Folkrätten och Ship to Gaza

Det är några som efterfrågat någon form av folkrättslig analys av bordningen av Ship-to-Gaza konvojen. Bitte Hammergren skriver i SvD att "[d]enna dramatiska händelse till havs kommer att sysselsätta folkrättsjurister för lång tid framåt."

Normalt brukar jag undvika att delta i debatten om Mellanösternkonflikten eftersom oavsett vad man skriver så riskerar man att bli hudflängd av båda sidor, samtidigt. Jag försöker nedan att beskriva olika alternativa svar enligt folkrätten så får du som läsare själv ta ställning.

Folkrättsjurister försöker, liksom andra jurister, dela upp problem i delfrågor, vilket regelverk är tillämpligt för dessa delfrågor och hur de ska tillämpas på det specifika fallet.

1. Tillgängliga fakta
Utifrån de medieuppgifter som finns har israeliska soldater dödat drygt tio personer som befunnit sig på ett turkiskt fartyg på väg till Gaza. Bordningen av fartygen skedde på det fria havet. Personer på det turkiska fartyget använde knivar och andra vapen för att förhindra bordningen med vilket Israel motiverar sin våldsanvändning. Det finns även uppgifter om att personer på det turkiska fartyget haft eldvapen som de använt mot de israeliska soldaterna.

2. Relevanta frågor
Frågorna som behöver besvaras är

1) vilken status Gaza har,

2) får israeliska örlogsfartyg borda fartyg under andra stater flagg i
a) det fria havet alternativt
b) territorialhavet
när de sistnämnda fartygen fraktar varor till Gaza, samt

3) får israeliska styrkor använda våld?

3. Tillämpligt regelverk
För att besvara dessa frågor bör svaren sökas i den humanitära rätten (krigets lagar), havsrätten, mänskliga rättigheter och internationell straffrätt. Det som kan vara svårt för icke-jurister att förstå är att en stat kan finnas bryta mot ett regelverk och inte ett annat. Det blir väldigt svårt om man försöker att besvara alla frågor samtidigt. Jag har inte hittat mycket litteratur om mötet mellan havsrätt och humanitär rätt, men jag tycker att Dupuy-Vignes drar några intressanta slutsatser i boken "A handbook on the New Law of the Sea" med utgångspunkt från artikel 87 i havsrättskonventionen om "Det fria havets frihet". Nämnda artikel anger följande.

Det fria havet är öppet för alla stater, vare sig de är kuststater eller kustlösa stater. Det fria havets frihet utövas i enlighet med de villkor som fastställts i denna konvention och övriga folkrättsliga regler.

Dupuy-Vignes skriver på sidan 1322 att man måste skilja mellan havsrätten i fredstid och havsrätten i händelse av väpnad konflikt. I artikel 87 görs det en hänvisning till "övriga folkrättsliga regler." Det innebär att i händelse av en väpnad konflikt så får stater i högre grad använda våld och tvångsåtgärder på det fria havet än vad som är fallet i fredstid. Det gör att vissa av reglerna i havsrättskonventionen ej är aktuella i händelse av en väpnad konflikt. Därför måste man fastställa om det reglerna för fred eller väpnad konflikt som gäller. Frågan om det råder en väpnad konflikt avgörs av våldets intensitet och varaktighet. Det är möjligt att Israel anser att det pågår en väpnad konflikt, eller hävdar rätten till anteciperat (ibland kallat preventivt) självförsvar i fredstid. Rätten till anteciperat självförsvar förutsätter enligt Websterdoktrinen att hotet är överhängande, att våldsanvändningen är nödvändig och proportionell.

Min uppfattning är att reglerna för havsrätten i fredstid ska tillämpas.

4.1 Tillämpning av havsrättens regler i händelse av väpnad konflikt
Jag har svårt att hitta några specifika regler om civila fartyg som fraktar varor till en stridande part. Det finns dock en generell regel som anger att man under en väpnad konflikt får tillgripa de medel som är nödvändiga för att uppnå militära mål, med hänsyn taget till distinktions- och proportionalitetsprinciperna. Svält av en civilbefolkning är inte tillåtet som stridsmetod enligt artikel 54 i det första tilläggsprotokollet från 1977. Att stanna och borda ett fartyg som forslar gods till motstående sida under en väpnad konflikt är tillåtet förutsatt att tillräckligt med mat och vatten tillförs civilbefolkningen på annat sätt.

4.2 Tillämpning av havsrättens regler i fredstid
Enligt havsrätten så har en kuststat jurisdiktion 12 nautiska mil från sina baslinjerna av sin kust. Utanför denna gräns så har kuststaten mycket begränsade möjligheter att borda fartyg under andra staters flagg. På det fria havet får andra stater än flaggstaten endast utöva jurisdiktion i vissa specifika situationer, t.ex. för att gripa pirater, vilket inte är aktuellt i detta fall.

Saken kompliceras möjligen av att det inte finns en palestinsk stat och frågan uppstår vem som har jurisdiktion i området som befinner sig inom 12 nautiska mil från Gazas kust. En möjlig ståndpunkt vore att Israel är ockupant (även om det aldrig funnits en palestinsk stat) och därmed kan utöva kontroll utanför Gazas kust upp till 12 nautiska mil. Samtidigt skulle ockupationsreglerna i fjärde Genevékonvetionen göra sig gällande eftersom området erövrats i samband med en väpnad konflikt (1967). Om Israel inte är ockupant så skulle man kunna argumentera att Israel inte kan utöva jurisdiktion i avsaknad av 1) en väpnad konflikt alternativt 2) en resolution från FNs säkerhetsråd. Frågan om Gazas status måste dock inte avgöras eftersom bordningen skedde på det fria havet, varken i Israels eller Gazas territorialhav/angränsande zon.

Om man kommer fram till att det inte råder en väpnad konflikt i området så blir slutsatsen att Israel inte får borda fartyg under andra staters flagg på det fria havet.

4.3 Tillämpning av mänskliga rättigheter och internationell straffrätt på det aktuella fallet
Om man argumenterar för att det inte råder en väpnad konflikt så är det endast regelverket i fred, dvs mänskliga rättigheter och inte den humanitära rätten (krigets lagar) som ska tillämpas på frågan om israeliska soldater får använda våld när de möts av personer på det turkiska fartyget som använder våld. Därtill, vid särskilt allvarliga (omfattande alternativt systematiska) överträdelser av de mänskliga rättigheter kan även frågan om individuellt straffansvar väckas enligt den internationella straffrätten.

Toleransen för våld är lägre i fredstid än i händelse av väpnad konflikt. Likväl är våld, inklusive dödligt, tillåtet i fredstid. Våldsanvändning av statliga agenter är inte explicit behandlat i FNs förklaring om de mänskliga rättigheterna och konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Europakonventionen om mänskliga rättigheter är mer utförlig och anger att dödligt våld kan användas i självförsvar, artikel 2(2). Det ska endast ske när det är "absolut nödvändigt", vilket gör att dödligt våld endast kan användas när personer som ska gripas själva använder eldvapen och/eller riskerar den statlige agentens liv (se Alfredsson/Eide, 1999 sid. 100). Frågan om Israel genom sina soldater brutit mot de mänskliga rättigheterna beror alltså på om soldaternas egna liv stod på spel. Ovanstående resonemang blir än starkare om man kommer fram till att det råder en väpnad konflikt.

