Putin admits Russian military presence in Ukraine for first time

Note to myself

Guardian 17 December 2015: Putin admits Russian military presence in Ukraine for first time

Reuters 17 December 2015: Russia's Putin lashes Turkey, says Russian forces were in Ukraine

Compare with summary in Power and Law in International Society, page 155: "Similarly, Russia went to great length in its illegal annexation of Crimea in 2014 to argue that the “green men” taking control over various buildings were “local self-defense forces” and not Russian troops,132 contradicted by various international observers and later by president Putin himself.133"

---

132 ‘Russia says cannot order Crimean 'self-defense' units back to base’ Reuters (5 March 2014) accessed 26 October 2014. ‘Crimea crisis: Russian President Putin's speech annotated’ BBC (19 March 2014) accessed 26 October 2014.

133 ‘Putin admits Russian forces were deployed to Crimea’ Reuters (17 April 2014 ) accessed 26 October 2014; ‘Putin acknowledges Russian military serviceman were in Crimea’ Russia Today (17 April 2014) accessed 26 October 2014.

Det är ett brott mot folkrätten om Ryssland ansluter Krim

Idag blev jag intervjuad i DN under rubriken "Det är ett brott mot folkrätten om Ryssland ansluter Krim".

Ryssland bryter mot folkrätt och internationella avtal

Idag blev jag intervjuad i DN under rubriken "Ryssland bryter mot folkrätt och internationella avtal". (länk saknas)

Does Russia have the right to intervene in Ukraine to protect Russians?

In light of the Russian intervention in Crimea-Ukraine some commentators have discussed the matter in terms of Responsibility to Protect (R2P).
    My view is that the situation in Crimea only partly corresponds to scenario set up by R2P-concept. First, the R2P-concept rather concern situations when a state or group of states intervene militarily to protect the population of an other state, not its own nationals. Second and more importantly, a military intervention based on R2P is clearly illegal without a UN security council resolution. The UN-member states, including Russia, clearly rejected in paras 138 and 139 of the UN World Summit Outcome document (2005) military intervention under the banner of R2P without a security council resolution.
   Thus, I believe it is more relevant to leave the R2P-paradigm and instead discuss the Crimea situation according to the following question: Does a state (Russia) have the right to intervene in an other state (Ukraine) to protect its nationals (Russians)?
   The starting point is that the use of force is prohibited under the UN Charter and customary international law. The UN Charter only provides two explicit exception to this rule: 1) self-defence against an armed attack or 2) under authorization of the UN Security Council. None of these two exceptions are at hand in the Crimea situation.

Is there a third, implicit, exception to the UN Charter which would allow Russia to intervene militarily in Crimea?

There are three earlier incidents which may assist us in answering this question: 1) Entebbe (1976), Grenada (1983) and Georgia (2008). All three interventions were based on the argument that the intervening countries, Israel, USA and Russia wanted to protect their nationals. Considering that international customary law is a source of international law, state practice and the opinion of the community of states about the legality of these three incidents arguably becomes relevant. However, first we have to consider the wording of Article 2(4) of the UN Charter which states:

All Members shall refrain in their international relations from the threat or use of force against the territorial integrity or political independence of any state, or in any other manner inconsistent with the Purposes of the United Nations.

American scholars such as D'Amato and Reisman have argued that a military intervention is compatible with article 2(4) even in the absence of Security Council authorization as long as the intervention does not threaten the territorial integrity or political independence of a state. This is a very controversial position because it as odds with the prohibition on the use of force, principles such sovereignty and territorial integrity of states. See D'Amato, Anthony, The Invasion of Panama Was a Lawful Response to Tyranny, American Journal of International Law, vol 84, 2, pp. 516-524, p. 520; Reisman, Michael W., Sovereignty and Human Rights in Contemporary International Law, American Journal of International Law, vol 84, 4, 1990, pp. 866-87.

Nevertheless, let us assume that D'Amato and Reisman make a reasonable interpretation of article 2(4). This means that state A have a right to intervene in state B to protect their nationals, but only if state A does not threaten the territorial integrity or political independence of state B. I would argue that this (very controversial) formula would make the Entebbe intervention 1976 legal because Israel's intervention constituted minimal interference in Uganda's territorial integrity/political independence. The Grenada invasion 1983 is more dubious from a legal perspective because USA did not only save its nationals, it also changed the government of Grenada. While the UN Security Council after the request of Uganda failed to condemn Israel's action, the Grenada intervention was criticized by states such as the UK, Canada and the United Nations General Assembly. Russia's intervention in Georgia 2008 went even farther in terms of disruption of Georgia's territorial integrity and political independence and gathered even less international support.
   Based on the argument made above I make the following conclusion. If Russia argues that there is a right for states (Russia) to intervene in other states (Ukraine) in order to to protect its nationals (Russians), this right may only be exercised in a very narrow manner, not threatening the territorial integrity or political independence of other states. Russia has clearly gone beyond the D'Amato/Reisman formula, a formula which already is very controversial.

