Fri rörlighet och bra löner

Socialdemokraterna har med anledning av Laval-domen gått till val på att ändra EU:s regler om fri rörlighet för arbetskraft. EUs arbetsmarknad jämför de med människohandel och kritik riktas mot regeringen. Det är missriktat då regeringens företrädare vid upprepade tillfällen försvarat den svenska modellen med kollektivavtal. Statsrådet Littorin (m) har i en riksdagsdebatt sagt följande.

Den utredning som tillsatts med anledning av Lavalmålet kommer att arbeta med utgångspunkten att den svenska modellen i så hög utsträckning som möjligt ska kunna tillämpas i framtiden även i fall av utstationering av arbetstagare till Sverige, samtidigt som EG-rätten fullt ut respekteras.

Utmaningen är alltså att förena fri rörlighet med bra löner. Det borde inte vara så svårt eftersom ökad handel och utbyte på lika villkor leder till ökat välstånd för alla inblandade. Ekonomi är inte ett nollsummespel. Innan man ger sig in i denna debatt så måste man förstå varför Sverige fälldes i Laval-målet.

EG-domstolen i Lavalmålet underkände inte den svenska modellen när det gäller krav på minimilön för arbetstagare som utstationeras hit. Problemet i målet var att det aktuella kollektivavtalet var oförutsebart och svårtolkat och förutsatte förhandlingar innan det gick att fastställa vilken lönenivå den lettiska arbetsgivaren skulle behöva tillämpa. Det är inte självklart att skriva på ett avtal utan att veta vad priset är.

Regeringen har följaktligen tillsatt en utredning som bl.a. lämnat följande förslag (SOU 2008:123).

5 a § En arbetstagarorganisation kan ställa krav på att en arbetsgivare i förhållande till sina utstationerade arbetstagare tilllämpar villkor enligt kollektivavtal i Sverige.

5 b § En stridsåtgärd mot en arbetsgivare som är etablerad i ett annat EES-land i syfte att genom kollektivavtal reglera villkoren för utstationerade arbetstagare får vidtas endast om,

1. de villkor som krävs motsvarar villkoren i ett kollektivavtal som har slutits mellan en arbetstagarorganisation och en arbetsgivarorganisation på central nivå och som tillämpas allmänt i hela landet på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen,

2. villkoren inte avser annat än en tydligt definierad minimilön samt tydligt angivna minimivillkor som är förmånligare för arbetstagaren än den lagreglering som anges i 5 § utstationeringslagen, och

3. arbetsgivaren inte visar att de utstationerade arbetstagarna väsentligen har minst sådana villkor som anges i punkt 2 och som regleras i ett sådant kollektivavtal som anges i punkt 1.

Jag tycker detta är ett rimligt förslag där den svenska modellen med kollektivavtal kan samsas med EUs fria rörlighet. Vi ska ha konkurrens i EU, men inte genom lönedumpning utan genom innovativa entrepenörer, kompetent och välbetald arbetskraft. Kan det vara en vision som duger? EU-parlamentariken Olle Schmidt verkar dela denna vision.

Per Altenberg anser att Ulvskog bedriver rädslans politik. Sanna Rayman menar att Ulvskog följer en gammal tradition. Erik Ullenhag anklagar socialdemokraterna för skrämselpropaganda. Den partipolitiskt obundne, tillika min kollega, docenten Mårten Schultz anser att det är olyckligt att Ulvskog jämför EUs arbetsmarknad med människohandel. Daniel Rhodin från Eslöv beklagar sig över samma sak.

Kandidater som visar framfötterna

Kända kandidater
Expressen skriver att i en undersökning utförd av Demoskop kan bara 20 procent av väljarna nämna namnet på en kandidat. Kändast av alla EU-kandidater är Folkpartiets toppnamn Marit Paulsen, men det är ändå bara 7,3 procent som nämner henne. Att Marit tar tätpositionen är inte oväntat. När jag själv är ute och möter väljare så är det annars folkpartiets Barbro Westerholm som är välkänd. Hon reser mycket under denna valrörelse för att träffa lokala pensionärsorganisationer. Det kan vara en bortglömd grupp i detta val och det skulle inte förvåna mig om Barbro kan överraska med många kryss i detta val. Per Altenberg har gjort sitt för att synas i Upplands-Väsby.

