tisdag, augusti 26, 2008

Vi ska behålla kravet på brottsmisstanke

1. Förslaget från centerns FRA-kritiker
Jag har tidigare kritiserat centerns FRA-kritiker för att de lämnat ett, i mina ord, "icke-existerande förslag" som Maria Wetterstrand beskriver som "ett uselt sommarjobb". Dessa två påståendena utesluter ju inte nödvändigtvis varandra.

2. Förslaget från Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer, Centrum för Rättvisa
Vad som förtjänar att bemötas mer seriöst är Centrum för Rättvisas artikel i SvD där de menar att "Nio punkter återstår att ordna" i FRA-lagen. Jag håller inte riktigt med och jag ska förklara varför.

2.1 Samsyn om vad kravet på brottsmisstanke innebär för FRA-lagen
Först tar jag det som vi är överens om. Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer skriver i SvD:
"I debatten pratas också om brottsmisstanke som villkor för spaning, men det är ett krav som normalt hör ihop med polisens olika tvångsmedel, och inget som Europadomstolen krävt i tidigare domar om signalspaning." Detta har i ingressen tolkats av debattredaktören som "Det är omöjligt att införa begreppet brottsmisstanke i FRA-lagen".

Jag har tidigare själv skrivit i Liberal Debatt: "Regeringen och FRA har mycket svårt att hantera kravet [på brottsmisstanke] eftersom det omöjliggör filtrering och behandling av all kabeltrafik som passerar landets gränser, dvs. fundamentet för FRA-lagen. Kravet kortsluter FRA-lagen och det sätt på vilket FRA vill arbeta. Utrymmet för kompromiss, dvs. att infoga kravet på brottsmisstanke och domstolsbeslut i den antagna FRA-lagen, är obefintligt."

Birgitta Ohlsson (fp) har skrivit i SvD: "Kraven om brottsmisstanke och domstolsbeslut är inte förenliga med fundamenten i FRA-lagen, därför bör den antagna lagen rivas upp med omstart där arbetet sker i en bred parlamentarisk kommitté."

Thomas Bodström (s) ligger nära Birgitta Ohlsson (fp), men han tar inte steget fullt ut på DN Debatt: "I signalspaning som riktas mot en enskild person ska krävas någon form av brottsmisstanke. Vid spaning mot fysiska personer är misstankar om brott den naturliga utgångspunkten."

FRA-chefen Ingvar Åkesson har skrivit en hel artikel i SvD om varför kravet på brottsmisstanke ej är möjligt.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har i DN förkastat kravet helt. Det gjorde han eftersom han vet att kravet är oförenligt med FRA-lagen.

Sveriges Radio rapporterar om Sten Tolgfors: "Ett krav på brottsmisstanke avvisas av moderaten och försvarsministern Sten Tolgfors.
– Förslaget om brottsmisstanke är speciellt därför att det inte går att ha brottsmisstanke när det handlar om andra länders agerande eller internationella terrororganisationer.
– Här handlar det om att skydda Sverige mot hot och vi vill aldrig att de ska uppkomma, de ska aldrig förverkligas. Så just den delen tror jag är svår just när det gäller brottsmisstanken, säger Sten Tolgfors."

Mikael Odenberg skriver på DN Debatt att "Några tidigare partiledare, dussinet moderata kommunpolitiker, en självutnämnd borgerlig grupp för att stoppa FRA-lagen och nu senast Thomas Bodström har alla i DN givit uttryck för uppfattningen att lagstiftningen måste ändras så att signalspaning bara får bedrivas i de fall där det finns en brottsmisstanke. Men jag är ledsen - då har de inte förstått någonting." Jag har i ett tidigare inlägg "antytt" att Mikael Odenberg inte läst sin egen lag och att han ingenting förstått.

Det är alltså inget nytt som Centrum för Rättvisa för fram i detta avseende. Det råder inget tvivel om för att det är omöjligt att införa begreppet brottsmisstanke i FRA-lagen. Jag brukar även tala om kortslutning.

