torsdag, oktober 23, 2008

Är nedmonterad polis och privat rättsskipning framtiden?

Jag har tidigare ställt frågan om privata rättighetsinnehavare ska få tillgång till enskildas datakontakter.

1. Lagrådets yttrande
Nu har lagrådet yttrat sig över lagrådsremissen och svarar på följande sätt på min fråga.

Bestämmelsen syftar till att åstadkomma ett komplement till de straffrättsliga åtgärderna och att öka möjligheterna att ingripa mot intrång som sker via Internet. Den i remissen företagna intresseavvägningen utmynnar i att det är ett angeläget behov att införa en inskränkning i rätten till privatlivet för att skydda andras immateriella rättigheter och att regleringen är ägnad att tillgodose sitt syfte och står i proportion till det som skall uppnås. Enligt Lagrådets mening hade det varit önskvärt att intresseavvägningen vilat på ett fylligare underlag såvitt avser förslagets betydelse för enskildas integritet. Tillräckliga rättssäkerhetsgarantier för den enskilde Internetabonnenten får dock anses uppställda genom dels det beviskrav som finns i 7 kap. 53 c §, dels den proportionalitetsregel som finns i 53 d § och de övriga inskränkningar som där föreskrivs.
1.1 Beviskrav
Beviskravet som lagrådet talar om är "sannolika skäl" och är formulerat på följande sätt (7 kap. 53 c § förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk).

Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång eller en överträdelse som avses i 53 §, får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget eller överträdelsen gäller (informationsföreläggande).
1.2 Proportionalitetsbedömning
Proportionalitetsbedömningen är formulerad på följande sätt i lagen (7 kap. 53 d § förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk).

Ett informationsföreläggande får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

2. Privat rättsskipning
På grundval av dessa rättssäkerhetsgarantier ger lagrådet grönt ljus till lagändringen, men jag tycker att lagrådet kunde fördjupat sig i grundfrågan, dvs ska privata företag genom skadeståndsprocesser få tillgång till uppgifter som polisen inte kan få tillgång till? Enligt 6 kap. 22 § första stycket andra punkten lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation har polisen rätt att få ut abonnemangsuppgifter, inklusive uppgifter om vem som har haft en viss IP-adress vid ett visst tillfälle och innehållsuppgifter "om fängelse är föreskrivet för brottet och det enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter". (se lagrådsremissen sidan 117). Jag noterar att SOU 2005:38, s. 100 föreslår en ändring av nämnda lagrum så att polisens befogenheter utökas till att även omfatta rena bötesbrott.

På vanlig svenska, om handlingen endast kan leda till böter så har privata rättighetsinnehavare men inte polisen rätt att begära ut dessa uppgifter. Är nedmonterad polis och privat rättsskipning framtiden? Eller, kan vi se fram emot att polis och privata rättighetsinnehavare parallellt beivrar rättighetsintrång? Alldeles oavsett så ser det ut som våra domstolar kommer att få lägga en stor del av sina begränsade resurser på att behandla ansökningar om att få ut uppgifter om enskildas internettrafik.

3. Sambandet med övrig övervakningslagstiftning
En andra fråga är hur rättighetsinnehavare ska visa "sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång eller en överträdelse". Det är ett ganska högt beviskrav och förutsätter att rättighetsinnehavare lägger fram någon form av bevisning om att ett intrång skett för att kunan få ut information om abonnemang och innehållsuppgifter. Vad kan detta vara? Min slutsats är att rättighetsinnehavare innan de kan begära ett informationsföreläggande måste visa upp trafikdata (vem som kommunicerat med vem, vilka hemsidor man besökt, osv) eller motsvarande. Hur ska rättighetsinnehavare få tag på trafikdata i steg 1 för att i steg 2 kunna begära ett informationsföreläggande? Genom uteslutningsmetoden finns det endast två alternativ, antingen den trafikdata som FRA samlar in genom "FRA-lagen" eller den trafikdata som operatörerna måste spara om trafikdatalagringsdirektivet genomförs.

Jag är öppen för andra förslag hur rättighetsinnehavare ska visa "sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång eller en överträdelse". Mest lämpligt vore om regeringen kunde förklara hur det är tänkt att hänga ihop.

Media och bloggar
DN, SvD, Aftonbladet, Polispatrullen, Rick Falkvinge, Enligt Min Humla

8 kommentarer:

Peter Krantz sa...

Kommer det inte ner på att en rättighetsinnehavare helt enkelt tar reda på en eller flera IP-adresser som delar ut en populär torrent över en viss tid?

Underlaget skulle i så fall bestå av ett papper med IP-adresser, referens till materialet ("Låten Happy Birthday"), dokumentation om att frågeställaren är innehavare till upphovsrätten, och tidpunkter då man observerat att detta material gjorts tillgängligt.

Problemet är att säkerställa riktigheten i detta underlag. IP-adresser är som bekant inte människor. Mitt lokala nätverk är utdelat i kvarteret. Är tanken att jag görs ansvarig för vad som skickas över mitt abonnemang? Vad händer med de 10000 acesspunkterna som medlemmar i Fon upplåter åt andra?

Noa Resare sa...

Det rimliga sättet att bevisa att någon delar ut skyddat material utan tillstånd är att ladda ner materialet. Man kan se vem som delar ut när man laddar ner.

Jag har svårt att se att detta skulle kunna beskrivas som något annat än brottsprovokation, eftersom just det specifika brottet att uppladdare X delat med sig av material Y till anmälaren Z inte inträffat om inte anmälaren Z genomfört transaktionen.

