USA:s avlyssning snackis både på nätet och EU-toppmötet

Jag har medverkat i intervju hos Sveriges Radio P3 under rubriken "USA:s avlyssning snackis både på nätet och EU-toppmötet".

Comparing the laws on signals intelligence and metadata collection in Europe and the USA

I have made a guest post at Lawfare om metadata collection in Europe. Lawfare is a leading multimedia resource on national security law, published in cooperation with the Brookings Institution.

37 miljoner meddelanden granskade 2010

EDRI har ett väldigt intressant nyhetsbrev så det blir två inlägg idag om detta.

Tysklands parlamentariska kontrollpanel (PNG) har granskat tyska underrättelsemyndigheters övervakning av elektronisk kommunikation, vari ingår bl.a. BND.

BND bedriver liksom FRA signalspaning och jag uppfattar att BND därutöver även har fältagenter. BNDs signalspaning (benämnd som "strategic monitoring") granskades 2006 av Europadomstolen och fick då godkänt (Weber och Saravia mot Tyskland). Därmed blev den tyska lagstiftningen en form av måttstock för motsvarande svensk lagstiftning.

Det intressanta är att PNG konstaterat att under 2009 granskades 7 miljoner meddelanden och under 2010, 37 miljoner meddelanden. Det som gör mig lite förvånad är att denna statistik inte bara avser trafikdata utan även innehållet i meddelandena, vilket gör att siffrorna är högre än vad jag förväntat mig avseende granskning av innehåll. Det kan jämföras med de siffror för 1999 som angavs i det tyska fall som föregick Weber och Saravia vilket var 15 000 meddelanden per dag eller 5 475 000 meddelanden per år (se paragraf 89 i BVerfG, 1 BvR 2226/94 of 07/14/1999).

Därmed får vi en fingervisning även om omfattningen av FRAs signalspaning. Det vore intressant om svenska myndigheter kunde offentliggöra liknande statistik, kan Tyskland göra det så borde även Sverige klara en sådan offentlighet.

Freedom not Fear samlade tiotusentals människor i Europa

Freedom not Fear är en internationell aktionsdag mot övervakningssamhälletm som äge rum den 11 oktober.

Har precis läst att Freedom not Fear samlat tiotusentals människor i Europa, framförallt tack vare Berlinborna. Tydligen var deras demonstration två kilometer lång. Läs mer här och se bilder här. De är vissa i den svenska debatten som menar att Tyskland har en acceptabel lagstiftning inom vad avser signalspaning och trafikdatalagring. Tyskarna och deras författningsdomstol verkar inte hålla med, vilket jag skrivit om här.

Berlin 50 000 (polisen). Arrangörerna har en högre siffra.
Sofia 200
Paris 400
Stockholm 200
Prag 1 000
Haag 3 000

Vi var ganska få i Stockholm, men med tanke på att media beskriver överenskommelsen den 25 september som en stor seger för oss kritiker så är det svårt att mobilisera människor även om vi kritiker sajälva anser att FRA-lagen har stora brister. I Berlin började dem med 250 personer för två år sedan, nu är de 50 000. Det är alltså bara att arbeta på.

Är Tyskland ett föredöme?

Många, t.ex. Centrum för Rättvisa, anser att det är bra att Sverige följer det tyska exemplet på signalspaningslag eftersom denna accepterats av Europadomstolen i fallet Weber-Saravia. Sedan är det andra, t.ex. Isobel Hadley-Kamptz som lyssnar på Centrum för Rättvisa.

Isobel Hadley-Kamptz tycker också att det gör en skillnad om tillståndsmyndigheten för FRA kallas domstolsliknande nämnd eller en domstol. För mig är det viktigare hur dessa organ är sammansatta, om de har hemliga förhandlingar och vem som har tillgång till organen. Jag har lyssnat noga och i dessa hänseenden så är förslagen om domstolsliknande nämnd och domstol närmast identiska. De ska ledas av juristdomare, ha hemliga förhandlingar och det är endast en part - FRA - som närvarar vid förhandlingarna. Det finns alltså få avgörande skillnader mellan det som bestämdes i juni och vad som nu kommit upp i september. Jag är inte ute efter att kritisera Isobel då jag tycker hon är en person som uppenbart lyssnar på allvar, har goda värderingar och är beredd att omvärdera vad hon tidigare skrivit. Det är bra och moderna egenskaper. Jag vill med detta endast inleda ett samtal med henne via våra respektive bloggar och så får vi se vad det tar vägen.

Ska vi se Tyskland som ett föredöme? Mitt svar är nej vilket jag redan utvecklat i andra halvan av en artikel i Expressen. Jag vill dock utveckla detta argument ytterligare.

När jag var i Berlin för att springa Marathon passade jag på att träffa "Arbeitskreis Vorratsdatenspeicherung", den tyska arbetsgruppen mot datalagring. I deras nätverk ingår bl.a. tyska journalistförbundet, marknadsliberala FDP och humanistförbundet. De har protesterat mot det tyska genomförandet av datalagringsdirektivet och landets författningsdomstol har i ett intermistiskt (tills vidare) beslut underkänt delar av lagen, läs här om detta. Vad som inte diskuterats i den svenska FRA-debatten är det faktum att FRA har obegränsad rätt att lagra trafikdata, läs populärversionen här och den längre versionen här. Tillgång till trafikdata är motorn i FRAs verksamhet och möjliggör kartläggning av personers och gruppers nätverk. Det är med andra ord mycket känslig information.

Genomförande av trafikdatalagringsdirektivet och FRA-lagen är förvisso två skilda frågor, med båda vilar på användande av trafikdata, där den svenska FRA-lagen är mer ingripande än det tyska genomförandet av datalagringsdirektivet då trafikdatan inhämtas och lagras hos en statlig myndighet istället för hos operatören.

Min fråga är om Europadomstolen specifikt tog upp inhämtning, bearbetning och lagring av vanliga privatpersoners trafikdata i massiv skala i Weber-Saravia och om Centrum för Rättvisa funderat på detta. Med massiv skala menar jag all tillgänglig trafikdata vilket FRA tillåts samla in även med den senaste överenskommelsen. Alliansöverenskommelsen innehåller ingen förändring i detta hänseende. Jag vill inte utesluta att Europadomstolen och Centrum för Rättvisa specifikt granskat hanteringen av trafikdata och är tacksam om någon kan uppmärksamma mig om det är så.

Vi ska behålla kravet på brottsmisstanke

1. Förslaget från centerns FRA-kritiker
Jag har tidigare kritiserat centerns FRA-kritiker för att de lämnat ett, i mina ord, "icke-existerande förslag" som Maria Wetterstrand beskriver som "ett uselt sommarjobb". Dessa två påståendena utesluter ju inte nödvändigtvis varandra.

2. Förslaget från Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer, Centrum för Rättvisa
Vad som förtjänar att bemötas mer seriöst är Centrum för Rättvisas artikel i SvD där de menar att "Nio punkter återstår att ordna" i FRA-lagen. Jag håller inte riktigt med och jag ska förklara varför.

2.1 Samsyn om vad kravet på brottsmisstanke innebär för FRA-lagen
Först tar jag det som vi är överens om. Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer skriver i SvD:
"I debatten pratas också om brottsmisstanke som villkor för spaning, men det är ett krav som normalt hör ihop med polisens olika tvångsmedel, och inget som Europadomstolen krävt i tidigare domar om signalspaning." Detta har i ingressen tolkats av debattredaktören som "Det är omöjligt att införa begreppet brottsmisstanke i FRA-lagen".

Jag har tidigare själv skrivit i Liberal Debatt: "Regeringen och FRA har mycket svårt att hantera kravet [på brottsmisstanke] eftersom det omöjliggör filtrering och behandling av all kabeltrafik som passerar landets gränser, dvs. fundamentet för FRA-lagen. Kravet kortsluter FRA-lagen och det sätt på vilket FRA vill arbeta. Utrymmet för kompromiss, dvs. att infoga kravet på brottsmisstanke och domstolsbeslut i den antagna FRA-lagen, är obefintligt."

