Fler frågor återstår beträffande trafikdatalagring
SvD rapporterar att moderaterna backar om trafikdatalagring, uppgifterna ska endast sparas i sex månader. Riksdagsledamoten Karl Sigfrid tar i ett inlägg upp en kanske viktigare fråga, nämlingen villkoren som måste uppfyllas för att trafikdata ska lämnas ut. Jag har tidigare varit inne på samma tema.
En villfarelse, som jag själv varit föremål för, är att myndigheter endast får tillgång till uppgifterna efter domstolsbeslut. Det stämmer inte. Det räcker med beslut hos polisen. Det handlar om 6 kap. 22 § första stycket tredje punkten lagen om elektronisk kommunikation. Se även SOU 2007:76 sid. 223.
Det finns ett förslag i polismetodutredningen om att ersätta ovan nämnda lagrum med en ny lag som ger polisen rätt att få ut trafikuppgifter i underrättelseverksamhet utan krav på domstolsbeslut och det räcker med att det finns "särskild anledning att anta" att uppgifterna
kan bidra till att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Att myndigheter samlar in stora mängder trafikdata i underrättelsesyfte liknar den problematik som jag försökt uppmärksamma beträffande “FRA-lagen”. Med tanke på att polisen redan nu verkar samla in sådana uppgifter lämnar jag öppet om polismetodutredningen innebär ett steg framåt eller bakåt för rättssäkerheten och den privata integriteten. Här finns en av de större utmaningarna som riksdagsledamöterna behöver fundera över. Jag kommer göra min insats genom att tillsammans med två kollegor skriva ett förslag till remissyttrande från Juridiska Fakultetsnämnden beträffande polismetodutredningen.
3 kommentarer:
Instämmer.
Ytterligare en aspekt är hur man har tänkt att "täta till" kryphålen. I Tyskland är ex. öppna trådlösa nätverk lagliga fortfarande, däremot positionsbestäms aktiveringen av anonyma kontantkort på ett utförligt sätt.
En annan sak som jag inte är helt på det klara med är om det bara är den vanliga polisen eller även Säpo som ska få tillgång. I Tyskland har Bundesnachrichtendienst tillgång och den vanliga polisen. Detta kan ju spela roll för hur man i framtiden har tänkt sig FRAs roll.
Det är både SÄPO och polisen som får tillgång till uppgifterna. Eftersom lagförslaget talar om brottsbekämpande myndigheter och underrättelseverksamheten kan avse narkotikabrott så handlar det även om tullen.
En tanke som jag har är följande. För närvarande utredes hur polisen/SÄPO ska få tillgång till signalspaningsresurser. Jag driver ju tesen att signalspaning till stor del handlar om inhämtning, lagring och bearbetning av trafikuppgifter. För polisens och SÄPOs behov, räcker inte de verktyg som polismetodutredningen och befintlig lagstiftning ger?
Kom ihåg att polisen redan nu har tillgång till
1. "Preventiva tvångsmedel" i lag (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott.
2. Teleavlyssning och teleövervakning i rättegångsbalken.
3. Teleavlyssning och teleövervakning enligt lag (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott
Med signalspaning och polismetodutredningens räknar jag 5 olika lagar som ger polisen rätt att avlyssna/övervaka kommunikation. Finns det en överblick och en samlad tanke kring detta?
Intressant. Frågan är väl att för just trafikdata så behövs ju "allt", snarare än det som kan definieras inför en domstol eller i en klar misstanke. Den systematik som datalagringsdirektivet medför genom att _allt_ registreras måste vara öppningen för en generell trafikdataanalys.
För att göra analysen krävs att registret finns först, och de tre ovan nämnda lagarna tillåter kanske inte det...
Skicka en kommentar