Piratpartiet har deklareratattde blankt säger nej till utbyte av banktransaktioner med USA. Piratpartiets bärande argumentet är att "USA får tillgång till SWIFT-databasens rådata". Den gröna partigruppen, dvs även Miljöpartiet, har gett ett liknande besked.
Jag uppfattar inte att avtalet mellan EU och USA ger det senare landet tillgång till SWIFT-databasen i dess helhet utan endast ett begränsat antal poster. Istället verkar det som avtalet i stora delar uppfyller Piratpartiets krav på att "myndigheterna endast [ska] få tillgång till uppgifter om medborgarnas banktransaktioner om det föreligger en konkret misstanke om brott."
Enligt artikel 4 i avtalet (sidan 12) måste amerikanska myndigheters i begäran specificera vilken data de vill ha tillgång till och denna begäran ska röra pågående undersökningar av terroristaktivitet, baserat på existerande information eller bevisning som ger anledning att tro att sådan aktivitet pågår. Artikel 5(2) anger att "data mining" och automatiserad sökning efter misstänkta ej är tillåten. Det begränsar tillgången och förhindrar att amerikanska myndigheter urskiljningslöst kan söka i information. Det är rimligt vilket jag skrivit tidigare. Tyvärr finns det terrorister och ett effektivt sätt att bekämpa dessa kan vara att spåra deras ekonomiska transaktioner. Myndigheterna tillgång till bankuppgifter ska dock begränsas vilket jag uppfattar att avtalet mellan USA och EU gör.
Jag har funderingar kring några av formuleringarna i avtalet, men att blankt avslå avtal av detta slag förefaller obefogat. Om Piratpartiet och Miljöpartiet tolkar avtalet annorlunda så är jag tacksam för argumentation kring detta.
Igår närvarade jag i Stockholms synagoga vid minnestunden av förintelsens offer. Tidigare på dagen höll Jasenko Selimovic ett tal på Norrmalmstorg, vilket Madeleine Sjöstedt och Annika Beijbom skriver om. Jasenko har lagt ut sitt tal här.
Under minnestunden i synagogan vände sig Harry Pommert, ordförande för föreningen förintelsens överlevande, till de närvarande politikerna och berömde dem för att de tog ställning mot Sverigedemokraterna. Läs gärna Negar Josephis artikel på Newsmill där hon kritiserar Sverigedemokraternas försök att använda Israel för att skapa en bild av sitt parti som tolerant. Detta är naturligtvis en falsk bild eftersom Sverigedemokraternas inte bara kritiserar religiös fundamentalism utan drivs av ett hat mot muslimer och multikulturalism i allmänhet. Josephis artikel är intressant eftersom jag själv funderat på att skriva en text i samma anda.
Tidigare i veckan skrev Skånska Dagbladet om familjen Eilenberg som ska lämna Malmö för Israel på grund av den otrygghet som de upplever. Inte minst eftersom Linda Eilenberg är en barndomsvän så är detta naturligtvis mycket sorgligt. Det här handlar inte om ideologiskt drivna bosättare utan om personer som är oroade för sina barns säkerhet. Jag blir därför bekymrad när Malmös starke man, Ilmar Reepalu (s) som svar på Skånska Dagbladets artikel lägger ansvaret för attackerna mot Malmös judar - på judarna. Reepalu vill att judarna ska ta avstånd från Israel, det fick mina föräldrar och deras vänner också höra innan de tvingades lämna Polen 1969. Liksom i dagens Malmö fick de polska judarna höra att de var "femtekolonnare" och sionister. Om vi svenska judar alla vore sionister i den (felaktiga) bemärkelse som Reepalu använder skulle vi inte bo i Sverige. Reepalu är ingen Gomułka, men han bör fundera på vilket ansvar han har.
För övrigt kan jag konstatera att Göran Persson (s) och Mona Sahlin (s) som närvarade i Stockholms synagoga fick väldigt varma applåder för sitt engangemang mot rasism och främlingsfientlighet. Att nämnda socialdemokrater vid olika tillfällen har kritiserat Israel hade publiken inga problem med, eftersom Persson och Sahlin förmår göra detta på ett seriöst och konstruktivt sätt.
