Kursändring beträffande upphovsrätt
På DN-debatt presenterar Moderaternas rättspolitiska talesman Henrik von Sydow och partisekreterare Per Schlingmann en kursändring beträffande upphovsrätt. Har inget att tillägga utöver vad Mårten Schultz och Nicklas Lundblad skriver. Folkpartiets landsmöte beslutade i november att verka för en utredning om en ny upphovsrättslag. Då är moderaternas inspel välkommet.
Många beklagar sig över att moderaterna diskuterar saken i termen av rättigheter, t.ex. skriver von Sydow och Schlingmann att "[d]en enskilde ska ha rätt till frukten av sitt skapande". De vill istället att vi ska diskutera saken i termer av samhällsnytta. Jag tycker båda aspekterna är viktiga. Är det någon som vill att vi i övervakningsdebatten ska sluta att formulera rätten till privatliv som en rättighet och endast diskutera frågan i termer av samhällsnytta? Varför blir upphovsrätt per automatik någon form av suspekt naturrätt när rätten till privatliv tas som en given rättighet av samma debattörer? Rättigheter skapas och upprätthålls av människor, ingen högre makt kan hjälpa oss med det.
10 kommentarer:
Jag är en av "De" som vill diskutera saker i termer av sammhälsnytta då jag inte anser att upphovsrätten är en äganderätt.
Och anledningen till att vi klagar på moderaterna här är för att de vill ha kakan och äta den.
först skriver de "Upphovsrätt är inte äganderätt" men bara fyra rader senare senare skriver de "Den enskilde ska ha rätt till frukten av sitt skapande" det grundläggande argumentet för upphovsrätt som naturrätt och äganderätt.
Att på så lite plats lyckas göra så katastrofala logiska misstag tyder ganska tydligt på att man inte vet vad man pratar om och förtjänar allt hån de kan få.
Dessutom så anser jag att din jämförelse mellan upphovsrätten och övervakningsdebatten inte stämmer. I övervakningsdebatten är det flera rättigheter som står mot varandra. Men det är det inte i upphovsrättsdebatten(Den ekonomiska sådana, den ideella är en annan femma) Där är det bara samhällsnyttan som skall maximeras.
Thomas Jefferson sa det bra redan tidigt 1800-tal
"He who receives an idea from me, receives instruction himself without lessening mine; as he who lights his taper at mine, receives light without darkening me"
Hela citatet med motivation finns på http://www.movingtofreedom.org/2006/10/06/thomas-jefferson-on-patents-and-freedom-of-ideas/)
"Är det någon som vill att vi i övervakningsdebatten ska sluta att formulera rätten till privatliv som en rättighet och endast diskutera frågan i termer av samhällsnytta?"
Jag tycker nog att det är skillnad mellan att freda sig från andras intrång i ens egna frihet och att vilja diktera hur andra människor, som på intet sätt skadar eller berövar dig något, ska bete sig i förhållande till dig.
Jag håller med om att rättigheter skapas och upprätthålls av oss människor, men då ligger det också an på oss att motivera varför vi utformar systemen som vi gör. Även om folk inte vanligtvis refererar till Gud längre är det ändå vanligt att lagen används för att argumentera för vad som är moraliskt istället för tvärtom.
Även om man försöker tillämpa principen om "rätten till frukten av ens arbete" på immateriella ting, så verkar det inte låta sig göras på ett konsekvent sätt. Vad är den avgörande skillnaden mellan det skapade och det upptäckta och varför ska rätten till frukten av ens arbete endast gälla det förra, när det senare många gånger kan vara långt nyttigare och kräva mer arbete och kreativitet? (tex. en vetenskaplig upptäckt) Är det givet att det sätt på vilket man har rätt till frukten av ens arbete ska ske genom att andra hindras från att ta del av det? Finns det inte andra sätt?
Det verkar svårt att härleda upphovsrätten ur några allmänna principer.
Att rena upptäckter undantagits från immaterialrättsskydd är uttryck för samma slags pragmatism som gett oss exempelvis citaträtten, det amerikanska "fair-use", bibliotek och möjligheten att kringgå normala regler för att exempelvis anpassa böcker åt synskadade. Ett motsatt system skulle inte fungera i praktiken helt enkelt.
Det finns egentligen bara två aspekter av upphovsrätten som jag tycker är vettiga att se utifrån ett individuellt plan:
1) rätten till erkännande (alternativt att i varje fall inte någon annan uppges vara upphovsman)
2) rätten att bestämma om och när ett verk överförs till allmänheten för första gången (när det är offentligt är det dock offentligt)
Punkt nummer 2 är ett bra integritetsskydd och har mer med moraliska rättigheter än ekonomiska att göra. Det förvånar mig att Piratpartiet nästan aldrig tar upp detta. Visst kvarstår problemen med få att lagen att efterlevas, men om man vill ha ett starkt integritetsskydd är det ändå en viktig markering.
Fördelen med samhällsnyttoperspektivet är att det är det enda som verkar ge något svar på hur omfattningen av och längden på upphovsrätten ska bestämmas. Det är ju nästan sinnessjukt att en ung konstnärs verk idag skyddas ungefär till år 2140. Det är resultatet av särintressens inverkan på politiken och just frånvaron av samhällsnyttoperspektivet.