Uppdatering 1. Nu har professor Ove Bring uttalat sig i SvD och jag uppfattar att vi kommer till samma slutsats.

Uppdatering 2. Nu läser jag på hemsidan för israeliska utrikesdepartementet. De hävdar att det råder en väpnad konflikt. Detta är, vilket jag argumenterar för ovan, den avgörande frågan.

Läs mera hos Annika Beijbom som återger folkpartiets uppfattning. Johan Westerholm resonerar kring "piratlagstiftning". Det glädjer mig att civilrättaren Jakob Heidbrink fördjupar sig i havsrättskonventionen. Dagens Juridik sammanfattar vad olika jurister anser.

Ska vem som helst ska ha kunna få ut uppgifter om din privatekonomi via nätet?

Mellan 2004 och 2007 arbetade jag på domstol. En ständigt återkommande situation var när någon fått krav på betalning av något slag, vägrat betala, fått en betalningsanmärkning men därefter fått rätt i domstol. Det största problemet blev ofta att få bort betalningsanmärkningen som försvårade lån och fortsatt affärsverksamhet. Det var inget som vi domstolen kunde lösa utan då fick den enskilda personen vända sig kreditupplysningsföretaget för att få bort betalningsanmärkningen vilket inte alltid var lätt. Det öppnade ögonen för mig vilka konsekvenser betalningsanmärkningar kan ha för enskilda personer och med vilken försiktighet sådana ska hanteras. Ungefär samtidigt som jag arbetade på domstol började jag notera att företag kunde göra information om vanliga privatpersoners betalningsanmärkningar och privatekonomi tillgänglig via internet. Mary Jensen skrev för några dagar sedan ett inlägg hur detta kan missbrukas.

Nu när jag går tillbaka i tiden kan jag i en Expressenartikel från 2003 läsa hur Datainspektionen var missnöjd med sakernas tillstånd och övervägde att vända sig till regeringen för att begära en lagändring. När nu regeringen vill genomföra en lagändring för att skydda våra personuppgifter på nätet protesterar ett flertal tidningen eftersom det skulle förhindra bevakning av politiker i automatiserad skala. Saken är den att det är inte bara politikers privatekonomi som görs tillgänglig via nätet och möjlligör ökad automatiserad i granskningen utan det är alla privatpersoner som potentiellt kan drabbas. Med regeringens förslag påverkas inte uppgifternas offentlighet utan det är tillgängligheten via internet att för vem som helst få obegränsad tillgång till uppgifter om andras ekonomi som begränsas Jag kan förstå att granskande journalister anser att detta hindrar deras arbete, men i andra vågskålen ligger skyddet på internet av alla medborgares, inte bara politikers, personliga integritet. Professor Cecilia Magnusson Sjöberg beskriver i DN väl dilemma som finns och hon förklarar hur den nya kreditupplysningslagen ställer ”Lillasyster Grannen” mot ”Storebror Staten”.

Följande förklaring kan vi läsa på sidan 14 och 15 i regeringens förslag.

Integriteten bör stärkas när kreditupplysningar lämnas via Internet
Kreditupplysningsverksamhet via databaser innebär en rad förbättringar för kreditgivare genom mer uppdaterad information, kortare distributionstid och lägre kostnader. Tillgängligheten och spridningen av kreditupplysningar har därmed ökat. Samtidigt har det medfört försämringar i det skydd för den personliga integriteten som den enskilde annars ges i kreditupplysningslagen. Till följd av undantaget avseende legitimt behov kan kreditupplysningar som tillhandahålls enligt databasregeln i princip göras tillgängliga för vem som helst som önskar ta del av informationen, t.ex. en granne, en kollega eller en arbetsgivare. Personen som avses med upplysningen får i dessa fall inte heller kännedom om att den lämnats ut, eftersom någon kreditupplysningskopia inte skickas ut.

Regeringen konstaterar att undantagen för offentliggörande av upplysningar enligt databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen innebär att skyddet för enskildas personliga integritet inte är tillräckligt gott.

Undantagen, såvitt gäller tryckta skrifter, motiverades vid kreditupplysningslagens tillkomst av trängande praktiska skäl. För utgivaren av en tryckt publikation är det naturligtvis omöjligt att i förväg veta vem som kommer att ta del av den. Ett krav på att i förväg kontrollera att samtliga läsare har ett legitimt behov av informationen skulle i praktiken omöjliggöra en sådan utgivning. Samma skäl är giltiga i fråga om krav på att skicka en rättelse eller komplettering av oriktig eller missvisande uppgift till mottagare av uppgiften (prop. 1973:155 s. 132).

Motsvarande praktiska problem finns inte i fråga om kreditupplysningar som tillhandahålls ur databaser på Internet. I dessa fall kan kreditupplysningsföretaget se till att beställarna av upplysningarna identifieras och därmed förvissa sig om att upplysningarna inte lämnas ut till andra än de som har ett legitimt behov av dem. Det gäller också för möjligheten att skicka kreditupplysningskopia och underrätta om rättelse eller komplettering. I dessa avseenden bör de krav som allmänt gäller för kreditupplysningsverksamhet gälla också när kreditupplysningar tillhandahålls ur databaser. Flera kreditupplysningsföretag har också förklarat att man redan i dag agerar på detta sätt, dvs. inte tillämpar undantagen när kreditupplysningar lämnas ut till enskilda.

Under riksdagens motionstid har ingen av riksdagspartierna framfört någon uppfattning som avviker från regeringens. Lagrådet har godkänt förslaget utan någon anmärkning. När förslaget av media nu framställs som att det endast handlar om granskning av politikers privatekonomi och inte allas privatekonomi så har Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet plötsligt svängt och blivit emot regeringens förslag. Vill nämnda partier att vem som helst ska ha kunna få ut uppgifter om din privatekonomi via nätet? Läs gärna Beatrice Asks artikel på SvD Brännpunkt.

Mediernas inställning är intressant. I februari 2010 beskriver Göteborgsposten ur okontrollerad spriding av kredituppgifter på nätet som ett "slag mot integriteten". Tre månader vinklar samma tidning regeringens förslag att åtgärda problemet som att politiker inte får granskas. Lite längre ner i artikeln konstateras att journalister får återgå till ordningen som gällde på 1990-talet, vilket innebär att journalisterna måste vända sig till varje enskild myndighet. Är det helt orimligt? Frågan är inte svartvit som vissa vill göra den.

Jag välkomnar granskning av huruvida politiker har betalningsanmärkningar, är försatta i konkurs eller är föremål för skuldsanering, särskilt kandidater som jag själv som står på valbar plats. Det måste dock inte innebära att vem som helst kan få tillgång till uppgifter om sin granne via nätet utan det kan vara rimligt att journalister istället får begära uppgifterna från varje enskild myndighet och kreditupplysningsföretag.

Vänsterpartisten Jerker Nilsson väljer att värna "möjligheten för inkomster för de företag som levererar offentliga uppgifter via internet". Jag anser att det finns en väsentlig skillnad mellan att ringa sitt lokala skattekontor eller köpa en taxeringskalender jämfört med att göra stora databaser beträffande privatpersons ekonomi tillgängliga via internet.

