SÄPO och Rikskrim ska få inrikta FRAs signalspaning
TT ringde mig för kommentar angående regeringens förslag att Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen ska ges möjlighet att inrikta signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhe
Min kommentar var ungefär att för den vanliga medborgaren sker intrång i den personliga integriteten redan genom att staten får tillgång till all kommunikation som korsar Sveriges gränser varav FRA bearbetar en del av denna kommunikation och också lagrar betydande mängder information om denna kommunikation (trafikdata). Det nu aktuella förslaget kommer inte ha några betydande konsekvenser för den vanlige laglydige medborgaren med undantag för sådana laglydiga medborgare som (ovetande) råkar befinna sig i samma umgängeskretsar som en möjlig terrorist.
Jag tycker det är bättre ur resurs- och integritetssynpunkter att SÄPO och Rikskrim får beställa spaning från FRA än att SÄPO och Rikskrim bygger upp egna signalspaningsorganisationer. I denna del är regeringens förslag bra.
I praktiken innebär förslaget en återgång till samma lösning som riksdagen antog den 18 juni 2008. Polisens möjlighet att inrikta FRAs signalspaning upphävdes genom de lagändringar som trädde ikraft 1 december 2009 men denna möjlighet kommer alltså nu att återställas.
Media
SvD
Uppdatering
Sydsvenskans ledarredaktion och Dagen verkar ha läst mitt uttalande till TT.
Upplagd av
Mark Klamberg
kl.
12:02 em
Etiketter: FRA, FRA - brottsbekämpning, Integritet
8 kommentarer:
Det intressantaste med dagens propaganda för att SÄPO ska få signalspana är att exemplet de tar upp redans täcks av säpos befintliga möjligheter.
Att bugga alla hans kontakter och alla deras vänner kan redan idag lagligen göras via den extremt mycket effektivare riktade spaningen, så det verkar mer troligt att SÄPO bara använder folks rädsla för att få genom en öppning av FRA-shopen.
Det är alltid oerhört problematiskt när myndigheter ger sig in på det polisiära området. I många fall kommer här garanterat en rad svåra gränsdragningssproblem att uppstå. Här handlar det dessutom inte bara om Säpo som uppdragsgivare utan även om den öppna polisen.
Det är också beklagligt att justitieministern inte vågar tala klarspråk. Man kan inte påstå att FRA inte ska få spana på enskilda individer, när såväl själva lagförslaget som gällande lag tillåter detta.
De granskningar som utfördes i fjol visade också att FRA i stor utsträckning spanar mot fysisk person. Självklart är det så. Det ligger helt enkelt i sakens natur. Det enda rekvisitet är att avlyssningen av den enskildes kommunikation är av "synnerlig vikt" för att fullfölja uppdraget, vilket allltid kan åberopas. Sen sägs också att ett enskilt spaningsuppdrag inte får vara riktat mot en enda individ (men väl mot en grupp av individer!).
Att spana mot andra stater och deras representanter, t.ex. ambassader och underrättelsetjänster, är en sak. Men att syssla med avlyssning av lösa kriminella grupperingar och politiska extremister är något helt annat. Då är man definitivt inne på det brottsbekämpande området med allt vad det innebär.
Det måste exempelvis vara oerhört svårt att dra en rågång mellan strategisk spaning och sådan spaning som handlar om ren brottsbekämpning.
I en krets av kriminella kan det givetvis också pågå förundersökning mot någon av personerna. FRA ska enligt förslaget inte syssla med brottsutredande verksamhet. Men samtidigt kan man ägna sig åt andra personer i den misstänktes umgängeskrets, dvs individer mot vilka polisen ännu inte har tillräckliga bevis för att kunna sätta in åtgärder inom ramen för tvångsmedelslagstiftningen. Detta ryms sannolikt inom begreppet "strategisk kartläggning".