2.2 Olika lösningar för att hantera kravet på brottsmisstanke
Vad drar vi då för konsekvenser av denna slutsats?

2.2.1 Kravet på brottsmisstanke kvarstår och lagen måste rivas upp
Jag skriver i Liberal Debatt: "FRA-lagen ger associationer till det Orwellska samhället. Därför bör den rivas upp."

Birgitta Ohlsson (fp) skriver i SvD: "den antagna lagen [ska] rivas upp med omstart där arbetet sker i en bred parlamentarisk kommitté."

Thomas Bodström ligger nu i linje med mig och Birgitta Ohlsson på DN Debatt: "Det rimliga nu är att ta ett ordenligt grepp och börja om från början med en parlamentarisk utredning."

2.2.2 Kravet på brottsmisstanke förkastas, lagen ska bevaras och i huvudsak vara oförändrad
FRA-chefen Ingvar Åkesson i SvD: "FRA tryggar Sveriges självständighet"

DN skriver: "Fredrik Reinfeldt tänker inte riva upp FRA-lagen - men är 'öppen för förslag på förbättringar'."

SvD: "Tolgfors välkomnar centerns lagförslag"

2.2.3 Kravet på brottsmisstanke förkastas, lagen ska bevaras och förändras
Centrum för Rättvisas artikel i SvD: "Nio punkter återstår att ordna" i FRA-lagen.

2.2.3.1 De nio punkterna
1. Lagens syfte måste vara klart och tydligt.
2. Spaningen måste vara proportionerlig. Den tyska lagen avsåg ca 10 procent av all elektronisk kommunikation – FRA-lagen avser 100 procent. ... det går att utforma lagstiftning om modern signalspaning på ett sådant sätt att grundläggande fri- och rättigheter respekteras, det visar exemplet med det tyska fallet.
3. Det ska vara tydligt för medborgarna vilka i samhället som typiskt sett kan utsättas för spaningen.
4. Det ska framgå hur länge övervakningen får pågå – här finns tydliga regler i FRA-lagen som Europadomstolen borde godta.
5. Medborgarna ska i förväg ­kunna förstå hur den inhämtade informationen får undersökas, användas och lagras.
6. Det ska stå klart hur och på vilka villkor den inhämtade informationen kommuniceras med andra myndigheter och andra utomstående mottagare.
7. Det ska framgå när och hur inhämtad information antingen får eller måste förstöras. Den tyska ­lagen var mycket utförlig på denna punkt medan FRA-lagen i princip inte säger något alls om saken.
8. Enskilda ska ha rätt att få övertramp från statens sida rättsligt prövade och en rätt till skadestånd om staten fälls för sina misstag.
9. FRA-lagen får inte innebära begränsningar vare sig i svenska eller utländska medborgares rättigheter.

2.2.3.2 Ett sidospår
Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer skriver: "I FRA-lagen anges att detta ska ske genom ­”inhämtning, bearbetning och analys av informationen”. Men till skillnad från den tyska lagen framgår inte av FRA-lagen hur detta närmare ska gå till."

Svaret på dessa frågor hittar man mycket riktigt inte i FRA-lagen, men det gör man om läser i andra lagar, förordningar och förarbeten. Dessa är sammanfattade här och här.

2.3 Utvärdering av förslaget från Centrum för Rättvisa

2.3.1 Om förslaget lagts fram före den 18 juni 2008
Min bedömning är att om regeringen inför den 18 juni 2008 hade arbetat in de nio punkter som Centrum för Rättvisa presenterar så hade det inte blivit en proteststorm, varken före, under, eller efter omröstningen. Socialdemokraterna hade förmodligen accepterar förslaget, men nu är läget ett annat. Mona Sahlin har flera gånger sagt att de inte kan komma tillbaka med något som är i närheten av den nuvarande FRA-lagstiftningen. Hon har därför gått i riktning mot miljöpartiet, vänsterpartiet och de sex folkpartisterna. Det är mot denna bakgrund vi ska läsa Thomas Bodströms artikel på DN Debatt.