Jag har under dagen varit på kurs hos universitetspedagogen med syfte att bli bättre universitetslärare. Nu läser jag något sent på kvällen att denna blogg hamnat högst på Politometerns rankning bland folkpartibloggarna. Jag vill tacka för alla gladatillrop och berömma Martina Lind för hennes arbete med Politometern!
Sedan 1981 har Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter funnits. En domstol för att pröva efterlevnaden av stadgan, lik Europadomstolen för mänskliga rättigheter, upprättades först 2005. Domstolens namn förkortas AfCHPR och finns i Arusha, Tanzania, på samma plats där Rwandatribunalen (ICTR) finns.
Nu har domstolen avkunnat sitt första avgörande vilket får betraktas som historiskt. Avgörande i sig är ganska banalt och kunde nog ha skett som ett enkelt handläggningsärende. Klagomålet gällde en begäran att domstolen skulle hindra den senegalesiska regeringen från att pröva den f.d. statschefen i Tchad, Hissene Habre, beträffande ansvar för brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och tortyr. Den klagande hävdade att en sådan prövning skulle kränka retroaktivitetsförbudet och principen om universell jurisdiktion.
Den Afrikanska domstolen för mänskliga rättigheter hänvisade till artikel 34(6) i protokollet Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter som anger att domstolen har befogenhet att granska klagomål mot stater som accepterat rätten till individuella klagomål. Eftersom Senegal inte gjort en deklaration enligt artikel 34(6) saknade domstolen rätt att pröva klagomålet (para. 37 i avgörandet). Jag skrev ovan att avgörandet var banalt, inte med hänvisning till den påstådda brottslighetens allvarlighet eller frågan om retroaktivitet, utan eftersom det nu aktuella avgörandet rörde en relativt enkel procedurfråga som istället hade kunnat hanterats i ett enkelt brev från domstolens registrator.
De aktuella bestämmelserna följer nedan.
Article 5 ACCESS TO THE COURT ... 3. The Court may entitle relevant Non Governmental Organizations (NGOs) with observer status before the Commission, and individuals to institute cases directly before it, in accordance with article 34 (6) of this Protocol.
Article 34 RATIFICATION ... 6. At the time of the ratification of this Protocol or any time thereafter, the State shall make a declaration accepting the competence of the Court to receive cases under article 5 (3) of this Protocol. The Court shall not receive any petition under article 5 (3) involving a State Party which has not made such a declaration.
Alldeles oavsett, domstolen har avkunnat sitt första avgörande och förhoppningen är naturligtvis att det blir fler klagomål som prövas och då även i sak.
Läste i SvD att MSB, Myndigheten för Samshällsskydd och Beredskap, släppt en ny rapport där myndigheten föreslår ett nytt center för att möta växande it-hot.
Jag har inte läst rapporten i dess helhet, men jag hittade i förbifarten några saker. Exempelvis hittade jag en utredning från 2003 om signalskydd, SOU 2003:27, vilket var intressant eftersom jag undrat hur denna verksamhet definieras. Jag har nu återgett denna definition i en artikel på wikipedia. Följande formulering i regeringens uppdrag till MSB är också intressant (se sid. 58 i rapporten).
Sverige behöver förbättra förmågan att hantera omfattande nätattacker där även attacker som genereras via öppna nät för elektroniska kommunikationer omfattas. Det behövs en övergripande lägesbild som baseras på incidentrapportering, trafikdata, underrättelser och information från krishanteringssystemets aktörer samt internationell samverkan. Det behövs också en förbättrad nationell förmåga för respons.
Lägg märke till att den "övergripande lägesbilden" bl.a. ska baseras på trafikdata, som FRA som bekant samlar in. Det passar även väl med att FRA får använda signalspaning mot "allvarliga yttre hot mot samhällets infrastrukturer", t.ex. "hot mot IT-system" (Prop. 2008/09:201 sid. 29).
I MSB:s rapport står det att "Försvarets Radioanstalt (FRA) tillhandahåller tekniskt stöd med inriktning på informationssäkerhet till organisationer som hanterar information som bedöms känslig ur sårbarhetssynpunkt eller ur ett säkerhets- eller försvarspolitiskt avseende." I rapporten konstateras även att FRA enligt 4 § Förordning (2007:937) med instruktion för Försvarets Radioanstalt har uppgiften att ha en hög teknisk kompetens inom informationssäkerhetsområdet.
Hur omfattande verksamhet krävs för att fastställa en "övergripande lägesbild"? Utredaren i SOU 2003:30 förklarar på sidan 124:
Liksom all signalspaningsverksamhet bygger en effektiv signalspaning FRA:s behov av investeringar inom det tekniska området från FRA:s sida på att stora trafikvolymer och i princip all trafik kan spanas av för att få en bild av det normala trafikflödet.
Direkt från Sälen. Anders Danielsson, SÄPO-chefen talar på Rikskonferensen under rubriken "Makt och Moral." Han inledde med att förklara att hans myndighet följer lagen, men utamaningen är att mycket av SÄPOs verksamhet är oreglerad. Det innebär inte att allt som inte är förbjudet blir tillåtet. Allt som är tillåtet är inte per automatik lämpligt i det enskilda fallet. Ändamålen får inte helga inte medlen. I slutet av sitt anförande kom Danielsson in på avvägningen mellan övervakning och personlig integritet. Mer konkret än så blev det inte, men jag anade att han sökte stöd för SÄPOs krav att få inrikta FRAs signalspaning.
Direkt från Sälen. Robert Hårdh från Civil Rights Defenders (tidigare Svenska Helsingforskommittén) inleder rikskonferensens tema om makt och moral. Han kritiserar Sveriges agerande i samband med övningen Snöflinga då rysk militär, däribland misstänkta krigsförbrytare, övade med Försvarsmakten. Då anmälde Svenska Helsingforskommittén saken till svenska åklagare som i sin tur avstod att utreda fallet med hänvisning till att den misstänkte var skyddad av folkrättslig immunitet. Någon sådan immunitet fanns inte, motiveringen kritiserades av professorn i folkrätt Ove Bring, som sade att en generallöjtnant inte har immunitet. Läs mer från Sveriges Radios rapportering vid denna tidpunkt (2006),
Direkt från Sälen. Folk och Försvars rikskonferens behandlar under tisdagen Lissabonfördraget och solidaritetsklausulen. Liberala Ungdomsförbundets Adam Cwejman konstaterar med hänvisning till scenariot där Staffan Danielsson (c), Karin Enström (m), Urban Ahlin (s) och Peter Rådberg (mp) medverkade att Sverige inte kommer göra något överhuvudtaget om andra medlemsstater i EU hotas. Wiseman gör samma observation efter scenarioövningen. Staffan Danielsson håller inte med och utvecklar detta på sin blogg.
Oppositionen skriver idag på DN Debatt att man har ett eget förslag till reform av sjukförsäkringen. I artikeln kan man bland annat läsa följande.
Förtida pension ska bara kunna vara ett alternativ för den som är över 58 år först när inga åtgärder återstår som kan öka en persons möjligheter till anställning på den öppna arbetsmarknaden och när det heller inte är möjligt med en anpassad arbetssituation. Det ska alltid vara möjligt att bryta en förtida pension för att arbeta.
Innebär detta att en person med en permanent nedsatt arbetsförmåga, till exempel någon med en medfödd funktionsnedsättning som gör att man helt saknar arbetsförmåga, förlorar sin rätt till förtidspension (numera sjukersättning) och först få rätt till detta när man fyllt 58 år?
Oppositionen skriver även följande.
Vi vill redan under 2011 avskaffa dagens stelbenta prövning mot en fiktiv arbetsmarknad efter 180 dagar. ... I stället ska det senast efter sex månader göras en fördjupad utredning om möjligheterna till att återgå i arbete. Olika alternativ ska finnas. Den som inte bedöms kunna återgå till sin arbetsgivare inom en rimlig tid ska erbjudas andra möjligheter. Arbetsförmågan ska då prövas bredare än hos den befintliga arbetsgivaren mot en för individen verkligt existerande arbetsmarknad. För detta krävs en ny definition av arbetsförmågebegreppet som är ändamålsenlig.
