måndag, december 06, 2010

Operation Anfal som folkmord

Jag ska skriva introduktionen till en bok om Operation Anfal där jag ska diskutera de rättsliga aspekterena och huruvida händelsen ska rubriceras som folkmord. Nedan är ett utkast till texten. Jag är tacksam för alla kommentarer. Texten ska publiceras både på svenska och engelska.
---
Operation Anfal var en serie av attacker som den Irakiska armén 1988 utförde gentemot den kurdiska befolkningen i norra Irak. Operationen var kulmen i den irakiska regimens strävanden att kväsa kurdiska anspråk efter högre autonomi och självständighet. Användningen av kemiska vapen ledde till att mellan 50 000 och 100 000 civilpersoner dödades. Frågan är om operation Anfal var mer än kampanj för at slå ner ett uppror utan även ett folkmord. Rättspraxis kan erbjuda viss hjälp med att besvara denna fråga.

Efter den amerikanska invasionen av Irak 2003 ställdes sju personer till ansvar för operationen inför en nationell irakisk specialtribunal. Saddam Hussein var en av de sju åtalade, men hans deltagande i rättegången avslutades genom hans avrättning, ett straff som följde av en fällande dom i en annan rättegång vid samma tribunal. Tribunalen fann i en dom avkunnad den 24 juni 2007 att de åtalade gjort sig skyldiga till folkmord. Tre av de åtalade dömdes till döden, två fick livstidsstraff och en frikändes.

Internationella auktoriteter inom området, som professor William Schabas, har i sina kommentarer till operation Anfal och den efterföljande rättegången beskrivit attackerna i termer av folkmord.[1] Det finns likväl anledning att närmare studera varför operation Anfal bör beskrivas som folkmord och inte enbart som krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten.

Frågan har även prövats i nederländska domstolar. Tingsrätten i Haag dömde den 23 december 2005 affärsmannen Frans van Anraat för att ha sålt råmaterial för kemiska vapen till den irakiska regimen under 1980-talet. I målet fann tingsrätten att operation Anfal utgjorde ett folkmord. Van Anraat dömdes för krigsförbrytelser men tingsrätten fann det inte visat att han var medansvarig för folkmordet. När målet överklagades var appellationsdomstolen i Haag mer försiktig när den i sitt avgörande den 25 oktober 2007 angav att det förvisso fanns starka indikationer på att det irakiska ledarskapet hade uppsåt att genomföra ett folkmord, men att det krävdes en mer ingående undersökning för att fastställa att så var fallet. Alldeles oavsett hade inte van Anraat information om det irakiska ledarskapet avsikter i förhållande till genomförandet av ett eventuellt folkmord.

Utgångspunkten för en diskussion om folkmord är definitionen given folkmordskonventionen som antogs av FNs generalförsamling 1948, som trädde ikraft 1951 och som numera fler än 140 stater har ratificerat. Konventionens definition har upprepats i stadgorna för FN-tribunalerna för f.d. Jugoslavien (ICTY) och Rwanda (ICTR) samt i Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen (ICC).

Internationella domstolen i Haag (ICJ) har beskrivit förbudet mot folkmordet som en tvingande norm (jus cogens) i den allmänna folkrätten. Definitionen har också helt eller delvis använts i nationella rättsystems brottskataloger, av vilken stadgan för den irakiska specialtribunalen är ett exempel när det finns en explicit hänvisning till och upprepning av folkmordskonventionens definition.[2]

Av artikel II av folkmordskonventionen framgår att folkmord utgörs av vissa uppräknade gärningar som förövats i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp som sådan. Gärningarna omfattar exempelvis dödande av medlemmar av någon av de fyra ovan skyddade grupperna. Systematiskt eller vidsträckt dödande av människor skulle även kunna rubriceras som brott mot mänskligheten. Det som särskiljer folkmord från brott mot mänskligheten och andra brott är kravet på att det måste finnas ett särskilt uppsåt att helt eller delvis förinta en skyddad grupp. Uppsåt är ett subjektivt element som hänför sig till gärningsmannens sinne och därmed uppstår det ofta betydande svårigheter att visa att en gärningsman hade uppsåt att helt eller delvis förinta en folkgrupp. I förhållande till operation Anfal argumenterade de åtalade inför den irakiska specialtribunalen att de inte hade sådant uppsåt utan de skulle garantera den ”allmänna säkerheten”, dvs slå ner ett uppror.[3] Om försvarets argumentationslinje hade övertygat tribunalen skulle brott under operation Anfal endast rubriceras som brott mot mänskligheten och, om de var kopplade till en väpnad konflikt, som krigsförbrytelser. Detta är i och för sig allvarliga brott, men rubriceringen folkmord inskärper ett alldeles särskilt allvar och ansvar.

Den irakiska specialtribunalen fann med stöd av rättsfall från ad hoc tribunalerna för f.d. Jugoslavien och Rwanda att kurderna är en etnisk eller nationell grupp och därmed en skyddad grupp i folkmordskonventionens mening.[4] Tribunalen förkastade även försvarets argument att gärningarna var berättigade som en del i en operation för att slå ett uppror. Denna slutsats nådda tribunalen bl.a. genom att attackerna inte var begränsade till kurdiska väpnade styrkor (peshmerga) utan omfattade även urskiljningslösa attacker mot civilbefolkningen med kemiska vapen.[5] Det fanns även bandinspelningar där den huvudåtalade Ali Hasan Al-Majid beskriver kurder som andra klassens medborgare vilket visade att hans kriminella uppsåt var riktade mot kurder som en etnisk eller nationell grupp. I inspelningarna förklarar han att han ska attackera kurderna med kemiska vapen under flera dagar och orsaka de stora förluster.[6] Tribunalen lade även stor betydelse vid förekomsten av en nationell policy som sanktionerade attackerna samt den höga graden av upprepning, harmonisering och systematiken i utförandet.[7] Gasattackerna var endast kulmen i attackerna mot den kurdiska befolkningen, andra delar av folkmordet bestod bl.a. i att svälta ut civilbefolkningen, tvångsförflyttningar och andra påtvinganden av svåra levnadsförhållanden.[8]

Med hänsyn till ovan nämnda rättsliga avgöranden och den bevisning som presenterats i dessa framgår det att operation Anfal ska beskrivas som folkmord. Rättegången mot Al-Majid och hans medbrottslingar har liksom rättegångarna vid ICTY och ICTR varit riktad mot de högst ansvariga. Det vore önskvärt att ansvaret prövades även för de soldater och övriga ledare på mellannivå som deltog i operation Anfal. På samma sätt som nationella domstolar i Bosnien och Rwanda har prövat straffansvaret för personer på lägre nivåer kan irakiska domstolar ta upp fler fall som rör folkmordet i norra Irak.



[1] Schabas, William, Genocide in International Law, Second Edition, Cambridge University Press 2009

[2] Article 11, Law of the Supreme Iraqi Criminal Tribunal

[3] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl., sid 357, 478-480

[4] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl sid. 489-490

[5] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl sid. 380, 486, 500, 639, 836, 841, 858

[6] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl sid. 496-499

[7] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl sid. 493, 501, 503, 856

[8] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl sid. 506-517, 696

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Mark,

Jag har inga synpunkter utöver det att jag håller helt och hållet med din slutledning. Anfal var inget annat än ett regelrätt folkmord mot det kurdiska folket i irakiska Kurdistan.

din farsa sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
din farsa sa...

du har kopierat 90% av detta från forum för levande hstoria :)

Mark Klamberg sa...

Det är jag som skrivit texten hos Forum för Levande Historia (vilket framgår där)