Hur kan Ben-Ali få 35 års fängelse efter en dags rättegång?

Igår dömdes Tunisiens ex-president Ben-Ali till 35 års fängelse. Rättegången tog sex timmar och skedde i den åtalades utevaro. Jag är i USA och blev uppringd av en journalist som undrade hur det var möjligt. Eftersom det var natt här i USA kunde jag inte ge ett utförligt svar, det kommer nedan istället.

Rättegångar i den tilltalades utevaro (på engelska: trial in absentia) är möjligt även i Sverige men endast om saken kan utredas tillfredsställande och det förväntade straffet vid fällande dom maximalt är 3 månaders fängelse (se 46 kap. 15 a § rättegångsbalken). Huvudregeln är alltså att rättegången ska genomföras i den tilltalades närvaro så att denne har möjlighet att försvara sig.

I Frankrike och ett antal andra länder som anammat den kontinentaleuropeiska straffrättsprocessen kan rättegångar i den tilltalades utevaro genomföras även beträffande komplicerade mål som mord och långa fängelsestraff kan utdömas. Utan närmare detaljkunskap om Tunisien så framstår det som landet genom att ha varit en fransk koloni anammat samma principer. För att säkerställa den tilltalades rätt att försvara sig finns det i ovan nämnda system ofta en möjlighet till en andra rättegång där den första domen rivs upp om den tilltalade senare infinner sig. Jag förutsätter att samma möjlighet skulle ges till Ben-Ali om han väljer att återvända till Tunisien och infinna sig för rättegång.

Personligen anser jag att det systemet med rättegångar i den tilltalades utevaro är olyckligt vad beträffar allvarliga brott och inget som bör anammas. Det handlar om mer än den åtalades rätt att försvara sig. Offren för Ben-Alis gärningar har fått ringa upprättelse då inga bevis prövats och deras historia har inte fått någon nämnvärd belysning. Det utdömda fängelsestraffet spelar mindre roll så länge Ben-Ali befinner sig på fri fot. Om han infångas kan rättegång genomföras mot honom vilket gör den nu genomförda rättegången onödig.

Avslutningsvis, rättegångar i den tilltalades utevaro är ej möjliga vid FN:s tribunaler för f.d. Jugoslavien och Rwanda samt Internationella Brottmålsdomstolen i Haag med hänvisning till samma argument som jag presenterat ovan.

Jag borde ha hänvisat journalisten till professor Christian Diesen som kunde ha gett ett mer kvalificerat svar. Diesens avhandling från 1993 har rubriken "Utevarohandläggning och bevisprövning i brottmål".

Uppdatering. Demokratiforskaren Michael Schulz kommenterar saken i Sveriges Radio, lyssna här.