Ska Turkiet kunna bli EU-medlem?
Fredrik Malm skriver på SvD Brännpunkt att EU bör ställa krav på Turkiet. Det är viktigt och eftersom jag i grunden är för ett turkiskt EU-medlemskap tycker jag det är värt att lyfta fram följande i Malms text.

Problemet är inte att Turkiet är ett muslimskt land, eller ett stort land, utan att de principer som EU-samarbetet vilar på står i skarp kontrast mot den doktrin som den turkiska staten är uppbyggd kring.

Jag är en anhängare av ett framtida turkiskt EU-medlemskap. Den europeiska integrationen är den bästa vägen för Turkiet att välja.

Gulan Avci har samma uppfattning. Abit Dundar är lite kritisk mot artikeln, se gärna diskussionen i kommentatorsfältet.

Bäst i test
Annars vill jag uppmärksamma två undersökningar om hur folkpartiets europaparlamentariker har skött sig angående 1) integritetsfrågor och 2) HBT-frågor. Då visar det sig att folkpartiets kandidater kommer på förstaplats (sidan 31 i rapporten) i HBT-frågor delat med andra ledamöter. I integritetsfrågor står våra parlamentariker ensamt på förstaplatsen då andra parlamentariker varit frånvarande, avstått eller "röstat fel". Folkpartiets ledamöter har varit närvarande vid samtliga omröstningar och "röstat rätt". Det är inte illa. Hatten av för folkpartiets nuvarande parlamentariker Olle Schmidt. Jag blev lite förvånad över att folkpartiets ledamöter röstat nej till IPRED i parlamentet, men det kanske beror på att de ville att frågan skulle hanteras hemma i Sverige istället för i Bryssel.

Bloggträff med Ullenhag
Jag missade dagens bloggträff med folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag. HAX var där och skriver att dörren står öppen för att piratpartiet ska ingå i den liberala gruppen. Jag har ju lärt känna Christian Engström (pp) lite grann under det gångna året och upplever att han skulle vara en tillgång i den liberala gruppen. För övrigt tyckte jag att TV4s TV-debatt var delvis tråkig (Sahlin mot Reinfeldt) och delvis kaotisk (utmanarpartierna). Christian Engström fick inte så mycket sagt i kakafonin, men när han väl fick ordet framstod han som både sansad och resultatriktad.

Nytt integritetsavsnitt
Som jag skrev ovan så har folkpartiets parlamentsledamöter uppvisat en bra historik i omröstningar. När nu valet har kommit att präglas av integritetsfrågorna så har partiet kompletterat integritetsavsnittet i sin valhandbok under rubriken "Värna individens fri- och rättigheter på internet". Du kan läsa det uppdaterade avsnittet här. Alla kommer inte vara nöjda, men många bra ståndpunkter finns i avsnittet.

Det är även roligt att min blogg uppmärksammas, tack för det Martina!

Bloggar
Minimaliteter, Pär Gustafsson, Per pladdrar, Dick Erixon, Politikerbloggen, Segerfeldt

Snabbtåg och forskning viktigare än jordbruksstöd

Marit Paulsen presenterade idag rapporten Framtidsunionen, som visar hur Folkpartiet vill omfördela medel från jordbruksstödet till viktiga områden som klimat och infrastruktur. Erik Ullenhag berättar mera i klippet nedan.

