Inför FN-organet Unesco krävde högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (fp) att journalisten Dawit Isaak omedelbart ska friges. Det är utmärkt att regeringen nu driver Isaaks sak både genom diplomatiska och öppna kanaler. Läs mer i Expressen.
Rick Falkvinge berättar i ett blogginlägg att han var signalspanare när han gjorde lumpen och varför han tycker signalspaning är ett olämpligt ord för att beskriva FRAs elektroniska övervakning av civil kabelkommunikation. Jag har efterhand kommit underfund med att flera kritiker har varit signalspanare när de gjorde sin värnplikt, men sådana personer avfärdas likväl av politikerna som okunniga. Det gemensamma för dessa numera FRA-kritiska personer är att de anser att riksdagsmajoriteten kapat och solkat ner ett begrepp som de förknippar med nödvändig, legitim och för Sverige viktig verksamhet.
Kolla gärna nedanstående filmklipp från en FRA-debatt i Sandviken den 18 september 2008. Efter 2 minuter kommer en signalspanare in på motståndarsidan i debatten, FRA-debattens bästa inlägg? Hoppa över avsnittet dessförinnan när jag försöker förklara tekniska saker. Socialdemokraterna och ABF ordnade debatten i Sandviken, Folkhets hus. Folkbildning i ordets finaste bemärkelse.
Lagstiftaren i Sverige har i samband med lagstiftningsarbetet kring signalspaning i försvarsunderrättelseverksamheten valt att använda begreppet signalspaning för att benämna den övervakning och/eller avlyssningsverksamhet som regleras där. Termen signalspaning återfinns även i mina direktiv.Detta skapar naturligtvis förvirring även hos riksdagsledamöterna, de kan inte förklara vad de lagstiftar om.
Signalspaning har under flera decennier använts för att beteckna den typ av inhämtning som Försvarets radioanstalt och i viss utsträckning Säkerhetspolisen bedrivit och som avsett spaning mot elektroniska signaler i etern. När det nu är aktuellt för Försvarets radioanstalt att bedriva spaning även med avseende på trådburna kommunikationer blir begreppet signalspaning mindre lätt att avgränsa. Signalspaning, hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning blir i den meningen olika begrepp för att övervaka och avlyssna samma typ av kommunikationer.
I andra jämförbara länder används andra, mer generella begrepp för att beteckna avlyssning av telekommunikationer, utan avseende på med vilken teknik spaningen genomförs, vem som utför den och vilka syften den har: /.../ Termen signalspaning (signal intelligence) används däremot inte i samband med lagstiftning på området och termen har vid mina kontakter med utländska myndigheter snarast skapat viss förvirring.
Regeringen meddelar i ett pressmeddelande att ett yttrande från Lagrådet ska inhämtas över ett förslag om att för vuxna lagöverträdare avskaffa preskriptionen för mord, dråp, grovt folkrättsbrott, folkmord och terroristbrott som begås genom mord eller dråp.
Regeringens förslag togs redan upp den internationella straffrättsutredningen (SOU 2002:98) och det är utmärkt att man nu kommer till skott. I nämnda utredning från 2002 föreslås även att Sverige ska införa en ny lag om internationella brott, alltså folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Det anser jag vara angeläget och vill uppmuntra regeringen att göra detta. Jag har skrivit ett antal artiklar på detta tema.
Läs även hos Mårten Schultz samt i SvD och Expressen.
Min kollega Mårten Schultz skrev nyligen i Dagens Juridik en krönika med titeln "Journalister är ett pack" där han förklarar vikten av ett gott samtal mellan jurister och journalister.
I FRA-debatten har det funnits en kritik mot journalisternas och traditionell medias ointresse för frågan. Jag håller inte helt med och tänker därför lyfta fram de goda exemplena. Här kommer min topplista. Jag föredrar journalistik som bevakar sakfrågan framför de som fokuserar på det politiska spelet. Flera andra har skrivit bra, t.ex. Niklas Ekdal, Sanna Rayman och Isobel Hadley-Kamptz, men ledarskribenter är inte med i denna rankning.
