jag har stort förtroende för. Som en anekdot kan nämnas att han var ordförande i rättegången mot Jackie Arklöv beträffande folkrättsbrott, ett mål med flera intressanta och komplicerade frågeställningar. Jag har skrivit två artiklar om Arklövrättegången, en på svenska och en på engelska. Signalspaningsnämnden skriver följande i sitt yttrande vilket jag kan skriva under på. Se mitt citat ovan i Newsmill.

Förslaget i betänkandet innebär att polisen får befogenhet att lägga vissa underrättelseuppgifter på Fra som endast får besvara ställda frågor och inte lämna något råmaterial vidare till polisen. Detta lyfts fram som en tillfredsställande ordning eftersom polisen inte fårtillgång till något överskottsmaterial som kan missbrukas i utredningssammanhang (se bl.a.s. 115 ö och s. 148 i betänkandet). Synsättet är alltför inskränkt. Människors integritet påverkas redan då informationen inhämtas, och ur integritetssynpunkt torde sakna betydelse om det är FRA eller polisen som får del av överskottsinformationen.

Min utgångspunkt är att polisen i brottsutredningar och för underrättelseändamål behöver kunna avlyssna och övervaka elektronisk kommunikation. Det är dock inte givet att detta måste ske med signalspaningsresurser där statliga myndigheter ges fysisk tillgång till hela kommunikationsflödet. I övrigt vill jag vänta med att sätta ner foten.