Barngruppernas storlek i Stockholms förskolor

I dagens SvD berättar Cecilia Brinck (M) att moderaterna vill frångå kravet på ett tak för barngruppernas storlek i Stockholms förskolor. Skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) har förklarat hon inte är beredd att överge målet om gruppstorlekarna. Om man som förälder värnar god pedagogik i förskolan och möjligheter för barnen att röra sig utanför förskolans lokaler så anser jag att detta är ett viktigt kvalitetsmått. Gulan Avci pekar på det uppenbara att man kan ha flera måttstockar för kvalitet och det ena måttet behöver inte utesluta det andra. Lotta Edholm skriver på sin blogg att trots babyboomen har Stockholm klarat att hålla barnomsorgsgarantin under hela mandatperioden. Det har självklart varit frestande att klara garantin genom att välja den enkla vägen och öka barngruppernas storlek men det har man undvikit genom att ha ett tak. Lotta tipsar även om hemsidan "Jämför service" där man kan ta del av resultat från en brukarundersökning bland föräldrar med barn i förskolan. Hans Åberg förespråkar en mer pragmatisk inställning och framhäver antalet vuxna förskolelärare per barn som ett viktigt mått på kvalitet, kanske bättre än antalet barn i varje grupp. Jag kan sympatisera med Hans Åbergs inställning. Det viktigaste är att ett borttaget tak inte innebär besparingar, vilket jag ser som en risk med Brincks förslag.

Det heter numera EU-domstolen

Socialdemokraterna begär en prövning i "EG-domstolen" av en upphandling i landstinget, vilket upprepas av DN. För kännedom kan meddelas att fram till Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 hette den aktuella domstolen Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen), och dömde i Europeiska unionens första pelare, Europeiska gemenskapen (EG). Genom Lissabonfördraget ersattes de tre pelarna av en enda juridisk person. Domstolen bytte följaktligen namn till Europeiska unionens domstol, som lämpligen förkortas EU-domstolen. Det finns alltså inte längre en EG-domstol, den har fått ökad kompetens och byt namn.

Svensk BNP-tillväxt 3 % och 30 miljarder plus i statsbudgeten

SvD rapporterar idag att Sveriges BNP-tillväxt är 3 % och statsbudgeten uppvisar ett överskott på 30 miljarder kr för april. Detta sker i samband med den värsta ekonomiska kris som drabbat världen sedan 1930-talet. Något måste alliansregeringen ha gjort rätt.

Per Altenberg och Rasmus Jonlund skriver om den urstarka svenska ekonomin. Fredrik Antonsson bekriver hur kurvorna pekar åt fel håll, ur socialdemokraternas perspektiv.

Framgångar på representantskap

Igår antog representantskapet för folkpartiet liberalerna Stockholm sitt kommunalpolitiska handlingsprogram inför valet. Det var andra och avslutande mötet för antagande av programmet. Jag upplevde att Östermalmsföreningen, för vilken jag är ordförande, nådde viktiga framgångar inte minst genom att påverka den programgrupp som tagit fram förslaget. Vi fick igenom bl.a. följande skrivelse.

Stockholms stad bör ta initiativ för att en innovationshögskola etableras i Stockholm. De utbildningar på grund- och forskningsnivå i entreprenörskap och innovationskunskap som finns vid KI, KTH, Handels och Stockholms universitet bör föras samman till ett kluster som kallas innovationshögskola.

Denna innovationshögskola kan med fördel ha sitt centrum någonstans på Östermalm. En halv framgång var att vårdnadsbidragets effekter i Stockholm ska utredas. Jag argumenterade för en skrivelse som tog ställning för att vårdnadsbidraget skulle avskaffas i Stockholm men representantskapet stannar vid en utredning.

Andra framgångar var att Östermalmsföreningen fick in viktiga skrivelser om möjligheten för rörelsehindrade att välja bostad samt att Staden måste verka för att inga psykiskt funktionshindrade eller barnfamiljer blir bostadslösa. Representantskapet tog även ställning för ett yrkande inom kulturområdet som inom kort kan få mycket uppmärksamhet.

Vad blir profilfrågorna för folkpartiet liberalerna i Stockholm? Kultur och utbildningspolitik är givna eftersom våra två främsta företrädare, borgarråden Lotta Edholm och Madeleine Sjöstedt ansvarar för dessa områden. Annars tror jag att synen på Stockholms stadsbild kommer utgöra en viktiga skiljefråga mellan (fp) gentemot (m) och (c), där vi vill freda Stockholms stadskärna från höghus. Lotta Edholm skriver om detta på DN Debatt. Jag ser gärna även att (fp) prioriterar kvalitet och tillgänglighet i förskolan framför vårdnadsbidrag vilket skulle skilja oss från kristdemokraterna. Då får vi en tydlig socialliberal position inom alliansen. Ytterst blir det väljarna som avgör hur maktbalansen blir i Stockholms alliansledning nästa mandatperiod och därmed stadens framtid. Under tiden glädjs jag åt opinionsframgångarna på riksnivå.

Fler som skriver om opinionsframgångarna är Christer Sörliden och Mary Jensen och Kent Persson och Niklas Frykman och Runo Johansson och Per Ankersjö och Anne-Marie Ekström, om folkpartiet liberalernas Stockholmsprogram: Rasmus Jonlund och Anna Starbrink och Madeleine Sjöstedt och Lotat Edholm

Ny grundlag och skyddet för den personliga integriteten

Idag diskuterar riksdagen regeringens förslag till flera ändringar i centrala delar av vår grundlag. Jag har fastnat för ändringarna beträffande skyddet för den personliga integriteten.

Nuvarande bestämmelse i 2 kap. 6 § regeringsformen kommer att kompletteras med ett andra stycke enligt följande.

6 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i andra fall än som avses i 4 och 5 §§. Var och en är dessutom skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.

Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.

DN beskriver detta som en förstärkning av integritetsskyddet utan att specificera hur. Det andra stycket som ska skydda mot övervakning och kartläggning är försett med oklara formuleringar, vilket gör värdet av det nya stycket osäkert. Vad innebär "betydande intrång"? Remissinstanserna Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Socialstyrelsen och Skolverket anser exempelvis följande (sid. 172).

Förslaget lämnar ett stort utrymme för tolkning av vilka intrång som bestämmelsen kommer att träffa och att det därför saknas möjlighet att bedöma dess närmare konsekvenser.

Regeringens förslag till ny grundlag tar även upp FRAs signalspaning, se på sid 181.

En rad åtgärder som innefattar insamling av information om enskildas personliga förhållanden kan i andra situationer anses ”innebära övervakning”. Som kommittén pekar på innefattar t.ex. hemlig kameraövervakning, hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning sådana moment som innebär att den enskilde övervakas kontinuerligt av det allmänna under viss tid då tillstånd för sådan övervakning har lämnats. Övervakning av liknande slag kan också ske genom s.k. hemlig rumsavlyssning.

Likaså kan teknisk inhämtning av information ske genom t.ex. signalspaning. Försvarets radioanstalt (FRA) betonar att ändamålet med signalspaningen är att utgöra ett stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt för att kartlägga yttre hot mot landet och riktar sig mot utländska förhållanden. Enligt FRA syftar signalspaningen därför inte till att i betydande mån kartlägga enskildas personliga förhållanden. Regeringen vill emellertid betona att det är åtgärdens effekter som är av avgörande betydelse vid bedömningen av om den ska anses innebära övervakning eller kartläggning i den mening som avses här, inte det huvudsakliga syftet med åtgärden.

