Bevisning i Bjästamålet

Jag tittade på Uppdrag Gransknings reportage från Bjästa där två flickor våldtagits.

Kolla gärna 11 minuter i reportaget där ett polisförhör återges med den tilltalade angående den första våldtäkten som skedde på en skoltoalett. Han erkänner då gärningen och ger samma detaljer som målsägande (brottsoffret) gett. Vid rättegången ändrar den tilltalade sin historia och återtar sitt erkännande. Vid rättegången används inspelningen, målsägandens berättelse, stödbevisning i form av en lärare som träffat målsägande strax efter våldtäkten samt ett rättsmediciniskt intyg. Tingsrättens och hovrättens fällande domar framstår som övertygande.

Den tilltalades "stödförening" har lagt upp domen, men jag avstår från att länka till den eftersom den tilltalades namn framgår av domen. Med en sådan stödförening behöver man inga ovänner. Jag klipper ut några avsnitt ur tingsrättens bedömning.

Målsäganden, flickan A, har framstått som mycket trovärdig då hon hörts. Hennes berättelse har varit konsekvent, sammanhängande och detaljerad och har inte burit drag av några överdrifter. Hon har lämnat sin berättelse på ett behärskat sätt, men har ändå givit uttryck för den känsla av kränkning och obehag som den påstådda gärningen vållat henne. Hennes berättelse framstår därför som självupplevd. Det har heller inte framkommit någon omständighet som tyder på att målsäganden haft skäl att falskeligen tillvita den tilltalade ett brott av mycket allvarlig beskaffenhet.

Den tilltalade, som ändrat sin berättelse under utredningens gång, har framstått som i mindre grad trovärdig än målsäganden.

Vid en värdering av målsägandens och den tilltalades respektive berättelser gjord i belysning av den åberopade bevisningen i övrigt finner tingsrätten till att börja med att de uppgifter som lämnats av de av försvaret åberopade vittnena inte rubbar tillförlitligheten av målsägandens berättelse.

Innehållet i det åberopade rättsintyget underbygger också målsägandens erättelse och därmed åtalspåståendet. Det gör också vittnesmålen med Jonas Jakobsson, Mats Sjölund och med målsägandens mor. Den nu sagda bedömningen gäller i synnerhet Mats Sjölunds uppgifter som haft innehållet att [den tilltalade] för honom erkänt att han begått gärningen; detta trots att Mats Sjölund påpekat för honom att han inte skulle lämna ett erkännande blott på den grunden att han därigenom skulle undslippa det frihetsberövande som han var utsatt för.

Jag uppfattar att ovan nämnda Mats Sjölund var polisens förhörsledare inför vilken den tilltalade erkände, i närvaro av sitt ombud, den offentliga försvaren. Det mest upprörande med reportaget var omgivningens reaktion men det överlämnar jag till andra att kommentera.

Bloggar
Nina Larsson, Svensson, Nemokrati, Ann-Cathrin, Immanuel Brändemo, Utsikt från höjden