2.3.2 Vad kommer regeringen att göra med de nio punkterna från Centrum för Rättvisa?
I ett samtal för fyra veckor sedan gissade jag att regeringen skulle lägga fram den tyska lagen som ett kompromissförslag i syfte att splittra de sex folkpartisterna. Nu blev det Centrum för Rättvisa istället. Vad ska vi säga om det? Kommer regeringen att driva den tyska lagen som ett alternativ. Nej, det tror jag inte. För att travestera vad Fredrik Reinfeldt säger i DN och Sten Tolgfors säger i SvD, "regeringen är öppen för förslag på förbättringar och välkomnar förslaget från Centrum för Rättvisa."

Varför tror jag det? Det finns en antagen lag som träder ikraft den 1 januari 2009. Regeringen har grävt ner sig och denna kommer möjligen att ändra förslaget marginellt men lagen kommer inte att rivas upp, såvida inte det anläggs maximalt tryck på regeringen.

Maximalt tryck på regeringen är att de sex folkpartisterna, vänstern, miljöpartiet och socialdemokraterna presenterar en gemensam motion som river upp FRA-lagen. Denna måste lämnas in under den allmänna motionstiden, dvs. före utgången av september 2008. Efter det är loppet kört för FRA-motståndet och regeringen är i mål.

Det kan vara bra med en splittrings- och avledningsmanöver regisserad av regeringen samma dag som folkpartiets referensgrupp träffas för första gången.

Om det inte fungerar så kan man utnyttja att organisationer i gott uppsåt lämnar ett förslag. Då kan regeringen, för att återigen travestera Fredrik Reinfeldt i DN och Sten Tolgfors i SvD, säga: "regeringen är öppen för förslag på förbättringar och välkomnar förslaget." Sedan rinner tiden iväg och regeringen är i mål.

2.3.3 Vad borde vi göra med de nio punkterna från Centrum för Rättvisa
Vi borde berömma Centrum för Rättvisa för det arbete de lagt ner på att ta fram de nio punkterna, men av tre skäl säga: "Nej tack. Vi vill behålla kravet på brottsmisstanke för avlyssning av svenskar." Vi kan också säga: "vi välkomnar detta initiativ, men vi har några synpunkter".

2.3.3.1 Fortsatt massavlyssning
Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer skriver i SvD: "Den tyska lagen avsåg ca 10 procent av all elektronisk kommunikation". Det är alltså fortsatt massavlyssning, FRA-lagen light.

2.3.3.2 Regeringen vill bara komma i mål
Regeringen kommer att utnyttja förslaget för att splittra de sex folkpartisterna utan att vara genuint intresserade av förslaget. Det ska inte vi medverka till. Jag kan ha fel om regeringen, men då får de presentera ett färdigt lagförslag före den allmänna motionstiden går ut, dvs före utgången av september 2008. Även om de skulle lyckas med detta kvarstår min kritik under rubrikerna 2.3.3.1 och 2.3.3.3

2.3.3.3 Alternativet
Jag vill ta fasta på slutorden i vad Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer skriver i SvD: "Europakonventionen är ett minimiskydd för enskildas fri- och rättigheter, inte ett mål som länder kan anpassa sig till efter lust och förmåga.Den enda rimliga hållningen borde vara att Sverige inte bör balansera på gränsen till vad som kan tänkas strida mot grundläggande mänskliga rättigheter."

Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer har helt rätt i denna del. Vi måste inte lägga oss på botten av det acceptabla. Regeringen har satt en dagordning. De säger till FRA-kritikerna: "Berätta hur ni och allmänheten kan acceptera signalspaning i kabel (massavlyssning)." Förslagen haglar in och marginella förbättringar görs. Vi FRA-kritiker måste bryta denna tankebox och lansera en egen agenda som inte bygger på massavlyssning. Det har Birgitta Ohlsson (fp) och Camilla Lindberg (fp) gjort i sin artikel "Alternativet". Svaret är inte alltid "signalspaning i kabel (massavlyssning)".

Bloggar
HAX, Mårten Schultz, MinaModerataKarameller1, MinaModerataKarameller2, Stefan Mårtensson, Farmorgun, Maria Ferm, Politikerbloggen, stoppaFRAlagen

9 kommentarer:

Anonym sa...

Det motsägelsefulla i debattartikeln från Clarence och Gunnar är att de säger att Europakonventionen är ett minimum som inte får anses vara ett mål i sig, samtidigt som de presenterar det som ett mål, illustrerat med nio punkter.

