onsdag, december 07, 2011

Carl Bildts twitter

Juridicums informatör undrade för ett tag sedan över hur man ska se på Carl Bildts twitter, vilken rättslig status det har. Mitt svar var att Carl Bildts twitter kan vara en rättskälla inom folkrätten, dvs bidra till att skapa bindande regler. Detta ifrågasatte några jurister i svensk rätt på ett seminarium igår om sociala medier (som jag inte var med på).

Därför citerar jag ur Diana Amneus avhandling Responsibility to Protect by Military Means: "[C]ustomary law comprises two elements - "general pratice", that is state practice (the objective element) and secondly, that the practice be "accepted as law", that is, opinio juris (the subjective element). ... The legal literature and international case law give various examples of where to find opinio juris, such as the conclusion of bilateral or multilateral treaties, attitudes to resolution of the UN General Assembly and other international meetings, as well as statements by state representatives". (sid. 89 och 103).

På svenska, en utrikesministers uttalanden kan visa på den rättsuppfattning som en stat har (det subjektiva elementet) och därmed vara avgörande om det finns en sedvanerättslig regel. Vidare finns det en majoritet av jurister som menar att uttalanden även kan vara bevis på statspraxis (det objektiva elementet), se sid. 91 i nämnda avhandling.

Eftersom folkrätten är speciell på detta sätt bör Carl Bildt vara mer försiktig än andra ministrar när han använder sociala medier.

onsdag, november 30, 2011

Intressant begäran från Europadomstolen

Enligt SvD vill Europadomstolen "ha svar från svenska regeringen om hur den levt upp till Europakonventionens skydd för den personliga integriteten med införandet av FRA-lagen." Denna formulering är väldigt intressant eftersom den tyder på att Europadomstolen kommer göra en mer fullständig prövning. Centrum för Rättvisa lämnade in sitt klagomål mot Sverige innan signalspaningslagen trädde ikraft. Därmed fanns det en risk (eller möjlighet) att Europadomstolen prövning endast skulle avse signalspaning som skett utan lagstöd och inte signalspaning som skett med stöd av FRA-lagen. SvDs beskrivning talar för att en granskning även kommer att ske av den signalspaning som sker med stöd av signalspaningslagen.

Är detta bra eller dåligt?

Ur en akademisk synvinkel är det självklart positivt att få svar både på om FRAs signalspaning utan eller med lagstöd är förenligt med Europakonventionen.

För FRA-kritikerna kan svaret bli ett annat. Min bedömning är att Sverige kommer fällas för den signalspaning som skett före signalspaningslagen trädde ikraft. Däremot är jag betydligt mer osäker på att Sverige kommer fällas för den signalspaning som skett efter signalspaningslagen trädde ikraft. Detta kan tyckas märkligt eftersom FRAs möjligheter att signalspana i kabel tillkommer med den nya lagen och ökar därmed, men det beror på att Europakonventionen tillåter relativt stora inskränkningar i privatliv och korrespondens om 1) det finns lagstöd samt 2) tillgodoser vissa legitima intressen och 3) anses nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Europadomstolen har förvisso fällt Storbritannien eftersom deras spaning inte hade tillräckligt tydligt lagstöd men Tysklands lagstiftning och spaning klarade alla tre kraven.

Alldeles oavsett, jag ser gärna att Europadomstolen prövar FRAs signalspaning i båda avseendena, både innan och efter lagstiftningen trätt ikraft.

Uppdatering. Här är pressmeddelande från Centrum för Rättvisa och Europadomstolens begäran.

tisdag, november 29, 2011

How may the ICTY contribute to the establishment of an historic record?

Swedish Television (SVT) recently broadcasted the documentary "Staden som offrades" (A Town Betrayed) which covers the genocide in Srebrenica. Even if the documentary gives a biased impression and possibly makes false allegations, it comes as a surprise to me that the International Criminal Tribunal for Former Yugoslavia (ICTY) has sent a latter to the CEO of SVT Eva Hamilton in order to point out errors in the documentary. Is this the role of the ICTY? In my forthcoming thesis I write the following on the responsibility of international criminal tribunals and courts to create a historic record.