1. Filip Struwe, SVT Rapport
På ohotad förstaplats hittar vi SVT Rapports Filip Struwe. Den 16 juni 2008 avslöjade han hur regeringen gett en felaktig bild av omfattningen av FRAs verksamhet, där den beskrivits som väldigt smal, att urvalet sker med hög precision och att inga svenskar drabbas. Med hjälp av en läcka inifrån FRA kunde Struwe berätta hur myndigheten samlar in information med bred håv och lagrar denna i en databas, vilket även omfattar svenskars kommunikation. SVT Rapport publicerade även ett hemligt PM där det framgår att verksamheten ska fortsätta och omfattningen av verksamheten diskuteras i termerna "all tillgänglig kommunikation" (fråga 5). För detta nominerade jag förra året Filip Struwe till Stora Journalistpriset. Priskommittén tyckte annorlunda och gav priset till någon annan. När de amerikanska journalisterna James Risen and Eric Lichtblau avslöjade att FRAs amerikanska motsvarighet NSA gjorde motsvarande, dvs samlade in stora mängder information om amerikaner så fick de Pulitzerpriset.
Statsminister Fredrik Reinfeldt förklarade två veckor efter avslöjandet att han var "ovetande om FRA-lagringen". Likväl har det inte skett någon statlig utredning eller utfrågning i riksdagen som klarlagt lagringens omfattning. Istället engagerades SÄPO för att jaga rätt på FRA-läckan.
2. Per Agerman, frilansjournalist, tidigare Affärsvärlden
Per Agerman tar andrapriset genom en arbetsseger. Läs Frendo och så finner man svaren på allt av relevans beträffande FRA-frågan.
3. Monica Kleja, NyTeknik
NyTeknik har haft flera bra artiklar om FRA-frågan. Monica Kleja tar tredjeplatsen genom sin text "FRA:s metoder granskas efter ny avlyssningsskandal" där hon avslöjar hur FRA byter stora mängder obearbetad rådata beträffande svenskar med andra länder. Obearbetad rådata innebär att FRA inte sorterar ut "skurkarnas" kommunikation eller uppgifter om sådan kommunikation från den oskyldiga kommunikationen, allt överlämnas till andra länder.
Det har inte skett någon statlig utredning eller utfrågning i riksdagen beträffande NyTekniks uppgifter. I artikeln nämns att Datainspektionen ska göra en sådan, men den ska presenteras efter frågan har hanterats av riksdagen och det är osannolikt att den kommer att beröra NyTekniks uppgifter. I regeringens direktiv till Datainspektionen angående utredningen står nämligen följande: "Uppdraget ska därför utföras på ett sådant sätt att det inte påverkar den svenska försvarsunderrättelseverksamhetens förutsättningar att i dag och i framtiden arbeta för Sveriges bästa. Arbetet ska också i övrigt bedrivas så att det inte skadar Sveriges förbindelser och samarbeten med andra länder". Regeringens direktiv presenterades efter NyTekniks avslöjande, så NyTeknik ska inte lastas för att rubriksättningen numera är felaktig.
4. Martin Jönsson och Fredrik Laurin, tidigare Kalla Fakta, TV4
På fjärdeplats hittar vi Martin Jönsson och Fredrik Laurin för deras TV-reportage i Kalla Fakta från 2003. Martin Jönsson har även skrivit texten "Sed quis custodiet ipsos custodes?" (Men vem övervakar övervakarna?). TV-reportaget är utmärkt och fortfarande relevant. Deras rankning dras ner något då de, vad jag vet, inte bevakat frågan under 2008.
5. Elin Ekselius, Svenska Dagbladet
Elin Ekselius tar femteplatsen genom sin intervju med FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson den 28 juni 2008, ”Vi är ensamma i det här”. Jag läste artikeln via internet när jag var på semester på Kreta efter FRA-omröstningen. I intervjun sågar Ingvar Åkesson regeringens huvudargument för att FRA ska få tillgång till kabelkommunikation som korsar Sveriges gränser: "rädda svenska liv i Afghanistan".