Denna passage är intressant eftersom FRA, liksom tidigare, hävdar att verksamheten ska bedömas utifrån dess syfte och ändamål medan regeringen nu talar om åtgärdens effekter, någon form av integritetskonsekvensbeskrivning (vilket skulle kunna förkortas IKB). Då måste regeringen förklara vilka effekter FRAs signalspaning har. Tidigare har regeringen, liksom FRA, motiverat verksamheten med hänvisning till dess ändamål. Regeringen borde därför i enlighet med sin nya ståndpunkt förklara hur mycket kommunikation FRA får tillgång till, hur mycket information som myndigheten lagrar och hur många privatpersoners kommunikation som berörs av verksamheten. Först då kan vi bedöma åtgärdens effekter och huruvida den utgör ett "betydande intrång" enligt 2 kap. 6 § andra stycket i förslaget till ny regeringsform.

Självklart är såväl en åtgärds ändamål som dess effekter av betydelse.

Rödgröna ansluter sig till förslag om att värna Arktis

Det har blivit återigen blivit diskussion om de rödgrönas utrikespolitiska program, särskilt kravet att USA ska stänga alla sina militärbaser utanför landets gränser. Det innebär bl.a. att baserna i Tyskland, Japan och Sydkorea ska stängas. Det finns en risk att en sådan politik skulle leda till en upprustning i Tyskland, Japan och Sydkorea i brist på amerikanska säkerhetsgarantier och därmed en destabilisering. Talande är att något motsvarande krav inte ställs på Ryssland.

Alldeles oavsett, jag har hittat ett mer intressant och positivt krav i de rödgrönas program, nämligen ett förbud mot eller en kraftig begränsning av exploatering av naturresurser från området kring Arktis. Detta är en fråga som jag, vad jag vet, var först om att väcka i den svenska debatten. Se min artikel i Sundsvalls Tidning från den 4 februari 2008. Den 25 november 2009 gjorde folkpartiet liberalerna detta till en del av sitt partiprogram. Därför är det naturligtvis positivt att de rödgröna ansluter sig till detta krav, inte minst mot bakgrund av den oljekatastrof som nu pågår i den Mexikanska golfen utanför USAs kust. Jämför gärna de rödgrönas program (sid. 5) med artikeln i Sundsvalls Tidning, snudd på copy/paste, vilket jag bjuder på!

Rapport från två seminarier om sociala medier

Jag har den senaste månaden deltagit i två samtal om sociala medier. Det första arrangerades den 28 april av Stiftelsen för rättsinformation på temat "Juridik och sociala medier". Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, InfoTorg har skrivit en artikel, nedan följer en passage.

Mark Klamberg, doktorand i folkrätt vid Stockholms universitet, är en av Sveriges mest kända bloggande jurister. Han bloggar både om juridik och politik, och om detta och om bloggens ökande betydelse i juridiken talade han. Klamberg avslöjade att politikerbloggar är de mest populära i Sverige, och att det i USA och England är betydligt vandligare än i Sverige att jurister bloggar.

- Traditionella kanaler smälter samman med sociala medier när jurister som publicerar artiklar i juridiska tidskrifter länkar till de senaste artiklarna i sina bloggar, sa han. Fördelen är att reaktionerna kommer mer direkt, i form av kommentarer till blogginlägget. Dessutom kan bloggaren, om han eller hon är ödmjuk, kasta ut frågor till sina läsare och få respons - det blir som att hålla i ett seminarium.

Peter Danowsky, Mark Klamberg, Robert Nordh, Erica Olivius, Lars Ilshammar, PM Nilsson och Christine Kirchberger. Foto: Nicholas Ringskog Ferrada-Noli.

Det andra seminariet ägde rum den 20 maj på intiativ av Peter Kjällvist (fp), som kommenterat arrangemanget på sin blogg. Både jag och Martina Lind var överens om att nätverket Netroots var mycket effektivt och det verkade finnas samstämmighet om att alliansbloggare borde samarbeta lika väl. Det fanns dock inga förhoppningar om att allianspartierna skulle ge det stöd som socialdemokraterna ger till Netroots i form av utbildningar, träffar och teknisk plattform så därför får gräsrötterna bland alliansbloggarna bygga upp detta nätverk på egen hand, vilket i viss utsträckning redan skett. Seved Monke har på sin blogg lagt upp en bild på undertecknad och min samtalspartner, Martina Lind.

Maria Byström var där och har lagt upp bilder på sin blogg, bl.a. nedanstående på mig och Fredrik Antonsson från eftersnacket.

Det var två trevliga arrangemang! Vi kommer att träffas igen den 7 juni, vilket bl.a. Per Altenberg kommenterar.

Uppdatering. Via Peter Andersson hittar jag en intressant artikel i SvD om Erik Casher, ordförande för Unga advokater för Obama i Kalifornien och medlem i Obamas finansieringskommitté. Erik Casher besökte bl.a. Liberala Ungdomsförbundet. Jag hade förmedlat denna kontakt. Först fick jag en förfrågan om att Erik Casher ville träffa juriststudenter vid Stockholms Universitet. I USA är det vanligt att juriststudenter engagerar sig politiskt. Jag kunde inte hitta någon riktigt bra ingång, gjorde ett försök hos den lärare vid Juridiska Fakulteten som är ansvarig för utbildningsverksamheten för att därefter skicka frågan vidare till LUF. Nu när jag tänker på det så borde jag kanske frågat Vänsterjuristerna respektive Högerjuristerna, organisationer som båda finns på Stockholms Universitet. Det får bli nästa gång. En annan idé vore att väcka upp Liberala Jurister, för liberaler som varken känner sig hemma hos socialister eller konservativa.

Invigning av Josef Franks plats och stadsrundvandring på Gärdet

Tidigare i veckan invigde kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (fp) Josef Franks plats där Rindögatan möter Furusundsgatan på Gärdet. På Rindögatan 52 bodde Josef Frank med sin hustru. Anna Starbrink som är ett fan av Josef Franks textilier skriver om invigningen på sin blogg. Sgnaturen "Rävjägaren" har också skrivit om invigningen och lagt upp några bilder inifrån Josef Franks hem på sin blogg.

Nästa torsdag, den 27 maj, kl. 17.30 bjuder Per Haukaas och fp Östermalm på en stadsrundvandring på Gärdet. Redan i början av vandringen kommer Per att visa nyinvigda Josef Franks plats. Är du intresserad, anmäl dig här!

Bra överenskommelse om kärnkraft

Expressen och DN skriver att Alliansen för att blidka centerpartiets kärnkraftsmotståndare, riksdagsledamoten Sven Bergström har kommit överens om att dagens förbud mot att bygga nya reaktorer tas bort först 1 januari 2011 och inte i augusti, före valet, som det först var tänkt. Även den avhoppade moderaten Göran Thingvall har meddelat att han stödjer regeringens linje, vilket är glädjande. Jag har uppfattat att omröstningen fortfarande kommer äga rum i juni och då kommer alliansen ha en trygg majoritet för sitt förslag. Kent Persson kan därmed vara lugn och nöjd, regeringen kommer få igenom förslaget.

Det är bra att förbudet tas bort den 1 januari 2011 eftersom det gör att kärnkraftsförbudet blir en valfråga. Förbudet tas bort i juni och om Alliansen vinner så blir detta en ordning som består. Om de rödgröna vinner så återinförs förbudet och kärnkraften kommer att avvecklas på grund av att anläggningarna har nått sin fulla livslängd, vilket innebär att 50 % av Sveriges energiproduktion måste ersättas inom en 10-årsperiod. De rödgröna har redan sagt nej till att bygga ut kapaciteten för elenergiöverföring mellan Sverige och våra grannländer. Det enda realistiska sättet att ersätta så mycket energiproduktion på så kort tid är import av gas från Ryssland, vilket varken är önskvärt ur klimat- eller säkerhetspolitisk synvinkel. Om de rödgröna inte väljer gasalternativet så blir följden av ett återinfört kärnkraftsförbud kraftig minskad tillgång på energi och början på en avveckling av Sverige som industrination. Det är angeläget att väljarna får säga sitt i denna viktiga fråga.

Per Altenberg är inne på samma linje. Vi har båda svårt att förstå Mona Sahlin, hon verkar samtidigt vilja avveckla kärnkraften, investera och höja effekten i befintliga kärnkraftverk. Är miljöpartiet och vänsterpartiet informerade om det senare?

Sociala medier med Martina Lind och undertecknad

Imorgon torsdag (20 maj) arrangerar fp-Stockholm samtal mellan Martina Lind och undertecknad om sociala medier. Martina Lind driver utvecklingsbolaget Thinkubator AB som bl.a. utvecklar tjänsten Politometern.

Tid och plats: kl. 18.30, Bygdegården Anna Whitlock, Eriksbergsgatan 8b, vån 2, rum 227. Anmäl dig här.

Vi kommer bl.a. diskutera sociala mediers roll i valrörelsen. Min tes är att kanaler som Facebook och Twitter i tid har vunnit i styrka jämfört med bloggar och så kommer det att fortsätta. På så sätt håller jag med Sanna Rayman vad skriver även om jag inte skulle tala om en "knuffdöd". Knuff.se (liksom Martina Linds Politometern) är sajt som ger en "knuff" i rätt riktning mot vad svenska bloggare tycker är aktuellt.

Jag tror inte att de politiska bloggarna når särskilt många, men de kan fortsatt 1) upprätta en direktkontakt mellan skribenten och läsarna, 2) ha en mobilserande effekt för aktivisterna i ett parti och ibland 3) påverka urvalet av frågor som ledarskribenter och nyhetsjournalister väljer att bevaka.

När det gäller de olika partiernas strategier anser jag att socialdemokratiska Netroots är en bra satsning och önskar att alliansen gjort något liknande. På så sätt är jag inte lika kritisk som min vän Seved Monke. Jag kan ha sympati för Erik Laaksos önskemål att Netroots skulle få utmaningar att utveckla politik och föra diskussioner om framtiden, delvis i polemik med det egna partiet. Samtidigt måste följande konstateras. Det går bra mellan val att föra en livlig debatt inom ett parti, men det är betydligt svårare under en valrörelse. Som Johan Westerholm skriver, politik handlar om att nå en majoritet för en förändring i linje med ens egna visioner och idéer.

Det kommer dock inte förhindra mig från att då och då skriva något kritisk om dagens tillstånd, men att ständigt kritisera får aldrig ha ett egenvärde.

Tack till Seved Monke som gör reklam för evenemanget! Jar ser fram emot att träffa Fredrik Antonsson. Vad jag förstår kan Mary inte komma, men det får bli en annan gång!

Kriminalisering av aggressionskrig

När Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen (ICC) antogs 1998 kunde staterna inte enas om domstolen skulle ha jurisdiktion över aggressionsbrottet, dvs fall då en stat med militärt våld angriper en annan stat i strid med folkrätten. Staterna kunde inte heller enas om en definition av brottet. De fem permanenta medlemmarna i FNs säkerhetsråd stödde förslag om att en domstolsprövning förutsatte att FNs säkerhetsråd först hade konstaterat att aggression ägt rum. Det skulle innebära att vart och ett av de fem permanenta medlemmarna skulle kunna blockera en prövning genom sin vetorätt. På andra sidan stod framförallt stater från alliansfria stater i tredje världen som ville att ICC skulle stå fri från FNs säkerhetsråd.

Kompromissen blev att frågan skulle avgöras av en översynskonferens sju år efter domstolens stadga trätt ikraft. Domstolen har därför endast jurisdiktion över folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Eftersom stadgan trädde ikraft 2002 skulle översynskonferensen ha genomförts 2009, men konferensen ska istället genomföras den 30 maj till den 11 juni 2010 i Kampala, Uganda.

Detta är politik på högsta nivå och om staterna lyckas definiera aggressionsbrottet och ge domstolen jurisdiktion så vore det en sensation.

När jag 2001 skrev mitt examensarbete i juridik fanns ännu inte ICC eftersom domstolens stadga inte trätt ikraft. Jag skrev ändå en uppsats under rubriken "The International Criminal Court and the Crime of Aggression". I efterhand hittar jag en hel del brister i uppsatsen men en del kan vara intressant. Utöver att beskriva gällande rätt de lege lata försökte jag att de lege ferenda ge ett förslag på brottet skulle kunna definieras och infogas under domstolens jurisdiktion. Mitt förslag till definition var följande.

For the purposes of the present Statute, the crime of aggression means the use of armed force, including the initiation thereof, by an individual who is in a position of exercising control or directing the political or military action of a State against the territorial integrity or political independence of a another State, in manifest contravention of the UN Charter.

Nu har det funnits en arbetsgrupp som arbetat sedan 2002 med frågan (och tidigare arbete i en förberedande kommission, 1999-2002). Vad jag förstår har Liechtenstiens förslag fått ett brett stöd. Enligt detta förslag ska brottet definieras på följande sätt.

1. For the purpose of this Statute, “crime of aggression” means the planning, preparation, initiation or execution, by a person in a position effectively to exercise control over or to direct the political or military action of a State, of an act of aggression which, by its character, gravity and scale, constitutes a manifest violation of the Charter of the United Nations.

2. For the purpose of paragraph 1, “act of aggression” means the use of armed force by a State against the sovereignty, territorial integrity or political independence of another State, or in any other manner inconsistent with the Charter of the United Nations. Any of the following acts, regardless of a declaration of war, shall, in accordance with United Nations General Assembly resolution 3314 (XXIX) of 14 December 1974, qualify as an act of aggression:

(a) The invasion or attack by the armed forces of a State of the territory of another State, or any military occupation, however temporary, resulting from such invasion or attack, or any annexation by the use of force of the territory of another State or part thereof;

(b) Bombardment by the armed forces of a State against the territory of another State or the use of any weapons by a State against the territory of another State;

(c) The blockade of the ports or coasts of a State by the armed forces of another State;

(d) An attack by the armed forces of a State on the land, sea or air forces, or marine and air fleets of another State;

(e) The use of armed forces of one State which are within the territory of another State with the agreement of the receiving State, in contravention of the conditions provided for in the agreement or any extension of their presence in such territory beyond the termination of the agreement;

(f) The action of a State in allowing its territory, which it has placed at the disposal of another State, to be used by that other State for perpetrating an act of aggression against a third State;

(g) The sending by or on behalf of a State of armed bands, groups, irregulars or mercenaries, which carry out acts of armed force against another State of such gravity as to amount to the acts listed above, or its substantial involvement therein.

Mitt förslag överenstämmer väl med första stycket i Liechtensteins förslag: 1) Aggression är ett brott som endast politiska och militära ledare kan göras ansvariga för, 2) det ska röra sig om aggression och 3) det ska vara en uppenbar (manifest) överträdelse av FN-stadgan vilket höjer ribban för vilka handlingar som kan anses vara brottsliga. Liechtensteins förslag har därutöver definierat vad aggression är för något genom att ta sin utgångspunkt i resolution 3314 från 1974. Jag skriver om nämnda resolution i min uppsats på sidan 20-23 men tog ej med den i mitt förslag eftersom viktiga stater som Kina och USA inte stödde denna definition.