1.5.4 Truth
The concept of truth may arguably be given either a broad or a narrow meaning. The first approach suggests that one merit of bringing alleged culprits of gross atrocities and international crimes before a court is that an accurate historical record may be established.[1] It is not only the conduct of the accused that is relevant for the Prosecution and the Judges, they also have an additional duty to actively clarify as much as possible the historical facts of a case.[2] A more narrow understanding of the concept of truth is to focus on the conduct of the accussed, to separate the culpable from the non-culpable. There is a practical difficulty in keeping the the conduct of the accused and historical facts apart in two separate spheres because international crimes are often conducted in a wider context.[3] However, mindful of the different meanings of the concept truth, one should be cautious when it is used by commentators, in decisions and judgments.
...
8.3.3 The Question of Timing and an Overarching Objective
...
Section 1.5.4. explained that the concept of truth may be given either a broad or a narrow meaning. Damaška explains that there are certainly reasons why international criminal tribunals and courts should seek to establish truth in its broad sense. To set the historic record straight may be a necessary precondition for reconciliation and avoidance of future conflicts. Second, international crimes are often conducted by groups, not isolated individuals, in specific settings, sometimes over extended periods of time. This drives the judges to engage in broad fact-finding. However, Damaška also presents several convincing counterarguments why international criminal tribunals and courts lacks capacity to create a historical record. Judges act under time constraint and are tasked to issue stable decisions upon which actions is taken. Historians on the other hand are not subject to constraints of promptness and finality, they are free to modify their findings. Furthermore, even if the limits of legal relevancy are enlarged, matters relevant to a full historical account will remain legally irrelevant. Additionally, seekers of genuine historical knowledge prefer to explore a wide range of possibilities and approach their subject matter from multiple perspectives instead of depending on two contrary accounts. Polarization becomes a straitjacket for historians. The best that can be expected of international criminal tribunals and courts is to provide fragmentary material that may assist subsequent historical research.[4] Finally, to create a historical record involves broader and collective events while the criminal procedure focuses on the criminal responsibility of an individual. To focus on individual responsibility, to separate the culpable from the non-culpable, and thus lessen the collective guilt is arguably an essential part behind the rationale of international criminal trials. The creation of a historical record could even counter the aim of individualizing the guilt and responsibility for atrocities committed during a conflict. Therefore the reasonable conclusion is that the idiosyncratic goal of international criminal procedure should be to establish truth in its narrow sense which will have implications for the final recommendations of this study.
In other words,  international criminal tribunals and courts may contribute to the clarification of the historic record in a broad sense but it should be seen as a concequence of the fact-finding activities of the court in an individual case rather than a factor determining the decisions and actions of the Tribunal or Court. To settle the historic record in a borad sense should be a task for historians. If public broadcasters, such as SVT, broadcast biased and erroneous documentaries, there are institutions such as the Swedish Broadcasting Commission (Granskningsnämnden för radio och TV) that may deal with such matters.

I have tried to get hold of the letter and hope to update this post later.

Update. Here is the letter. The letter appears as official because it has been sent by Nerma Jelačić, the Chambers and Registry Spokesperson and acting Head of Outreach. Even though all the findings cited in the letter are relevant, my view is that it is not the role of the ICTY to comment and correct TV documentaries.





[1] Cassese, 2003 (I), pp. 5-6; Cryer/Friman/Robinson/Wilmhurst, 2010, p. 426-427.
[2] Rome Statute, Articles 54(1)(a) and 69(3); see also Piragoff, Donald,Article 69 - Evidence, Triffterer, Otto (Ed.), Commentary on the Rome Statute of the International Criminal Court, 1301-1336, Second Edition, Nomos Verlagsgesellschaft, Baden-Baden, 2008, p. 1321.
[3] Damaška, 2008, p. 359; Ohlin, 2009, p. 91.
[4] Damaška, 2008, p. 338.

måndag, november 21, 2011

Kulturslussen föreslår tio körfält istället för åtta

Kulturslussen har på bred front lanserat sitt förslag, både i intervju och genom Benny Anderssons brev till Sten Nordin (m). Jag tycker det är positivt att många engagerar sig i denna fråga och tycker att Kulturslussen ser bra ut. Jag har dock svårt att förstå en del av den kritik som anhängarna till Kulturslussen för fram. Jag kommer att jämföra med det aktuella planförslaget som jag nedan benämner "Nya Slussen".