Rösta bort jordbruksstöd och handelshinder

FP-kandidaterna Marit Paulsen, Anders Ekberg och Per Altenberg driver alla förtjänstfullt att jordbruksstödet inom EU ska skäras ner. Som kontrast pekar Mattias Svensson på NEOs blogg att centern inte vill avskaffa jordbruksstöden förrän alla andra länder i världen också gör det, det vill säga inte alls. Jag tycker avskaffandet av EUs jordbruksstöd och handelshinder tillhör de viktigaste EU-frågorna. Med Lissabonfördraget får Europaparlamentet ökat inflytande i dessa frågor. Därför är det viktigt att vi skickar rätt politiker till Bryssel.

Det är väl ingen hemlighet att jag varit besviken på alliansregeringens integritetspolitik genom dess hantering av FRA-frågan, men i europaparlamentet har Olle Schmidt (fp) hållit fanan hög. När datalagringsdirektivet behandlas röstade den dåvarande europaparlamentariken, numera EU-ministern Cecilia Malmström (fp) nej. Därför kommer jag med gott samvete kunna ta folkpartiets valsedel.

Svårigheten är vem jag ska kryssa, men det ska nog lösa sig. Anders Ekberg verkar vara den som kampanjar hårdast och det är ett stort plus hos mig. Hans arbete med att stänga ner parlamentets flyttlass mellan Bryssel och Strasbourg genom kampanjen One Seat är imponerande. Olle Schmidt har visat att han har vilja och förmåga att påverka den liberala partigruppen i integritetsfrågor. Per Altenberg har gjort kampen mot bregottfabriken till sin profilfråga. Jag har stor respekt för Barbro Westerholms kamp för HBT-rättigheter, gedigna erfarenheter och kunskaper i övrigt. Liberala kvinnors kandidat Cecilia Wikström från Uppsala visade ståndaktighet i FRA-frågan och vill bekämpa människohandel inom EU.

Stockholm Marathon

På lördag springer jag Stockholm Marathon. Du kan få mina mellantider genom att skicka SMS till 72700 med följande text: "SM 1738". Under loppet kommer du att få passertider vid 10 km, 21,1 km och 30 km samt även tiden i mål. Jag sprang förra året på 3.37.00. Förberedelserna har varit så där, men jag ska försöka slå nämnda tid.

Tidningen NEO skriver om fler liberaler som ska springa. Nedan en trevlig bild från Berlin Marathon 2008, tiden blev 3.33.04.

Undra om man kan få lika fin tröja som feministbruden och övriga löpare i vårruset?

SVJTs temanummer om integritet

I min brevkorg ramlade senaste numret av Svensk Juristtidning (s. 421-584) ner. Det är ett temanummer om integritet där jag känner mig hedrad av att samsas med följande skribenter.

Rättschefen och ordförande för integritetsskyddskommittén Olle Abrahamsson, kammarrättsrådet Elisabet Reimers, rådmannen Märit Bergendahl, justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger, f.d. hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, justitierådet Johan Munck, hovrättslagmannen och tidigare domare vid Jugoslavientribunalen Krister Thelin, rådmannen Agneta Kornstrand, professor Elisabeth Rynning samt en personlig bekant, tidigare chefredaktören Olof Kleberg.

Tyvärr är tidskriften endast tillgänglig elektroniskt som betaltjänst och det aktuella numret har ännu endast utkommit i tryckt format.

Först kan jag meddela att våra bloggar blir lästa av åtminstone några av dessa personer. Något ovanligt för en juridisk artikel uppmärksammas bloggosfären av hovrättslagmannen Krister Thelin. Han nämner särskilt denna blogg och HAX. Som kuriosa kan nämnas att Krister Thelin var statssekreterare i justitiedepartementet under regeringen Carl Bildt 1991-1994. I sin text Ge den enskilde integritetsupprättelse skriver han om "rätten att få bli lämnad i fred".

Justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger står annars för den mest kontroversiella texten Integritetsskydd i perspektiv som jag uppfattar som kritik mot integritetsskyddskommitténs utredning och ett försvar för datalagring. Axberger tar fasta på faktisk övervakning och kontroll av enskilda snarare än den potentiella och abstrakta övervakning som lagring medför. Då menar han att integritetsintressena lättare kan hävdas. Han tar strid mot 1984-beskrivningen i den svenska integritetsdebatten. Han menar att 1984 är en dystopi om kommunismen, inte om modern övervakningsteknologi. Vidare ser han inte den moderna tekniken enbart som ett hot utan som en möjlighet att övervaka övervakarna. Det är en brandfackla i integritetsdebatten om något. Att hävda att Axberger är kontroversiell är kanske att ta i då texten förmodligen representerar den syn som många av de aktuella övervakningslagarna och förslagen vilar på.

Min egen text FRA:s signalspaning ur ett rättsligt perspektiv kan man läsa här.

Datainspektionen positiv till polismetodutredningens betänkande

Genom ett pressmeddelande kan man läsa att Datainspektionen i sitt yttrande till justitiedepartementet är positiv till polismetodutredningens delbetänkande "En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen". Jag har tidigare redogjort för yttrandet från Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet över samma delbetänkande. Även om det finns synpunkter och kritik mot delar så stöder båda dessa remissinstanser grundförslaget i polismetodutredningens delbetänkande. Lagförslaget innehåller väldigt svåra avvägningar särskilt vad avser den föreslagna underrättelselagen (ej att förväxla med FRA-lagstiftningen). Jag tycker likväl att polismetodutredningens delbetänkande utgör en god grund för en öppen diskussion om de dilemma som finns.

Uppdatering. Nu har Dagens Juridik kommenterat remissvaret från Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet. De har plockat fram vår mest kontroversiella ståndpunkt där vi kritiserar en del av förslaget. I detta sammanhang kan det vara värt att påpeka att Juridiska Fakultetsnämnden tillstyrker grundförslaget med undantag för den del som rör inhämtning av uppgifter i underrättelsesyfte beträffande olovlig kårverksamhet.

EU-kommissionen har stämt Sverige

Via Erik Josefsson fick jag veta att EU-kommissionen har stämt Sverige för att vi inte genomfört datalagringsdirektivet. Jag misstänker att det är ett "chicken race" där varken EU-kommissionen eller den svenska regeringen vill framstå som att just de är ansvariga för att direktivet genomförs.

Lite oroväckande är att de ansvariga politikerna inte verkar veta vad de röstat för. Socialdemokraterna som drev igenom direktivet i EU verkar tro att uppgifterna som anger vem vi kommunicer med endast får utlämnas till polisen för att utreda brott som kan ge fängelse i minst 24 månader och att det krävs skälig misstanke om brott för att uppgifterna ska lämnas ut (sid. 10-11 i SAPs integritetsrapport).

EU-direktivet rör endast lagring, villkoren för utlämning av uppgifter finns redan i svensk lag. Det finns två kanaler för utlämning av trafikuppgifter vilket kan förvirra. Uppgifterna kan lämnas ut enligt rättegångsbalken för brott som kan ge fängelse i minst 6 månader. För att få uppgifter enligt lagen om elektronisk kommunikation (LEK) behövs ingen skäligen misstänkt person eller domstolsbeslut. Se en redogörelse av detta i Trafikuppgiftsutredningen, sid. 222-223). Där står bl.a. följande.

Våra förslag om lagringsskyldigheten påverkar inte förutsättningarna för de brottsbekämpande myndigheterna att få trafikuppgifter från leverantörerna med stöd av rättegångsbalken och lagen om elektronisk kommunikation såsom de bestämmelserna är utformade i dagsläget.

Polismetodutredningen föreslår inga substantiella förändringar i detta hänseende. Gränsen på 24 månader finns i LEK, polismetodutredningens förslag om inhämtning för underrättelseändamål och när det saknas en skäligen misstänkt person, men möjligheterna att få uppgifter för brott som kan ge fängelse i minst 6 månader finns enligt rättegångsbalken och ingen förändring om detta föreslås. Rättegångsbalkens bestämmelse är i sig inte orimlig, men det är bra om politikerna håller koll på regelverket.