Och vad händer om en person i en pågående förundersökning dyker upp i materialet hos FRA? Plockas personen automatiskt bort ur alla sociogram? Raderas alla samtal, SMS och mejl?
Vad händer om FRA vid avlyssningen upptäcker i sammanhanget "vanliga" brott. Tvättas all sådan överskottsinformation bort innan den delges polisen? Man ska här betänka att ibland kan blotta uppgiften om ens persons uppehållsort vid en viss tidpunkt vara tillräckligt för att misstanke om brott kan riktas mot en person, jmfr t.ex. bidragsfusk.
Att signalspaningsinformation inte ska få användas i brottsutredningar är inte samma sak som att polisen inte kan vidta åtgärder av olika slag. I synnerhet ifråga om underrättelseverksamhet är som bekant polisens regelverk synnerligen rymligt.
Mycket som idag skrivs i media är närmast hårresande. Säpo beklagar sig t.ex. över att man för ett år sedan, efter det misslyckade attentatet i Stockholm, inte kunde uppdra åt FRA att plocka ut relevant information ur den svenske självmordsbombarens dator. Detta sägs samtidigt som man inpräntar att FRA
a) inte ska syssla med spaning på individnivå,
b) aldrig befatta sig med brottsutredningar.
c) aldrig syssla med spaningsuppdrag som utgår från en enda person
FRA-cirkusen fortsätter.
Jag undrar hur många olika alternativa åsikter Annie Lööf har i den här frågan, på samma gång.
Ibland är det bra att vara konkret. Det vore intressant att få Beatrice Asks synpunkter på några tänkta FRA-uppdrag.
I vilket skede övergår en spaninginsats från att vara av strategisk art till något annat? Eller med andra ord: Var börjar och slutar FRA:s mandat när man ska spana åt polisen?
Därför kan det vara idé att friska upp minnet med några av de frågeställningar som tagits upp tidigare, bland annat i samband med Anders Erikssons utredning från 2009.
Tre exempel:
1) Säpo riktar ett uppdrag till FRA: Man har indikationer på att det kan finnas svenska medborgare på olika orter i Sverige, som står i förbindelse med medlemmar i en terrorstämplad organisation i landet X.
Vissa av personerna i X-landet är också svenska medborgare.
Det handlar om diffusa misstankar, varför någon förundersökning inte är inledd mot någon i kretsen. Följaktligen har det inte heller beslutats om några tvångsmedel.
Säpo förfogar över sökbegrepp, bl.a. telefonnummer till ett stort antal personer i landet X, som man lämnar till FRA i samband med tillståndsgivningen.
Säpo vill framför allt att FRA ska kartlägga personernas alla kontakter med Sverige.
Är detta strategisk kartläggning av internationell terrorism? Är det alltså ett troligt spaningsuppdrag för FRA?
Hur många led bort från huvudaktörerna bör trafikkartläggningen/avlyssningen kunna sträcka sig?
2) Rikskriminalen inkommer med ett spaningsuppdrag: Det gäller misstankar om att stora mängder narkotika smugglas från landet X via Ryssland och vidare mot Sverige. Polisen vill ha hjälp med att kartlägga alla kontakter med eventuella knarkkurirer och medhjälpare här i Sverige.
Ingen förundersökning är inledd mot någon.
Alla sökbegrepp är direkt hänförliga till enskilda, varav flera är svenska medborgare.
Är detta exempel på strategisk kartläggning av grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen? Är detta alltså ett troligt uppdrag för FRA?
Vi kan också byta ut narkotika i exemplet mot cigarretter, vapen eller flyktingar. Förändrar det någonting?
3) Säpo inkommer med ett spaningsuppdrag till FRA: Man är intresserad av de pengar som skickas från enskilda i Sverige till länderna X och Y. Säpo vill veta om det bland alla dessa överföringar kan finnas sådana som är avsedda för att finansiera terrorism i utlandet. Det finns inga misstankar mot någon enskild avsändare eller mottagare. Säpo har inte heller några sökbegrepp att bidra med vid tillståndsgivningen.