1. Kulturslussen vill ha fler körfält och mer bro över vattnet
Benny Andersson skriver i sitt öppna brev följande: "Tycker du att det är bra för miljön i Gamla stan att bredda Skeppsbron med 20 meter för att bygga en åtta­filig motorled? Hur tror du att vi som bor här, för att inte tala om turisterna som söker sig till Stockholm, kommer att uppleva det?"

Kommentar
Samtidigt anger Jonas Bohlin som presenterar förslaget Kulturslussen i DN att "[v]i har två filer på vardera sidan om allén, och en reservfil som kan utnyttjas för taxi. Och så har vi fyra leder som går under slussen." Det blir tio körfält. Nya Slussen innehåller tre filer åt vardera håll, varav ett åt vardera håll är reserverat för kollektivtrafik och  ytterligare ett åt vardera håll kan reserveras för framtida spårvagnstrafik. Ytterligare två körfält leder trafiken under slussen, alltså totalt åtta körfält. Enbart genom att titta på Kulturslussens egen skiss ser man att deras förslag är bredare än Nya Slussen. Kulturslussen riskerar liksom gamla Slussen att bli ett monument för bilismen. Eftersom mycket av kritiken mot Nya Slussen handlar om att det är för många körfält så tror jag Kulturslussen kommer att ha det än svårare.

2. Nya Slussen blir mer tillgänglig
Benny Andersson skriver följande: "Och hur ska man som fotgängare ta sig från Gamla stan till Södermalms torg/Götgatan/Hornsgatan när man måste ta sig upp för lika många trappsteg som i ett fyravåningshus innan man är uppe? Eller nere. Har du i så fall ägnat en tanke åt tillgängligheten för föräldrar med barnvagnar, rörelsehindrade eller äldre? Hur ska dom göra? Vad händer när trapporna är belagda med is och snö?"

Kommentar
Nya Slussens plankarta har gjorts om efter sommarens utställning av planerna. Det kommer att finnas flera stycken dygnetruntöppna hissar och rulltrappor, på två ställen. De ska drivas i stadens regi, just för att tillgängligheten ska kunna garanteras. Höjdskillnaden mellan Söder och Gamla stan kommer att vara likvärdig med dagens - med den skillnaden att det kommer att finnas flera möjligheter för den som är rullstolsburen, kör barnvagn, använder rullator - eller bara drar på en tung rullväska - att ta sig mellan stadsdelarna, utan att vare sig behöva korsa starkt trafikerade vägar eller hindras av trappor. Den som vill kommer att kunna gå på helt plan mark över gång- och cykelbroar i kajnivå för att sedan ta hissen upp till torgplan. Detta är lösning som stadsbyggnads- och exploateringsnämndens gemensamma handikappråd har förklarat sig nöjda med. Handikapprådet var tidigare kritiska men uttalar numera följande:

Sedan utställningen av detaljplanen för nya Slussen har plankartan, planbeskrivningen och genomförandebeskrivningen reviderats för att förbättra tillgängligheten. Allmänheten kommer att ha tillgång rulltrappor och hissar mellan kajplan och torgplan på Södermalmssidan dygnet runt. 
Ingrid Dalén, som är ordförande för stadsbyggnadsnämndens och exploateringsnämndens gemensamma handikappråd, är nöjd med de förbättringar av tillgängligheten som har gjorts nu.  
- Det är ett klart framsteg och mycket positivt att hissarna kommer att vara i stadens regi. Det säkerställer att tillgängligheten kommer att vara hög och det är bra med så höga ambitioner från staden.  
Men det finns många tillgänglighetsfrågor att bevaka också i den fortsatta utbyggnadsprocessen, menar Ingrid Dalén, till exempel vill handikappråden ha en fortsatt diskussion med staden om hur man ska få till en så bra lösning som möjligt när det gäller det långa avståndet mellan bussterminalen och tunnelbanan.  
- Men vi tycker ju inte att det finns någon anledning att stoppa detaljplanen på grund av det, säger Ingrid Dalén.
Det oberoende nätverket Yimby har skrivit två pedagogiska inlägg varför de menar att Nya Slussen blir bättre ur tillgänglighetssynpunkt.