Teledatalagringen infördes under förevändningen att terrorism måste förhindras. Sanningen är snarare att de lagrade uppgifterna kommer användas för annan, mer vanligt förekommande brottslighet. Det är kanske dags för politikerna att erkänna och stå för det. Om det i framtiden även kommer att omfatta bötesbrottslighet som fildelning återstår att se.

Bloggar
Bloggen Bent, Johan Linander, Hulthin

FRA-propositionen överlämnas till riksdagen

I ett pressmeddelande kan man läsa att regeringen överlämnat FRA-propositionen till riksdagen. Med hjälp av remissvaren och lagrådet kan man kommentera de punkter som regeringen lyfter fram.

1. Regeringens beskrivning

Integritetsskyddet förstärks genom en rad förslag. Bland annat innebär förslagen att:

• en domstol ska tillståndspröva signalspaning
• ändamålen för vilka signalspaning får bedrivas anges direkt i lagen
• FRA endast får tillgång till de signalbärare i tråd som domstolen bestämmer
• enskildas rättigheter förstärks genom en skyldighet att underrätta den som varit föremål för spaning och en skyldighet för kontrollmyndigheten att utreda anmälningar från enskilda

2. Remissvaren och lagrådet

1. En domstol ska tillståndspröva signalspaning (istället för en nämnd)

Lagrådet:
En särskild domstol, Försvarsunderrättelsedomstolen, inrättas. ... Avsaknaden av enskilda parter som agerar i målen i förening med överklagandeförbudet väcker frågan om Försvarsunderrättelsedomstolen förtjänar att betecknas som domstol eller om den hellre bör benämnas nämnd. ... Lagrådet finner att namnfrågan har begränsad betydelse

2. Ändamålen för vilka signalspaning får bedrivas anges direkt i lagen

Remissvar Advokatsamfundet:
När det gäller möjligheten att bedriva signalspaning för tekniska ändamål, metodutveckling m.m., enligt 1 § tredje stycket, föreslås ingen ändring i promemorian i förhållande till vad som gäller idag. Advokatsamfundet är fortfarande mycket kritiskt till denna reglering, som i praktiken innebär en i det närmaste oinskränkt rätt för FRA att signalspana för alla typer av syften.

Remissvar Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet:
Den rättsliga åtkomsten begränsas framförallt av de i lag angivna ändamålen för
signalspaningen [har] lämnats oförändrad. ... Fakultetsnämnden vill uppmärksamma att den rättsliga åtkomsten till sådan information är obegränsad av ändamålskatalogen för försvarsunderrättelseverksamhet. Det innebär att FRA både har teknisk och rättslig åtkomst till massiva mängder trafikdata. Detta bekräftas av SVT Rapports reportage den 16 juni 2008 som angav att ”svensk kommunikation under lång tid fångats in och lagrats av underrättelseorganisationen” och att FRA ägnar sig åt ”generell massinhämtning av trafikdata där både svenska och utländska medborgares trafikdata samlas in i en bred håv.” Av ett internt FRA dokument som SVT publicerat till stöd för sitt reportage framgår att FRA avser att fortsätta med denna verksamhet. ... Uppgifter om meddelanden kan röja vem som är i kontakt med vem (trafikdata), vilket kan innebära utgöra känsliga uppgifter för den enskilde. Att kunna kartlägga kommunikationsmönster och kommunikationsvanor är långt mer effektivt än att avlyssna tusentals telefonsamtal och e-postbrev. ... Detta är allvarligt eftersom trafikdata kan röja känsliga uppgifter för den enskilde.

