EU måste agera mot Marocko

SvD Brännpunkt den 22 november 2010

Jag är medförfattare till nedanstående artikel.

EU måste agera mot Marocko

Nyligen stormade tungt beväpnad marockansk polis och militär tältlägret Gdeim Izik, utanför den västsahariska staden el-Aaiun, i vilket cirka 15000 civila väst-saharier bodde.

Stormningen ledde till minst ett tiotal dödade och flera hundra sårade. Gdeim Izik och andra liknande läger har uppstått som en fredlig protest mot Marockos ockupation av Västsahara. Situationen efter den våldsamma avhysningen är oerhört spänd.

Marocko ockuperar Västsahara sedan 1975. FN:s internationella domstol i Haag slog redan då fast att Marocko inte har något legitimt krav på Västsaharas territorium. Domslutet var otvetydigt, Västsahara har rätt till självbestämmande. FN har alltsedan vapenvilan 1991 lovat att hålla en folkomröstning om Västsaharas framtid, men någon sådan folkomröstning har fortfarande inte ägt rum.

I samband med ockupationen flydde en stor del av Väst- saharas civilbefolkning till sydvästra Algeriet, där de än i dag lever i flyktingläger utanför staden Tindouf. Ungefär 160000 människor bor i lägren och en hel generation har vuxit upp i landsflykt.

På senare tid har otåligheten ökat. Västsaharierna känner sig svikna av världssamfundet och det förekommer allt oftare uppmaningar att på nytt ta till vapen och gå till strid mot Marocko.

Tältlägren i det av Marocko ockuperade Västsahara tillkom som en spontan civil protest mot västsahariernas levnadsförhållanden under marockansk ockupation. Tusentals västsaharier flyttade från städer och byar för att bosätta sig i protestlägren i öknen. Gdeim Izik var det största av dessa läger. Det finns inga exakta uppgifter om hur många som dog i samband med stormningen, men enligt uppgifter i CNN och BBC tycks antalet döda lågt räknat ha uppgått till ett tiotal. Antalet sårade är betydligt högre. Även här går uppgifterna isär, men det kan röra sig om flera hundra västsaharier som har blivit sårade. Ytterligare ett drygt hundratal är saknade.

Enligt FN-stadgans artikel 73 ska de medlemmar som förvaltar territorier vilka ännu inte har uppnått självstyre sätta invånarnas intressen i främsta rummet och åta sig att ”till det yttersta främja deras välfärd” genom att bland annat skydda dem mot övergrepp.

I det handelsavtal som ingåtts mellan Marocko och EU har parterna i avtalets ingress understrukit den betydelse de fäster vid iakttagandet av prin- ciperna i FN-stadgan. Respekt för de mänskliga rättigheterna utgör själva grunden för avtalet. Formuleringen upprepas i huvud sak i artikel 2, en av avtalets portalparagrafer. I denna artikel anges att respekt för de mänsk- liga rättigheterna utgör en väsentlig beståndsdel av avtalet.

Det finns möjlighet för respektive avtalspart att sanktionera avtalsbrott. Enligt avtalet ska sådana åtgärder som minst stör avtalets funktion prioriteras. I det här fallet är det dock fråga om upprepade och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

I avtalets artikel 88 slås dessutom fast att ingenting i avtalet hindrar en avtalsslutande part från att vidta åtgärder som den anser väsentliga för den egna säkerheten i händelse av internationell spänning som utgör ett krigshot.

I det läge som nu råder utgör Marockos ockupation ett direkt krigshot i Europas omedelbara närhet.

Sveriges regering har vid ett flertal tillfällen stått upp för västsahariernas rätt till själv- bestämmande. Vi välkomnar detta och uppmanar regeringen att fortsätta att agera i enlighet med folkrätten. Därutöver menar vi att regeringen bör göra sitt yttersta för att påverka övriga medlemsländer inom EU. Målet bör vara att frysa eller helt säga upp handelsavtalet, alternativt att medlemsländerna vägrar att förnya det fiskeriavtal som just nu omförhandlas mellan Marocko och EU.

Mot bakgrund av folkrättens krav och i enlighet med handelsavtalet mellan EU och Marocko menar vi att det i själva verket är omöjligt för EU att låta bli att agera mot Marocko.

Att inget göra vore inte bara orimligt, det skulle dessutom korrumpera EU:s arbete för de mänskliga rättigheterna. Att inte agera för västsahariernas rätt kan innebära att det sista hoppet om en fredlig lösning av Västsaharakonflikten går om intet.

CECILIA ASKLÖF

ordförande för Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen

JENS ORBACK

generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center

ALEKSANDER GABELIC

ordförande för Svenska FN-förbundet

ELISABETH LUNDGREN

generalsekreterare för Kristna Fredsrörelsen

MARK KLAMBERG

doktorand i folkrätt, Stockholms Universitet

LENA KALMELID

ordförande för Afrikagrupperna

SÖREN LINDH

koordinator VästsaharaAktionen

ANNA NILSSON

informationsansvarig Emmaus Sverige

Bloggar
Jonas Sjöstedt och Jöran Fagerlund