Att dela på kostnader
SvD skriver att det pågår en dragkamp mellan justitiedepartementet och näringsdepartementet om vem som ska betala för teleoperatörernas datalagring av våra e-post och telefonkontakter. Några som kommenterar artikeln föreslår att staten ska betala varje gång uppgifter lämnas till polisen, då begränsar man myndigheters användning. Saken är den att det förslag som verkar cirkulera på justitedepartementet medför precis detta. Läs SOU 2007:76 sid. 288.
Våra förslag innebär att kostnaderna för att fullgöra lagringsskyldigheten ska fördelas mellan det allmänna och leverantörerna. Fördelningen innebär att leverantörerna ska stå för kostnaderna som är förenade med lagringsskyldigheten medan det allmänna ska betala en ersättning till leverantörerna när uppgifter lämnas ut i enskilda ärenden.I det som påstås vara en läckt version av lagrådsremissen kan man läsa samma sak, sid. 65.
Regeringens förslag innebär att kostnaderna för att fullgöra lagringsskyldigheten ska fördelas mellan det allmänna och leverantörerna. Fördelningen innebär att leverantörerna ska stå för kostnaderna som är förenade med lagringsskyldigheten medan det allmänna ska betala en ersättning till leverantörerna när uppgifter lämnas ut i enskilda ärenden.Tanken med ovanstående upplägg är att att operatörerna ska välja billigaste lagringsalternativ eftersom de betalar lagringen medan staten ska begränsa antalet sökningar. Näringsdepartementet verkar enligt SvDs artikel vilja att staten både ska betala för lagring och sökning. För oss medborgare spelar det kanske mindre roll, antingen betalar vi via skattesedeln eller via teleräkningen.
Hur ska man göra med mindre operatörer? Nils Weidstam, näringspolitisk expert på It- och telekomföretagen säger följande i SvD.
Justitiedepartementet verkar tro att branschen består av Telia, Tele2 och någon annan stor operatör. Men branschen består ju av 460-470 operatörer, varav de flesta är väldigt små. De har definitivt ingen jourtjänstgöring, och har knappast pengar att investera för att klara kravenJag har uppfattat att problemet för små operatörer är att de måste kunna lämna ut uppgifterna inom en timme dygnet runt, året runt. Detta betraktar jag som en kostnad att lämna ut, inte lagra uppgifterna och därmed bör kostnader för jourtjänstgöring bäras av staten.
Bloggar
Per, Bent
10 kommentarer:
Kostnaden bör i sin helhet bäras av de riksdagsledamöter som röstar igenom eländet, personligen ur egen ficka med skattade pengar. Möjligtvis kan en större del av kostnaden läggas på Thomas Bodström.
Ingen del av kostnaden får läggas på medborgarna vare sig via skattsedeln eller genom ökade telefon och internet räkningar. Det får klaras med den budget som redan finns, om de vill övervaka medborgarna så får de prioritera bort något annat.
Å andra sidan kanske det är bra om det kommer på telefon och interneträkningen, givetvis explicit specificerat som "övervakningsavgift" eller liknande. Då har vi något reellt att hänga upp argumentationen på i nästa valrörelse när vi kastar ut de inkompetenta ryggradslösa kräken.
Vad jag förstår, så kommer det eventuellt att finnas möjlighet för små operatörer att ta hjälp av en större operatör för lagringen. Det kommer givetvis inte att vara gratis, och frågan är om små operatörer kommer att försvinna då kostnaden blir oproportionerligt stor för dessa.
En del operatörer NATar sina kunders trafik och detta innebär att de blir omöjligt för en större operatör att avgöra vem som ligger bakom en viss IP hos en mindre operatör.
Hur skall en operatör som omsätter 1 miljon kronor ha råd med jour dygnet runt? Det kräver att man minst har fyra personer anställda, vilket innebär en kostnad på ca: 2 miljoner kronor (lågt räknat). Vi skulle alltså få ett system där kostnaderna för datalagringen blir dubbelt så stor som omsättningen på verksamheten. Jag bryr mig inte om att spekulera i kostnaden för de investeringar som krävs, men ni förstår nog det orimliga.
Antingen är detta bara ett smart sätt att smita undan att behöva presentera bedrövelsen nu. Man vågar väl inte lägga fram förslaget nu när så många just har deklarerat att man vill ha en helt annan nivå på integriteten i Sverige är "betongpartierna" är intresserade av. Vill man kanske att riksdagen öppnat så att tiden från det att propositionen presenteras till beslut kan tas i riksdagen minimeras så att man slipper höra protestskriken från befolkningen? Åtminstone under längre tid...
Ett alternativ är att vår "vansinnigt transparenta" lagstiftning i realiteten avgörs av maktkamp på justitiedepartementet?!? Är det den som har snyggast frisyr som vinner? För de olika förslagen presenteras ju åtminstone inte offentligt. Varför kan inte utkasten och skrivningarna offentliggöras? Är det hemligheter i dem? Stavfel? Tankefel?
Folket ska avlyssnas och registreras...
Fredrik Reinfeldt ville att debatten skulle lägga sig - men han vill säkert egentligen att den skulle fortsätta - fast på telefon så att den kan avlyssnas. Han är ju en lyssnande statsminister.
Det är VI som är folket! Låt oss få se vad man förhandlar om i hemlighet på justitiedepartementet!