Självklart är de nio punkterna nödvändiga. Men knappast tilläckliga.

Jag stöder därför såklart approachen som framhålls i "Alternativet"

Mark Klamberg sa...

Mikael skriver
Jag stöder därför såklart approachen som framhålls i "Alternativet"

Då kör vi på det, sätter vår egen agenda och formulerar ett verkligt alternativ. Det behöver inte vara vad Birgitta och Camilla skriver, men det ska definitivt inte vara massavlyssning.

Anonym sa...

En lysande analys!
Du har helt rätt: ett samarbete mellan s, v, mp, och de folkpartister och eventuella andra som är emot den nuvarande lagen är enda chansen att få till en verklig förbättring. Att nu binda upp sig vid Strömmers och Crafoords alternativ eller centerns är helt onödigt. Bättre att utreda alla alternativ lugnt och sakligt efter att lagen upphävts, utan att från början förutsätta att "signal"spaning i kabel nödvändigtvis måste förekomma eller att FRA:s nuvarande struktur och uppgifter är ristade i sten.
/Kim

Anonym sa...

Själva uppmaningen till kritikerna att "berätta hur ni vill att en signalspaningslag skall se ut" är vilseledande eftersom den innehåller ordet "signalspaning", ett ord vars innebörd det nu råder delade meningar om.

Jag vet inte vad andra har för motiv att ignorera denna uppmaning, men själv anser jag att en särskild lag som reglerar signalspaning inte behövs, åtminstone inte mer än vi behöver en lag om att lyssna på melodiradion. Mitt alternativ är alltså nollalternativet, ingen signalspaningslag alls.

Tyvärr lämnar det frågan hängande i luften, eftersom många anser (och inser) att FRA-anhängarna i praktiken talar om teleavlyssning, inte om signalspaning. Teleavlyssning anser också jag att vi skall ha lagar om, men dessa lagar har vi redan (de står i brottsbalk, rättegångsbalk, lag om elektronisk kommunikation med flera).

Därför tror jag att det i pedagogiskt syfte kan vara en bra idé att presentera ett redigt förslag till signalspaningslag, för att tydligt illustrera vad vi menar med signalspaning. Därmed har vi tagit ned den hängande frågan ur luften, och kastat tillbaka bollen till regeringen: Vad är det nu för fel på detta förslag, som gör att regeringen inte kan acceptera det? Regeringen kan därmed förväntas bli mer konkret.

Givetvis kommer förslaget inte att bli lag, men det är inte meningen heller. Det är bara ett försök att reda ut begreppen i debatten.

Vilken terminologi som används i lagstiftningen är viktigt. Närhelst ett ord eller uttryck utan vedertagen innebörd i det allmänna språkbruket tas in i lagtexten (eller när lagens tolkning av detsamma avviker från det vedertagna bruket) så brukar man i lagens inledning definiera detsamma. Dessutom finns det goda skäl att inte införa nya definitioner av uttryck som redan används i äldre lagtext med en annan innebörd, då detta kan leda till svårigheter att tolka rättspraxis på området.

Regeringen försöker nu torgföra en ny tolkning av ordet "signalspaning", men utan att låtsas om att ordet redan har en annan tolkning i vedertaget språkbruk. Jag vet inte i vad mån ordet tidigare har förekommit svensk lagstiftning; i värnpliktsutbildningsförordningen från 1980 (upphävd 1995) nämns "signalspaningsförband", dock utan någon närmare beskrivning av vad dessa förband bedriver för verksamhet. Kanske finns ordet i äldre lagtext som ännu ej gjorts sökbar i elektronisk form. Den nya signalspaningslagen innehåller inte heller någon uttrycklig definition.

Den nya definitionen baserar sig dessutom på den faktiska verksamhet som FRA under sekretess bedrivit sedan 1976. Det säger sig självt att de tekniska momenten i denna verksamhet inte lär ha haft något större inflytande på vedertaget språkbruk i Sverige. Dessutom kan man undersöka hur motsvarande uttryck på främmande språk tolkas i andra länder.