3. FRA endast får tillgång till de signalbärare i tråd som domstolen bestämmer

Remissvar Post- och Telestyrelsen (PTS):
PTS finner i detta sammanhang att anledning att framhålla att FRA vid en och samma samverkanspunkt sannolikt kommer att ha ett antal olika uppdrag som ger myndigheten tillgång till flera signalbärare. Det kan innebära att FRA på så sätt får tillgång till samtliga signalbärare vid en samverkanspunkt. ... PTS kan konstatera att det är oklart ... i vilken mån förslaget om tillståndsprövning i realiteten innebär en förstärkning av integritetsskyddet vid signalspaning.

Remissvar Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet:
Med andra ord, tillstånden som avgränsar vilka signalbärare FRA får teknisk åtkomst kommer att beröra en massiv mängd kommunikation. Den rättsliga åtkomsten begränsar förvisso ytterligare vilken information myndigheten får tillgodogöra sig, men det förändrar inte det faktum att stora delar av trafiken i de berörda kablarna kommer att vara tillgängliga för FRA och vara möjliga föremål för myndighetens signalspaning.... Fakultetsnämnden vill uppmärksamma att den rättsliga åtkomsten till [trafikdata] är obegränsad av ändamålskatalogen för försvarsunderrättelseverksamhet. ... Lagtexten ger mycket begränsad vägledning och förarbetena förefaller motsägelsefulla, vilket är otillfredsställande med tanke på omfattningen av överförd trafik, mängden inhämtade signaler och det intrång som granskning av kommunikation innebär. ... [D] krävs ytterligare klargöranden och ökad tydlighet i lagstiftningen för att denna meningsfullt ska kunna värderas och tjäna som lagstöd för FRAs verksamhet.
...
En signalbärare ... rymmer alltså i teorin internettrafik från 1,6 miljoner hushåll, även om det antas att dessa utnyttjar all tillgänglig kapacitet dygnet runt (vilket i praktiken är långtifrån fallet). Detta är att jämföra med de drygt 3 miljoner svenska hushåll som enligt Post- och Telestyrelsen har bredband idag.

4. Enskildas rättigheter förstärks genom en skyldighet att underrätta den som varit föremål för spaning och en skyldighet för kontrollmyndigheten att utreda anmälningar från enskilda

Remissvar Försvarets Radioanstalt (FRA):

Den signalspaningsverksamhet som FRA bedriver är av särskilt känsligt slag vad gäller bl.a. myndighetens metoder, förmåga och inriktning. Man kan därför redan nu förutse att den föreslagna möjligheten att skjuta upp en underrättelse om sekretess hindrar att underrättelse lämnas ut och att därefter underlåta att den kommer tillämpas med ytterst få undantag. Man kan därför fråga sig om den föreslagna underrättelseskyldigheten för FRA kommer fylla någon funktion.

3. Mina egna reflektioner
Att tillståndsmyndigheten byter namn från nämnd till domstol spelar ingen större roll. Det är bra att ändamålen för FRAs försvarsunderrättelseverksamhet specificeras i lag, men FRAs massiva lagring om uppgifter vanliga personers kommunikation (trafikdata) fortsätter utan att saken har diskuterats eller närmare utretts. Begränsning till s k signalbärare är meningslös då minsta möjliga signalbärare omfattar enorma mängder kommunikation. Av remissvaret från PTS framgår att verksamheten bygger på att FRA får tillgång till samtliga signalbärare, vilket lagstiftningen också tillåter. Avslutningsvis har FRA själv förklarat hur de ser på underrättelseskyldigheten - den kommer inte att användas.

Media och bloggar
SvD, Mitt-i-steget, Bodströmsamhället, Farmorgun, HAX, Opponent, Nemokrati, Opassande, Jens O, ConnyT

Antidemokrater attackerade valarbetare

I DN kan man läsa att antidemokrater knutna till det s k Nätverket mot Rasism attackerat en folkpartistisk valarbetare. Fredrik Malm var på plats kort före händelsen och på hans blogg kan man läsa mera. Per Altenberg lyfter fram den demonisering av folkpartiet som finns i vissa vänsterkretsar där partiet utmålas som fascistiskt. Själv delade jag idag ut flygblad på Östermalmstorg där jag inför två medborgare fick förklara värdet av att Sverige har en generös flyktingpolitik och att våra nya medborgare ska ses som en tillgång för det svenska samhället. Den extrema vänstern ger antirasismen ett dåligt namn.

