Brister i lagstiftningsprocessen

Thomas Bodström (s) och Fredrick Federley (c) kritiserar i Sveriges Radio FRA-chefen Ingvar Åkessons senaste uttalande att FRA ska få signalspana utan tillstånd när det är fara i dröjsmål.

Jag ser fyra övergripande brister i lagstiftningsprocessen.

Vem kontrollerar lagstiftningsprocessen?
1. Vem är det som driver och kontrollerar lagstiftningsprocessen, är det tjänstemännen eller politikerna? Jag får intrycket av att ansvariga statsråd och riksdagsmajoriteten abdikerat till förmån för tjänstemännen med hänvisning till att frågan är tekniskt komplicerad. Det är sant att frågan är komplicerad, men då borde riksdagen beställa en utredning från oberoende experter som står fria från försvarsdepartementet och FRA före riksdagen fattar beslut. Därför är oppositionens krav på en parlamentarisk utredning rimlig och den bör förenas med utredning av hur FRA historiskt har bedrivit sin verksamhet. För att förstå nutiden och rikta in sig på framtiden behöver vi kunskap om historien.

Huvudfrågorna skjuts konstant på framtiden
2. Det jag kallar huvudfrågor benämner FRA-förespråkarna konsekvent som detaljer som ska lösas vid ett senare tillfälle. Djävulen finns i detaljerna. Det rimliga vore att kritiska riksdagsledamöter säger nej till denna lagstiftning till de får se ett konkret lagförslag med önskade ändringar och inte nöja sig med ett pressmeddelande på 15 punkter där de viktiga frågorna utelämnats.

Varje förbud följs av ett undantag
3. De politiker som stödjer FRA-lagen redovisar ofta alla de förbud som hindrar FRA från att göra olika saker, men de är väldigt tysta om FRA-lagens undantag från dessa förbud. Varje förbud synes följas av ett undantag från samma förbud. Ska samma sak gälla kravet på domstolstillstånd? Någonstans måste politikerna sätta ner foten och dra en linje. Det är ingen nytta att ha en lag om den är hur töjbar som helst. När Niklas Ekdal var på DN skrev han en utmärkt ledare på detta tema.

Finns det effektiv parlamentarisk kontroll?
4. Jag ska medge att jag före sommaren kunde tänka mig signalspaning i kabel men desto mer kunskap man får i sakfrågan och tar del av den undermåliga politiska hanteringen desto mer kritisk blir man. FRA-förespråkarnas version av FRA-lagen har konstant skiljt sig från vad som står i lagtexten. Mikael Odenberg har sagt att lagstiftningen uttryckligen förbjuder försvarets underrättelseverksamhet att någonsin befatta sig med polisens och andra myndigheters brottsbekämpande verksamhet när vi vet att lagen säger motsatsen. Moderaternas partiledning har under sommaren sagt att FRA får ej kopior på all elektronisk trafik när vi vet att lagen säger motsatsen. Senast har regeringen lovat att FRA inte ska få tillgång till all trafik när vi nu får bekräftat att motsatsen kommer att gälla när FRA finner fara i döjsmål. Det finns ingen politisk vilja att utreda FRAs tidigare verksamhet och politikerna verkar konstant vara i underläge mot tjänstemännen. Hur ska man kunna ha tilltro till att det finns effektiv parlamentarisk kontroll över FRAs verksamhet?

Bloggar
Johan Westerholm, HAX, Scaber Nestor, MinaModerataKarameller, Motpol, Argast, Jens O., Opassande, ProjektPåRiktigt, Farmorgun, Tomas sida, Satmaran