Tredje gången gillt?

Lennart Rohdin skriver på sin blogg att han ställer upp i folkpartiets provval i Stockholms län. Jag måste säga att hans krav på "riv upp FRA-lagen!" är intressant, inte minst med tanke på att Lennart Rohdin som riksdagsman företrätt folkpartiet i försvarsberedningen och numera sitter i Förvarets Underrättelsenämnd, organet som granskar FRA. Nu tror jag inte att Lennart är principiellt motståndare till FRA eller myndighetens kabelspaning, men jag uppfattar att hans kritik går ut på att lagstiftningen är ett illa genomtänkt lapptäcke där beslutsprocessen hamnat fel från början. Det är kritik jag kan instämma i. Jag minns också Lennart Rohdins rakryggade inställning 2004 när han tog avstånd från övergångsregler för medborgare från EUs nya medlemsländer.

När det gäller att stoppa/riv upp FRA-lagen så har jag medverkat i två sådana försök inom folkpartiet, första gången inför att lagstiftningen antogs den 18 juni 2008 och andra gången från juli till september 2008. I början handlade det framförallt om att regeringen inte förmådde förklara för vilka ändamål FRA skulle få tillgång till all gränsöverskridande kommunikation och hur denna skulle hanteras. När jag på nära håll följde diskussionen i riksdagen inför den den 18 juni 2008 undrade man hur lagstiftningsprocessen fungerar i detta land, särskilt med tanke på den beryktade bordläggningen som varade i fyra timmar innan samma lag kom tillbaka på riksdagens bord. Såg igår ett gammalt avsnitt ur TV-serien Vita Huset där Leo fäller följande kommentar.

Det är två saker som du aldrig vill att folk ska veta hur du tillverkar: lagstiftning och korv.

Som vegetarian äter jag inte korv, men lagstiftning är svår att undvika. Min inställning under förra året var att vi kritiker ska inte avkrävas förslag som gör FRA-lagstiftningen acceptabel. Det är inte seriöst med arbetsgrupper som under tidspress och utan experthjälp ska föreslå förändringar i lagstiftning. Kritikerna inom alliansen hamnade helt i händerna på regeringen och slutresultatet blev inte genomtänkt. Därför motsatte jag mig alla kompromisser med regeringen och krävde omstart med en bred utredning. Under ett svagt ögonblick medverkade jag i den diskussion som föregick uppgörelsen den 25 september 2008, men det slutade som bekant med ett godnatt eftersom viktiga frågor återstod. Det framgick inte minst av all den kritik som remissinstanser framfört när regeringen våren 2009 presenterade det konkreta lagförslaget.

Många diskuterar förvarsunderrättelsedomstolens sammansättning och oberoende, jag tycker det är mer oroväckande att riksdagen inte diskuterat FRAs trafikdatalagring. Det är möjligt att riksdagen skulle finna denna verksamhet nödvändig, men då måste frågan åtminstone finnas på bordet för diskussion. Ska Rohdins och andras missnöje leda till ett tredje uppror inom folkpartiet? Jag tror inte det av följande skäl. Efter uppgörelsen den 25 september 2008 men före en utredning och ett konkret lagförslag var presenterat så sa folkpartiets partiråd den 3 oktober 2008 ja till överenskommelsen. Detta skedde utan debatt, vilket var väntat eftersom få visste vad överenskommelsen egentligen innebar. Jag själv sitter inte med i partirådet, men det gör ordförande för alla länsförbund, riksdagsledamöterna, partiledningen och representanter för sidoorganisationer som Liberala Ungdomsförbundet. Genom ett enigt beslut i partirådet blev frågan avgjord inom folkpartiet. Vi får väl se om den röd-gröna oppositionen vill lyfta de frågor som jag tycker är angelägna.