Folkrättsexpert: Krim har inte rätt att bryta sig loss

Idag blev jag intervjuad i DN under rubriken "Folkrättsexpert: Krim har inte rätt att bryta sig loss".

Stor risk för våldsspiral

Idag blev jag intervjuad i Hufvudstadsbladet angående Ukraina och Krim under rubriken ”Stor risk för våldsspiral".

Kommentar om Bildts brev

DN och SVT återger några av mina kommentarer till TT om Carl Bildts brev till kronofogdemyndigheten. Se även SvD och GP.

TT uppmärksammade att vi sedan flera år använder rättsfallet på grundkursen i folkrätt vilket är roligt. Nedan följer de frågor vi ställer studenter på seminarium. Jag vill inte lägga ut svaren då nästkommande kull av studenter ska lösa frågorna på egen hand och inte hitta svaren på denna blogg.

E) Sedelmayer mot Ryska Federationen
1. Redogör för bakgrunden till fallet
2. Gäller målet fastställelse av en förpliktelse eller verkställighet?
3. Vilken metod använde Högsta Domstolen för att fastställa huruvida den aktuella egendomen används för höghetsrättsliga eller privaträttsliga ändamål?
4. Vilken betydelse har det att den aktuella egendomen används både för statliga och privaträttsliga ändamål?
5. Vilken betydelse har det att HD tar fasta på skillnaden mellan det skydd som Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser ger och "vanlig" statsimmunitet?
6. Ser du någon skillnad mellan HD:s och Svea Hovrätts sätt att resonera?

Sedelmayer och försäljning av Ryska federationens fastighet

DNs ledarsida uppmärksammar idag Sedelmayermålet som bottnar i en ekonomisk tvist mellan Ryssland och Sedelmayer, en tysk affärsman, och som har resulterat i en utmätning av en fastighet på Lidingö, ägd av ryska staten. Vi använder fallet sedan flera år på grundutbildningen i folkrätt.

Utrikesminister Carl Bildt har den 26 juli 2012 skrivit ett brev till kronofogden där han bl.a. skriver att Högsta Domstolen i sitt avgörande från den 1 juli 2011 uttalat sig om statsimmunitet och inte om diplomatisk immunitet (sidan 2, stycke 3). Det stämmer inte. Okränkbarhet är en del av diplomatisk immunitet. I Högsta Domstolens dom från den 1 juli 2011 framgår det att diplomaternas bostäder, handelsdelagationens arkiv och diplomatfordon åtnjuter skydd av Wienkonventionen (dvs är okränkbara pga diplomatisk immunitet).

En avgörande skillnad mellan parternas ståndpunkter är vid vilken tidpunkt som fastighetens användning ska bedömas. Ryssland argumenterar för att det ska bedömas enligt de omständigheter som föreligger idag medan HD (och Sedelmayer) menar att förhållandena vid tidpunkten för ansökan om utmätning är avgörande. Detta är viktigt då Ryssland efter att utmätningsprocessen inleddes har anfört att man ändrat på fastighetens användning.

Min tolkning när vi gått igenom rättsfallet på juristutbildningen är att kronofogden kan sälja fastigheten men varken den nya ägaren eller kronofogden kan fysiskt avhysa de diplomater som bor i fastigheten eller bereda sig tillträde till handelsdelegationens arkiv. Denna morgon ringde jag Kronofogdemyndigheten och de hade samma syn. Hyresgästerna behåller alltså sina bostäder vid en eventuell ägarövergång och kronofogden kommer inte att gå in i handelsdelegationens arkiv eftersom den skyddas av diplomatisk immunitet. Därmed uppstår en delvis annan fråga - vem skulle vilja köpa en sådan fastighet? Det får framtiden utvisa.

Många är mer intresserade av (och bekymrade över) att Carl Bildt intervenerat i detta fall. Regeringen och UD har ett ansvar för att Sveriges folkrättsliga förpliktelser gentemot andra länder respekteras. När jag läser UDs brev till Kronofogdemyndigheten saknas formuleringar där UD begär eller beordrar något, UD vill nog ge intrycket av att de informerar kronofogden om vilka regler som gäller samt delger Rysslands ståndpunkt. Från en folkrättslig utgångspunkt kan Bildts agerande vara påkallat (se regeringsformen 10:13) men det är möjligt att det utgör otillåtet ministerstyre (se regeringsformen 11:3 och 12:2), en målkonflikt helt enkelt.

