torsdag, augusti 09, 2012

Sedelmayer och försäljning av Ryska federationens fastighet

DNs ledarsida uppmärksammar idag Sedelmayermålet som bottnar i en ekonomisk tvist mellan Ryssland och Sedelmayer, en tysk affärsman, och som har resulterat i en utmätning av en fastighet på Lidingö, ägd av ryska staten. Vi använder fallet sedan flera år på grundutbildningen i folkrätt.

Utrikesminister Carl Bildt har den 26 juli 2012 skrivit ett brev till kronofogden där han bl.a. skriver att Högsta Domstolen i sitt avgörande från den 1 juli 2011 uttalat sig om statsimmunitet och inte om diplomatisk immunitet (sidan 2, stycke 3). Det stämmer inte. Okränkbarhet är en del av diplomatisk immunitet. I Högsta Domstolens dom från den 1 juli 2011 framgår det att diplomaternas bostäder, handelsdelagationens arkiv och diplomatfordon åtnjuter skydd av Wienkonventionen (dvs är okränkbara pga diplomatisk immunitet).

En avgörande skillnad mellan parternas ståndpunkter är vid vilken tidpunkt som fastighetens användning ska bedömas. Ryssland argumenterar för att det ska bedömas enligt de omständigheter som föreligger idag medan HD (och Sedelmayer) menar att förhållandena vid tidpunkten för ansökan om utmätning är avgörande. Detta är viktigt då Ryssland efter att utmätningsprocessen inleddes har anfört att man ändrat på fastighetens användning.

Min tolkning när vi gått igenom rättsfallet på juristutbildningen är att kronofogden kan sälja fastigheten men varken den nya ägaren eller kronofogden kan fysiskt avhysa de diplomater som bor i fastigheten eller bereda sig tillträde till handelsdelegationens arkiv. Denna morgon ringde jag Kronofogdemyndigheten och de hade samma syn. Hyresgästerna behåller alltså sina bostäder vid en eventuell ägarövergång och kronofogden kommer inte att gå in i handelsdelegationens arkiv eftersom den skyddas av diplomatisk immunitet. Därmed uppstår en delvis annan fråga - vem skulle vilja köpa en sådan fastighet? Det får framtiden utvisa.

Många är mer intresserade av (och bekymrade över) att Carl Bildt intervenerat i detta fall. Regeringen och UD har ett ansvar för att Sveriges folkrättsliga förpliktelser gentemot andra länder respekteras. När jag läser UDs brev till Kronofogdemyndigheten saknas formuleringar där UD begär eller beordrar något, UD vill nog ge intrycket av att de informerar kronofogden om vilka regler som gäller samt delger Rysslands ståndpunkt. Från en folkrättslig utgångspunkt kan Bildts agerande vara påkallat (se regeringsformen 10:13) men det är möjligt att det utgör otillåtet ministerstyre (se regeringsformen 11:3 och 12:2), en målkonflikt helt enkelt.

Av Bildts brev från den 26 juli 2012 framgår det att UD redan tidigare skickat två brev till kronofogden. Med hänsyn till att Högsta domstolen avgörande från den 26 juli 2011 är tydlig när det gäller att det diplomatiska skyddet består menar jag att UD och Bildt kan ha gått för långt när de skickar ett tredje brev där man dessutom, enligt min uppfattning, felaktigt tolkar HDs avgörande.

Det finns en hel del skrivet om Sedelmayermålet och immunitet i svensk rätt, se t.ex. mitt bidrag till Dagens Juridik och dessa två blogginlägg.

Min kollega docenten Pål Wrange har skrivit en längre artikel om ämnet i Juridisk Tidsskrift nr 4 2011/2012 som dessutom ska publiceras i American Journal of International Law. Se även Said Mahmoudi, "Immunitet i svenska domstolar", Folkrätten i svensk rätt, (red. Stern/Österdahl), 2012. Professor Mahmoudi har för övrigt skrivit rättsutlåtande som användes till stöd för Sedelmayers talan mot Ryska Federationen.

Inga kommentarer: