Fri rörlighet och bra löner

Socialdemokraterna har med anledning av Laval-domen gått till val på att ändra EU:s regler om fri rörlighet för arbetskraft. EUs arbetsmarknad jämför de med människohandel och kritik riktas mot regeringen. Det är missriktat då regeringens företrädare vid upprepade tillfällen försvarat den svenska modellen med kollektivavtal. Statsrådet Littorin (m) har i en riksdagsdebatt sagt följande.

Den utredning som tillsatts med anledning av Lavalmålet kommer att arbeta med utgångspunkten att den svenska modellen i så hög utsträckning som möjligt ska kunna tillämpas i framtiden även i fall av utstationering av arbetstagare till Sverige, samtidigt som EG-rätten fullt ut respekteras.

Utmaningen är alltså att förena fri rörlighet med bra löner. Det borde inte vara så svårt eftersom ökad handel och utbyte på lika villkor leder till ökat välstånd för alla inblandade. Ekonomi är inte ett nollsummespel. Innan man ger sig in i denna debatt så måste man förstå varför Sverige fälldes i Laval-målet.

EG-domstolen i Lavalmålet underkände inte den svenska modellen när det gäller krav på minimilön för arbetstagare som utstationeras hit. Problemet i målet var att det aktuella kollektivavtalet var oförutsebart och svårtolkat och förutsatte förhandlingar innan det gick att fastställa vilken lönenivå den lettiska arbetsgivaren skulle behöva tillämpa. Det är inte självklart att skriva på ett avtal utan att veta vad priset är.

Regeringen har följaktligen tillsatt en utredning som bl.a. lämnat följande förslag (SOU 2008:123).

5 a § En arbetstagarorganisation kan ställa krav på att en arbetsgivare i förhållande till sina utstationerade arbetstagare tilllämpar villkor enligt kollektivavtal i Sverige.

5 b § En stridsåtgärd mot en arbetsgivare som är etablerad i ett annat EES-land i syfte att genom kollektivavtal reglera villkoren för utstationerade arbetstagare får vidtas endast om,

1. de villkor som krävs motsvarar villkoren i ett kollektivavtal som har slutits mellan en arbetstagarorganisation och en arbetsgivarorganisation på central nivå och som tillämpas allmänt i hela landet på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen,

2. villkoren inte avser annat än en tydligt definierad minimilön samt tydligt angivna minimivillkor som är förmånligare för arbetstagaren än den lagreglering som anges i 5 § utstationeringslagen, och

3. arbetsgivaren inte visar att de utstationerade arbetstagarna väsentligen har minst sådana villkor som anges i punkt 2 och som regleras i ett sådant kollektivavtal som anges i punkt 1.

Jag tycker detta är ett rimligt förslag där den svenska modellen med kollektivavtal kan samsas med EUs fria rörlighet. Vi ska ha konkurrens i EU, men inte genom lönedumpning utan genom innovativa entrepenörer, kompetent och välbetald arbetskraft. Kan det vara en vision som duger? EU-parlamentariken Olle Schmidt verkar dela denna vision.

Per Altenberg anser att Ulvskog bedriver rädslans politik. Sanna Rayman menar att Ulvskog följer en gammal tradition. Erik Ullenhag anklagar socialdemokraterna för skrämselpropaganda. Den partipolitiskt obundne, tillika min kollega, docenten Mårten Schultz anser att det är olyckligt att Ulvskog jämför EUs arbetsmarknad med människohandel. Daniel Rhodin från Eslöv beklagar sig över samma sak.