Dubbeltänk och nyspråk
Artikel publicerad i Liberal Debatt nr 4 2008
Dubbeltänk och nyspråk
I FRA-debatten utmålas kritikerna som okunniga, dåligt pålästa och att motståndet grundar sig på missförstånd. Det finns därför anledning att gå igenom några av tvisteämnena där debatten fortfarande står stilla två månader efter att lagen antagits. Regeringen och dess meningsmotståndare talar konstant förbi varandra viket skapar förvirring och låsningar. Detta kan mycket väl ske avsiktligt då bägge sidor har ett intresse av att sätta dagordningen och definiera språkbruket, men haveriet i FRA-debatten missgynnar framförallt regeringen. Motsägelser och glidningar i regeringens argumentation leder ofrånkomligen till mer eller mindre välmotiverade associationer till George Orwells begrepp ”dubbeltänk” och ”nyspråk”.[1] Under sådana förutsättningar blir det väldigt svårt att vinna stöd hos allmänhet, sympatisörer och opinionsbildare.
Massavlyssning
Den antagna lagstiftningen ger FRA resurserna och den lagliga rätten att filtrera och behandla all kabeltrafik som passerar landets gränser. Det handlar om datakommunikation och telefoni.[2] Detta är de facto en automatiserad massavlyssning av hela svenska folket.
FRA-lagens förespråkare verkar mena att intrånget i den personliga integriteten sker först när en mänsklig operatör på FRA går igenom kommunikation efter att FRA:s datorer automatiserat inhämtat information genom användning av ”sökbegrepp med hög precision”.[3] Motståndarna mot den antagna lagen har en annan uppfattning som regeringen vägrar att erkänna. Lagrådet, Sveriges högsta jurister, har på ett välformulerat sätt angett att intrånget ”sker redan genom att staten bereder sig tillgång till teletrafiken och inte först när ett visst meddelande avskiljs för analys genom sökbegreppen. Karaktären av intrång förringas inte av att sökningen sker med automatiserad behandling.”[4] Alltså, massavlyssningen sker när närmast all svensk kommunikation kan bli föremål för FRA:s filtrering och behandling. Att lagrådet senare i sitt remissvar fallit till föga påverkar inte min bedömning att FRA-lagen innebär ett massivt intrång i alla svenskars privatliv och korrespondens.
Regeringen vägrar att erkänna vad propositionen och lagstiftningen säger om saken. I lagen står det ”operatörer som äger tråd i vilka signaler förs över Sveriges gräns [är] skyldiga att överföra dessa till samverkanspunkter”[5] och i propositionen står det ”Regeringens förslag: De trådägande operatörerna skall till särskilda samverkanspunkter överföra all trafik som förs över Sveriges gräns…. En samverkanspunkt är den plats där trafiken överlämnas från den trådägande operatören till myndigheten.”[6] När 14 moderata kommunalpolitiker på DN Debatt kritiserar lagen, pekar på ovan nämnda lagrum och kallar det för massavlyssning får de ett internt mail från den moderata partiledningen, författad på försvarsdepartementet, där kommentaren är ”Nej, FRA får ej kopior på all elektronisk trafik. FRA får bearbeta delar av flödet av kommunikationen, i enlighet med lagstiftningen”[7]. Har regeringen lurat sig själv i sin övertygelse om att lagen är rätt?
Registrering
Vi har också fått höra att FRA inte kommer att ägna sig åt registrering, exempelvis kan vi läsa i moderatledningens mail att ”FRA kommer varken att få övervaka eller registrerar privata angelägenheter.” FRA har en egen variant av personuppgiftslagen som anger att ”[v]id sökning får personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv användas som sökbegrepp”, det inhämtade materialet får bevaras i ”uppgiftssamlingar”, på vanlig svenska: register, och information ”får föras över till andra länder”.[8] I vilket syfte görs denna registrering och detta utbyte av information? Vilka länder utgör slutdestination för information om exempelvis sexualliv? Är det liberala Holland intresserad av denna information? USA, där homosexualitet kan leda till avsked inom exempelvis försvarsmakten? Muslimska länder, där samma sak kan sluta med döden? Vill vi ge FRA laglig rätt att ha tillgång till närmast all vår kommunikation där registrering och utbyte med andra länder kan ske?