Av Bildts brev från den 26 juli 2012 framgår det att UD redan tidigare skickat två brev till kronofogden. Med hänsyn till att Högsta domstolen avgörande från den 26 juli 2011 är tydlig när det gäller att det diplomatiska skyddet består menar jag att UD och Bildt kan ha gått för långt när de skickar ett tredje brev där man dessutom, enligt min uppfattning, felaktigt tolkar HDs avgörande.

Det finns en hel del skrivet om Sedelmayermålet och immunitet i svensk rätt, se t.ex. mitt bidrag till Dagens Juridik och dessa två blogginlägg.

Min kollega docenten Pål Wrange har skrivit en längre artikel om ämnet i Juridisk Tidsskrift nr 4 2011/2012 som dessutom ska publiceras i American Journal of International Law. Se även Said Mahmoudi, "Immunitet i svenska domstolar", Folkrätten i svensk rätt, (red. Stern/Österdahl), 2012. Professor Mahmoudi har för övrigt skrivit rättsutlåtande som användes till stöd för Sedelmayers talan mot Ryska Federationen.

Robotförsvar, förebyggande och föregripande självförsvar

DN rapporterar idag från NATO-mötet i Chicago och berättar att det är klart för USAs robotförsvar i Europa. Att Ryssland är skeptisk till detta robotförsvar är ingen nyhet, men något som fått lite täckning i svensk media är att Rysslands försvarsminister Anatoly Serdyukov i BBC den 3 maj 2012 förklarat att hans land är berett att använda förebyggande militärt våld om USAs planer om missilskydd genomförs. Med andra ord, Ryssland är berett att angripa de länder i öst- och centraleuropa där anläggningar för robotförsvaret ska byggas.
 
Förebyggande militärt våld var ett av argumenten för Irakinterventionen 2003 då det fanns misstankar om massförstöreslsevapen och samma argument har aktualiserats gentemot Iran för att förhindra landet från att bli en kärnvapenmakt. Nu vänder Ryssland på argumentet och använder samma tankefigur mot USA och NATO. Här har statsvetarna ett viktigt budskap i form av makt-säkerhetsdilemmat: våldsmedel som används för att öka säkerheten för en stat utgör samtidigt ett hot mot andra staters säkerhet. Med andra ord, en stats hot eller användande av förebyggande militärt våld skapar osäkerhet hos andra länder vilket i sig ökar risken för väpnad konflikt och därmed minskar säkerheten för alla.

För de som vill fundera över rätten till föregripande självförsvar i folkrätten rekommenderar jag en studie av Caroline Case från 1837 och den efterföljande Websterdoktrinen från 1842: "It will be for that Government to show a necessity of self-defence, instant, overwhelming, leaving no choice of means, and no moment for deliberation." Webster var USAs utrikesminister vid den aktuella tidpunkten. Ett modent exempel där Websterdoktrinen tillämpats skulle kunna vara sexdagarskriget 1967.

Websterdoktrinens föregripande självförsvar (anticipatory self-defence) gäller vid ett i) omedelbart och ii) överhängande hot när iii) det saknas alternativ och bör skiljas från "Bushdoktrinen" som tillåter förebyggande självförsvar (preventive self-defence) beträffande mer avlägsna och diffusa hot. När vi nu diskuterar en robotsköld i Europa så ligger det alltså i USAs intresse att hävda Webster- och inte Bushdoktrinen.

Det ryska utspelet inspirerade mig när jag skrev en tenta till mina studenter förra veckan så jag får under den kommande rättningen se hur studenterna ser på saken.

Intervju i Kvällspasset om Arctic Sea

I tisdags (18 augusti 2009) var jag med i SR Kvällspasset. Intervjun rörde det kapade fartyget Artic Sea. Jag har väntat med att lägga upp detta inlägg eftersom jag dagen därpå (19 augusti) hade en tenta för mina studenter där en av frågorna rörde Arctic Sea. Kommer nu istället. Frågan om Arctic Sea hade jag arbetat på under flera dagar, den var knepig eftersom det var en pågående händelse där ny information ständigt tillkom.

Du kan lyssna på intervjun här vid del 2 av 2, 4.20. Nu ska jag rätta tentorna.

Nedan bjuder jag på en exposé över vad vi frågar studenterna på termin 2 om. Ambitionen är att tentafrågorna ska röra aktuella händelser i vår omvärld där studenterna får pröva sina kunskaper mot praktiska exempel.

