onsdag, mars 24, 2010

Bevisning i Bjästamålet

Jag tittade på Uppdrag Gransknings reportage från Bjästa där två flickor våldtagits.

Kolla gärna 11 minuter i reportaget där ett polisförhör återges med den tilltalade angående den första våldtäkten som skedde på en skoltoalett. Han erkänner då gärningen och ger samma detaljer som målsägande (brottsoffret) gett. Vid rättegången ändrar den tilltalade sin historia och återtar sitt erkännande. Vid rättegången används inspelningen, målsägandens berättelse, stödbevisning i form av en lärare som träffat målsägande strax efter våldtäkten samt ett rättsmediciniskt intyg. Tingsrättens och hovrättens fällande domar framstår som övertygande.

Den tilltalades "stödförening" har lagt upp domen, men jag avstår från att länka till den eftersom den tilltalades namn framgår av domen. Med en sådan stödförening behöver man inga ovänner. Jag klipper ut några avsnitt ur tingsrättens bedömning.

Målsäganden, flickan A, har framstått som mycket trovärdig då hon hörts. Hennes berättelse har varit konsekvent, sammanhängande och detaljerad och har inte burit drag av några överdrifter. Hon har lämnat sin berättelse på ett behärskat sätt, men har ändå givit uttryck för den känsla av kränkning och obehag som den påstådda gärningen vållat henne. Hennes berättelse framstår därför som självupplevd. Det har heller inte framkommit någon omständighet som tyder på att målsäganden haft skäl att falskeligen tillvita den tilltalade ett brott av mycket allvarlig beskaffenhet.

Den tilltalade, som ändrat sin berättelse under utredningens gång, har framstått som i mindre grad trovärdig än målsäganden.

Vid en värdering av målsägandens och den tilltalades respektive berättelser gjord i belysning av den åberopade bevisningen i övrigt finner tingsrätten till att börja med att de uppgifter som lämnats av de av försvaret åberopade vittnena inte rubbar tillförlitligheten av målsägandens berättelse.

Innehållet i det åberopade rättsintyget underbygger också målsägandens erättelse och därmed åtalspåståendet. Det gör också vittnesmålen med Jonas Jakobsson, Mats Sjölund och med målsägandens mor. Den nu sagda bedömningen gäller i synnerhet Mats Sjölunds uppgifter som haft innehållet att [den tilltalade] för honom erkänt att han begått gärningen; detta trots att Mats Sjölund påpekat för honom att han inte skulle lämna ett erkännande blott på den grunden att han därigenom skulle undslippa det frihetsberövande som han var utsatt för.

Jag uppfattar att ovan nämnda Mats Sjölund var polisens förhörsledare inför vilken den tilltalade erkände, i närvaro av sitt ombud, den offentliga försvaren. Det mest upprörande med reportaget var omgivningens reaktion men det överlämnar jag till andra att kommentera.

Bloggar
Nina Larsson, Svensson, Nemokrati, Ann-Cathrin, Immanuel Brändemo, Utsikt från höjden

6 kommentarer:

Purusha sa...

Jag skickade följande mejl till prästen Lennart Kempe efter programmet: Jag såg dig i kväll i Uppdrag granskning. Du blev intervjuad angående en skolavslutning och två elever, den ena ett våldtäktsoffer, den andre gärningsman. Det verkade som du hyste större medkänsla med gärningsmannen än med offret. Varför? Jesus såg ju först till de minsta och svagaste, även om syndare ska förlåtas. Kan du förklara ditt underliga beteende i TV?
Hans mejladress: lennart.kempe@svenskakyrkan.se

Anonym sa...

De här juristerna verkar vara otroligt duktiga på att läsa av personligheter. Första gången de träffar flickan och vet exakt hur hon skulle vara och bete sig efter något sådant här.

Vill inte försvara killen på något sätt. Tjejerna har blivit kränkta och samhället vänder dem ryggen, det suger. Men jag menar det låter verkligen som juristerna är psykologer och lögndetektorer på samma gång

Mark Klamberg sa...

Anonym,
Jurister har ingen särskild förmåga i förhållande till andra dödliga av att läsa personligheter.

Tingsrätten kan bedöma en persons trovärdighet exempelvis genom att jämföra personens berättelse med andra bevis, vilket tingsrätten gjort.

Vad är då dessa andra bevis? Domstolar är särskilt intresserad av vittnen och bevisning som står fristående till den tilltalade och brottsoffret. Vittnesmål från släktingar och vänner ses med viss misstänksamhet. Då blir lärarens berättelse om vad denna iaktaggit kort efter våldtänkten intressant. Likaså är rättsmedicinska intyg viktiga för att stärka eller sänka en målsägandes eller vittnes berättelse. Till detta kommer den tilltalades egen berättelse under polisförhöret som överenstämmer med vad målsäganade (brottsoffret) uppgett. Det gör att domstolen kan uttala sig om en persons trovärdighet. För detta behöver man inte vara psykolog eller lögndetektor.

Kraxpelax sa...

Man undrar verkligen. Men så är det med sex: ett minfält! Det bästa 'är att hålla sig borta frå hela rasket. Leve könlösheten! DEN är vad Jesus verkligen rekommenderar, och med all rätt.

Läsvärt.

- Peter Ingestad, Solna

Anonym sa...

Vad för definition har tingsrätten, och Svea Rikes lag, vad anbelangar trovärdighet. Vad jag vet finns det ingen definition och det innebär att det rör sig om ett enda tyckande. Utslaget må kanske stämma med hur det faktiskt gått till, men utslaget, vad som framgår, är ett enda tyckande baserat på kärandens tillbakatagna erkännande. Lärdomen här är: tala aldrig med utredarna utan lägg fram synpunkter och fakta för tingsrätten när de har blivit genomarbetade. Det är tingsrätten som dömer inte utredarna...

Mark Klamberg sa...

Anonym,
Det stämmer att trovärdighet inte är definierat i lagboken.

Huruvida det är tyckande måste var och en avgöra genom att läsa domen. Tingsrätten förklarar varför den finner målsägandes berättelse trovärdig. Jag har läst en hel domar och även arbetat på domstol. Bevisningen i detta mål är mycket övertygande, särskilt med tanke på att den tilltalade i polisförhör har berättat samma historia som målsägande. Det är svårt att förklara på något annat sätt än att målsägandes berättelse är korrekt. Därtill kommer rättsmedicinskt intyg och lärarens vittnesmål. Det är inte godtyckligt tyckande och det är inte utredarna som dömt den tilltalade.