Brottsbekämpning
De sex folkpartisterna som deklarerat att de vill upphäva den antagna lagstiftningen har angett att vanliga svenskars kommunikation endast får granskas om det finns brottsmisstanke och domstolsbeslut. Regeringen och FRA har mycket svårt att hantera kravet eftersom det omöjliggör filtrering och behandling av all kabeltrafik som passerar landets gränser, dvs. fundamentet för FRA-lagen. Kravet kortsluter FRA-lagen och det sätt på vilket FRA vill arbeta. Utrymmet för kompromiss, dvs. att infoga kravet på brottsmisstanke och domstolsbeslut i den antagna FRA-lagen, är obefintligt. Det krävs en omstart där regeringen tar sig upp ur sin skyttegrav och upphäver lagstiftningen. Istället lägger regeringen och FRA-chefen all fokus på att diskreditera kravet på brottsmisstanke och domstolsbeslut, bl.a. genom att förklara de sex folkpartisterna som okunniga och dåligt pålästa samt att det handlar om missförstånd. Jag hävdar motsatsen, de sex folkpartisterna vet mycket väl vad deras krav innebär, de har argumenten och modet att stå emot.
Vissa motsägelser och glidningar är väldigt tydliga. FRA-chefen Ingvar Åkesson har på Svd Brännpunkt (21 juli 2008) förklarat att ”Brottsutredningar är en polisiär uppgift som FRA inte sysslar med över huvud taget”. I regeringens proposition står det också att ”någon brottsutredande verksamhet [skall inte] bedrivas av de myndigheter som ägnar sig åt försvarsunderrättelseverksamhet.”[9] FRA deltar enligt egen uppgift inte i polisens förundersökningar. Regeringens företrädare och FRA-chefen har i andra sammanhang talat om att FRA-lagen är nödvändig för att bemöta terrorism och grov brottslighet. FRA-chefen basunerade med hjälp av nyhetsredaktionen på SvD (23 juli 2008) ut att FRA genom sin signalspaning stoppat ett politiskt mord och kidnappningar i Sverige. Det är ju berömvärt, men kan FRA:s signalspaning i detta hänseende frikopplas från brottsutredningar? Är mord och kidnappning inte brott? I den antagna lagstiftningen står det att ”[o]m det inte finns hinder enligt andra bestämmelser, får dock de myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet [FRA] lämna stöd till andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet.”[10] Fredrik Reinfeldt pratar i DN om ”att bygga upp en ’integritetsmur’, som klargör att brottsbekämpning är polisens sak.” Reinfeldt lugnar oss genom att förklara ”Då blir rågången klar mellan myndigheterna.”[11] Samtidigt anges närmast motsatsen i ovan citerade lagrum, FRA får uttryckligen lämna stöd till polisen i dess brottsbekämpande verksamhet! Det är möjligt att FRA inte deltar i själva förundersökningar, men jag ställer mig mycket skeptisk till att brottsutredningar helt kan frikopplas från det stöd som FRA lämnar till polisen. Varför kan FRA-lagens förespråkare inte tala klarspråk, nämligen att polisen redan får stöd av FRA och med den antagna lagstiftningen kommer detta att fortsätta. Jag har ingen principiell invändning mot detta, men då får det ske under rättssäkra former, regeringen måste läsa och erkänna vad som står i lagen.
Avslutningsvis, Försvarsminister Sten Tolgfors och FRA-chefen Ingvar Åkesson vill framställa de sex folkpartisternas krav på brottsmisstanke och domstolsbeslut som en dödsdom för Sveriges underrättelseverksamhet.[12] Riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson har i svaromål gjort mycket klart att kraven på brottsmisstanke och domstolsbeslut inte avser ”traditionell signalspaning, med vilket [hon] menar spaning i etern. Att radiomaster på fastlandet, fartyg på Östersjön, spaningsflygplan och mobila markförband i Afghanistan lyssnar på radiotrafik mellan ryska militära förband eller talibaner utan brottsmisstanke är oproblematiskt.”[13] Jag efterlyser den lyssnande regeringen.
