Ny grundlag och skyddet för den personliga integriteten

Idag diskuterar riksdagen regeringens förslag till flera ändringar i centrala delar av vår grundlag. Jag har fastnat för ändringarna beträffande skyddet för den personliga integriteten.

Nuvarande bestämmelse i 2 kap. 6 § regeringsformen kommer att kompletteras med ett andra stycke enligt följande.

6 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i andra fall än som avses i 4 och 5 §§. Var och en är dessutom skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.

Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.

DN beskriver detta som en förstärkning av integritetsskyddet utan att specificera hur. Det andra stycket som ska skydda mot övervakning och kartläggning är försett med oklara formuleringar, vilket gör värdet av det nya stycket osäkert. Vad innebär "betydande intrång"? Remissinstanserna Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Socialstyrelsen och Skolverket anser exempelvis följande (sid. 172).

Förslaget lämnar ett stort utrymme för tolkning av vilka intrång som bestämmelsen kommer att träffa och att det därför saknas möjlighet att bedöma dess närmare konsekvenser.

Regeringens förslag till ny grundlag tar även upp FRAs signalspaning, se på sid 181.

En rad åtgärder som innefattar insamling av information om enskildas personliga förhållanden kan i andra situationer anses ”innebära övervakning”. Som kommittén pekar på innefattar t.ex. hemlig kameraövervakning, hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning sådana moment som innebär att den enskilde övervakas kontinuerligt av det allmänna under viss tid då tillstånd för sådan övervakning har lämnats. Övervakning av liknande slag kan också ske genom s.k. hemlig rumsavlyssning.

Likaså kan teknisk inhämtning av information ske genom t.ex. signalspaning. Försvarets radioanstalt (FRA) betonar att ändamålet med signalspaningen är att utgöra ett stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt för att kartlägga yttre hot mot landet och riktar sig mot utländska förhållanden. Enligt FRA syftar signalspaningen därför inte till att i betydande mån kartlägga enskildas personliga förhållanden. Regeringen vill emellertid betona att det är åtgärdens effekter som är av avgörande betydelse vid bedömningen av om den ska anses innebära övervakning eller kartläggning i den mening som avses här, inte det huvudsakliga syftet med åtgärden.

Denna passage är intressant eftersom FRA, liksom tidigare, hävdar att verksamheten ska bedömas utifrån dess syfte och ändamål medan regeringen nu talar om åtgärdens effekter, någon form av integritetskonsekvensbeskrivning (vilket skulle kunna förkortas IKB). Då måste regeringen förklara vilka effekter FRAs signalspaning har. Tidigare har regeringen, liksom FRA, motiverat verksamheten med hänvisning till dess ändamål. Regeringen borde därför i enlighet med sin nya ståndpunkt förklara hur mycket kommunikation FRA får tillgång till, hur mycket information som myndigheten lagrar och hur många privatpersoners kommunikation som berörs av verksamheten. Först då kan vi bedöma åtgärdens effekter och huruvida den utgör ett "betydande intrång" enligt 2 kap. 6 § andra stycket i förslaget till ny regeringsform.

Självklart är såväl en åtgärds ändamål som dess effekter av betydelse.