Jag tycker för övrigt att moderaternas utspel framstår som litet mer ärlig, eller i varje fall tydlig, än folkpartiets. Moderaterna talar om rättighetsklarering, herrelösa verk och om en möjlig opt-out från de paternalistiska tendenserna i upphovsrättslagstiftningen. Just för att det inte är några riktiga publikfriarförslag tycker jag att det visar på att det finns en ärlig ambition. Folkpartiet hade inte någonting konkret i sin motion såvitt jag kunde se.
Jag säger det mest för att jag hade hoppats på litet mer från folkpartiet. Men jag hoppas ännu på att bli positivt överraskad.
Varför blir upphovsrätt per automatik någon form av suspekt naturrätt när rätten till privatliv tas som en given rättighet av samma debattörer?
Frågar du mig så skulle jag svara: För att det ena är en ekonomisk och det andra är en politisk rättighet.
Tor,
Man kan nog härleda upphovsrätten på olika sätt. När det gäller fildelning brukar jag göra det utifrån att ingångna avtal ska hållas.
Fildelning börjar med att en första person i en kedja eller nätverk olovligen kopierar något som samma person införskaffat lagligt, t.ex. genom att köpa en skiva i en affär. När man köper en skiva i en affär står det på skivfordralet hur den får och inte får nyttjas och spridas. Genom att kopiera och sprida materialet bryter den första personen i byteskedjan mot ett avtal som ingicks vid köptillfället.
Alla andra följande byten grundas alltså på att en första person brutit mot ett avtal.
Jag anser att ingångna avtal ska hållas och man ska inte befatta sig med material som tillgängliggjorts genom ett avtalsbrott.
Principen att ingångna avtal ska hållas har ett stort samhällsvärde och det ska göras så få undantag som möjligt från denna princip.
Nu kan man säkert hitta exempel på olovlig fildelning som inte börjat med en kopierad skiva, t.ex. radio- och TV-sändningar, men jag har uppfattat att detta tillhör undantagsfallen bland olovlig fildelning.
Mårten,
Bland de konventioner som finns skulle man nog definiera upphovsrätten som en kulturell rättighet. Då ska man komma ihåg att denna klassificering är gjord av människor och det finns inget som "objektivt" säger att vissa rättigheter är mer skyddsvärda än andra.
Tor tar delvis ansats i skillnaden mellan negativa och positiva rättigheter när han skriver "det är skillnad mellan att freda sig från andras intrång i ens egna frihet och att vilja diktera hur andra människor, som på intet sätt skadar eller berövar dig något, ska bete sig i förhållande till dig." Det är ett argument som förtjänar lite eftertanke.
Kulturella rättigheter kan både definieras negativt och positivt. Rätten till att få utöva kultur utan att andra hindrar en från detta är en negativ rättighet. "Rätten" att få ekonomiskt bidrag från staten att utöva en viss kulturform (se debatten om de fria teatrarna på DN Kultur) är en positiv rättighet.
Jag kopplar ju upphovsrätten till principen om att ingångna avtal ska hållas, pacta sunt servanda. Staten ska se till att det finns mekanismer för att upprätthålla denna princip, vilket kräver att det även finns mekanismer för att förhindra upphovsintrång från andra. Att förhindra upphovsrättsintrång kan man därmed se som en negativ rättighet (om man nu tycker att endast negativa rättigheter ska skyddas av staten).
Hej Mark,
Att avtal ska hållas är en självklarhet. Men avtal är inte transitiva/virala - den som befattar sig med ett visst material som omnämns i ett avtal mellan två andra personer kan inte automatiskt sägas ha ingått ett avtal även han. Det förutsatt att man inte uppfattar alla typer av lagar som avtal förstås, men det skulle vara en litet udda användning av ordet.
Upphovsrätten måste bygga på något mer än avtalsrätten för att fungera och för lagstiftaren måste det därför finnas något skäl till att försöka upprätthålla den. Säg att jag säljer en veteranbil och i kontraktet med köparen stipulerar att bilen ska bevaras och inte plockas isär för reservdelarnas skull. Om då min köpare säljer bilen vidare till en tredje person som går min vilja emot, varför skulle då staten blanda sig i vad denne tredje person gör?
Nej, jag tror att både du och jag tror på att i möjligaste mån respektera folks vilja, men om du inte vill ändra lagstiftningen så att det täcker även fallet ovan så undrar jag om du inte låter ditt stöd för upphovsrätten oavsiktligt färga en aning ditt sätt att argumentera för den.
Som jag ser det bör rättssamhället se till att avtal följs, men den principen handlar om avtalen i sig och inte det som är föremålet för dem. I den mån lagstiftningen går längre bör det vara för att tillse att individuella friheter inte kränks (främst negativt definierade sådana) eller att något slags kollektiv nyttighet uppnås. I fallet med den ekonomiska delen av upphovsrätten vill jag nog fortfarande påstå att det främst handlar om en kollektiv nyttighet - "to promote the Progress of Science and useful Arts" som det uttrycks i den amerikanska konstitutionen.