3. Nya Slussen kommer att byggas i etapper
Benny Andersson skriver: "Tycker du att det är en bra idé att stänga av all trafik runt Slussen i sju år?"

Kommentar
Många kritiker oroar sig över hur resenärer kommer att kunna färdas via Slussen under genomförandet. Det är inte så att hela Slussen kommer vara nedstängd i 7 år. Projektet är uppdelat i två etapper, – först den östra sedan den västra – för att underlätta trafikflödena. Man kommer att kunna gå och cykla från Gamla stan till Södermalm under hela byggtiden, men det kommer att bli omledningar och tillfälliga broar under vissa perioder. Det kommer att bli jobbigt men det är nödvändigt. Alternativet är att gamla Slussen står kvar och vid en viss tidpunkt kommer konstruktionen inte kunna lagas mera utan det blir en risk för att delar faller ner på resenärer och andra som vistas i dess närhet. Även om man skulle genomföra Kulturslussen skulle det krävas ett bygge i etapper där delar av Slussen stängs av och framkomligheten minskar.

Nu har jag besvarat en del av Kulturslussens och Benny Anderssons kritik, men jag vill inte vara alltför negativ. Kulturslussen har agerat betydligt mer konstruktivt än delar av oppositionen genom att presentera ett relativt konkret förslag. Jag hoppas att Nya Slussen kan ta till sig en del av de förslag som förs fram, framförallt tanken om att fylla platsen med kultur.

Uppdatering. DNs Anders Bolling konstaterar samma sak som jag gör och intervjuar dessutom Slussens projektledare Andreas Burghauser. Läs även vad Per Ankersjö (c) och Sten Nordin (m) skriver.

torsdag, november 17, 2011

Anförande i trafikdebatten

Här är mitt inledningsanförande i trafikdebatten den 17 november 2011, Stockholms kommunfullmäktige.

Kommunfullmäktigeledamöter samt Stockholmare som följer denna debatt,

Jag kommer att tala om tre saker. 1) folkpartiets vision om Stockholm som cykelstad 2) utbyggd kollektivtrafik och 3) vikten av god infrastruktur och då känns Slussenprojektet särskilt aktuellt.

En stor del av miljöarbetet handlar om att underlätta för stockholmarna att transportera sig just miljövänligt. Stockholm bör exempelvis bli en mer attraktiv stad för alla som cyklar och går. Gång- och cykelvägar ska vara vackra, väl belysta, väl underhållna, säkra och lättillgängliga. Vi vill binda ihop existerande gång- och cykelbanor till ett väl sammanlänkat nät. Vi vill att det ska vara möjligt att ta med cykeln på tunnelbanan och andra kollektiva färdmedel, särskilt vid lågtrafik. Gångtrafikanter och cyklister måste kunna dela på gaturummet. Därför behövs säkra och avskilda cykel- och gångvägar. Vi kommer att satsa en miljard på cykelbanor, stråk under perioden fram till 2018.


Stockholm är en växande stad vilket kräver en stark och robust infrastruktur. Det handlar om mer spårbunden kollektivtrafik. Vi i folkpartiet står bakom att fler busslinjer konverteras till spårvagn och det är angeläget att en framtida utbyggnad av tunnelbanan studeras tillsammans med SL. Mer specifikt vill vi i folkpartiet se att projekt som Spårväg syd och tunnelbana mot Nacka genomförs. Vidare vill vi att båttrafiken på Stockholms inre vatten ökar och då kommer Nya Slussen att bli en naturlig knutpunkt.


Nya Slussen är ett av de viktigaste infrastrukturutmaningarna som vi har. Ärendet har utretts under lång tid och många tänkbara alternativ har diskuterats. Folkpartiet anser att det nuvarande förslaget är bra ur flera synvinklar. Stockholm och bebyggelsen kring mälaren säkras mot framtida havsnivåhöjningar och prognoser om att nederbörden kommer att öka möter vi med större avtappningsmöjligheter. Vi i Folkpartiet har varit framgångsrika i våra anträngningar att värna Stockholms siluett och vyer. Nya Slussen kommer att värna Söders dramatiska landskap och de fria vyerna över Mälaren och Saltsjön. Genom att antalet körbanor minskar anpassar vi Slussen till dagens och framtidens minskade biltrafik samtidigt som vattenytorna ökar. Slutligen tar vi det ansvar som krävs för att säkra säkerheten för alla de människor som dagligen passerar Slussen, den nuvarande konstruktionen håller bokstavligen på att falla samman.