Tenta i folkrätt den 19 augusti 2009
Fråga 1
Sveriges radio rapporterade den 3 augusti 2009 att Sverige 1998 fått en förfrågan från USA om att anordna en rättegång mot Röda Khmerernas ledare Pol Pot. Under hans ledning av Kambodja på 1970-talet omkom mellan 1,7 och 2,3 miljoner kambodjaner p.g.a. slavarbete, undernäring och avrättningar. Det handlade inte om en regelrätt utlämning från Kambodja till Sverige utan USA skulle ”dumpa” Pol Pot i Sverige.

1. Skulle en svensk domstol ha kunnat utöva jurisdiktion och genomföra en rättegång mot Pol Pot? Utgå ifrån att lagstiftningen 1998 såg likadan ut som den gör idag. 2 p

2. Vilken betydelse har Kambodjas eventuella ovilja att utlämna Pol Pot? Skulle USA utan Kambodjas samtycke ha kunnat frihetsberöva Pol Pot och ”dumpat” honom i Sverige? 2 p

3. Skulle Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) kunna ta upp mål som rör Röda Khmerernas övergrepp på 1970-talet? 1 p

Fråga 2
Den 24 juli 2009, mellan Öland och Gotland, bordades det maltesflaggade fartyget Arctic Sea av 8-10 svartklädda män. Fartyget hade en finsk timmerlast, rysk besättning och var på väg mot en algerisk hamn. Fartyget misstänks vara i Atlanten, men dess exakta vistelseort är okänd. Fartyget tros vara kapat av pirater. Ryssland har sänt fem örlogsfartyg för att söka efter Arctic Sea. Även Portugal söker efter fartyget.

1. Den 17 augusti 2009 siktades Arctic Sea 300 nautiska mil utanför Kap Verde. Sjömännen undsattes av ett ryskt örlogsfartyg och åtta personer är gripna för kapningen. Formerna för undsättningen och gripandet är ännu oklara. Får de ryska örlogssfartygen uppbringa Artcic Sea och gripa piraterna på det fria havet? 2 p

2. Anta att de ryska örlogssfartygen istället hittade Arctic Sea i en hamn på Kap Verde, får de på egen hand gripa piraterna? 1 p

3. Påverkas dina svar om det är portugisiska örlogsfartyg som hittar Arctic Sea och vill gripa piraterna? 1 p

4. Anta att sjömän på ett svenskt handelsfartyg sett kapningen och följt efter Arctic Sea ut på Atlanten, det fria havet. De vill med hjälp av högtrycksslangar spruta vatten, borda, övermanna och gripa piraterna. Är det tillåtet enligt folkrätten? 1 p

Fråga 3
Den 12 juni 2009 hölls presidentval i Iran. Statskontrollerad media utropade tidigt den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad som segrare. Den iranska oppositionen har gjort gällande att valfusk ägt rum.

1. Sveriges utrikesminister Carl Bildt uttalade i ett pressmeddelande den 18 juni 2009 att det är ”av största vikt att myndigheterna i Iran respekterar de klagomål om valet och röstsammanräkningen som förts fram i Iran och behandlar dessa på ett korrekt och öppet sätt”. Företrädare för andra länder har gjort liknande uttalanden. Vilken folkrättslig betydelse har sådana uttalanden? Bör Sverige erkänna Ahmadinejad som omvald president efter valet? 1 p

2. Runt hela världen har demonstranter protesterat mot valresultatet. Den 26 juni 2009 stormade 10-20 demonstranter den iranska ambassaden i Stockholm och bröt sig in på ambassadområdet. Dessförinnan hade de kastat sten in på området. Väl inne på ambassadområdet hade de ambassadanställda vapen, bl.a. elbatonger, som de använde mot demonstranterna. Poliserna som var på plats lyckades inte hantera situationen och få bort demonstranterna och kallade på förstärkning. Som mest var tjugo patruller på plats. Efter händelsen fattade jourhavande polischef beslut att ambassaden skulle bevakas av två väktare. Vilket ansvar har den svenska staten för situationen som uppkom? 2 p

3. För närvarande genomförs ett antal massrättegångar mot oppositionella i Teheran som av utomstående bedömare beskrivs som skenrättegångar. Anta att en av de åtalade har dubbelt medborgarskap i Iran och Sverige. Personen bor varaktigt i Teheran, har hela sin familj i Iran, är anställd av ett iranskt företag och har sina ekonomiska tillgångar i Iran. Kan Sverige för denna persons räkning vidta rättsliga åtgärder gentemot Iran? 2 p