När det gäller relationen till FNs säkerhetsråd så innehöll min uppsats en idealistisk, men ganska naiv lösning där FNs säkerhetsråd godkännande inte var en absolut förutsättning. Man återfinner ett liknande förslag i alternativ 2 till Liechtensteins huvudförslag (se sid. 10).

Som sagt, det vore en sensation om staterna lyckas definiera aggressionsbrottet och ge domstolen jurisdiktion över brottet. Jag kommer att ha anledning att återkomma till detta när konferensen sätter igång.

Besked i Afghanistanfrågan

Vänsterpartiet vill som bekant dra tillbaka de svenska trupperna från Afghanistan omedelbart medan miljöpartiet har satt en deadline till 2014. I DN uttalar sig Mona Sahlin på ett sätt som jag tycker är förnuftigt.

Min åsikt är att vi ska stanna i Afghanistan så länge vi gör nytta, så länge vi har ett tydligt uppdrag från Afghanistans regering och så länge FN vill att vi ska vara där. Det kan vara några eller många år

Vi får se vilken linje som vinner. Wiseman efterfrågar ordentliga och mätbara mål för den svenska militära insatsen. Ett tänkbart svar ges i kommentarsfältet hos Wiseman.

Målet är att marginalisera talibanerna och slå ut/fängsla de militanta delarna. Att marginalisera talibanerna handlar framförallt om att med civila insater förbättra vardagen för afghaner. Att slå ut/fängsla de militanta delarna ska ske genom samverkan mellan svensk trupp och utbyggd afgansk polis/säkerhetstyrkor.

Se "Överdos - den kommande finanskrisen"

Nu har TV 4 lagt upp filmen "Överdos - den kommande finanskrisen", se den nedan.

Filmen är en dokumentär baserad på Johan Norbergs bok "En perfekt storm - Hur staten, kapitalet och du och jag sänkte världsekonomin". Idag skriver författaren i SvD.

Sverige säljer utrustning och system för signalspaning till Saudiarabien

SvD rapporterar att Sverige förlänger det samförståndsavtal med Saudiarabien om militärt samarbete som Leni Björklund (s) undertecknade 2005. Det är inte bra eftersom Saudiarabien är en diktatur som uppvisar betydande brister vad avser mänskliga rättigheter. Via Mikael Nilsson hittar jag avtalet där det framgår att samarbetet rör signalspaning och elekronisk krigföring. Jag har uppfattat att avtalet framförallt rör det flygande radarsystemet Erieeye, men samtidigt framgår det av SvDs artikel att Saudiarabien drev igenom att avtalet skulle omfatta mer än så.

Problemet är att med den begreppsapparat som regeringen använt i lagstiftningen för FRAs verksamhet omfattar begreppet "signalspaning" även avlyssning och övervakning av civila kommunikationsnät. På så sätt kan stater i stora kommunikationsflöden identifiera, kartlägga människors kommunikationsmönster och därmed medlemskap i såväl legitima som kriminella nätverk och organisationer. Det aktuella avtalet handlar om försäljning av utrustning och system för signalspaning. Det vore bra om ansvarigt statsråd Sten Tolgfors (m) klargör att detta avtal inte tillåter försäljning av signalspaningsutrustning och system som kan användas mot civila kommunikationsnät.

De svenska riktlinjerna säger att Sverige inte bör exportera vapen till länder som grovt bryter mot de mänskliga rättigheterna. Av Sveriges Radios inslag framgår det att Tillståndsmyndigheten, ISP, trots dessa riktlinjer sagt ja till avtalet eftersom systemen inte är dödliga vapen. I länder som Saudiarabien är system för övervakning förmodligen mer dödliga och skadliga ur en MR-synvinkel än kanonrör från Bofors.

Kan Harriet bli Sveriges svar på "Joe the plumber"?

I samband med det amerikanska presidentvalet 2008 hade jag en debattväxling med Johan Ingerö om rörmokaren Joe och vi hamnade på olika sidor. Joe blev för de republikanska sympatisörerna symbolen för de vanliga människans skepticism mot Obamas påstådda elitism.

I det svenska riksdagsvalet har jag och Johan Ingerö förmodligen mer gemensamt. Harriet Bellafesta kan bli det svenska svaret på "Joe the plumber". Jämför två nedanstående videoklipp. I mitt tycke har Harriet mer på fötterna än Joe.

Först Obama mot Joe. Republikanerna hängde upp sig på att Obama vill göra skattelättnader för låg- och medelinkomstagare (precis som alliansen i Sverige) och därefter förklarade Obama att nämnda inkomstagare kommer "spread the wealth" vilket gynnar alla. Detta betraktades av republikanerna som socialism och elitism.

Nu till Sahlin och Harriet. Harriet menar att en lagstadgad rätt till heltid kommer leda till att färre personer som nu har deltid kommer få behålla sina jobb.

Joes möte med Obama var det nog det enda som skakade demokraternas presidentvalskampanj. Jag tror Harriet har samma möjlighet i Sverige. Läs t.ex. socialdemokraten Ola Möller som avfärdar Harriet eftersom hon inte är nationalekonom eller politisk reporter.

Uppdatering. Nu upptäcker jag att Johan Ingerö gör samma association som jag. Hans Åberg anknyter till krisen i Grekland. Erik Svansbo sammanfattar debatten.

Telefonavlyssning av diplomater

Jag läser i Expressen om den häktade toppolitikern som är misstänkt för att tillsammans med en diplomat ha planerat kidnappning av diplomatens dotter och noterar att polisen riktat telefonavlyssning mot en utländsk diplomat ackrediterad i Sverige.

Jag trodde inte sådan telefonavlyssning var tillåten med hänsyn till diplomatisk immunitet. Samtidigt har jag lärt mig att teori och praktik skiljer sig åt. Artikel 30(2) i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser anger att en diplomatisk företrädares korrespondens åtnjuter okränkbarhet. Lag (1976:661) om immunitet och privilegier i viss fall anger i § 2 att beskickningsmedlemmar åtnjuter immunitet i enlighet med nämnda konvention. Enligt Europadomstolens praxis innefattar begreppet korrespondens brev, fax, e-post och telefonsamtal.

Även om det skulle visa sig att avlyssningen strider mot Wienkonventionen och svensk lag så borde samtalet kunna användas som bevisning i en rättegång då principen om fri bevisföring gäller. Det vore intressant om toppolitikerns advokat väcker frågan och att tingsrätten resonerar kring saken.

Det verkar finnas olika uppgifter om varför avlyssningen ägt rum. Enligt Expressen startade avlyssningen efter att pojkvännen till diplomatens dotter larmat skolledningen. Enligt Sveriges Radio var det SÄPO som avlyssnat diplomaten i ett annat ärende.

Teori och praktik

Via Mikael Nilsson har jag läst utredningen av chefsåklagaren Per Lind där han lägger ner förundersökningen mot tre enhetschefer, en sektionschef och enhetschefen på dataenheten vid SÄPO.