"Att förhindra upphovsrättsintrång kan man därmed se som en negativ rättighet (om man nu tycker att endast negativa rättigheter ska skyddas av staten)"
Jag förstår hur du tänker, men är mycket tveksam till den tolkningen. För att en negativt definierad frihet ska kränkas krävs i regel någon form av tvång. På vilket sätt utövar den som gör intrång i någons copyright ett tvång mot rättighetsinnehavaren?
(Märk väl att jag inte argumenterar emot upphovsrätten i sig, utan bara ditt sätt att argumentera för den)
Oavsett vad upphovsrätten säger eller inte, ställ er frågan: Är det rimligt med avtal som stipulerar att ett masspublicerat verk måste betraktas som en hemlighet?
En hemlighet är ett stycke information som inte får spridas. Sett ur den synvinkeln och att varje människa idag har en närmast gratis tryckpress med global spridning. Hur kan någon ens förvänta sig att sådana avtal skall respekteras? Om fler än en vet om en hemlighet, så är det oftast en för mycket.
Som jag ser det så måste upphovsrätten begränsas till publicering i vinstsyfte, den går inte att uppräthålla annars, inte utan ett mycket otäckt samhälle som ingen av oss vill leva i.
-Magnus
Allt detta teoretiserandet och alla dess "förslag" är bara spel för galleriet - Det hela kan kokas ned till att S - M - Fp - C och KD är simpla marionetter till Antipiratbyrån och IFPI - Organisationer som i huvudsak företräder den amerikanska film- och musikindustrin - Under hela den moderna svenska rättshistoria har det inte förekommit att man så uppenbart lagstiftar i den ena partens intresse och så fullständig ignorerar den andra. - Idag har vi över 2 miljoner hederliga svenskar som av lagen betraktas som brottslingar och man bemödar sig från lagstiftarnas sida att ständigt svartmåla våra fildelande landsmäns beteende och basunera ut den amerikanska film- och musikindustrins propaganda och deras tolkning av den svenska upphovsrätten
Dessa (S och Alliansen) lagstiftarna använder våra svenska upphovsmän som slagträ i debatten och påstår att dessa upphovsrättslagar behövs för att våra "kulturarbetare" skall kunna leva och få betalt - att upphovsrätt är detsamma som äganderätt - eller att fildela upphovsrättsskyddat material är detsamma som stöld - men sanningen är att det inte är dessa upphovsmän som har krävt skärpningen av upphovsrätten år 2005 eller IPRED som ger dessa amerikanska organisationer befogenheter att spionera på - hota och utpressa svenska medborgare - Sanningen är att det är den amerikanska film- och musikindustrin som inte bara i Sverige - utan i alla utvecklade länder med gigantiska finansiella resurser - mäktiga men korrupta politiker i USA och på andra häll - och med hot och påtryckningar försöker - oftast med framgång - få lagstiftarna att lagstifta i deras fördel och efter deras önskemål
Trots 10 år av pågående "illegal fildelning" har ingen någonsin sett en enda upphovsman som bevisligen har lidit ekonomisk skada på grund av den - Inte heller har man någonsin kunnat presentera trovärdiga vetenskapliga rapporter eller studier som har kunnat stödja den uppfattningen - Alla aktuella studier som däremot finns hävdar alla samma sak - At den sk illegala fildelningen varken skadar samhället eller upphovsmän - att dessa fildelare tvärtom är upphovsmäns största fans som köper mer musik - film och spel och som går på bio och konserter oftare än icke fildelare
Nu när valet närmar sig - så får vi nog se fler sk "debattörer och opinionsbildare" som kommer med det ena idiotiska förslaget efter det andra som utropas till dynamiskt eller en radikal åsiktsändring - men granskar man dessa förslag och argument närmare - då är de inget värda för våra över 2 miljoner (och ständig ökande) landsmän - IPRED kommer inte att försvinna - fildelning av "upphovsrättsskyddat material" utan vinstintressen och för eget bruk kommer inte att bli laglig och svenskarnas legitima rättigheter kommer inte att beaktas - Tvärtom - våra folkvalda lagstiftare deltar idag i hemliga (ACTA) förhandlingar organiserad av - just det - USA och där ett flertal länder med USA i spetsen - över huvuden på sina medborgare skall besluta om upphovsrättens - Internets och Internetoperatörernas framtida utformning och roll i samhället - Det märkliga är att bland dessa länder - även företrädare för den amerikanska film- och musikindustrin har fått delta och lägga förslag -
När besluten i den här hemliga klubben en gång har tagits - då kommer vi svenskar inte längre att kunna påverka besluten - utan våra lagstiftare kommer då att hävda att vi måste följa våra "internationella överenskommelsen" - Låter inte detta bekant?
Vad än Klamberg än påstår här på sin blogg - så han kan aldrig komma förbi dessa fakta - och till syvende och sist är även han ett språkrör för namnda amerikanska särintressen när han styvnackat försvarar nödvändigheten av alla dessa övervaknings- och kontrollagar i upphovsmäns namn
Skicka en kommentar