onsdag, oktober 19, 2011

Mindre stränga krav för att erhålla sjukersättning

Under valåret 2010 fördes en debatt om förändringarna i sjukförsäkringssystemet. Ett exempel som lyftes fram var Jörg Teichert som vägrades sjukersättning av Försäkringskassan. Jag hänvisade då till lagstiftningen som anger att sjukersättning ska komma i fråga om den försäkrades arbetsförmåga är "stadigvarande nedsatt". Medan socialdemokraterna hade en väldigt bestämd uppfattning om att lagstiftningen i denna del var felaktig skrev jag följande.

Själv skulle jag vänta tills domstol har prövat Jörg Teciherts överklagande.
Nu har Högsta Förvaltningsdomstolen i ett annat mål tolkat vad "stadigvarande nedsatt" betyder och gjort en mindre sträng tolkning än vad Försäkringskassan vilket kommer göra det lättare att erhålla sjukersättning. Nedsättningen av arbetsförmåga måste inte vara livslång vilket Försäkringskassan har krävt. Högsta Förvaltningsdomstolen skriver följande på sidan 5 i sin dom.
Enligt motivuttalanden ska begreppet stadigvarande nedsatt arbetsförmåga tolkas så att nedsättningen förväntas kvarstå under all överskådlig framtid. Det finns däremot varken i lagtext eller motiv stöd för att ställa upp ett krav på att nedsättningen ska kvarstå livslångt eller fram till pensionsåldern. Arbetsförmågan ska utredas på nytt minst vart tredje år.
Liksom Mattias Lindbäck anser jag att denna mer generösa tolkning är helt rimligt. Det var alltså inte lagstiftningen i denna del som det var fel på utan Försäkringskassans tolkning. Jag utesluter inte att lagstiftningen behöver justeras i andra dekar men förhoppningsvis kan domen inte bara leda till att enskilda får det bättre men även till att debatten kan bli mindre polariserad.

1 kommentar:

norah4you sa...

Försäkringskassan har haft sin egen tolkning av lagen. De angivna fallen liksom även mitt eget som f.n. ligger i Kammarrätten efter att jag vann i Förvaltningsrätten o F-kassan fått prövningstillstånd grundar sig på att F-kassan utifrån ett ord 'kan' anser sig fått företräde att tolka lagen som de gjort och att de inte ens är skyldiga att sända alla handlingar till sin egen förtroendeläkare.

Jag har skriftligt på detta samt på att F-kassan anser att en allmänläkare (deras förtroendeläkare som de oftast använder sig av) är mer specialist än specialisterna i olika discipliner.....

Sände via Socialministern information om detta för det är ju principen utifrån Regeringsformens 1 kap 2§ som är det viktiga, och fick som vanligt svar inom några dagar(!) jag vet att det är på G en del.