Fråga 4
Mellan 1998 och 2000 rådde en väpnad gränskonflikt mellan Etiopien och Eritrea. Efter konflikten slöt de två staterna ett fredsavtal i Alger som angav att en oberoende gränskommission fick i uppdrag att avgöra gränsdragningen, vars beslut skulle vara slutgiltigt och bindande. Kommissionen bestämde 2002 att den omdiskuterade byn Badme skulle tillhöra Eritrea, ett beslut som Etiopien vägrat att acceptera. FNs säkerhetsråd har i resolution 1827 (2008) begärt att parterna ska fullgöra sina skyldigheter under Algeravtalet, visa maximal återhållsamhet, avstå från hot eller användande av våld och undvika provokativa militära handlingar.

1. Vilka folkrättsenliga möjligheter har Eritrea att få gränskommissionens beslut i detta ärende verkställt? 2 p

2. Kan Etiopiens vägran att efterleva gränskommissionens beslut folkrättsligt rättfärdiga Eritrea att vidta militära operationer gentemot Etiopien? 2 p

3. Eritrea anklagas för att med pengar och vapen stödja diverse upprorsgrupper på Afrikas horn som bekämpar regeringar som stöds av bl.a. Etiopien. Är detta ett tillåtet medel för att hävda sina intressen enligt folkrätten? 1 p

Medverkar i Kvällspasset P3 om rätten till självbestämmande

Ikväll (måndagen den 25 augusti) medverkar jag i Kvällspasset, P3, kl. 18.15. Vi ska tala om Abchaziens och Sydossetiens rätt till självbestämmande. Kvällspasset är inriktat mot ungdomar så jag är inställd på att som researchern Henrik Torehammar skriver i sitt mail "förklara komplicerade skeenden på ett lättfattligt och underhållande men ändå seriöst sätt. (No pressure dude)". Om ni vill ha lite bakgrund till vad jag ska säga, så kan ni läsa här och här.

Uppdatering
Nu finns inslaget på Sveriges Radios hemsida. Lyssna här vid 13.20. Efter inledning kommer jag in vid 14.50.

Svensk säkerhetspolitik brister i analys och politiska låsningar, inte i informationsinhämtning

Konflikten mellan Ryssland och Georgien har sedan några veckor anförts av regeringen som argument för FRA-lagen.

1. Försvarsminister Sten Tolgfors
Sten Tolgfors anförde på SvD Brännpunkt den 17 augusti 2008 att "för Sveriges möjligheter att fatta välgrundande och självständiga ­politiska beslut är en välfungerande underrättelseverksamhet av vikt" och "den nya signalspaningslagen en förutsättning för den som vill värna vår säkerhet och militära alliansfrihet".

2. Ett alternativt synsätt
Apropå detta argument skrev jag den 17 augusti 2008 följande slutsatser.

2.1 Förståelse för säkerhetspolitisk dynamik
"Min bild är att de eventuella svagheterna som finns i svensk säkerhetspolitik beror på bristande analys av vilka intressen och drivkrafter Ryssland har. Länder som Ryssland har kanske inte alltid en uttalad plan för sitt agerande, men genom att följa öppna källor, media och en aktiv utrikesförvaltning går det alldeles utmärkt att förstå att Ryssland har ett auktoritärt styre och att geopolitik, kontroll över naturresurser och nationella minoriteter är viktiga drivkrafter för landet.

2.2 Bristande analys och politiska låsningar
"Svensk försvarsplanering brister alltså främst i analysförmåga, en öppen diskussion, partipolitiska låsningar och inte i informationsinhämtning."

3.Wilhelm Agrell, professor i underättelseanalys
Nu läser jag vad Wilhelm Agrell skriver den 22 augusti 2008 på SvD Brännpunkt. Sammanfattningen lyder: "Omvärldsanalyser och underrättelser har politiserats. Det viktigaste tycks ha varit att nå partipolitisk konsensus."

3.1 Förståelse för säkerhetspolitisk dynamik
"Vi lever inte i ett nytt trettiotal. Vi kan inte placera kronologin från Hitlertysklands revanschism på dagens situation och avläsa de kommande anhalterna fram mot katastrofen. Vi kan inte veta om den kommer att inträffa, och i sådana fall i vilken form.

Men vad vi däremot vet, eller borde veta, är att våra metoder att förstå dynamiken i skeendet mer eller mindre utgör en garanti mot att vi på förhand skulle kunna varsebli och reagera på en sådan process. Vi är inte skyddade mot säkerhetskatastrofer, bara mot varningssignalerna."

