Internationell privaträtt

Jag har börjat att läsa Mosa Sayeds avhandling och har uppfattat att flera är upprörda eftersom avhandlingen lyfter frågan om vi i Sverige ska tillämpa olika arvsregler. Låt mig därför uppmärksamma att Sayed skrivit sin avhandling inom området internationell privaträtt som beskrivs på följande sätt på Stockholms Universitets hemsida.

Internationell privaträtt

Internationell privat- och processrätt (IP) är det område inom den nationella rättsordningen som reglerar juridiska problem med anknytning till främmande stat. Reglerna besvarar i huvudsak tre frågor: för det första vilket land som har domsrätt (jurisdiktionen), för det andra vilket lands lag som skall tillämpas (lagvalet) och för det tredje om en dom som meddelats i ett land kan åberopas i ett annat land (frågor om erkännande och verkställighet). De IP-rättsliga reglerna tillhör den nationella rätten men har i vissa fall koppling till den internationella rätten (folkrätten) då IP-rättsliga regler kan vara konventionsgrundade eller direkt tillämpliga EG-förordningar. Genom internationellt samarbete inom vissa rättsområden har konventioner med enhetliga IP-rättsliga regler antagits och fått global genomslagskraft, i andra fall har det internationella samarbetet varit regionalt begränsat (t ex inom Norden eller inom EU).

Ett exempel på när IP-rättsliga regler aktualiseras är vid tvister där parterna i ett avtalsförhållande (t ex ett köpeavtal) är bosatta i skilda länder och avtalet av den anledningen kommer att ha anknytning till två rättsordningar. Ett annat exempel är vid gränsöverskridande skador (t ex miljöskador) där ett oljeutsläpp från ett fartyg kan drabba fisket och markägare i flera länder. Även inom familjerätten har IP-rättsliga regler betydelse, t ex när en person byter hemland. Då kan frågor om tillämplig lag vid skilsmässa, bodelning, arvskifte eller testamente aktualiseras i det nya hemlandet.

Temat för Sayeds avhandling verkar för mig helt normalt. I avhandlingar vid juridisk fakultet är det helt legitimt att både deskriptivt beskriva vad lagen är och även ha synpunkter på hur lagen bör vara. Sayed skriver följande om sina teoretiska utgångspunkter.

Jag definierar denna studie på olika sätt. Det är framförallt en internationell privaträttslig studie, som primärt har till syfte att analysera innehållet i svensk internationell arvsrätt och de särskilda problem som är förknippade med svensk rätt och tillämpningen av islamisk arvsrätt i Sverige. I denna mening är studien rättsdogmatisk [en rekonstruktion av ett rättssystem]. Studien är också rättsjämförande. Rättsjämförande inslag betraktas som naturliga beståndsdelar av en internationellt privaträttslig studie. /.../ Avhandlingen bör även ses som ett inlägg i den pågående mångkulturella debatten. (sid. 20-21)

Vore det inte stötande att i vissa situationer tillämpa främmande rätt i Sverige? Detta är en bekant frågeställning inom internationell privaträtt och något som Sayed diskuterar.

Av [ordre public-förbehållet] följer att utländska bestämmelser inte skall tillämpas när de leder till resultat som är uppenbart oförenliga med grunderna för den svenska rättsordningen. (sid. 311)

Nu har jag inte läst hela avhandlingen och det är möjligt att jag skulle komma till en annan slutsats än Sayed hur lagen bör vara. I efterordet skriver han följande.

[K]varlåtenskap bör kunna fördelas enligt islamisk arvsrätt när arvlåtarens religiösa övertygelser sammanfaller med rättsordningen. (sid. 375)

Frågan är om detta ska regleras genom testamente (vilket till stor del redan är möjligt idag) eller om muslimer i Sverige ska presumeras vilja följa islamisk arvsrätt. Att personer genom testamente styr sitt arv dikterat utifrån arvstagarnas kön skulle jag som privatperson ha synpunkter på, men det är inget som jag anser att lagstiftaren bör styra mer än idag. En bröstarvinge har alltid rätt till sin laglott (7 kap. ärvdabalken). Jag är betydligt mer skeptisk till någon form av presumtion vad människor antas vilja i avsaknad av testamente och att detta avgörs av vilken folkgrupp arvlåtaren tillhör. På sidan 325 skriver Sayed följande.

Vad som gäller enligt egyptisk arvsrätt kan i viss mån sålunda uppnås i rent interna svenska situationer genom att arvslåtaren utnyttjar testamentsfriheten i svensk rätt.

Sayed tycks alltså argumentera att muslimer genom att skriva testamente i stora delar kan följa islamisk arvsrätt, något som jag personligen skulle tycka vara olämpligt (men inte olagligt) eftersom det systematiskt skulle missgynna kvinnliga arvstagare. Vad jag förstår förespråkar Sayed inte heller några lagändringar. Jag håller inte med Dilsa Demirbag-Sten när hon skriver att Sayed borde ha hänvisats till en annan fakultet än den juridiska. Jag tycker ämnet verkar utmärkt för en juridisk avhandling. Liksom professor och dekanus Torbjörn Andersson som skriver på SvD Brännpunkt anser jag att vi ska stå upp för den akademiska friheten.

Bloggar
Svensson, Hanna Wegenius, Gunnar Hökmark, Gulan Avci, Isobel, Jenny W (1), Jenny W (2)