Motsägelser om Afghanistan
När Sten Tolgfors gick upp i riksdagens talarstol den 17 juni 2008 inledde han med regeringens viktigaste argument för FRA-lagen, signalspaning i det svenska kabelnätet ska rädda svenska liv i Afghanistan.[14] När lagen väl var antagen uttalade FRA-chefen Ingvar Åkesson att ”det är inget bra argument för lagen. Kommunikationerna [i Afghanistan] sker mest i etern. … vi skulle nog kunna spana mot ett sådant hot utan kabelaccess”.[15] Vi var nog många som redan tidigare förstått att talibaner inte skickar e-post till varandra inför angrepp, än mindre att dessa passerar FRA:s datorer. Detta skapade ju naturligtvis problem för regeringen och senare samma dag kom ett pressmeddelande från FRA där Åkesson förminskade sitt uttalande.[16] Lite skämtsamt kanske vi skulle behöva ett departement som redigerar nyhetsartiklar? För att skydda de svenska soldaterna i Afghanistan och enligt Ingvar Åkessons pressmeddelande få ”information som rör säkerhetsläget i bland annat Afghanistan” finns det bättre alternativ än signalspaning i det svenska nätet, t.ex. en utbyggd ambassad i Kabul utöver den svenska NIC (National Intelligence Cell) i Kabul. Den senare stödjer redan både Isaf i stort och den svenska insatsen med underrättelser.[17]
Trygghetsnarkomani
Med FRA:s dator inkopplad mot det svenska kabelnätet får staten naturligtvis mer kunskap om vad som händer i Sverige och vår omvärld i förhållande till det samhälle som kritikerna förespråkar. Det är möjligt att staten med signalspaning i det svenska kabelnätet skulle kunna ge oss en högre trygghet, men denna blir naturligtvis falsk. Under parollerna ”teknikneutralitet”, ”kriget mot terrorism” och ”brottslighet måste bekämpas” skulle staten kunna öppna vår post och installera TV-kameror i våra hem eftersom den som har ”rent mjöl i påsen” behöver inte oroa sig. En stor andel av våldsbrotten sker ju faktiskt i hemmet. Terrorism, brottslighet och hot mot Sverige måste bekämpas, men total laglydnad och kontroll kan aldrig uppnås i det fria och öppna samhället. FRA-lagen ger associationer till det Orwellska samhället. Därför bör den rivas upp.
Mark Klamberg
Doktorand i juridik vid Stockholms universitet
Ledamot (fp) i E-offentlighetskommittén (Ju 2008:06)
Fotnoter
[1] Dubbeltänk innebär att kunna hålla två motsägande trossatser i huvudet samtidigt och att dessutom acceptera båda som sanna, att kunna ljuga medvetet och ändå vara fullständigt övertygad om att man talar sanning. Nyspråk är ett språk som utvecklas med syfte att begränsa individens tankeutrymme. George Orwell, ”1984”, London: Secker and Warburg, 1949
[2] 1- 2 §§ lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet; Prop. 2006/07:63, sid. 81
[3] Prop. 2006/07:63, sid. 77
[4] Prop. 2006/07:63, bilaga 11, sid. 172
[5] 6 kap. 19 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation
[6] Prop. 2006/07:63, sid. 83 och 85
[7] Pia Kinhult m.fl. ”FRA-lagen inte ett uttryck för Nya moderaternas linje”, DN Debatt, 4 Augusti 2008; Oscar Julander, ” M-ledningens attack på FRA-kritikerna”, Expressen, 5 Augusti 2008
[8] 7, 11 och 17 §§ lagen (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet; 2-7 §§ förordningen (2007:261) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet
[9] Prop. 2006/07:63, sid. 46
[10] 4 § 2 st, lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet
[11] Emma Thelénius-Wanler ”Reinfeldt öppnar för förändringar av FRA-lag”, DN 7 augusti 2008
[12] Ingvar Åkesson, ”FRA tryggar Sveriges Självständighet”, SvD Brännpunkt, 19 juli 2008
[13] Birgitta Ohlsson, ” Större ambassad bättre än signalspaning”, SvD Brännpunkt, 21 juli 2008
[14] Riksdagens protokoll 2007/08:130, anförande 142
[15] Elin Ekselius, ”Vi är ensamma i det här”, SvD Inrikes, 28 juni 2008
[16] FRA pressmeddelande, ”FRA-chefen överens med regeringen”, 28 juni 2008
[17] Birgitta Ohlsson, ” Större ambassad bättre än signalspaning”, SvD Brännpunkt, 21 juli 2008; Birgitta Ohlsson, ”Spaning i etern bättre än spaning i kabel”, SvD Brännpunkt, 23 juli 2008; Försvarsmaktens hemsida
Aktuellt media och bloggar
Expressen, Pophöger, Fritänk, HAX, MinaModerataKarameller