Nu vill jag inte dra alla inom vänstern över en kam, den är ju som Daniel Scythe påpekar inte homogen. För de som är intresserade av min omsorg över vänsteraktivisteters rättigheter, så kan man läsa mer i ett tidigare inlägg.

Bloggar
Ankersjö, Peace, Love and Capitalism, Maria Byström, Svansbo, Oscar Fredriksson

Arklövdomen kommenterad i International Criminal Law Review

Jag har tidigare kommenterat Arklövdomen från den 18 november 2006 i Juridisk Tidsskrift. Nu har International Criminal Law Review publicerat en mer utvecklad text. Bakgrunden och min poäng i båda texterna är följande.

Jackie Arklöv är den hittills enda personen som dömts för folkrättsbrott vid svensk domstol. Brottet är speciellt på många sätt, bl.a. genom att straffbestämmelsens uppräkning av brottsliga gärningar inte utgör en uttömmande lista. För att veta vilken brottslighet som omfattas av bestämmelser hänvisas man till traktat och internationell sedvanerätt som rör den internationella humanitära rätten. Jackie Arklöv dömdes senare bl.a. för att han begått brott enligt internationell sedvanerätt, vilket vad jag vet är unikt i svensk rättshistoria. Legalitetsprincipen uppställer krav på att straffbestämmelser ska vara tydliga utan inslag av oklarhet. Det kan diskuteras om den svenska straffbestämmelsen uppfyller detta krav. Vem kan räkna upp vad som är folkrättsbrott enligt traktat och internationell sedvanerätt?

Det finns ett förslag från internationella straffrättsutredningen om ändrad lagstiftning i betänkandet om internationella brott och svensk jurisdiktion (SOU 2002:98). Förslaget skulle bl.a. medföra att lagen (1964:169) om straff för folkmord upphävs och att brottsrubriceringen folkrättsbrott i 22 kap. 6 § BrB ersätts av en ny lag om internationella brott. Det är ett förslag som jag stödjer då den innehåller en uttömande lista på de straffbelagda gärningarna. Jag tror det skulle underlätta för alla inblandade parter, åklagare, domstol och den tilltalade. Tyvärr har Thomas Bodström (s) och senare Beatrice Ask (m) inte prioriterat en sådan förändring. Det finns dock två motioner där ledamöter från samtliga riksdagspartier (förutom moderaterna) kräver en lagändring.

Första misstänkte krigsförbrytaren från Darfur, Sudan är i Haag

I ett pressmeddelande från internationella brottmålsdomstolens kan man läsa att Abu Garda, misstänkt krigsförbrytare anlänt till Haag. Han tillhör Zaghawa-stammen som är motståndare till regimen i Khartoum. Hur hänger detta ihop? Är det inte regimen som är den skyldiga parten? I konflikter kan flera parter begå brott och det ena sidans skuld ursäktar inte den andre sidans eventuella brott. Att domstolen prövar mer än en parts ansvar visar på dess självständighet, vilket naturligtvis är positivt. Det här ökar trycket på den sudanesiska regeringen att samarbeta med domstolen i Haag.

Fallet är unikt på så sätt domstolens utfärdat en kallelse som vilar på frivillig inställelse istället för en arresteringsorder, artikel 58(7) av Romstadgan rör kallelse jämfört med paragraf (1) som rör arresteringsorder. Med andra ord, Abu Garda har frivilligt kom till Haag. Den misstänkta brottsligheten rör bl.a. en attack mot fredsbevarande soldater från afrikanska unionen, då tolv soldater dog och åtta skadades.

Tre misstänkta är fortfarande på fri fot, guvernör Ahmad Harun, f.d. Janjaweedledaren Ali Kushayb och president Al Bashir.

Media
BBC, DN