Tack för en bra analys.
Jag verkligen hoppas att PP blir vågmästare 2010 så att de kan tvinga betongpartierna att riva upp och göra om. Datalagringen är totalt oacceptabel.
Även om du har en mikroskopisk poäng i att datalagringen blir mer kostnadseffektiv om operatörerna måste bära denna ser jag det som helt ovidkommande.
Ju dyrare det blir för kommissare Kling och Klang att begära ut uppgifter (vilket ger mindre budget för andra angelägna saker som gratis kaffe på kontoret och konferenser på dyra hotell etc.) desto bättre.
Därför bör operatörerna kompenseras till 100% för de kostnader som datalagringen medför. Om de sedan råkar välja en onödigt dyr och ineffektiv teknisk lösning. Bra!
Nu kanske jag förfaller till nationalekonomiska hårklyverier...
Jag uppfattar inte att eventuell ersättning för lagring kommer att vara rörlig och ställas i relation till hur mycket uppgifter som Kling och Klang begär ut, utan ersättning för lagring kommer att ha mer karaktären av en årlig, men fast kostnad. Däremot kan ersättningen för att begära ut uppgifter knytas direkt till varje tillfälle uppgifterna begärs ut. Allt annat skapar ett - ur ekonomiskt perspektiv - irrationellt beteende. Nu finns det ju andra hänsyn än de ekonomiska, men jag tror inte andra lösningar skulle öka skyddet för den enskilda väsentligt (såvida man inte avstår från att använda sådana här uppgifter överhuvudtaget)
Jag är så cynisk att jag tror detta är en rökridå. Regeringen vill inte lägga ett förslag före valet. Detta är en boomerang som kommer att träffa hårt i nacken.
"Jag uppfattar inte att eventuell ersättning för lagring kommer att vara rörlig och ställas i relation till hur mycket uppgifter som Kling och Klang begär ut, utan ersättning för lagring kommer att ha mer karaktären av en årlig, men fast kostnad."
Kostnaden för den rena lagringen av uppgifterna kommer knappast vara rörlig precis som du säger Mark, eftersom det endast handlar om diskkapacitet (i princip). Frågan är egentligen om själva lagringen egentligen kommer påverka kostnaden för slutkund (hos de större operatörerna) eftersom majoriteten av det som lagras är uppgifter som redan lagras av operatörerna på ett eller annat sätt.
Den enda ytterligare kostnaden, när det kommer till ren lagring, som jag kan se är att man måste hålla på det man lagrar längre. Hos de större operatörerna tror jag inte att detta kommer märkas hos slutkund i någon större utsträckning, däremot kan det bli värre för de mindre operatörerna eftersom de har färre kunder (och övriga områden) att sprida ut kostnaden på.
Ännu en gång, jag pratar om ren lagring, inte om att tillgodose kravet på uppgifter inom en viss tidsrymd.
Martin,
Jag tror vi har samma uppfattning. Den stora kostnaden ligger i att ha jourberedskap och lämna ut uppgifterna.
De är smarta dom där rackarna....
Väljer vi att få en örfil på vänster kind eller vill vi ha örfilen på höger kind? För egen del tror jag nog att en örfil på vänster kind känns något mindre...
NEJ, vi vill inte ha datalagringsdirektivet implementerat alls! Sverige bör helt sonika vägra att införa det!
Vem som betalar för lagringen och utlämnandet av uppgifter handlar inte bara om lagringskapacitet och jourtider.
Att lagra en viss typ av information en viss tid är en sak. Att säkerställa sig om att den lagrade informationen håller kvalitet, ligger i säkra system (både mot intrång, förvanskning, databortfall etc.) och kan erbjudas inom rimlig tid till rimligt pris är något som helt klart påverkas av vem som tar kostnaden. Lika så påverkas förstås samarbetsklimatet operatörer och rättsskipande myndighet av vem som bär kostnaden. Om du var tvingad att göra något för annans räkning och dessutom betala för detta, hur många (särkskilt aktörer på en fri, konkurrensutsatt marknad) väljer då kvalitet framför pris? Hjälpsamhet framför nödtvungen assistans? Ingen förstås.
Därtill har utredaren rätt som oroar sig för att kostnaderna riskerar att bli högre om operatörerna får kostnadsersättning. Men man gör det antagandet utifrån (åtminstone delvis) fel grunder.
Brittiska Home Office argumenterar att eftersom just kvalitet (och samarbetet) kan bli lidande av att lasta på operatörerna kostnader för något som inte har med deras affärer att göra måste staten ge dem full ersättning. Dessutom är det bara de sex största operatörerna som är skyldiga att lagra uppgifterna (=90-95% av marknaden) vilket förstås gör att det polisiära behovet inte tynger ner små aktörer med allt vad det innebär för marknadsutveckling etc.
Man kan ju fråga sig i vilken utsträckning den svenska kravställaren diskuterat med Home Office. Sverige har ju ändå tillsammans med UK varit drivande gällande det här direktivet.
Även om man kan ha reservationer mot trafikdatalagring som sådan, måste man iaf ge britterna cred för att de har en mer marknadslyhörd och pragmatisk inställning.
Home Office konsultationsdokument om den brittiska implementeringen av 2006/24/EC som bla. tar upp det ovan nämnda:
http://www.homeoffice.gov.uk/documents/cons-2008-transposition-dir/
Skicka en kommentar