ICC: Gaddafi är Libyens de facto statsöverhuvud

Idag utfärdade Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) en arresteringsorder ,gentemot Muammar Gaddafi. Ove Bring har kommenterat det i bl.a. DN och Sveriges Radio. Jag delar hans uppfattning vad beträffar konsekvenserna av ICC:s beslut.

En intressant fråga som inte kommit upp under dagens medierapportering är Gaddafis eventuella immunitet. Statsöverhuvud är i normalfall immuna mot brottsutredningar och åtal. Romstadgan som utgör grunden för ICC:s regelverk medför ett undantag från denna huvudregel vilket gör att även statsöverhuvuden kan bli föremål för en arresteringsorder och åtal. Romstadgan är dock ett traktat och som sådant binder det bara stater som anslutit sig till stadgan, vilket Libyen inte har gjort. ICC kan likväl få behörighet över brott begånga i Libyen eftersom FNs säkerhetsråd hänskjutit situationen till domstolen. FNs säkerhetsråd har makten att fatta beslut som binder även motsträviga stater. Jag anser att det är ett tillräckligt starkt argument för att Gaddafi saknar immunitet. Det finns dock en avvikande röst genom professor William Schabas som argumenterar för motsatsen. Han har skrivit om saken i generella termer i The International Criminal Court: a commmentary on the Rome Statute, sid. 450-452.

Därför var jag väldigt intresserad av hur ICC skulle hantera frågan beträffande Gaddafi. Frågan kompliceras ytterligare av att Gaddafi inte anser sig vara statschef utan endast "ledare för revolutionen". Ett liknande dilemma uppkom beträffande Sudans president al-Bashir. Sudan har liksom Libyen inte anslutit sig till Romstadgan. I förundersökningskammarens beslut från den 4 mars 2009 står följande i paragraf 41:

the Chamber considers that the current position of Omar Al Bashir as Head of a state which is not a party to the Statute, has no effect on the Court's jurisdiction over the present case.

Jag har därför hitta liknande formuleringar i det nu aktuella beslutet beträffande Gaddafi. Jag hittade följande.

15. At the outset, in Hght of the Materials, the Chamber notes that Muammar Gaddafi stated in a speech he delivered in the Green Square in Tripoli on 25 February 2011 that:

"I'm among the people, among the masses, even though Mu'ammar al-Qadhafi isn't a president, king or head of state and he doesn't have any constitutional or administrative powers"

16. In the same vein, the Chamber also notes the "Decree on Revolutionary Legitimacy" which states that the "legitimacy of the Leader of the Revolution stems from him being the leader of this great revolution."

17. The Chamber, accordingly, notes that Muammar Gaddafi does not hold any official title. The Chamber is however satisfied that there are reasonable grounds to believe that despite the absence of any official title, Muammar Gaddafi has, since 1969, become the de facto head of the Libyan State; he is the internally and internationally recognised and undisputed leader of Libya and has since instituted a "one man rule" system.

ICC:s förundersökningskammare slår alltså fast att Gaddafi är Libyens de facto statsöverhuvud. Tyvärr duckar domstolen helt vad beträffar frågan om immunitet och utfärdar arresteringsordern beträffande Gaddafi som om immunitet vore en icke-fråga. Det är märkligt eftersom frågan är viktig och kommenteras i al-Bashirbeslutet. Frågan borde dock komma upp om och när Gaddafi grips och överlämnas till ICC. Jag ser även fram emot en diskussion om skillnaden i skyldigheter att samarbeta gentemot ICC mellan medlemsstater å ena sidan och icke anslutna stater å andra sidan. Förundersökningskammaren antyder en sådan skillnad på sidorna 41-42 i beslutet men jag saknar en mer utförlig diskussion.