Värna statsfinanserna och bekämpa utanförskapet
Henrik Brors skriver i DN att det är ont om satsningar i budgeten, det är egentligen bara 5 miljarder i sänkta skatter för pensionärer. Jag tycker det är bra att regeringen håller tillbaka och inte lovar för mycket, särskilt när världen precis har upplevt den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Att det är få satsningar gör det inte lättare för den rödgröna oppositionen, tvärtom. Nu sätter regeringen ribban för reformutrymmet, vilket är lågt. Om de rödgröna vill genomföra reformer som att höja nivåerna i a-kassan eller införa friår så måste de höja skatterna, spara i övriga delar av välfärdssektorn eller försvaga statens finanser. Det går inte att strunta i budgetlagen och man måste kunna samarbeta i budgetförhandlingarna. Regeringen har presenterat en bra budget. Det viktiga är att öka sysselsättningen och minska utanförskapet. Per Altenberg skriver bra om detta.
Liksom regeringen inte kan göras ansvarig för nedgången, kan den inte ta åt sig äran av den snabba uppgång i konjunkturen som vi nu ser. Vad regeringen däremot kan påverka är sysselsättningen över en längre tidsperiod, t.ex. utvecklingen över en konjunkturcykel.Jag skulle vilja komplettera med en figur från regeringens vårproposition, sid. 119.
Alliansregeringen tog dock inte över efter socialdemokraterna i botten av en lågkonjunktur utan mitt i en högkonjunktur i oktober 2006. Om man istället för att jämföra lågkonjunktur med lågkonjunktur jämför sysselsättningen vid regeringsskiftet 2006 med läget i botten av den nuvarande lågkonjunkturen (årsskiftet 2009/2010), har sysselsättningen fortfarande ökat med nästan 100 000 personer. Det var den siffran statsministern fick kritik för i början av året. Att döma av redovisningen i regeringens vårproposition (sid 153) stämmer dock den uppgiften i allt väsentligt.
Bilden visar att antalet personer med sjukpenning, sjukersättning (förtidspensionering) minskat samtidigt som antalet personer med aktivitetsstöd (personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program) ökat senaste åren. Den senare gruppen kommer att minska när Sverige lämnat den nuvarande lågkonjunkturen. Man kan dock konstatera att 100 000 personer förre lever idag i utanförskap jämfört med 2006.
Läs även vad Runo Johansson, Ankersjö, Christian Tegnvallius, Sebastian Bjärnegård, Kristina Palmgren och Kent Persson skriver.
15 kommentarer:
http://home.student.uu.se/anut9803/Filer/S%e5%20f%f6rvr%e4nger%20Reinfeldt%20sanningen.pdf
http://www.alliansfrittsverige.nu/2010/04/april-15-2010-besked-fran.html
Allt kanske inte stämmer
Anonym,
Jag har kollat på dina länkar.
Var finns siffran 80 % på sidan 123 som Björn Fridén (Alliansfritt) referar till?
Bilden visar att antalet personer med sjukpenning, sjukersättning (förtidspensionering) minskat samtidigt som antalet personer med aktivitetsstöd (personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program) ökat senaste åren.
Alliansen har aldrig haft någon annan egentlig ambition än att flytta människor som dom redan innan visste inte skulle få plats på arbetsmarkanden till försäkringar som kostar mindre för staten.
Klassisk högerpolitik.
Det är synd att man inte öppet står för att man är partier som har uppdragsgivare.
Det gör socialdemokratin.
Micke,
I jämförelse med sjukpenning och a-kassa så ger sjuk- och aktivitetsersättning (förtidspension) lägst ersättning, 64 % av inkomsten.
Gruppen som erhåller förtidspension har minskat under perioden 2006-2010 vilket motsäger ditt påstående att man flyttar människor "till försäkringar som kostar mindre för staten".
Alliansregeringen strävar efter att hjälpa personer att återgå till arbetsmarknaden. Det är bättre än att de är kvar i utanförskapet, vilket socialdemokraterna verkar föredra.
kollade du den första länken?
Du som är socialliberal. Vart har din falang tagit vägen i folkpartiet. Jag känner mig absolut inte välkommen där som socialliberal, inte enligt den politik som kommer fram i media i alla fall
Anonym,
Jag har kollat på första länken.
Jag uppfattar från denna länk att socialdemokraterna hellre vill att att politiker ska fokusera på arbetslöshetssiffran än sysselssättningsgraden.
Jag anser att det är en farlig inställning eftersom det riskerar att leda till en politik där kolumnen för arbetslösa minskar genom att man flyttar folk till sjukpenning och sjukersättning när vissa av dem, med hjälp från staten genom rehabilitering, kan återgå till arbetslivet.
Därför är det bättre att som socialliberal fokusera på sysselsättningsgraden.
Alldeles oavsett, med finanskrisen har arbetslösheten ökat och sysselsättningen minskat.
Frågan är vilken politik som bäst möter denna kris och samtidigt värnar Sveriges välfärd på lång sikt.
Då tror jag på att värna välfärdens kärna (skola och vård), arbetslinjen och statsfinanserna.
Det var en kommentar till ditt citat av Per, Han har helt enkelt fel.
Du svara tyvärr inte på mina frågor om socialliberala alternativ.
Anonym,
Är det inte socialliberalt att sträva efter att människor ska lämna utanförskap och återgå till arbetslivet?
Vad är det socialliberala alternativet enligt dig?
Anonym,
Du missade kanske min tidigare fråga.
Alliansfritt, som du hänvisar till, hänger upp sitt resonemang på siffran 80 % och nämner vårpropositionen sid. 123, var finns den siffran?
Det håller jag med om. Men är det den förda politiken leder till? Socialbidragen ökar och arbetslösheten ökar. Hur ökar individens friheter i Sverige? de enda beslut som fattas på området är inskränkningar i friheterna. Senast är ju Malmströms eu censurfilter. Samtidigt är för mig blockpolitiken riktigt hemsk. En röst på t.ex. folkpartiet är en röst på moderaterna och kristdemokraterna. Ena partiet är nyliberalt och det andra är konservativt. Jag vet tyvärr inte vart han fått siffran ifrån. Fråga på bloggen är lättast. Förstår dock varför du inte är särskilt snabb på att kritisera partilinjen. Den där piska lär kännas. Dock blir det inte lätt att hitta det parti man vill rösta på.
Va gnällig jag låter. BLir mor bra till slut mark
Det är ok att gnälla!
Visst har arbetslösheten och därmed socialbidragen ökat. Samtidigt menar jag menar att denna ökning beror på finanskrisen och att regeringen har mött krisen på rätt sätt.
Blockpolitiken är tyvärr cementerad, fp gjorde som bekant ett försök att bryta upp den i samband med valet 1994 men fick kalla handen av socialdemokraterna. Väljarna straffade fp för detta försök och partiet har tagit intryck av detta.
För övrigt anser jag inte att de nyliberala tendenserna i m eller de konservativa i kd överdrivet dominerat denna regering.
På sidan 63 i vårbudgetpropositionen finns ett diagram som skiljer på konjunktureffekt och struktureffekt på bidragen. Där kan man se att det just nu inte är så mycket färre som lever på bidrag än när alliansen tog över, men att det beror på den dåliga konjunkturen. När ekonomin är mer i balans, framåt slutet av nästa mandatperiod, väntas antalet som behöver leva på bidrag vara väsentligt lägre. En mycket väl fungerande arbetslinje, med andra ord.
Jag gillar hur det förutspår framtiden. Gått ner till spåkärringen på torget och frågat?
Skicka en kommentar