Att bygga om Slussen är en stor utmaning och den är på inga sätt problemfri. Den största utmaningen ser jag i hur vi ska klara av en fungerande kollektivtrafik under ombyggnadsperioden. Eftersom Slussen måste byggas om är detta ofrånkomligt och de som försöker förespegla något annat riskerar att ägnar sig åt billig populism.

Från folkpartiet är beskedet tydligt, kollektivtrafiken ska byggas ut, såväl cyklister som flanörer ska känna sig hemma i Stockholm.

onsdag, november 02, 2011

Kritiken avseende straffrihet i Syrien ska riktas mot Ryssland

Lars O Ericsson, docent i praktisk filosofi vid Stockholms universitet anser att Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) är en politisk domstol eftersom den inte har utfärdat en arresteringsorder för Syriens president Al-Assad. Han gör en jämförelse med arresteringsordern mot Gaddafi.

Jag anser att kritiken är missriktad och den verkar grundas på ett missförstånd. Domstolen har som huvudregel endast jursdiktion beträffande brott begångna på en ansluten stats territorium eller av dess medborgare. Det bygger på att stater enligt folkrätten är suveräna och endast genom samtycke kan staterna överlåta makt till en internationell domstol. Syrien har inte anslutit sig stadgan för ICC och därmed blir det fel när Ericsson skriver att ICC borde "rimligtvis för länge sedan ha agerat mot Bashar al-Assad på samma sätt som man agerade gentemot Khadaffi." ICC skulle då ha agerat utanför de befogenheter som ges av domstolens stadga.

Libyen har inte heller anslutit sig till domstolen stadga men likväl utfärdades en arresteringsorder gentemot Gaddafi. Vad är skillnaden? Skillnaden är att FNs säkerhetsråd som undantag från huvudregeln kan ge domstolen rätt att undersöka brott som har begåtts även på icke-anslutna staters territorium eller av dess medborgare. Säkerhetsrådet har gett en sådan befogenhet avseende Libyen och Sudan men inte avseende Syrien. Det beror framförallt på att Ryssland som partner till Syrien skulle lägga in sitt veto i FNs säkerhetsråd. Det stämmer att detta är en politiserad process, men då ska kritiken riktas mot FNs säkerhetsråd, särskilt Ryssland och inte mot ICC.

Självklart skulle en filosof, och även en jurist, kunna tycka att principen om staters suveränitet och under vilka förutsättningar en internationell domstol kan få jurisdiktion är moraliskt felaktiga men då bör kritiken riktas mot fundamenten för folkrätten och inte mot en domstol som följer den stadga som suveräna stater enats om. En sådan filosof (eller jurist) bör då samtidigt föreslå en alternativ grund för folkrätten som inte grundar sig på staters suveränitet och deras samtycke. Då befarar jag att filosofen snabbt hamnar i naturrätten vilket skapar andra problem, t.ex. vem är det som ska avgöra vad som följer av naturrätten, ska det vara teologerna, folkrättsjuristerna och filosoferna vid Stockholms Universitet? Hur ska man förmå staterna att följa regler som de inte utformat?

torsdag, oktober 20, 2011

Lägg grunden för Spårväg Syd

Det finns många goda förslag om hur kollektivtrafiken i Stockholmsregionen kan utvecklas. Utmaningen ligger i att välja rätt trafikform där de vanliga röda bussarna, de blåa innerstadsstombussarna, spårvagn och tunnelbana har olika hög kapacitet. Med de begränsade resurser som alla politiker, oavsett partifärg, förfogar gäller det att välja den trafikform som svarar mot resandeunderlaget.

Det är mot denna bakgrund som Spårväg Syd bör diskuteras. SL:s förstudie har kommit fram till att det i dagsläget inte finns ett samhällsekonomiskt lönsamt resandeunderlag för att bygga Spårväg Syd och det är självklart att de i sin prioritering av olika projekt måste ta hänsyn till den samhällsekonomiska nyttan.