6. Anita Kratz och Torbjörn Nilsson, Fokus
Som jag skrev ovan föredrar jag bevakning av sakfrågan framför det politiska spelet, men det går inte utelämna artiklen i Fokus den 19 september 2008 "Spelet om FRA".
7. Daniel Klaidman, Newsweek
Daniel Klaidman skrev den 13 december 2008 en artikel i Newsweek, "Now We Know What the Battle Was About. Justice Department lawyers defied President Bush over secret surveillance—but not for the reasons you might think." Där berättar journalisten varför den amerikanska justitieministern Ashcroft, biträdande justitieminister Comey och FBI-chefen Mueller hotade att avgå. Läs denna vid sidan av 1) Filip Struwes avslöjande och 2) Fokusartikeln som ordnade sjätteplatsen åt Anita Kratz och Torbjörn Nilsson.
8. Johanna Alskog, Riksdag & Departement
Riksdag & Departement har sin vana trogen läst lagförslagen och remissvaren. Ett exempel på det är Johanna Alskogs sammanfattning av remissvar den 26 februari 2009.
9. Hans Rosén, Dagens Nyheter
Hans Rosén har gjort och gör en medveten ansträngning att ge både etablerade personer som de utanför en röst i denna debatt. Det är välkommet.
Denna lista kan vara inkomplett eller ha felaktig ordning. Läsare av denna blogg är välkomna att lämna kommentarer om detta nedan. Jag hoppas att journalisterna de närmaste dagarna kan presentera nyheter, reportage och avslöjanden som förtjänar en plats på denna lista.
Bloggar
Falkvinge, Emma, Otyg, Hax, Minimaliteter, Oscar Fredriksson, Lake, Leo, Olof
Får väl göra ett litet avsteg från min tidigare utfästelse. Robert Bengtsson och Erik Laakso från nätverket Sossar mot Storebror skriver på Newsmill. Bra artikel och jag får tacka för omnämnandet. Nu är det inte bara jag som menar att regeringens ändringsförslag till stora delar är undermålig, Riksdag & Departement skrev i februari 2009: "Tomt och verkningslöst. Tunga remissinstanser riktar hård kritik mot regeringens FRA-förslag."
Samtidigt räknar Farmor Gun, Mikael Nilsson, Rick Falkvinge, HAX och Emma ner.
In a Swedish Government Inquiry on signal intelligence for law enforcement purposes (SOU 2009:66), the reporter Anders Eriksson described in his comparative analysis how the Communications Security Establishment Canada (CSE) can collect information through signal intelligence on behalf of the Royal Canadian Mounted Police (RCMP) and the Canadian Security Intelligence Service (CSIS). In a previous post on this blog a reader asked me to investigate if it was true that Canadian law enforcement agencies can ask the CSE to initiate signal intelligence operations. The reader thought that Anders Eriksson was wrong and claimed that I was not critical enough against Erikson's inquiry on this point.
Doing comparative law is always difficult and I had a problem to find the relevant provisions. When searching for the answer I have found the blog Lux Ex Umbra, a Canadian blog solely writing about signal intelligence.
The writer of the Lux Ex Umbra, Bill Robinson, posted a very interesting blog post yesterday on a court decision which confirmed that the CSE can collect information for the CSIS. The application to the Court was filed by the CSIS under section 12 and 21 of the Canadian Security Intelligence Service Act and not the CSE. Now, the CSIS is an intelligence agency and not a law enforcement agency. Many countries have a similar solution where the two functions are separated. In contrast, the Swedish Security Service (SÄPO) is an intelligence agency as well as a law enforcement agency. Would this mean that information collected by the CSE can not be used for law enforcement purposes? As I understand the CSIS shares intelligence with the RCMP, a federal law enforcement agency. I do not know if this case answers the question asked by the abovementioned reader, but it is close. Paragraphs 31-33 of the Court's decision is interesting in this regard. It states the following.