Bakgrunden är att Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden vid inspektion i januari
2009 vid SÄPO upptäckt att vid hemlig telefonavlyssning att upptagningar/uppteckningar av telefonsamtal från en nedlagd förundersökning inte hade förstörts, trots att åklagaren har fattat beslut härom. Den felaktiga hanteringen som avsett ett betydande antal förundersökningar har pågått under lång tid – troligen från att ett digitalt avlyssningssystem infördes 1999 – men med säkerhet från i vart fall 2004. SÄPO har i månadsskiftet januari – februari 2009 gjort en anmälan till Riksenheten för polismål angående ifrågasatt tjänstefel vilket föranlett den aktuella förundersökningen.

Den felaktiga hanteringen kan sammanfattas i två punkter. För det första, SÄPOs databassystem (benämnt T) för att bearbeta information från avlyssningssystemet saknade funktion för förstörelse av lagrad information. För det andra, de aktuella cheferna helt saknade eller relevant utbildning i hemliga tvångsmedel.

För mig är det en gåta hur man kan vara enhets- eller sektionschef på SÄPO utan att ha utbildning i hemliga tvångsmedel. Utöver Mikael Nilsson så har även Anna Troberg och HAX skrivit om saken. Jag brukar ju intressera mig för lagstödet. Chefsåklagaren Per Lind har diskuterat ärendet utifrån 27 kap. 24 § rättegångsbalken som bl.a. anger att telematerial ska förstöras såvida de inte är föremål för en pågeånde brottsutredning eller är av betydelse fäör att förhindra förestående brott.

I artikeln "A Paradigm Shift in Electronic Surveillance Law" går jag igenom hur SÄPO bearbetar information, några av myndighetens databaser samt interna och externa övervakningsmekanismer för att säkra efterlevnaden av regelverket (se avsnitt 4.2.2 och 4.2.4). Jag tar bl.a. upp SÄPOs Centralregister och analysdatabaser, men inte databassystemet T. Därutöver kan man ta hjälp av departementsskrivelsen Ds 2007:43 "Behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet". Det är en skrivelse framtagen av tjänstemän på justitiedepartementet. På sid. 297-298 kan vi läsa följande om analysdatabaser vilket kommenteras på sid. 20-21 i nämnda artikel.

För bearbetning och analys av olika underrättelser behandlas personuppgifter hos Säkerhetspolisen även i avgränsade uppgiftssamlingar som benämns analysdatabaser. ... Kontrollen av att uppgifterna i en analysdatabas hanteras i enlighet med det särskilda tillståndet utförs av personuppgiftsombudet tillsammans med enhetschefen som ansvarar för dokumentation. Sådan kontroll sker dels stickprovsvis, dels i samband med ansökan om förlängningen av tillståndet. Den enhet som ansvarar för analysdatabasen gallrar uppgifterna i databasen när de inte längre behövs för databasens ändamål och erforderliga anteckningar har överförts till centralregistret. Uppgifterna gallras senast när tillståndet för databasen upphör.

Det verkar dock inte som förundersökningen rörde analysdatabaserna, då hade chefsåklagaren skrivit det. I bilaga 6, på sidan 620 tror jag vi hittar Databassystem T.

Systemet för hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
Systemet för hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning utgör ett bearbetnings- och analysverktyg vid behandling av uppgifter som inhämtats genom hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning. Systemet innehåller personuppgifter i den utsträckning sådana uppgifter behövs för behandlingens ändamål.

De personuppgifter som antecknas i systemet utgörs av uppgifter om abonnent- och teleadresser som är kopplade till ett tillstånd till hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning. Vidare antecknas uppgifter om kontakter och teleadresser som uppmärksammas med anledning av en pågående teleavlyssning eller teleövervakning. Dessutom noteras innehållet i telefonsamtal och andra telemeddelanden samt utredningsanteckningar.

Uppgifterna i systemet utgörs till en början av obearbetade underrättelser som i en bestämd utredning inhämtats genom något av de nyss nämnda tvångsmedlen. De inhämtade uppgifterna bearbetas och analyseras. Efter bearbetning och analys tas de uppgifter bort som inte är relevanta för utredningen. Övriga uppgifter tillförs centralregistret. Uppgifterna i systemet är tillgängliga för de befattningshavare som har behörighet att arbeta med det aktuella ärendet.

Jag skulle vara intresserad av att höra vilket underlag som tjänstemännen på justitiedepartementet använde när de 2007 skrev denna skrivelse. Det framgår ju att uppgifterna ska gallras, samtidigt saknar databassystemet T en funktion för att förstörelse av lagrad information. Gjorde tjänstemännen en egen inspektion eller fick de ett underlag från SÄPO? Det verkar skilja mellan teori och praktik.

Alldeles oavsett, det är bra att Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden upptäckt dessa brister och att SÄPO därefter anmälde sig själva. Självklart hade det varit bättre om SÄPO på egen hand och tidigare korrigerat sin hantering.

Fler som skriver. Johnny Olsson och Rick Falkvinge

Tankar om föryngring

Liberala ungdomsförbundet, Liberala studenter och Folkpartiet Stockholm, Skåne och Göteborg lanserar idag webbsidan Unga.Folkpartiet.se. Samtidigt skriver Adam Cwejman och Pär Gustafsson på politikerbloggen att åtgärder måste vidtas i Folkpartiet liberalerna för att värna föryngringen.

Jag tror framgången i denna satsning framförallt avgörs i hur väl radikalitet kan förenas med identiteten som "unga folkpartister", vilket är något annat än att vara "ungdomsförbundare". Jag tror lösningen ligger i att unga politiker i högre grad engagerar sig i sina moderpartier och tar debatten där. I mina ögon är min egen folkpartiförening ganska ung, med en fjärdedel av styrelsemedlemmarna mellan 20 och 30 och ytterligare en fjärdel mellan 30 och 40. Föreningens relativa ungdomlighet och goda stämning kanske kan förklaras med en livaktig verksamhet och enstaka tillfällen av berättigade uppror. Jag tror det tillhör framtiden.

Fler som bloggar är Christoffer Jönsson och Lotta Edholm och Eric Wahlberg och Amanda Brihed och Sebastian Hallén och Seved Monke och Fredrik Sneijberg och Per Pettersson och Victor Zetterman och Andreas Froby

TV4 Fakta visar "Överdos - en film om nästa finanskris"

Ikväll kl. 20.00 visar TV4 Fakta filmen "Överdos - en film om nästa finanskris", nedan finns en trailer.

Overdose - The Next Financial Crisis : Official Trailer from Martin Borgs on Vimeo.

Jag kommer förmodligen inte att hålla med om alla av filmens slutsatser, exempelvis kan konjunkturpolitik fylla en funktion om stimulanserna avskaffas i högkonjunktur. Jag vet dock så mycket att de rödgrönas förslag om systemförändringar i form av friår, statligt subventionerade bostadslån med närmast obefintlig egeninsats och sextimmars arbetsdag med bibehållen månadslön vore en "Överdos" som skulle leda Sverige in på samma väg som Grekland vandrat. Vem ska betala detta? Sådan ansvarslöshet säger jag och andra nej till.

Svepande domstolsbeslut försvagar integritetsskydd

Jag har hittat ännu ett dokument från FN-systemet som rör övervakning av telekommunikation, det är författat 28 december 2009 av Martin Scheinin, FNs särskilda rapportör för skydd av mänskliga rättigheter och fundamentala friheter i kampen mot terrorism.