Jag hävdar alltså att avlyssning av telemeddelanden, vare sig de förmedlas per tråd eller radiovågor, inte har något med "signalspaning" att göra. Den semantiska gränsen går inte mellan det galvaniska mediet (tråd) och etermediet (radio), utan mellan de två momenten "spaning" (att leta efter något) och "avlyssning" (att använda det man hittat).

Om det är "signalspaning" att avlyssna telefonsamtal som förmedlas via satellit, då måste det vara "signalspaning" också att lyssna på nyhetssändningarna i Riksradions P1. Regeringens definition av "signalspaning" är inte bara tekniskt nonsens; den förvandlar Sveriges alla radiolyssnare med sina licensbefriade mottagare till något slags oreglerad kortvågsgerilla. När kommer kravet på att vi skall avväpnas?

Anonym sa...

Rent politiskt så skulle regeringen kunna nyttja den flyktväg som domen i Libertymålet har öppnat genom att med hänvisning till denna återta förslaget för omprövning.

Det skulle kunna låta ungefär så här: "Regeringen meddelar att den nu återtar lagen om en förändrad försvarsunderrättelseverksamhet. Då lagen antogs i juni månad hade Europadomstolen ännu inte meddelat dom i ett mål som nu efter att regeringskansliet fått möjlighet att analysera den, visar att motsvarande svenska lag har mycket små möjligheter att passera domstolen utan att fällas. Då detta skulle innebära ett riksdagsbeslut i höst i strid med regeringsformen 2 kap. 23 § tar regeringen på detta sätt sitt fulla ansvar. Att praxis skulle komma att förskjutas på ett sådant sätt att detta steg blev nödvändigt är något vi beklagar men självfallet har vi en skyldighet att på detta sätt respektera domstolen och dess beslut. Regeringen har nu för avsikt att tillsätta en parlamentarisk kommitte som får i uppdrag att utarbeta ett nytt lagförslag från grunden som dels uppfyller europakonventionens krav i enlighet med denna nya tolkning och som också kan vinna ett brett folkligt stöd."

Mumbo jumbo? Javisst, men skyll på domstolen och det blir kritik även för detta ett tag samtidigt som alla ändå på något sätt kan förstå att det är klart att ett domstolsutslag måste följas. Därtill så skulle alliansen slippa hela FRA frågan i nästa val vilket jag misstänker kan te sig lockande.

Marcus sa...

"tyska lagen avsåg ca 10 procent av all elektronisk kommunikation"

Eftersom du anser att detta är fortsatt massavlyssning (FRA-lagen light som du skriver), så undrar jag om du vet hur detta regleras i den tyska lagen? Om man bara får avslyssna 10% så borde man väl inte kunna ha en formulering i stil med denna: "De trådägande operatörerna skall till särskilda samverkanspunkter överföra all trafik som förs över [Tysklands] gräns", eller?

Jag förstår inte hur det ens kan fungera att ha en effektiv signalspaning om man bara får(?) lyssna på 10% av alla elektronisk kommunikation. Går det ens att avlyssna 10% utan att ha i något skede avlyssnat (i meningen kopierat för bearbetning) 100%?

Är det någon som är insatt i hur detta går till i praktiken, dvs rent tekniskt?

Eftersom detta känns som en springande punkt så vore det kanske bra om den tyska lagen reddes ut i lite mer detalj.

Mark Klamberg sa...

Marcus,
Jag vet inte om det är 10 %, jag har inte sett den siffran tidigare. Jag har utgått från vad Centrum för Rättvisa skriver och använt citattecken för att markera att det är deras uppgift, inte min. Oavsett om de har rätt ska mina mail inte överföras till FRA.

Marcus sa...

Nej jag håller helt med dig, jag vill inte heller att mina mail ska överföras till FRA, eller ens till de samverkanspunkter som kan befinna sig annorstädes. Menade inte heller att tillskriva dig citatet ovan från CFR, otydligt formulerat av mig (ber om ursäkt för det).

Poängen med mitt inlägg var bara att få den här punkten utredd i mer detalj, eftersom den känns ganska avgörande. I nuläget förstår jag inte ens vad det innebär att signalspana på 10%, varken juridiskt eller tekniskt.

Anonym sa...

