Debatten får inte reduceras till lagringstider

Beatrice Ask (m) har meddelat att Sverige inte kommer lägga fram en proposition om genomförandet av EUs datalagringsdirektiv före valet 2010. Det innebär dock inte att Sverige kommer att driva att direktivet rivs upp.

Beatrice Asks motivering är intressant. För det första säger hon att frågan är politisk kontroversiell och det verkar som regeringen inte vill hamna i samma sits som under FRA-debatten. Det finns en viss skillnad mot FRA-frågan. Med EUs datalagringsdirektiv kommer de brottsbekämpande myndigheterna förvisso närmare den vanliga medborgaren då de lagrade uppgifterna framförallt avser inhemsk kommunikation och får användas i brottsutredningar. Samtidigt är frågan lättare att förstå och diskutera. I FRA-debatten fanns det en otydlighet i lagstiftningen och ovilja från politikerna att medge väsentliga problem vilket försvårade samtalet. Jag tror en debatt om EUs datalagringsdirektiv kan bli mer ren och uppriktig. De eventuella förtjänsterna för polisen jämfört med riskerna och kostnaderna i termer av "personlig integritet" med EUs datalagringsdirektiv går att offentligt förklara och diskutera.

För det andra förklarar Beatrice Ask förseningen med att hon vill ha mer tid för att få svar från utredningen som ser över polisens metoder och hur myndigheterna ska få tillgång till de lagrade uppgifterna. Jag har vid flera tillfällen försökt uppmärksamma polismetodutredningen som hanterar dessa frågor. Det är lätt att debatten fastnar i frågan om lagringstider när faktum är att polisen redan idag kan få ut sådana uppgifter, nuvarande lagstiftning är i vissa delar mycket tillåtande. Denna fråga förtjänar också en diskussion. Om man ska vara realistisk så kommer lagstiftning om lagring att införas i en eller annan form. Då behövs det en diskussion om vad de lagrade uppgifterna får användas till och hur eventuellt missbruk ska förebyggas.

Jag gör därför ett inspel i debatten. Lagrade uppgifter ska inte få användas i underrättelseverksamhet som syftar till att kartlägga brottet "olovlig kårverksamhet". Polismetodutredningen föreslår en ändring av lagstiftningen som skulle tillåta detta. Vad jag vet har ingen blivit fälld för brottet olovlig kårverksamhet i svensk historia. Säkerhetstjänstkommissionen har i sin utredning från 2002 uppmärksammat att säkerhetspolisen under 1990-talet kan ha använt teleavlyssning och teleövervakning avseende olovlig kårverksamhet på ett sådant sätt att det kan ha stridit mot grundlagens förbud mot åsiktsregistrering. Det som tidigare var en juridisk gråzon ska inte legaliseras.

Bloggar
PJ Anders Linder, Oscar Fredriksson, Karl Sigfrid, Kent Persson, Mårtensson, Mary, Linander