3.2 Bristande analys och politiska låsningar
"I och med att den säkerhetspolitiska bilden varit det främsta medlet för att motivera de försvarspolitiska ställningstagandena har omvärldsanalysen kommit att utgöra en nyckelkomponent i partipolitiskt förhandlande och konsensusbyggande.

Fördelen med detta har varit möjligheten att uppnå och bibehålla parlamentarisk enighet, åtminstone om politikens huvudinriktning. Priset har varit att det politiskt inopportuna eller oönskade i omvärldsutvecklingen konsekvent har trängts undan."

4. Slutsats
Wilhelm Agrell kräver inte att mer information ska hämtas in. Han vill att vi ska förstå den information vi redan har och analysera den förutsättningslöst. Som ni kanske förstår så håller jag med.

Bloggar
In Your Face, Greenhill Relations

Finns det en gemensam måttstock för Abchazien, Sydossetien och Kosovo?

I ett tidigare inlägg har jag nämnt Carl Bildts förhålladen till Kosovointerventionen 1999 och Rysslands intervention 2008. Läs mer på Carl Bildts blogg och lyssna på Sveriges Radio. Han pekar på tre skillnader mellan Kosovo och Georgien. För det första fokuserar Carl Bildt på den etniska sammansättningen före konfliktutbrotten i respektiva territorium. Före konflikten 1999 var 90 procent av Kosovos befolkning kosovoalbansk medan det fanns fler georgier än abschazier i Abchazien,vilket talar för att Kosovoalbanerna har rätt till självbestämmande medan abchazerna inte har det. Annars skulle etnisk rensning belönas. För det andra fanns det efter konflikten i Kosovo en FN-administration under ett kapitel VII-mandat. Avslutningsvis initierade FN förhandling om Kosovos status. Min bedömning är likväl att Carl Bildt, liksom amerikanska och ryska politiker har svårt att hålla en rak folkrättslig linje mellan Kosovo, Abchazien och Sydossetien.

Ett radikalt förslag vore följande. Serbiens utrikesminister Vuk Jeremic deklarerade den 15 augusti 2008 att Serbien ville att internationella domstolen (ICJ) skulle pröva Kosovos status och självständighetsförklaring. Serbien kommer att acceptera utslaget även om det skulle innebära att landet måste ge upp Kosovo. Initiativet från Serbien bör välkomnas. Det radikala förslaget vore att de inblandade parterna accepterar att Abchaziens och Sydossetiens status prövas av ICJ samtidigt som Kosovo. Ryssland, USA, EU-stater, Serbien och Georgien kan inför ICJ förklara hur de ser på territoriell integritet, FN-stadgans våldsförbud, humanitär intervention, folks rätt till självbestämmande och hur detta ska tillämpas. ICJ får därefter behandla Kosovo, Sydossetien och Abchazien samtidigt och identifiera allmängiltiga regler. Det blir då svårt att tillämpa skilda regelverk och dubbla måttstockar. Eventuella skillnader i utfall mellan de nämnda situationerna måste ICJ motivera på ett transparant sätt. Detta förslag, liksom folkrätten i övrigt, bygger på att stater underkastar sig gemensamma normer istället för att internationella relationer ska styras av staters intressen som geopolitik och kontroll över naturrresurser. Tvister mellan stater ska lösas i domstol istället för på slagfältet.

Det är tveksamt om ovanstående förslag är inom räckhåll. Min syn är att stormakterna agerar realpolitiskt, de drivs framförallt av intressen och inte av gemensamma normer. Samtidigt bygger folkrätten på att det är stater, särskilt stormakterna, som bestämmer de gemensamma normerna, vilket gör problemet uppenbart. Det är bra att mindre stater som Sverige och vi folkrättsjurister vill annat, men vi måste medge diskrepansen mellan det önskvärda och verkligheten. Det är kanske därför jag forskar inom ett annat område av folkrätten där stormaktspolitiken inte gör sig gällande på samma sätt (internationell straffprocessrätt)...

Media och bloggar
DN, SvD, SvD:s ledare, SvD Brännpunkt, Alla dessa dagar, Farmorgun

Hur förhåller sig konflikten Georgien-Ryssland till folkrätten?

Idag medverkade jag i ett seminarium om Georgien-Ryssland. Jag talade under rubriken "Det folkrättsliga perspektivet" och mina slutsatser kan sammanfattas enligt följande.