Det är ingen skillnad mot idag. Dessutom måste oppositionen förklara vad de menar med "fiktiv" och "verkligt existerande" arbetsmarknad. Menar oppositionen att lediga jobb måste finnas för att en prövning av arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden ska kunna ske? Då blir sjukföräkringen inte en försäkring mot sjukdom utan en försäkring mot arbetslöshet. Är detta oppositionens avsikt?
Direkt från Sälen. Folk och Försvars program fortsätter efter middagen med diskussion kring försvarsindustrin. Gunnar Eliasson, professor emeritus i industriell ekonomi/dynamik KTH börjar med att tala om teknikmoln en muliplikatoreffekt där statliga investeringar i försvarsindustrin ger 2,6 gånger de insatta pengarna genom spin-off-effekter för samhällsekonomin. Anders Karlsson (s) tog detta som intäkt för att staten (med skattepengar) ska stärka försvarsindustrin. Allan Widman (fp) intog en mer skeptisk hållning och framhöll att omständigheterna förändrats. Det svenska försvaret köper inte längre långa serier och tidigare doktrin som gick ut på att ensamt försvara svensk territorium mot ett anfall från Sovjet gäller inte längre. Därmed måste försvarsindustripolitiken förändras. Widman vill gärna se att principen om en fri och gemensam marknad inom EU även ska omfatta försvarsmateriel.
Jag undrar hur de rödgröna samtidigt ska satsa mer på försvarsindustrin och skära ner försvarsanslagen med två miljarder kr. Är det förbandsverksamheten som ska ta besparingen?
SAABs strategidirektör tar under frågestunden tillfället i akt att välkomna en gemensam marknad inom EU avseende försvarsmateriel.
Direkt från Sälen. Debatten mellan Urban Ahlin (s), Peter Eriksson (mp), Göran Lennmarker (m) är avslutad. Birgitta Ohlsson (fp), Ohly (v). Det mest anmärkningsvärda som kom fram under diskussionen var att den sistnämnda meddelade att vänsterpartiet accepterar EUs solidaritetsklausul som en kompromiss för att nå överenskommelse om försvar- och säkerhetspolitiken med socialdemokraterna och miljöpartiet.
Via tips från Charlie Weimers läser jag Wisemans artikel på Newsmill "Därför styrs försvarsdebatten av anonyma bloggare". Wiseman skriver intressant om filtret mellan användarna, militära och politiska beslutsfattare. Wiseman häpnar över den bristande kännedom de har om Försvarsmaktens förmågor och begränsningar
Direkt från Sälen. Mona Sahlin (s) talar om fyra fundament för svensk försvars- och säkerhetspolitik. 1) Bevarad militär alliansfrihet. Till skillnad från regeringen säger de rödgröna nej till NATOs snabbinsatsstyrka, NRF. 2) Utökat samarbete i Norden och Östersjön. Den ryska gasledningen föranleder ökad tillsyn från svensk sida. Sverige bör ta iniativ till en överenskommelse om civil övervakning av gasledningen. 3) Mona Sahlin vill se ett stärkt EU-samarbete. Rasistiska och främlingsfientliga strömningar måste bekämpas på EU-nivå. Samtidigt måste EU stå enat mot extremister, med udden riktad framförallt mot islamsk fundamentalism. Socialdemokraterna står bakom solidaritetsklausulen i Lissabonfördraget. 4) Sveriges stöd till FN. Mona Sahlin (s) vill stärka FN och kritiserar säkerhetsrådets passivitet. Därför bör säkerhetsrådet och dess sammansättning förändras. Hon vill se annan roll för skyldigheten att skydda i FNs arbete.
Hon flaggar också för att en rödgrön överenskommelse om försvars- och säkerhetspolitiken ska presenteras, bl.a. beträffande vapenexporten och en stark svensk vapenindustri. Sverige ska delta i det europeiska försvarssamarbetet. De rödgröna är också överens om att för det fall den borgerliga alliansen avskaffar plikten så ska de rödgröna vid valseger 2010 inte per automatik göra en återställare utan det blir istället en förutsättningslös studie av saken.