Det visar sig att mycket pengar slussas via hawala-systemet. FRA måste åtminstone inledningsvis spana med mycket breda sökbegrepp för att fånga in och kartlägga trafiken. Det är således en icke ansenlig mängd privatpersoner både i Sverige och utlandet som kommer att få sina transaktioner granskade av FRA.
Är detta ett troligt FRA-uppdrag?
Rättelse: "icke oansenlig mängd" ska det givetvis vara i det sista exemplet.
Tack, Jonas B. Spot on. Du tar upp flera centrala frågeställningar. Till detta ska läggas att mycket stora delar av den inhämtade informationen kommer att delges andra länder. Detta gäller såväl råmaterial (trafikdata och trafikinnehåll) som bearbetat material.
Givetvis ska inte rikskriminalen få inrikta FRA.
Jag kommer att kanalisera dina viktiga synpunkter vidare in i statsapparaten. Det här måste vi stoppa.
Du skriver:
"Polisens möjlighet att inrikta FRAs signalspaning upphävdes genom de lagändringar som trädde ikraft 1 december 2009 men denna möjlighet kommer alltså nu att återställas."
"Återställas" är väl att ta i? FRAs signalspaning handlade före 2009 inte om någon massiv avlyssning av internet så i förhållande till vad som gällde före december 2009 är "återställandet" i själva verket en ENORM utökning.
Hela debatten i samband med FRA-lagens klubbande handlade i stort sett ENBART om denna utökade spaningskapacitet. Att FRA och skulle få övervaka etern - dvs r-a-d-i-o-rymden har det nästan inte varit någon som helst diskussion om. Även debatt om vem som skulle få inrikta sådan r-a-d-i-o-spaning har varit praktiskt taget obefintlig.
Hela diskussionen NU är en ren blåsning av dem som före december 2009 hävdade en integritetslinje för internettrafiken. Sidan som ville genomföra "den totala övervakningen" av internet hade aldrig för avsikt att hålla några som helst överenskommelser...
Frågan är var övervakningsivern kommer att sluta. Med dessa små steg som oupphörligt enbart leder till allt mer och mer övervakning så kan vi landa precis var som helst.
Ens diskussion med "övervakningsförespråkarna" har för länge sedan förlorat all mening. Denna sida är fullständigt ohederlig.
@ Hans J:
Det är riktigt att FRA:s tillgång till kabelnätet innebär en massiv ökning av trafikflödet. Där har du helt rätt. Men även om myndigheten enbart fått tillåtelse att avlyssna etern, så hade en lagreglering varit nödvändig.
Efter flera domar från Europadomstolen stod detta klart för enmansutredaren Owe Wiktorin (fd ÖB) redan 2002-03. Det är inte fritt fram att avlyssna civil, förtrolig trafik, bara för att den råkar gå i luften någonstans.
FRA:s generaldirektör har också förklarat att myndigheten avlyssnat internet så länge det har funnits - i etern. Detsamma gäller civil telefontrafik som gått i satellit eller radiolänk.
Av allt att döma har FRA också ägnat sig åt massinhämtning av enskildas trafikuppgifter (inklusive svenskars) i ett antal år och långtidslagrat dessa data. Likaså har framkommit att man före 2008 sparat all trafik i vissa länkar och analyserat materialet först i efterhand.
Allt detta är utan tvivel också massavlyssning.
Det är därför på intet sätt självklart att polisen ska kunna inrikta FRA, ens om det "bara" handlat om avlyssning av eterburen tele- och datatrafik.
Även om det, jämfört med fibernäten, rör sig om begränsade datamängder som routas via satellit, så är det principiellt samma sak. I enlighet med Euoropadomstolens praxis kräver även denna spaning positivt lagstöd. FRA hävdade annars länge att luften var fri att avlyssna, vilket de knappast skulle yttra idag.
Skicka en kommentar