Kommentar om FRAs presskonferens II - relativt stora mängder lämnas över till andra länder
Fredrik Wallin försöker förklara hur FRA inte arbetar med brottsbekämpning men kan lämna stöd till de brottsbekämpande myndigheter. Journalisterna tycker det låter konstigt. FRA borde istället tala om skillnaden mellan underrättelseverksamhet/signalspaning för polisära ändamål och brottsutredning (förundersökning). Det första är tillåtet för FRA, det senare är förbjudet. Med FRAs nuvarande begreppsanvändning blir det bara förvirrat. lagtexten bidrar inte till att skapa klarhet.
Vid 11.56 talar Fredrik Wallin om obearbetat material.Därefter får Wallin frågan om vi lämnar ifrån oss obearbetat material och han svarar ja. Vid 13.45 talar Monika Kleja om mängder av rådata och Fredik Wallin nickar och hummar medgivande. Vid 16.02 talar Fredrik Wallin om att "relativt stora mängder" lämnas över till andra stater. Då har han tidigare sagt att FRA bara får lämna över det som är tillåtet enligt svensk lag men inhämntningen rör bara bara ett "relativt litet antal". Här blir det en motsägelse. Wallin uppger att det inte krävs domstillstånd för att lämna över data. Bra frågor från journalisterna och upplysande svar från Wallin.
Egentligen är det ganska häpnadsväckande att nu medger FRA att de överlämnar relativt stora mängder data till andra länder vilket är motsatt jämfört med tidigare besked. Jag tror det smart att FRA att göra så, nu kommer det bara bli en stor gäspning jämfört med om någon läckt samma information. Om någon inifrån FRA kulle läcka mer konkret information i framtiden kan FRA peka tillbaka på dagens presskonferens och förklara att de redan berättat om saken.
Uppdatering: DNs Hans Rosén fyller på, bl.a. anger FRAs Fredrik Wallin att frågan om trafikdata ”inte är jättetydligt uttryckt” i lagstiftningen. Det var ett medgivande som jag önskar att även regeringen sagt istället för talet om att verksamheten är noga reglerad.
1 kommentar:
En rekommendation till journalistkåren: Studera det underlag som FRA lämnade till riksdagen våren 2007 inför den då stundande parlamentariska behandlingen av FRA-lagpaketet.
Man kan också notera att FRA:s GD vid denna tid motsatte sig idén om att FRA:s sökbegrepp skulle förhandsprövas. Det ansåg han inte praktiskt genomförbart. Dessutom var det ju onödigt eftersom FRA spanar mot företeelser, inte personer (Precis så underhållande uttryckte man sig).
Den mycket friserade bild av verksamheten som gavs i FRA:s underlag är väsensskild från allt det som myndigheten nu berättar.
Det fanns t.ex. ännu 2008-09 åtskilliga ledamöter som levde i den villfarelsen att FRA:s underrättelsemål endast i undantagsfall utgörs av fysisk person. Likaså var de flesta övertygade om att det rörde sig om små materialmängder och mycket precisa sökbegrepp. Och självklart var det bara fråga om spaning mot yttre hot.
Trafikdata var överhuvudtaget ingenting man talade om. Än mindre omfattande utbyte av sådana data med andra länder.
Den senaste tidens uppgifter understryker bara det många av oss redan känt till: riksdagens beslut om FRA-lagen var baserat på ett mycket bristfälligt och i vissa stycken rent lögnaktigt underlag.
Det finns därför ingen som helst anledning för vare sig vår utrikesminister eller FRA:s generaldirektör att vara stolt över denna lagstiftningsprocess. Tvärtom. Det är ett skolexempel på hur det inte får gå till.
Skicka en kommentar