På fråga från Adaktussons fråga svarar Mona Sahlin att de rödgröna inte är överens om svensk närvaro i Afghanistan.
Uppdatering. De rödgrönas rapport finns nu tillgänglig här.
Direkt från Sälen. Igår deltog Johan Tunberger tillsammans med Bo Hugemark på Folk och Försvars rikskonferens som tecknare av scenariot "Spänt läge i Baltikum". Johan Tunberger har tidigare tillhört ledningen för FRA. Idag läser jag följande på FOIs hemsida där Tunberger beskriver hur signalspaning kan fungera. Texten är förvisso från 2006, men jag har inte läst den tidigare och nedanstående avsnitt ur texten bekräftar väl hur jag uppfattar att FRA arbetar.
Men nu har vi också nya mål som har lägre kontrast än militära förband. Ett exempel är den potentielle terroristens tankar och kontakter med likasinnade.
– Ett hårdraget exempel kan vara två enäggstvillingar. Den ene är en välartad civilingenjör och den andre är en terrorist in spe, säger Johan Tunberger. Det går att hitta en del på webbsidor. Bäst är signalspaning när "målet" inte tror sig vara övervakat. Får man ett tips kan man gå till sparade trafikloggar och nysta upp trafiken baklänges, och i bästa fall se ett mönster som leder vidare.
Johan Tunberger betonar att den personliga integriteten i samhället måste värnas om denna verksamhet ska kunna tillåtas. Det måste vara strikt tillståndsgivning och hård granskning av att lagar och regler följs. Helst ser Johan Tunberger att det finns två kontrollinstanser som "har tummen i ögat på varandra".
Jag fastnade särskilt för att Tunberger nämner "sparade trafikloggar" och hur denna används för att nysta upp trafiken baklänges. Signalspaningsfrågan bubblar lite under ytan. På resan till Sälen höll vi "Speakers' corner" i det chartrade tåget med konferensdeltagarna. Avdelningschefen Jan Garton på SÄPO valde då att argumentera för varför myndigheten ska få rätt att inrikta signalspaningen.
Direkt från Sälen. Just nu talar statsminister Fredrik Reinfeldt (m). Därefter är det Mona Sahlins (s) tur att äntra scenen. De rödgröna ska presentera någon form av överenskommelse om försvars- och säkerhetspolitiken. Frågan är vilket innehåll en sådan överenskommelse kan ha då de rödgröna i vissa frågor har diametralt motsattas uppfattningar. Jag tänker bland annat på pliktfrågan, svensk trupp i Afghanistan, EU-samarbetet, synen på neutralitet och alliansfrihet. Det innebär antingen att någon av partierna får göra stora avkall på sin politik eller att överenskommelsen blir urvattnad utan egentligt innehåll. Läs gärna Staffan Danielssons inlägg där han föreslår att den vilande försvarsberedningen ska aktiveras för att göra en förnyad omvärldsanalys.
Direkt från Sälen. Sten Tolgfors (m) har hållit sitt anförande och presskonferens. Jag har lyssnat på försvarsministern tidigare i Sälen och finner att han i detta sammanhang konsekvent håller bra anföranden och är rapp i replikerna. Mest besvärad blev han av ett flertal frågor om folkpartiets artikel på SvD Brännpunkt där Björklund, Widman och Ohlsson argumenterade för militär upprustning. Tolgfors har sedan tdigare lämnat en kommentar på sin blogg.
Överbefälhavaren talade liksom Tolgfors om att militären ska ha mer fokus på Sverige och landets närområde.
Senare analyserade och kommenterade Claes Arvidsson (SvD), Anna Dahlberg (Expressen) och Lars Fresker (officersförbundet) den svenska försvarsdebatten. Claes Arvidsson konstaterade att den "strategiska time out" som Sverige tog under 90-talet för att ställa om försvaret istället blev en blackout med mycket liten försvarsförmåga. Han välkomnade de senaste beskeden från regeringen och ÖB Sverker Göransson. Läs gärna vad Arvidsson skriver i sin artikel Folk vill att Sverige ska kunna försvaras. Anna Dahlberg var mer kritisk. Hon uppskattade den linje som Juholt (s), Widman (fp) och Christensen (mp) utvecklat i försvarsberedningen med betoning på ominriktning och fokus på internationella insatser. Därför var hon oroad över nuvarande fokus på territorialförsvar och värnandet av svensk försvarsindustri. Om detta skriver hon i dagens Expressen, Farväl till förnyelsen.