Det finns ett skäl till för att riva upp FRA-lagen och börja om från början och det är varken juridiskt (Europakonventionen vs FRA-lagen), moraliskt (signalspaning vs massavlyssning) utan rent parlamentariskt.

Det började med en minoritetsbordläggning. Under det året förde regeringen och regeringspartierna mycket begränsad offentlig debatt om eventuella förbättringar av lagen.

Sedan slog de folkliga protesterna igenom med en betald helsidesannons i DN och stoppaFRAlagen.nu och pressen vaknade till liv och började aktivt ta ställning mot FRA-lagen och detta lite i sista stund inför debatt och omröstning i riksdagen 17/6.

Under tiden som massmedia (så småningom även SVT och TV4 samt SR) alltmer börjar ta avstånd från FRA-lagen så formulerar framför allt två centerpartister sitt motstånd och hävdar på sina respektive bloggar att de kan tänka sig rösta mot regeringen.

Två folkpartister är öppet kritiska men lite ambivalenta om exakt hur de kommer rösta (ett rykte florerade även om huruvida den mest kritiska skulle kvitta ut sig), en moderat talar om att han är kritisk men kvittar ut sig i sista stund.

Så kommer då finalen där kammaren förvandlas till teaterscen och de två centerpartisterna gör en 180-graders rundpall och röstar med regeringen efter löften om förbättringar.

Detta framstår som än mer farsartat av att det efteråt bryter ut en tävling om vilket parti (centern eller folkpartiet) som mest låg bakom förbättringsförslagen som kom i elfte timmen. De två centerpartisterna säger att det är deras förslag till förbättringar som antagits, några kritiska folkpartister säger ilsket att det var ju vårt förslag osv.

Samtidigt säger alla utomparlamentariska kritiker tämligen samstämmigt att de där förbättringarna som "ska läggas till i höst" är inte mycket att hänga i den julgran som FRA-lagen är och kring vilken partierna dansar i kammaren.

Tilläggen ändrar ingenting i huvudkritiken, den kritik som säger att det går inte att bereda staten (FRA) tillgång till all trafik som korsar landsgränsen eftersom den är i stora delar sådan trafik som orsakas av svenska medborgare samt att beredandet av tillgång till all den trafiken de facto är massavlyssning.

Under sommaren lägger regeringen inledningsvis locket på, och låter FRAs generaldirektör Åkesson föra deras talan och försvara lagförslaget.

Notera alltså att först så hade vi ett lagförslag som försvarades starkt i debatten inför omröstningen. Sedan utlovades vissa förbättringar i sista stund (trots att förslaget alltså försvarades innan dessa "förbättringar" så som varandes tillräckligt rättssäker och integritetsskyddande) och så försvarar man fortfarande lagen med samma argument som innan.

Givetvis är det här intressant att hänvisa till regeringspartiernas kritik av förra regeringen under förra mandatperioden, då man i starka ordalag gjorde tydligt att skattepengar ska inte användas för att låta myndigheter bedriva "propaganda" åt sittande regering. Denna kritik gäller tydligen inte Åkesson och FRA.

Nå, nu har hösten kommit och snart öppnar riksdagen. Så nu ska alltså förbättringarna som vållade så stor dramatik och orsakade kovändningar inför omröstningen i somras alltså spikas och fastslås.

Hur ser då regeringspartiernas samsyn ut vad gäller dessa förbättringar som fick två personer att avstå från att rösta nej och fälla FRA-lagen?

Tja, Mark, du vet ju själv att fp nu håller på som värst och formulerar sin syn och nyss kom det utspel från centern som läckte sin syn (som vid närmare granskning från bland annat fp visade sig vara obefintligt och i avsaknad av enighet inom centern). Moderaterna håller mig veterligen inte på med någon intern process för att sammanställa sin syn på förbättringarna och kd hör man inte ett knyst ifrån i FRA-frågan (förutom en debattartikel i somras från en fd partiledare mfl).

Så som komplement till din slutsats att "det finns inget centerförslag" så kan jag bara konstatera "det finns inget regeringsförslag på förbättringar" av integritetsaspekten på FRA-lagen.

Därför måste den rivas upp och arbetet tas om från början.