Relevanta följdfrågor i NyTeknik

Regeringen föreslog i måndags genom en lagrådsremiss att SÄPO och rikskriminalpolisen ska få inrikta signalspaning vid FRA. Stockholms Universitet blev ej uppmanade att yttra sig över remissen varför ett svar saknas från Juridiska Fakulteten. Jag skrev dock ett eget yttrande vilket jag antog skulle passera obemärkt i justitiedepartementets hantering, men en anonym notering finns på sidan 27 så mitt yttrande verkar finnas tryggt arkiverat.

Av de medier som bevakat frågan har NyTeknik utmärkt sig genom att ställa relevanta följdfrågor som tar upp om och i så fall under vilka omständigheter signalspaning kan användas i förundersökning. Det är anmärkningsvärt att Justitiedepartementet inte kan svara på frågorna men det är delvis förståeligt med tanke på hur diffus nuvarande lag och förslaget till ändring är. Jag har resonerat kring dessa frågor på sid. 537-539 i denna artikel publicerad i Svensk Juristtidning och sid. 132-133 i denna artikel publicerad i  Nordisk Årsbok i rättsinformatik.

Mitt svar på NyTekniks följdfrågor hade varit följande.

NyTeknik: Vad som händer om Säpo, via signalspaning, får information om att ett terrordåd ska ske. Kan den informationen då inte användas i en rättegång?

Mitt svar: Ja, den kan användas i rättegång eftersom svenska domstolar tillämpar principen om fri bevisföring. Det kommer dock vara mycket osannolikt att åklagare kommer använda sådan bevisning då FRA kommer vara mycket motsträviga till att deras material dyker upp i rättegångar eftersom det kan röja myndighetens arbetsmetoder och spaningsobjekt. Vidare har försvaret en rätt att inte bara ta del av graverande bevisning utan allt material som kan tala till den tilltalades fördel vilket torde göra FRA än mer motsträviga.  Ett av de sällsynta exempel då signalspaningsmaterial har dykt upp i domstol kan ha varit i en brittisk rättegång där material från NSA användes och dom avkunnades den 7 september 2009 vilket jag kommenterat här.

NyTeknik: Ska FRA sluta avlyssna terrorister om misstankarna om brott växer sig så starka att polisen bör inleda förundersökning?

Mitt svar: Här är lagstiftningen otydlig. 4 § lagen om försvarsunderrättelseverksamhet är lite tvetydig eftersom paragrafens första stycke verkar innehålla ett förbud som följs av ett undantag i andra stycket. I lagrådsremissen finns ett förtydligande då det i motiveringen till lagförslaget står att "inriktning av signalspaning inte får ske inom ramen för förundersökningar" (sid. 17). FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson förklarade den 12 maj 2007  i en offentlig utfrågning inför riksdagen "att så fort man kommer in i ett läge där en förundersökning är inledd drar sig FRA ur. Då kan man inte vända sig till oss." (Betänkande 2007/08:FöU14, bilaga 5, sid. 68).  Ingvar Åkessons uttalande är fortfarande relevant då den aktuella paragrafen ej ändrats och ingen ändring föreslås. Min bedömning är att nytt tillstånd till signalspaning kan inte beviljas efter att förundersökning inletts men finns det ett beslut om tillstånd till signalspaning innan förundersökning inletts så får FRA fullfölja detta uppdrag. Ett beslut om tillstånd till signalspaning gäller i sex månader.