FNs säkerhetsråd hänskjuter våldet i Libyen till ICC
FNs säkerhetsråd har antagit resolution 1970(2011) som hänskjuter våldet i Libyen till Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) för prövning om det utgör brott. Närmast tillhands ligger brott mot mänskligheten, vilket säkerhetsrådet nämner i preamblen till resolutionen. I ett tidigare blogginlägg har jag förklarat varför det förmodligen inte är folkmord trots att många beskrivit regimens övergrepp i sådana termer.
Libyen har inte anslutit sig till Romstadgan, men FNs säkerhetsråd kan ge domstolen behörighet, vilket den nu gjort. Detta blir andra gången som säkerhetsrådet antar en resolution som ger domstolen behörighet över brott i en stat som inte anslutit sig till ICC. Det första exemplet är resolution 1593(2005) beträffande Darfur, Sudan.
Medan Darfurresolutionen antogs med röstsiffrorna 11-4-0 (Algeriet, Brasilien, Kina och USA avstod) så har Libyenresolutionen antagits med ett enhällighet ja, vilket i USAs fall kan tolkas som ett ökat stöd för ICC. Det kan också ses som ett uttryck för att Libyen har färre vänner än Sudan, Kina har ett stort handelsutbyte med Sudan. Alldeles oavsett, Libyenresolutionen är en viktig milstolpe för internationell rättvisa.
Media
SvD I Expressen I Aftonbladet I DN
3 kommentarer:
En tanke: vore det, teoretiskt sett, orimligt att lägga till politiska grupperingar till folkmordsbegreppet? Jag ser inte riktigt varför tex religiösa grupper bör ha rätt till starkare skydd. Men möjligen kan det sluta i definitionsproblem?
Det är teoretiskt möjligt att ändra definitionen enligt artikel 16 i folkmordskonvention men då skulle stater som en gång ratificerat konventionen kunna dra tillbaka sin anslutning. Det är vidare problematisk att ändra definitionen av ett brott som utöver sin enhetliga reglering i diverse traktat är förankrat i internationell sedvanerätt.
Folkmordsdefinitionen i Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen kan också ändras men då kan stater anslutna till domstolen vägra att underkasta sig den nya brottsdefinitionen. Jag kan inte heller se hur säkerhetsrådet kan hänskjuta icke-anslutna stater till domstolen för brott som ej är förankrade i internationell sedvanerätt.
Min uppfattning är den att de flesta hänvisningar till ICC från Säkerhetsrådet är högst politiserade beslut. Visst är det utmärkt att brotten i Libyen utreds men är det för rättvisans skull eller för något annat som man nu vidtar åtgärder?
Vad händer med brotten som begicks i Egypten innan Mubaraks avgång?
Hur stor är sannolikheten att Säkerhetsrådet skulle fatta ett undantagsbeslut om USA (vid sidan av Sudan och nu Libyen) som inte heller erkänt ICC-stadgan, om låt oss säga, brotten i Afghanistan och Irak börjar utredas?
Jag jämför också samfundets reaktion på utvecklingen i Nordafrika med utvecklingen i Elfenbenskusten som är på gränsen till ett nytt inbördeskrig. Varför sker där inga sanktioner mot den sittande regeringen?
Frågorna väcker en "lätt" frustration för de flesta folkrättsjurister, kan jag tänka mig.
Skicka en kommentar