Trafik- och renhållningsnämnden svarade onsdagen den 19 oktober på remiss om Spårväg Syd. Från Folkpartiets sida ansåg vi att SL:s bedömning var något för pessimistisk. Därför tog vi initiativ till ett mer positivt yttrande där vi redan nu tar ställning för att SL omgående ska utreda förstärkt busstrafik längs den aktuella sträckan. Samtidigt måste de berörda kommunerna, inklusive Stockholm, vara tydliga i planeringen av kommande bebyggelse så att den görs i anslutning till en blivande spårväg så att den samhällsekonomiska nyttan ökar och därmed blir mer försvarbar. På så sätt lägger vi grunden för Spårväg Syd och främjar utvecklingen för Stockholms södra delar.

Här kan du läsa alliansens särskilda uttalande i Trafik- och renhållningsnämnden. Jesper Svensson skriver på samma tema.

Poliser med falsk identitet på nätet kan vara rimligt

DN skriver att SÄPO-chefen Anders Danielsson vill att hans personal ska kunna spana under falsk identitet på internet och infiltrera diskussionsgrupper. Min spontana reaktion på morgonen var att det är precis så jag vill att polisen och SÄPO ska arbeta, det är riktad spaning och inte nödvändigtvis automatiserat. Därför är det lättare att acceptera än exempelvis signalspaning för polisiära ändamål. Det senare bygger på att staten får tillgång till väldigt stora trafikmängder, registrerar och lagrar betydande mängder data om laglydiga medborgares kommunikation.

Väl på jobbet fick jag ett mail av en bekant som var skeptisk till Säpo-chefens förslag. Jag skrev då följande svar.


Hej,
...
Jag har uppfattat att Säpo-anställda redan idag i den fysiska världen kan gå på möten arrangerade av diverse suspekta organisationer och ta kontakt med kriminella utan att röja sin identitet (Lag (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter och behovs-/proportionalitetsprinciperna 8 § polislagen). Då vore det inte så konstigt om de kunde göra samma sak i den digitala världen.

Vänligen Mark

När Sveriges Radio senare under morgonen ringde för en kommentar kände jag mig tvingad att bolla denna fråga med en annan bekant så att man inte hoppar i galen tunna. Mikael Nilsson visade sig ha funderat i samma banor, på Twitter skriver han följande.


Mycket bättre än signalspaning, IMHO. Kan vi byta? Polisen vill spana på internet Inrikes SvD


Det viktiga är att 1) polisen i sitt spaningsarbete på internet inte registrerar data om privatpersoner alltför brett, 2) registrerad data som visar sig vara oväsentlig skyndsamt gallras ut, 3) verksamheten ska inte automatiseras och 4) en oberoende instans (t.ex. SIN) granskar verksamheten.

Uppdaterat
Henrik Alexandersson verkar också vara öppen för detta förslag. Se även SR och Expressen.

onsdag, oktober 19, 2011

Mindre stränga krav för att erhålla sjukersättning

Under valåret 2010 fördes en debatt om förändringarna i sjukförsäkringssystemet. Ett exempel som lyftes fram var Jörg Teichert som vägrades sjukersättning av Försäkringskassan. Jag hänvisade då till lagstiftningen som anger att sjukersättning ska komma i fråga om den försäkrades arbetsförmåga är "stadigvarande nedsatt". Medan socialdemokraterna hade en väldigt bestämd uppfattning om att lagstiftningen i denna del var felaktig skrev jag följande.

Själv skulle jag vänta tills domstol har prövat Jörg Teciherts överklagande.
Nu har Högsta Förvaltningsdomstolen i ett annat mål tolkat vad "stadigvarande nedsatt" betyder och gjort en mindre sträng tolkning än vad Försäkringskassan vilket kommer göra det lättare att erhålla sjukersättning. Nedsättningen av arbetsförmåga måste inte vara livslång vilket Försäkringskassan har krävt. Högsta Förvaltningsdomstolen skriver följande på sidan 5 i sin dom.
Enligt motivuttalanden ska begreppet stadigvarande nedsatt arbetsförmåga tolkas så att nedsättningen förväntas kvarstå under all överskådlig framtid. Det finns däremot varken i lagtext eller motiv stöd för att ställa upp ett krav på att nedsättningen ska kvarstå livslångt eller fram till pensionsåldern. Arbetsförmågan ska utredas på nytt minst vart tredje år.
Liksom Mattias Lindbäck anser jag att denna mer generösa tolkning är helt rimligt. Det var alltså inte lagstiftningen i denna del som det var fel på utan Försäkringskassans tolkning. Jag utesluter inte att lagstiftningen behöver justeras i andra dekar men förhoppningsvis kan domen inte bara leda till att enskilda får det bättre men även till att debatten kan bli mindre polariserad.