1. Sydossetiens och Abchaziens folkrättsliga status
Ryssland gör inga anspråk för närvarande på att Sydossetien och Abchazien är en del av Rysslands territorium. Är de istället självständiga stater? Sydossetien och Abchazien uppfyller två av tre kännetecken för en stat, de har definierat i) territorium och ii) befolkning, men frågan är om iii) deras regering utövar kontroll över respektiva territorium. Ingen annan stat har ännu erkänt territorierna som suveräna stater. Vidare har jag uppfattat en skillnad då Abchazien strävar efter självständighet medan Sydossetien vill ansluta sig till Ryssland. Abchazien har också en större befolkning, verkar ha en mer livskraftig och självständig statsbildning än Sydossetien. Min slutsats blir därför att Abchazien med reservation kan de facto betraktas som en stat medan detta inte är fallet med Sydossetien.

Om territorierna ännu ej är stater, har Sydossetierna respektive Abchazerna rätt till självbestämmande i form av en självständig stat? Enligt traditionell folkrätt nej. Nationella minoriteter, till skillnad från folk, har inte rätt till självbestämmande. Kolonier som skiljs med saltvatten från kolonisatören anses ha rätt till självbestämmande, men till denna kategori hör varken Sydossetien eller Abchazien. Därför blir svaret nej, Sydossetierna respektive Abchazerna har inte rätt till självbestämmande i form av en självständig stat. Kosovos självständighetsförklaring 2008 komplicerar saken.

2. Jus Ad Bellum (Rätten att gå i krig)
Rysslands agerande är en överträdelse mot FN-stadgans våldsförbud då deras agerande inte falller under de två undantag som tillåter våldsanvändning, nämligen vid i) självförsvar vid attack mot det egna eller annan stats terriorium, och ii) beslut av säkerhetsrådet enligt kapitel VII.

Ryssland har åberopat Kosovointerventionen från 1999 som exempel på att deras agerande är folkrättslig tillåtet. Här måste vi erkänna att Kosovointerventionen försvagat FN-stadgans våldsförbud. Jag har dock svårt att se det inom folkrätten utvecklats en sedvana som tillåter humanitär intervention utan FN-mandat. Det vi möjligtvis ser är en kollaps för FN-systemet.

Jag anser att Rysslands argument att de får använda våld för att skydda egna medborgare är svagt. De finns få liknande exempel (Entebbe 1976 och Grenada 1983) men i båda dessa fall rörde det medborgare som hade stark koppling till moderlandet och särskilt vad beträffare Entebbe var våldsanvändningen begränsad till att återföra medborgarna till det egna territoriet. Detta är inte fallet i den aktuella konflikten.

3. Internationella brott
Det finns tre internationella brott med förankring i sedvanerätten, nämlingen i) folkmord, ii) brott mot mänskligheten, och iii) krigsförbrytelser. Min bedömning är att Georgiens artilleribeskjutning av Tschinvali möjligtvis är en krigsförbrytelse, men ej folkmord. Beroende på vad som faktiskt har hänt, kan det alltså gällande att båda sidor gjort sig skyldiga till brott.

4. Juridisk tvistlösning i Haag
Båda sidor har förklarat att de vill få saken rättsligt prövad. Två domstolar i Haag skulle kunna utöva jurisdiktion: i) Internationella Domstolen (ICJ) som dömer i tvister mellan stater och ii)

Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) som prövat individuellt straffansvar för individer. Som jag tidigare skrivit har ICC:s åklagare rätt redan nu att utöva jurisdiktion beträffande såväl ryska, sydossetiska som georgiska överträdelser. Jag har dock justerat min slutsats, Putin och Medvedev omfattas förmodligen av immunitet.

Vad gäller ICJ krävs det som huvudregel att de tvistande staterna (Ryssland och Georgien) båda accepterar domstolens jurisdiktion. Vad jag förstår har Georgien stämt Ryssland enligt rasdiskrimineringskonventionen (CERD) som medger automatisk jurisdiktion, förutsatt att kriterierna i tvistlösningsklausulen (artikel 22) är uppfyllda.

5. Konsekvenser för folkrätten (särskilt punkterna 1 och 2)
Antingen får vi se en försvagning av FN-systemet och folkrätten, eller så kan FN-systemet bevaras om både västmakterna och Ryssland hanterar Kosovo, Sydossetien och Abchazien som som extraordinära situationer som ej ska upprepas.