[31] CSE's mandate is set out in the National Defence Act, R.S.C. 1985, c. N-5 as amended by the Anti-Terrorism Act, S.C. 2001, c.41. Under paragraph 273.64(1)(a) of this statute, the agency is authorized to acquire and use information from the global information infrastructure (i.e. communications systems, information technology systems and networks) for the purpose of providing intelligence to the government of Canada. CSE is prohibited under paragraph 273.64(2)(a) from directing these activities at Canadian citizens and permanent residents wherever located ("Canadian persons") or at any person in Canada regardless of nationality.Thus, it is the CSIS and not the CSE that files the application and has the initiating power. Jim Bronskill of Canadian Press writes the following.
[32] The limitation respecting Canadian persons or persons in Canada do not apply to technical and operational assistance which CSE may provide to federal law enforcement and security agencies in the performance of their lawful duties... such assistance activities are subject to any limitations imposed by law on the federal agencies in the performance of their duties.
[33] In the context of the present application, therefore, CSE may only assist CSIS to intercept communications and obtain information if CSIS has a judicially authorized warrant under section 21 of the Act.
CSE is generally prohibited from spying on Canadians, but it can assist CSIS and police agencies acting under judicial warrants.Ths should the settle question posed by the abovementioned reader of this blog.
The applicant submits that the acts necessay to permit interception of communications and to obtain information [redacted], with the technical assistance of the CSE, will take place entirely in Canada. The communications wil be heard, or the information obtained [redacted] will be read only in Canada.For me, it is clear that this decision concerns signal intelligence of international communication crossing Canadians borders which are intercepted in Canada.
Det är många som ropar efter att FRA-lagen ska rivas upp. Jag har inte gjort det sedan överenskommelsen den 25 september 2008 eftersom samtliga alliansledamöter då kommit överens om en kompromiss. Det har dock inte hindrat mig från att kritisera överenskommelsen, men dock i ett lägre tonläge och utan att driva riv upp. Så kommer det att förbli för min del, det handlar om en prioritering av min tid och energi.
Skandalen som riksdagen missade
Min ambitionsnivå är att åtminstone en riksdagsledamot, från alliansen eller oppositionen, tar upp SVT Rapports avslöjande från den 16 juni 2008 i samband med riksdagsdebatten den 14 oktober 2009. Jag tycker nämnda TV-inslag med tillhörande dokument förtjänar att debatteras, vilket riksdagen missade förra gången.
Två obesvarade frågor
Jag skulle vilja att följande två frågor blir besvarade under riksdagsdebatten.
1) Ger lagstiftningen FRA rätt att samla in och lagra information om vanliga personers kommunikation som korsar landets gränser, inklusive sådan som är till eller från svenskar?
Med vanliga personer menar jag sådana som varken är inblandade i brottslighet, terrorism eller har något att göra med främmande makt.
2) Sätter lagstiftningen upp några hinder mot att FRA överför sådan information till andra länder?
Det har inte gått att få svar på dessa frågor från regeringen eller övriga alliansföreträdare. När jag tar upp saken blir de antingen tysta för att de inte förstår frågorna eller så förstår de frågorna men svarar att det är färdigdiskuterat eller att det är hemligt. Det går inte att få svar. Därför har jag försökt besvara frågorna här och här.
De kortfattade svaren är 1) Ja, och 2) Nej.
Samma svar med regeringens ändringsförslag
För de som tror att regeringens ändringsförslag om införande av "signalbärare" och en "försvarsunderrättelsedomstol" istället för den befintliga signalspaningsnämnden kommer leda till andra svar på mina två frågor så förklarar remissvaren från Post- och telestyrelsen samt Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholm Universitet varför så inte är fallet.
Mitt deltagande i debatten
Jag har blivit tillfrågad om att delta i en chat med en tidnings läsare, men det är oklart om det blir av. Jag kommer skriva på bloggen om det blir av. I övrigt blir detta mitt sista blogginlägg inför FRA-debatten den 14 oktober 2009.