Tänk med vilken enkelhet narkotikaspaning skulle kunna bedrivas om polisen kunde ta en bunt sedlar och gå ut och handla narkotika och ta fast den som ville sälja.

jenku sa...

"Underlaget skulle i så fall bestå av ett papper med IP-adresser, referens till materialet ("Låten Happy Birthday"), dokumentation om att frågeställaren är innehavare till upphovsrätten, och tidpunkter då man observerat att detta material gjorts tillgängligt."

Njae. Knappast ett papper. Vem som helst kan ju skriva ett IP-nummer på ett papper. De måste väl ändå lägga fram bevis för att det IP numret har delat ut en fil. Jag skulle snarare tro att vi är tillbaka vid skärmdumpar som bevis...det har ju tydligen domstolar godkänt tidigare.

En annan fråga dock: hur vet den nerladdare som klickar på en torrent att filen är upphovsrättsskyddad? Det står ju knappast i filnamnet och i den mån det står i själva filen (t ex i påannonseringen i filmer) så måste man ju ladda ner den först innan man vet att den är upphovsrättsskyddat varvid brotten redan begåtts, men uppsåt svårligen kan styrkas?

minata sa...

Ett bra sätt att reda på om nedladdning sker av egna verk.

Jag har en låt (kompositör) där Thorsten Flinck är artist. Inspelningen ägs av skivbolaget, jag har ingen del av inspelningen (närliggande rättigheter). På Forum är det mycket skryt och i Piratpartiets forum skrev en användare att han hade laddat ner låten. Med den nya lagen kan jag använda foruminlägget som bevis och Thorsten Flinck (som har rättigheterna) få betalt. Vajert! Heja staten!

att älska alex schulman sa...

"om handlingen endast kan leda till böter så har privata rättighetsinnehavare men inte polisen rätt att begära ut dessa uppgifter"

Klockrent.

/Hiro

minata sa...

Problemet är en inkompetent polis-åklagarkår inom upphovsrättsbrottsbekämpning.
Ett rekord tog åklagaren i Linköpingsmålet (fildelning - villkorligt straff) som lade ner musikdelen i det målet (tingsrätten1900 låtar nedladdade. Datorn var beslagtagen. Men åklagaren valde att blunda). Helt oförklarigt att det finns idioter på åklagarsidan - men i Linköping finns det bevisligen en. Svenska IFPI fick ta över rollen som åklagare när rättegången gjordes om. Polisen har fått drösvis av mål till sitt bord. Men polisen är en skock idioter och skiter i att göra något i upphovsbrott. Med sådana anställda idioter i statens tjänst är det väl inte konstigt att vi rättighetshavare vill sköta jobbet som svenska IFPI fick göra i Linköping.

scuba sa...

minata: Är du seriös? Om något borde politiker, domare och åklagare utbildas inom området så de kan se vilket galenskap som håller på att ske. Privata poliskårer och masstämmningar på 1 miljon svenskar.

Vackert!

Anonym sa...

Mark, de trafikdata som krävs kan upphovsmannen utan problem samla in själv. När man laddar ner en fil kan man enkelt se avsändarens IP-adress (även om avsändaren i detta fall är en dator som inte nödvändigtvis har en 1-1 koppling till en person).

Det stora problemet är naturligtvis hur det är tänkt att fungera i praktiken. Med en rimliga krav på bevisning skulle inte några uppgifter kunna lämnas ut, vilket jag tror kommer göra att praxis blir att beviskraven blir låga eftersom lagen inte skulle fungera alls annars. Alla påstådda omtrång kommer att se ut som "dator på IP-adress N.N.N.N spred vid tidpunkten T verket V utan tillåtelse från upphovsmannen U". Om sedan detta tar sig formen av text eller skärmdumpar (i försök att ge bevisningen en skenbar extra tyngd) borde ju inte spela någon roll eftersom båda är lika enkla att förfalska, se t ex. bevismaskinen.

Sannolikheten för att fall av förfalskade bevis skulle upptäckas är dessutom nära noll och man undrar om politikerna har tänkt på att alla är upphovsmän idag. Säg att Musiker-Martin får rätten att på så här lösa grunder begära ut personuppgifter tillhörande en IP-adress. Det skulle betyda att även Misshandlar-Micke som är på jakt efter sin ex-fru som nu lever under skyddad indentitet kan begära ut uppgifter för hennes IP-adress som han lyckats få tag på genom hennes mejl/blogg, eller att Storföretags-Stig får möjlighet att ta reda på vem som ligger bakom den där obehagliga bloggen som avslöjar graverande missförhållanden i hans fabrik eller kritiserar hans produkter.

Det som offras är i första hand anonymiteten på internet och i andra hand rättssäkerheten när upphovsrättsorganisationer börjar skicka ut hotbrev med innebörden att om du inte betalar X så stämmer vi dig på 4*X.
En intressant fråga att ställa sig är hur bloggosfären skulle påverkas om möjligheten att garantera sin anonymitet skulle försvinna, och om flödet av anonyma tips till media skulle förändras.

En annan intressant fråga är: hur handlar domstolen om det inkommer en lista med tio IP-adresser? En lista med 100? En lista med 1000?

Lästips:
Copyriot - Stoppa privatpolislagen innan den stöper om dig
MiNimaliteter - Vilka konflikter styr upphovsrättsdebatten?

/Martin