Svensk praxis om immunitet i samklang med omvärlden

Högsta Domstolen har den 30 december 2009 avkunnat ett avgörande om immunitet, brf Villagatan 13 mot Konungariket Belgien genom dess ambassad i Stockholm. Målet finns tillgängligt här. Den ursprungliga tvisten gällde en lägenhet som den belgiska ambassaden nyttjat som kontor och som ambassaden förbundit sig att renovera i utbyte mot att bostadsrättsföreningen avstår från en tidigare aviserad hyreshöjning. Ambassaden genomförde ej renoveringen. Ambassaden ansågs ej kunna åberopa immunitet mot den talan som anfördes av brf Villagatan 13. Därmed är svensk praxis nu i samklang med omvärlden efter att ha legat efter ett tag. På vanlig svenska, kommersiella avtal har blivit lättare att hävda gentemot främmande stater i svensk domstol.

När Svea Hovrätt den 15 juni 2007 behandlade målet tillämpade domstolen den tidigare praxis som i högre utsträckning medger immunitet vilket gjorde att bostadsrättsföreningens talan avvisades. Jag kommenterade för två år sedan Svea Hovrätts avgörande i en text hos Dagens Juridik. Där argumenterade jag varför Högsta Domstolen borde komma till en annan slutsats än Svea Hovrätt, vilket också blev fallet. Det innebär inte att Svea Hovrätt nödvändigtvis dömde fel, domstolen följde tidigare HD-praxis som blivit förbisprungen av den internationella sedvanerättens utveckling.

I vår undervisning vid Stockholms Universitet har vi använt Svea Hovrätts mål och det tidigare vägledande HD-fallet NJA 1999 s. 821 som en illustration över svenska domstolars alltför konservativa praxis. Nu får vi byta rättsfall.