Some States have taken measures to address the erosion of safeguards. In the United States, after a number of court cases and because of the reauthorization requirements under the USA Patriot Act, more opportunities for judicial review have been reintroduced. Changes to the communications surveillance practices in Sweden and the United States have reintroduced some limited safeguards in the form of judicial warrants. (stycke 52)

Följande passage som inte specifikt rör Sverige, tar upp de farhågor som även jag delar angående svepande domstolsbeslut ("broad subpoenas" alternativt "judicial warrants").

Whereas data protection law should protect information collected for one purpose being used for another, national security and law enforcement policies are generally exempted from these restrictions. This is done through secrecy provisions in lawful access notices, broad subpoenas and exemption certificates such as national security certificates, which exempt a specific database from adhering to privacy laws. The Special Rapporteur is concerned that this limits the effectiveness of necessary safeguards against abuse. (stycke 50)

På vanlig svenska, svepande domstolsbeslut som kan omfatta tusentals, och inte enstaka, individer försvagar det ingetritetsskydd som politiker försöker skapa genom lagstiftning. Likaså är rapportörens observationer och rekommendation om datamining intressanta.

Freedom of movement can also be substantially affected by surveillance. ...A mosaic of data assembled from multiple databases may cause data-mining algorithms to identify innocent people as threats. If persons are prohibited from leaving a country, the State must provide information on the reasons requiring the restriction on freedom of movement. Otherwise, the State is likely to violate article 12 of the International Covenant on Civil and Political Rights. (stycke 37)

Individuals may be subject to inappropriate surveillance, where profiles are developed through data mining, and erroneous judgements, without any prior notification of the practice. Furthermore, the lack of clear and appropriate limitations to surveillance policies makes it difficult to prove that these powers are not used in arbitrary and indiscriminate manners. (stycke 54)

Given the inherent dangers of data mining, the Special Rapporteur recommends that any information-based counter-terrorism programme should be subjected to robust and independent oversight. The Special Rapporteur also recommends against the development and use of data-mining techniques for counterterrorism purposes. (stycke 70)

FN-organ om signalspaningslagen

SvD rapporterar om att Sverige imorgon (7 maj 2010) kommer granskas av FNs råd för mänskliga rättigheter (United Nations Human Rights Council, HRC). HRC ersatte 2006 FNs människorättskommission och dess medlemmar består av 47 stater, vilket gör det till ett politiserat organ, även om man försökt dämpa detta.

Jag blev naturligtvis intresserad om något sägs om signalspaningslagen så här kommer resultatet av min efterforskning. Först lite bakgrund.

Bakgrund
Granskningen av Sverige är en konsekvens av den nya granskningsmekanism som tillkom 2006 där samtliga FNs medlemsstater ska granskas (Universal Periodic Review) med återkommande intervall. Inför denna granskning så har FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (Office of the United Nations High Commissioner for Human Rights, OHCHR), en tjänstemannaorganisation, lämnat ett underlag (A/HRC/WG.6/8/SWE/2) för denna granskning, i enlighet med paragraf 15(b) i resolution HRC 5/1.

FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om signalspaningslagen
OHCHR anger följande i stycke 51 av sitt underlag och hänvisar till en rapport från FN:s människorättskommitté (HR Committee, ett expertorgan som granskar efterlevnaden av FNs konvention medborgerliga och politiska rättigheter).

51. HR Committee took note that the Law on Signals Intelligence in Defence Operations would provide the executive with wide powers of electronic surveillance. It stated that Sweden should take all appropriate measures to ensure that personal data was not used for purposes contrary to the Covenant and should guarantee it was subject to independent review and supervision.

FN:s människorättskommitté om signalspaningslagen
I ovan nämnda stycke (fotnot 120) finns det en hänvisning till en tidigare rapport där Sverige 2009 granskats av FN:s människorättskommitté.

18. While understanding that security requirements may be aimed at preventing violence and terrorism, the Committee takes note that the Law on Signals Intelligence in Defence Operations (2008:717), will apparently provide the executive with wide powers of surveillance in respect of electronic communications (article 17 of the Covenant).

The State party should take all appropriate measures to ensure that the gathering, storage and use of personal data are not subject to any abuses, are not used for purposes contrary to the Covenant, and are consistent with obligations under article 17 of the Covenant. To that effect, the State party should guarantee that the processing and gathering of information is subject to review and supervision by an independent body with the necessary guarantees of impartiality and effectiveness.

Hur ska man tolka detta? Jag tolkar det som att stater får ha tillgång till och lagra väldigt stora mängder information om vanliga människors tele- och internetkommunikation så länge som det görs för vissa legitima ändamål och förutsatt att det finns ett oberoende organ som granskar verksamheten.

Frivilligorganisationer som Forum Syd, Svenska FN-förbundet, Rädda barnen, Internationella Juristkommissionen och Civil Right Defenders har lämnat synpunkter inför granskningen. Endast Internationella Juristkommissionen har haft synpunkter på signalspaningslagen och deras mest intressanta, men förmodligen lönlösa, synpunkt är att alla som FRA samlat information om ska underrättas om detta (se stycke 25 i detta dokument). Frågan om underrättelser har Europadomstolen redan behandlat i en serie rättsfall och kommit fram till att sådana underrättelser ej behöver lämnas. Förmodligen kommer FNs råd för mänskliga rättigheter till samma slutsats.

Ovanstående bekräftar min tidigare ståndpunkt att lagreglerad signalspaning (avlyssning/övervakning) är svår att underkänna med hänvisning till internationella konventioner om mänskliga rättigheter utan ytterst handlar det om man utifrån politiska och moraliska föreställningar anser att sådan verksamhet är lämplig.

Uppdatering. Länkarna till FN-dokumenten fungerar inte utan man måste gå till respektive FN-organs hemsida. Jag ska i helgen lägga upp dokumenten på min server så att det blir mer lättillgängliga.

Läs även vad Rick Falkvinge och Rose-Marie skriver som var på en träff med författaren Anders Jallai. Jag var också bjuden men hade andra åtaganden.

Svenska värderingar

United Minds har i en studie låtit 1500 svenskar ta ställning till ett antal olika påståenden som i grunden står i motsättning till varandra och där intervjupersonerna ”tvingats” välja det påstående som de i första hand håller med om. Resultatet av deras studie signerad Carl Melin damp ner i min mailbox. Du kan läsa den här.

Ett intressant resultat är att svenskar har ett stort jämlikhetspatos när det gäller ”jämlikhet i förutsättningar” då de anser att välfärden och skolan ska vara lika för alla. Däremot instämmer en stor majoritet i att de som satsar och arbetar hårt ska ha det bättre än de som inte gör det. Det finns alltså inte en majoritet för ”jämlikhet i utfall”. Det ser jag som ett stöd för "arbetslinjen".

Ett annat intressant resultat är när de sammanställer svaren utifrån 1) en höger-vänster dimension och 2) en öppenhetsdimension. Resultatet blir enligt nedan.

Bilden bekräftar ganska väl hur jag själv brukar beskriva svenska partiers politiska positioner och deras väljare, men det känns alltid bra att få det bekräftat i en empirisk studie.

Panelsamtal om mänskliga rättigheter

Amnesty anordnar den 7 maj klockan 14.00-16.00 panelsamtal på Fryshuset om mänskliga rättigheter inför 2010 års val. Medverkande är Gustav Blix (M), Bodil Ceballos (MP), Kerstin Engle (S), Désirée Pethrus Engström (KD), Johan Linander (C), Hans Linde (V) och Jasenko Selimović (FP). Läs mer här.