Direkt från Sälen. Jag är nu i Sälen för att följa Folk och Försvars rikskonferens. Det började redan på resan hit i tåget som chartrats för konferensens deltagare. Jag agerade då moderator under "Speakers' corner" där folkförankring, hotbilder och alliansfriheten diskuterades. Gunilla Wahlén (v) överraskade kanske några genom att uttrycka stöd för höga försvarsutgifter. Gunnar Hökmark (m) ville gärna se att detta följdes upp i handling varvid Gunilla Wahlen svarade att skillnaderna inte är så stor mellan moderaterna och vänsterpartiets budgetförslag. Under konferensen kommer svensk alliansfrihet att diskuteras. Mike Winnerstig har redan börjat på DN Debatt. Konferensen har precis börjat och nu talar Sten Tolgfors (m).
Idag blev jag intervjuad i Sveriges Radio - Ekot om den 43-åring som gripits misstänkt för krigsförbrytelser. Jag kommenterar brister i den svenska lagstiftningen. Du kan lyssna här.
I DN och SvD kan man läsa att en 43-årig man från Bosnien-Hercegovina har gripits i Sverige misstänkt för grovt folkrättsbrott. Det blir den andra rättegången för detta brott i Sverige, den första var mot Jackie Arklöv.
Jag har skrivit två längre artiklar om Arklövfallet, i Svensk Juristtidning (2007) och International Criminal Law Review (2009). Då har jag bl.a. uppmärksammat tidigare och nuvarande regerings passivitet när det gäller att uppdatera den svenska lagstiftningen rörande krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. I artikeln från 2007 skrev jag bl.a. att den nuvarande lagstiftningen kommer att orsaka "fortsatta svårigheter vid rättstillämpningen".
Det finns ett förslag om att ändra lagstiftningen som presenterades för åtta år sedan, SOU 2002:98, men alltför lite har hänt sedan dess. Om detta kan man även läsa i kortare form i Sydsvenskan.
Uppdatering. Nu har DN skrivit mera om saken. Läs följande citat från den ansvariga kammaråklagaren Magnus Elving. Citatet illustrerar väl varför den svenska lagstiftningen behöver uppdateras.
Samtidigt klargör Elving att svenska rättssystemet är ovant vid den här typen av brott och att juridiken är svår.
- Det är snåriga bestämmelser och för oss främmande brott.
Jag har ingen uppfattning om hur detta mål kommer att utveckla sig, men det vore beklagligt om delar av den misstänkta brottsligheten lämnas utan avseende enkom på grund av brister i nuvarande svensk lagstiftning.
Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz skriver på DN debatt att regeringen avser att ta bort den form av kvotering som positiv särbehandling utgör ur högskoleförordningen. Det är välkommet. Läs även vad Per Altenberg, Linnea Darell, Seved Monke och Amanda Brihed skriver.
Högsta Domstolen har den 30 december 2009 avkunnat ett avgörande om immunitet, brf Villagatan 13 mot Konungariket Belgien genom dess ambassad i Stockholm. Målet finns tillgängligt här. Den ursprungliga tvisten gällde en lägenhet som den belgiska ambassaden nyttjat som kontor och som ambassaden förbundit sig att renovera i utbyte mot att bostadsrättsföreningen avstår från en tidigare aviserad hyreshöjning. Ambassaden genomförde ej renoveringen. Ambassaden ansågs ej kunna åberopa immunitet mot den talan som anfördes av brf Villagatan 13. Därmed är svensk praxis nu i samklang med omvärlden efter att ha legat efter ett tag. På vanlig svenska, kommersiella avtal har blivit lättare att hävda gentemot främmande stater i svensk domstol.