onsdag, oktober 05, 2011

Debatt om Makitanfallet

Den 8 april 2011 avkunnade Stockholms tingsrätt dom i Makitanfallet rörande grovt folkrättsbrott (krigsförbrytelser). Med anledning av domen riktade docenten Ola Engdahl kritik mot rättegångens alla aktörer (sidan 34 i Advokaten nr 6/2011).

Engdahl menar att domen "avslöjar kunskapsluckor om centrala aspekter av folkrätten hos både domstolen, åklagarna och försvararna". En av huvudpunkterna i kritiken är att tingsrätten och parterna inte förmått göra skillnad på reglerna som är tillämpliga internationell väpnad konflikt och icke-internationell väpnad konflikt. Engdahl är kritiskt till att Tingsrätten verkar ha kommit fram att det rådde en internationell väpnad konflikt men grundat straffansvar på artikel 3 som endast är tillämplig i icke-internationell väpnad konflikt.

Nu har åklagaren i målet Magnus Elving svarat (sid. 35 i Advokaten nr 7/2011). Han förklarar att åklagarsidan "åberopade inte artikel 3 som en ansvarsgrundande kompletteringsregel till folkrättsbrottet, men under rättegången gick vi igenom principerna för den." Det framgår av stämningsansökan att åklagarsidan inte åberopade artikel 3 som ansvarsgrundande bestämmelse.

Orsaken till att åklagarna redogjorde för artikel 3 var att nämnda bestämmelse har en mer begränsad räckvidd och skydd i förhållande till det mer omfattande regelverket och skyddet i internationell väpnad konflikt. Därmed anser åklagarna att det vore orimligt om gärningar som är straffbelagda i icke-internationell väpnad konflikt är straffria i en internationell väpnad konflikt, närmare bestämt handlar det om "”kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling”. Denna formulering återfinns i artikel 3 som berör icke-internationella väpnade konflikter men inte i de bestämmelser som berör internationella väpnade konflikter.

Åklagarna pläderade i första hand att rätten skulle ge orden "omänsklig behandling" i artikel 147 i fjärde Genèvekonventionen som är tillämplig i internationellt väpnade konflikter en vidd tolkning så att det även omfattade ”kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling”.

Jag anser att åklagarsidan resonerat på ett rimligt sätt. Det utesluter inte att vissa formuleringar i domen är olyckliga, men det får tingsrätten svara för. Vi får se om det kommer ett svar från Engdahl eller om debattörerna har närmat sig varandra.

måndag, oktober 03, 2011

ICCs åklagare inleder förundersökning avseende Elfenbenskusten

Internationella brottsmålsdomstolens (ICC) förundersökningskammare beslutade idag att ge domstolens åklagare rätt att inleda förundersökning avseende påstådda brott i Elfenbenskusten. Det är första gången en stat som inte är ansluten till Romstadgan för ICC på ad hoc basis samtycker till att domstolen ska få behörighet (artikel 12(3) i Romstadgan) och domstolen beslutar om att inleda en förundersökning . Elfenbenskusten uttryckte detta samtycke den 18 april 2003 och upprepade samtycket den 14 december 2010. Det är domstolens åklagare som därefter ansökt om att inleda en förundersökning enligt artiklarna 13(3) och 15.

Det är viktigt att komma ihåg att det är åklagaren som med förundersökningsdomarnas godkännande väljer vilka personer som ska åtalas. Det går inte att med hjälp av en artikel 12(3)-deklaration styra åtal mot en eller annan sida i en viss konflikt.

Jämförelse med Libyen och Darfur, Sudan
ICCs åklagare bedriver förvisso förundersökningar avseende brott i Libyen och Darfur, Sudan som inte heller är anslutna till domstolen, men i dessa två senare fall är det FNs säkerhetsråd som gett domstolen behörighet mot respektive stats vilja (artikel 13(2) i Romstadgan).

