Utlämning av Assange till USA via Sverige

De senaste dagarna har jag blivit uppringd av flera journalister som undrar om Assange efter att han överlämnats från Storbritannien till Sverige för våldtäkt kan lämnas vidare till USA för att ha läckt hemligstämplade dokument. Jag har kommit i kontakt med liknande frågeställningar i min undervisning på grundkursen i folkrätt, där vi bl.a. tar upp fallen USA v. Rauscher (1886) och USA v. Alvarez-Machain (2002). Båda fallen tar upp den sk specialitetsprincipen som anger att en person som utlämnats endast kan åtalas för det brott han blivit utlämnad för. En strikt tillämpning av denna doktrin innebär att om Storbritannien överlämnar Assange till Sverige för våldtäkt så kan han inte åtalas eller utlämnas för något annat brott.

Jag har hittills försökt hänvisa journalisterna vidare. Efter att ännu en journalist som ringt upp ger jag upp och ska nu försöka ta mig an denna fråga. I Regeringens proposition 2003/04:7 Lag om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder står följande på sidan 61.

Specialitetsprincipen och skydd mot vidareöverlämnande

Inom utlämningsrätten skyddar den s.k. specialitetsprincipen den som har utlämnats från åtal eller straff för andra brott än de som omfattades av utlämningsbeslutet (se avsnitt 12.1). För att den som har utlämnats skall kunna åtalas eller straffas för sådana brott – som har begåtts före utlämningsbeslutet – krävs som regel ett medgivande från den utlämnande staten. Specialitetsprincipen och skyddet mot vidareutlämning samt undantag från dessa principer regleras i 12 och 12 a §§ utlämningslagen. Ett krav på medgivande eller samtycke från den andra staten återfinns också i rambeslutet, men enligt artikel 27 kan varje medlemsstat förklara att sådant medgivande inte krävs om den utfärdande medlemsstaten har lämnat motsvarande förklaring. I artikeln anges dessutom ett antal situationer, i huvudsak hämtade från 1957 och 1996 års utlämningskonventioner, där den verkställande medlemsstatens medgivande inte krävs för ytterligare åtal eller straff. På motsvarande sätt kan medlemsstaterna förklara att vidareöverlämnande till en annan medlemsstat får ske utan medgivande från den verkställande medlemsstaten (artikel 28). Vidareutlämning till en stat utanför EU förutsätter dock alltid medgivande från behörig myndighet i den stat från vilken personen har överlämnats.

Propositionen tar sikte på utlämning från Sverige till annan stat, medan fallet Assange handlar om utlämning från annan stat till Sverige. Ovan citerade passage kan ändå vara relevant då den kommenterar ett rambeslut från Europeiska Unionens Råd om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna. Rambeslutet ligger till grund från både brittisk och svensk lagstiftning. I artikel 28 av rambeslutet kan vi läsa följande.

Artikel 28
Överlämnande eller efterföljande utlämning

1. Varje medlemsstat får anmäla till rådets generalsekretariat att, i medlemsstatens förbindelser med andra medlemsstater som har lämnat samma förklaring, samtycket till överlämnande av en person till en annan medlemsstat än den verkställande medlemsstaten enligt en europeisk arresteringsorder som har utfärdats för ett brott som har begåtts före överlämnandet skall anses ha avgivits, såvida inte den verkställande rättsliga myndigheten i ett enskilt fall uppger något annat i sitt beslut om överlämnande.

2. Under alla förhållanden får en person som har överlämnats till den utfärdande medlemsstaten enligt en europeisk arresteringsorder, utan samtycke av den verkställande medlemsstaten, överlämnas till en annan medlemsstat än den verkställande medlemsstaten enligt en europeisk
arresteringsorder som utfärdats före överlämnandet i följande fall:

a) Om den eftersökte har haft möjlighet att lämna territoriet i den medlemsstat som han eller hon överlämnats till men inte har gjort detta inom 45 dagar efter sitt slutliga frigivande eller har återvänt till det territoriet efter att ha lämnat det.

b) Om den eftersökte samtycker till att överlämnas till en annan medlemsstat än den verkställande medlemsstaten enligt en europeisk arresteringsorder. Samtycke skall lämnas inför de behöriga rättsliga myndigheterna i den utfärdande medlemsstaten och skall protokollföras i enlighet med denna stats nationella lagstiftning. Samtycket skall inhämtas så att det framgår att personen har gjort detta frivilligt och fullt medveten om följderna av detta. Den eftersökte skall i detta syfte ha rätt till juridiskt biträde.

c) Om den eftersökte inte utnyttjar specialitetsbestämmelsen enligt artikel 27.3 a, e, f och g.

3. Den verkställande rättsliga myndigheten skall ge sitt samtycke till överlämnande av den berörda personen till en annan medlemsstat enligt följande bestämmelser:

a) En framställan om samtycke skall överlämnas i enlighet med artikel 9 och åtföljas av de uppgifter som anges i artikel 8.1 och av en översättning enligt artikel 8.2.

b) Samtycke skall ges om det brott för vilket det begärs i sig skall medföra överlämnande enligt bestämmelserna i detta rambeslut.

c) Beslutet skall fattas senast 30 dagar efter det att framställningen har mottagits.

d) Samtycke skall vägras av de skäl som anges i artikel 3 och får i övrigt vägras endast av de skäl som anges i artikel 4.

I de situationer som anges i artikel 5 måste de garantier som föreskrivs i den artikeln ges av den utfärdande medlemsstaten.

4. Trots vad som sägs i punkt 1 skall en person som har överlämnats enligt en europeisk arresteringsorder inte utlämnas till ett tredje land utan samtycke av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har överlämnat personen. Samtycket skall lämnas i enlighet med de konventioner enligt vilka den medlemsstaten är bunden samt enligt den statens nationella lagstiftning.

På vanlig svenska, om Sverige ska utlämna Assange till USA krävs det ett godkännande från behörig myndighet i Storbritannien. Om USA vill ha Assange utlämnad skulle det kanske vara lättare att vända sig direkt till Storbritannien istället för att gå via Sverige.

För de journalister som vill veta mera rekommenderar jag kontakt med åklagare som arbetar med utlämningsärenden alternativt "Enheten för brottmålsärenden och internationellt rättsligt samarbete" (BIRS) på Justitiedepartementet

Uppdatering. Nu har SvD talat med överåklagare Nils Rekke som reder ut saken.

Media
SvD I DN1 I DN2 I DN3 I Expressen I Aftonbladet