När Svea Hovrätt den 15 juni 2007 behandlade målet tillämpade domstolen den tidigare praxis som i högre utsträckning medger immunitet vilket gjorde att bostadsrättsföreningens talan avvisades. Jag kommenterade för två år sedan Svea Hovrätts avgörande i en text hos Dagens Juridik. Där argumenterade jag varför Högsta Domstolen borde komma till en annan slutsats än Svea Hovrätt, vilket också blev fallet. Det innebär inte att Svea Hovrätt nödvändigtvis dömde fel, domstolen följde tidigare HD-praxis som blivit förbisprungen av den internationella sedvanerättens utveckling.
I vår undervisning vid Stockholms Universitet har vi använt Svea Hovrätts mål och det tidigare vägledande HD-fallet NJA 1999 s. 821 som en illustration över svenska domstolars alltför konservativa praxis. Nu får vi byta rättsfall.
Petter Asp, professor i straffrätt vid Stockholms Universitet har i senaste numret av Europarättslig Tidskrift, nr 4/2009 sid. 682-693, skrivit en intressant artikel om Stockholmsprogrammet.
Asps artikel "Anteckningar i anslutning till det s.k. Stockholmsprogrammet" är tillgänglig här för abonnenter.
Utgångspunkten för artikeln är kommissionens meddelande "Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst", KOM(2009) 262. Asp skriver mindre om det konkreta innehållet i detalj utan har mer fokuserat på två (positiva) tendenser i Stockholmsprogrammet. Asps slutsats är att Stockholmsprogrammet 1) i förhållande till tidigare program lyfter individens intresse av rättssäkerhet och privatliv och 2) prioriterar utvärdering, genomförande och konsolidering framför ökad hastighet i samarbetets utveckling. Han betonar dock att programmet är väldigt allmän hållen och avslutar med att artikeln varken ska ses som "något slags försäkran eller vittnesmål om att allt är på rätt spår".
Jämför gärna med min försiktiga kommentar från juni 2009.
SvD skriver att skärpt flygsäkerhet diskuteras i EU, bl.a. med hjälpa av s.k. nakenskanning. Den svenska regeringen är skeptisk till metoden, vilket verkar sunt om syftet är förhindra att flygpassagerare tar med sig sprängdeg (t.ex. PETN). Det var PETN som en passagerare försökte använda på ett amerikanskt flygplan under julhelgen.
Läs följande intervju i BBC med Ben Wallace Han har arbetat på säkerhetsfirman QinetiQ, en av företagen som arbetar med nakenskanning.
Mr Wallace said the scanners would probably not have detected the failed Detroit plane plot of Christmas Day.
/.../ "there is a big but, and the but was in all the testing that we undertook, it was unlikely that it would have picked up the current explosive devices being used by al-Qaeda."
Jag tror konsekvenserna av nakenskanning blir följande.
- Det kommer bli svårare att smuggla gods, stora summor pengar, etc. Allmänheten skulle dock inte acceptera nakenskanning för att komma åt sådana företeelser. - Allmänheten kommer att vänjas förlust av personlig integritet för att "vinna" säkerhet och kommer att mindre skeptiska i allmänhet till övervakning. - Användande av sprängdeg kommer man inte att förhindra
I SvD finns en recension av James Bamford's "The Shadow Factory: The Ultra-Secret NSA from 9/11 to the Eavesdropping on America" (2008), en mycket läsvärd bok. I SvDs nätupplaga anges inte vem som är recensenten.
Det intressanta i boken är att FRAs amerikanska motsvarighet NSA bedrev signalspaning redan 1996 riktat mot Bin-Ladens högkvarter i Jemen och därmed några av 11 septemberterroristerna. NSA fick 1999 information om att dessa (namgivna personer) skulle lämna Jemen för Kuala Lumpur. Informationen lämnades inte över till FBI eller CIA. Terroristerna spårades inte efter Kuala Lumpur. Trots att männen använde samma namn som NSA kände till stoppades eller övervakades inte männen när de anlände till USA. Männens pass kopierades i tullen och överfördes till CIA som inte reagerade.
Påminner om den nigerianska man som varit i Jemen och i december 2009 försökte spränga ett flygplan. Han fanns också med på listor över misstänkta terrorister.