Recension av Bildt och Reinfeldt under frågestunden
Under frågestunden var det en i publiken som bad panelen recensera Fredriks Reinfeltds och Carl Bildts agerande. Jag var den enda som vågade mig på detta och mitt svar var att Carl Bildt sedan sitt tillträde som utrikesminister 2006 justerat Sveriges folkrättsliga linje beträffande folks rätt till självbestämmande och humanitär intervention i en mer traditionell inriktning, dvs. skepticism till dessa fenomen. Detta förklarade jag med Carl Bildts realpolitiska linje och att han redan i samband med Kosovos självständighetsförklaring befarat den utveckling som nu har inträffat i Kaukasus. Jag redogjorde också för att folkpartiet och socialdemokraterna i dessa frågor har drivit en mer radikal folkrättslig linje. Jag tror att socialdemokraterna i sitt interna partiråd är på väg tillbaka till en mer traditionell linje. Får se om folkpartiet står fast. Jag misstänker att folkpartisterna menar att det finns en skillnad mellan Kosovointerventionen 1999 och Sydossetieninterventionen 2008.

Media och bloggar
DN, SvD, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Expressen, Folkpartiet i Nacka, Farmorgun, HAX, Johan Ingerö, Johan Norberg

Miljökrav som alternativ till upprustning

Vad säger folkrätten om den föreslagna gasledningen i svensk ekonomisk zon? Som examinator försöker jag att hänga med i vad som händer i omvärlden när jag skriver tentafrågor, vilket jag kommenterat tidigare. Igår skrev fick mina studenter under sin tenta en fråga om Nordstream AGs gasledning. Idag skriver Rutger Palmstierna om gasledningen på SvD Brännpunkt. För de som är intresserade fick studenterna följande fråga om gasledningen:

3. Det utländska företaget Nord Stream AG vill dra en undervattensrörledning från Ryssland till Tyskland för transport av gas. Undervattensledningen berör flera länder, kommer delvis att ligga på den svenska kontinentalsockeln och gå genom svensk ekonomisk zon. Nord Stream AG anger att den föreslagna dragningen är den kommersiellt mest lämpliga.

A) Ett flertal svenska politiker oroar sig över att gasledningen kommer att leda till en ökad rysk militär närvaro i Östersjön och en förändrad säkerhetspolitisk maktbalans. Kan Sverige på denna grund vägra Nord Stream AG att utlägga rörledningen? (1p)

B) Svenska miljöorganisationer har uttryckt oro över att anläggandet av rörledningen kommer att rubba den biologiska balansen och skapa miljöproblem genom att den kan drabbas av läckage och riva upp dumpade minor som finns spridda på havsbotten. Kan miljöhänsyn påverka ditt föregående svar? (2p)

C) Företaget har även planerat att bygga en flytande kompressorstation i form av en plattform i Sveriges ekonomiska zon, nordost om Gotland. Kan Sverige vägra Nord Stream AG att bygga kompressorstationen? (1p)

Min svarsmall:

A) Nej, havsrättskonventionen artikel 58 alt. 79(1)

B) Ja, Sverige har en rätt att vidta skäliga åtgärder för att förhindra föroreningar från gasledningar på sin kontinentalsockel, havsrättskonventionen, artikel 79(2) [0,5 p], Sverige har jurisdiktion avseende skydd och bevarande av den marina miljön, art 56(1)(b)(iii) [0,5 p], Sverige kan begära att bolaget gör en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) enligt ESBO-konventionen art 2 [0,5 p], appendix I punkten 8 [0,5 p] och appendix II punkten B, Nord Stream AG måste utreda alternativa sträckningar. [0,5 p]. Allmänna förpliktelser till skydd och bevarande av den marina miljön anges kapitel XII [0,5 p]. Dock max 2p.

Därutöver: 6 § lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon och MKB i miljöbalken nämns. Det framgår av nämnda paragraf att en miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd. Lagen om Sveriges ekonomiska zon och miljöbalken nämns i Bring & Mahmoudi sid. 217. [0,5 p] 15 a § andra stycket andra punkten i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln nämns som upprepar vad artikel 79(2) i havsrättskonventionen säger om förhindrande av föroreningar. [0,5 p] En eller flera relevanta konventioner/deklarationer, tex Riodeklarationen och Östersjökonventionen, sammanlagt [0,5 p].

C) Ja, Sverige kan blankt vägra till kompressortstation med hänvisning till havsrättskonventionen art. 56(1)(b)(i) och 60 alt. 80. [1 p]

Professor Said Mahmoudi har tidigare kommenterat saken i SvD där han drar slutsatsen att "Sverige på rättslig grund kan sätta käppar i hjulet", men att det i slutändan är "ett politiskt, och inte juridiskt, beslut" att stoppa/ställa krav på gasledningen. Om våra politiker nu oroar sig för ryssen, blir den naturliga följdfrågan om vi ska stoppa gasledningen med miljökrav, utstå kritik från Tyskland och Ryssland eller ska vi rusta upp?