Alldeles oavsett, det är utmärkt att Elfenbenskusten gett sitt samtycke, att åklagaren vill inleda förundersökning och att förundersökningskammaren godkänt detta.

Relevans för Israel-Palestinakonflikten
Denna utredning är även intressant för Israel-Palestinakonflikten eftersom domstolen mottagit ytterligare en artikel 12(3)-deklaration, från den Palestinska myndigheten. Palestinierna vill ge ICC behörighet för alla brott begångna på det palestinska territoriet efter den 1 juli 2002.

Stater som är anslutna till Romstadgan kan liksom åklagaren initiera en förundersökning, artikel 13(1) i Romstadgan. Artikel 12(3)-deklarationer är svagare eftersom en icke-ansluten stat inte kan initiera en förundersökning, det skapar bara en sådan möjlighet för åklagare, anslutna stater och FNs säkerhetsråd. Endast stater kan göra artikel 12(3)-deklarationer varför frågan om Palestinas status i FN och erkännande av andra stater kan vara avgörande för om åklagaren väljer att initiera en förundersökning.

tisdag, september 27, 2011

Vet justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (s) vad han beslutar om?

Det pågår en debatt mellan socialdemokraterna och centerpartiet om EUs datalagringsdirektiv. Justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (s) hänvisar i GP till Gudrun Antemars trafikdatalagringsutredning (SOU 2007:76) och hävdar att "rättsväsendet ska bara kunna få ut uppgifterna för misstänkta personer, och bara efter domstolsbeslut." Det är fel.

Gudrun Antemar återger på sidan 223 i sin utredning att för att få ut trafikuppgifter enligt 6 kap. 22 § första stycket 3 lagen om elektronisk kommunikation (LEK) behöver det inte finnas en skäligen misstänkt person och det är den brottsbekämpande myndigheten, inte en domstol, som beslutar om åtgärden. Antemar föreslog ingen förändringar av 6 kap. 22 § första stycket 3 LEK, vilket gjorde att två sakkunniga i utredningen motsatte sig hennes förslag (Lagerud och Lindblom). Regeringens proposition 2010/11:46 "Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål - genomförande av direktiv 2006/24/EG", som socialdemokraterna angett stöd för i riksdagen, innehåller inte heller en sådan förändring.

En annan utredning, Polismetodutredningen (SOU 2009:1), föreslår förvisso att 6 kap. 22 § första stycket 3 ska försvinna men den ska ersättas av en ny lag, lagen om tillgång till uppgifter om viss elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Även enligt det senare förslaget kan brottsbekämpande myndigheter få ut trafikuppgifter utan domstolsbeslut och det behöver inte finnas en skäligen misstänkt person. Polismetodutredningens förslag har accepterats av regeringen genom lagrådsremiss den 16 december 2010, godkänt av lagrådet den 18 januari 2011.

Givet att de brottsbekämpande myndigheterna bl.a. med hjälp av elektronisk övervakning ska kunna upptäcka och förhindra brott före brotten inträffar så är polismetodutredningens förslag rimligt. I underrättelseverksamhet går det inte att ha krav på att spaningen ska inriktas mot misstänkta personer utan det måste ske bredare. Vidare är nyttan av att domstolar i förväg ska styra de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet begränsad. Ett sådant krav riskerar att bli en integritetskuliss då domstolarna lätt kommer att hamna i händerna på de brottsbekämpande myndigheterna som alltid kan peka på att det finns ett trängande intresse. Det är då bättre med en stark efterhandskontroll av en oberoende myndighet, t.ex. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Om man inte tycker att de brottsbekämpande myndigheterna ska kunna använda elektronisk övervakning för att upptäcka och förhindra brott så är saken enklare, då ska sådan övervakning förbjudas.

Det är dock oroväckande att justitieutskottets ordförande i sitt försvar av trafikdatalagringsdirektivet inte verkar känna till grundläggande fakta. Han hänvisar ju trots allt till Gudrun Antemars utredning som motsäger hans påstående. Det är möjligt att ändringar sker efter att proposition och lagrådsremisser presenterats, men det börjar bli sent och jag ifrågasätter om det finns utrymme för något annat än symboliska förändringar.

Bloggar
Bengt Jonsson