Jag hade ett större utbyte av Bamford's tidigare bok "Body of Secrets: Anatomy of the Ultra-Secret National Security Agency" (2002) eftersom jag läste den i samband med FRA-debatten hösten 2008. Med undantag för avsnittet om 11 september var "The Shadow Factory" en upprepning för mig.
Jag skrev en recension om "The Shadow Factory" för ett halvår sedan men skickade inte in recensionen eftersom jag var så trött på frågan. Det är möjligt jag lägger upp min recension ikväll. Redan nu anser jag att SvDs recension brister i några hänseenden. För det första, recensenten tar inte upp vad Bamford skriver om övervakning riktad mot amerikanska medborgare som saknar koppling till brottslighet eller terrorism. För det andra, recensenten skriver följande.
I USA har en rad olika företag vuxit upp kring NSA för att kunna erbjuda alltmer exklusiva och avancerade tekniska lösningar för hantering av de enorma mängder inspanat material som flyter in i NSA:s datorer.
Denna redogörelse är synnerligen tankeväckande men tenderar att bli alltför teknisk och ter sig dessutom ganska främmande för en svensk läsare eftersom någon motsvarande privatisering av annars statliga underrättelsefunktioner inte finns här.
Jag har undrat vem som konstruerat FRAs signalspaningsssystem. Eftersom NSA har tagit hjälp av privata företag som Northrop Gruman, Booz Allen Hamilton, Boeing och Computer Sciences Corporation har jag svårt att tro att FRA skulle klara samma sak på egen hand. Jag har därför begärt handlingar från FRA som visar vilka privata företag som levererar varor och tjänster till FRA som rör "data-, nätverk och telekomsystem samt tillhörande programvara" avseende FRAs kommunikationssignalspaning för åren 2005-2009. Jag fick följande svar den 28 september 2009.
De berörda uppgifterna omfattas av sekretess enligt 15 kap. 2 § offentlighets och sekretesslagen (2009:400). Uppgifterna ger vägledning om den utrustning och de tjänster som myndigheten köper för kommunikationssignalspaning och avslöjar därigenom myndighetens metoder och förmåga i detta avseende. Det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgifterna röjs. Er begäran lämnas därför utan bifall.
Det visar att frågan om privata företags relation till FRA är oklar och att SvDs recensent saknar täckning när denne avfärdar tanken om att FRA i vissa delar kan vara beroende av privata företag. Det är anmärkningsvärt att vi vet mer om NSA i detta hänseende än vad vi vet om FRA.
Avslutningsvis, se följande intervju med Bamford nedan om "The Shadow Factory".
Vid 22.10 lärde jag mig något nytt. Jag trodde FBI var en organisation utan väggar mellan olika avdelningar. FBI är tydligen uppdelat i två delar, en del som sysslar med brottsutredningar och en del som sysslar med underrättelseverksamhet. FBIs brottsutredningsverksamhet försvårar informationsutbyte mellan NSA och FBI, då NSA inte vill att deras informationen ska förekomma i brottsutredningar. Det är samma problematik som uppkommer i informationsutbytet mellan FRA och SÄPO/polisen. Jag har uppfattat att även SÄPO/polisen har olika avdelningar som sysslar med brottsutredningar respektive underrättelseverksamhet. Skillnaden är att Sverige inte riktigt har en motsvarighet till CIA.
Den 11 januari 2010 är det åtta år sedan Guantánamos öppnande och Amnestys Juristgrupp bjuder med anledning av detta in till samtal kl 18.00, ABF-huset, Sveavägen 41 i Stockholm. Fri entré.
Kvällen inleds med ett vittnesmål av tidigare Guantánamofången Adil Hakim och hans advokat Sten de Geer.
Därefter leder Ulf B Andersson, redaktör Amnesty Press, samtalet mellan:
•Per Gudmundson, Svenska Dagbladet •Jens Holm (V), tidigare EU-parlamentariker och ledamot av EU-parlamentets s.k CIA-utskott •Madelaine Seidlitz, folkrättsjurist vid Amnesty •Per Wirtén, chefredaktör Arena •Mark Klamberg (fp), doktorand i folkrätt, Stockholms Universitet