Birgitta Ohlsson (fp) har skrivit i SvD: "Kraven om brottsmisstanke och domstolsbeslut är inte förenliga med fundamenten i FRA-lagen, därför bör den antagna lagen rivas upp med omstart där arbetet sker i en bred parlamentarisk kommitté."

Thomas Bodström (s) ligger nära Birgitta Ohlsson (fp), men han tar inte steget fullt ut på DN Debatt: "I signalspaning som riktas mot en enskild person ska krävas någon form av brottsmisstanke. Vid spaning mot fysiska personer är misstankar om brott den naturliga utgångspunkten."

FRA-chefen Ingvar Åkesson har skrivit en hel artikel i SvD om varför kravet på brottsmisstanke ej är möjligt.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har i DN förkastat kravet helt. Det gjorde han eftersom han vet att kravet är oförenligt med FRA-lagen.

Sveriges Radio rapporterar om Sten Tolgfors: "Ett krav på brottsmisstanke avvisas av moderaten och försvarsministern Sten Tolgfors.
– Förslaget om brottsmisstanke är speciellt därför att det inte går att ha brottsmisstanke när det handlar om andra länders agerande eller internationella terrororganisationer.
– Här handlar det om att skydda Sverige mot hot och vi vill aldrig att de ska uppkomma, de ska aldrig förverkligas. Så just den delen tror jag är svår just när det gäller brottsmisstanken, säger Sten Tolgfors."

Mikael Odenberg skriver på DN Debatt att "Några tidigare partiledare, dussinet moderata kommunpolitiker, en självutnämnd borgerlig grupp för att stoppa FRA-lagen och nu senast Thomas Bodström har alla i DN givit uttryck för uppfattningen att lagstiftningen måste ändras så att signalspaning bara får bedrivas i de fall där det finns en brottsmisstanke. Men jag är ledsen - då har de inte förstått någonting." Jag har i ett tidigare inlägg "antytt" att Mikael Odenberg inte läst sin egen lag och att han ingenting förstått.

Det är alltså inget nytt som Centrum för Rättvisa för fram i detta avseende. Det råder inget tvivel om för att det är omöjligt att införa begreppet brottsmisstanke i FRA-lagen. Jag brukar även tala om kortslutning.

2.2 Olika lösningar för att hantera kravet på brottsmisstanke
Vad drar vi då för konsekvenser av denna slutsats?

2.2.1 Kravet på brottsmisstanke kvarstår och lagen måste rivas upp
Jag skriver i Liberal Debatt: "FRA-lagen ger associationer till det Orwellska samhället. Därför bör den rivas upp."

Birgitta Ohlsson (fp) skriver i SvD: "den antagna lagen [ska] rivas upp med omstart där arbetet sker i en bred parlamentarisk kommitté."

Thomas Bodström ligger nu i linje med mig och Birgitta Ohlsson på DN Debatt: "Det rimliga nu är att ta ett ordenligt grepp och börja om från början med en parlamentarisk utredning."

2.2.2 Kravet på brottsmisstanke förkastas, lagen ska bevaras och i huvudsak vara oförändrad
FRA-chefen Ingvar Åkesson i SvD: "FRA tryggar Sveriges självständighet"

DN skriver: "Fredrik Reinfeldt tänker inte riva upp FRA-lagen - men är 'öppen för förslag på förbättringar'."

SvD: "Tolgfors välkomnar centerns lagförslag"

2.2.3 Kravet på brottsmisstanke förkastas, lagen ska bevaras och förändras
Centrum för Rättvisas artikel i SvD: "Nio punkter återstår att ordna" i FRA-lagen.

2.2.3.1 De nio punkterna
1. Lagens syfte måste vara klart och tydligt.
2. Spaningen måste vara proportionerlig. Den tyska lagen avsåg ca 10 procent av all elektronisk kommunikation – FRA-lagen avser 100 procent. ... det går att utforma lagstiftning om modern signalspaning på ett sådant sätt att grundläggande fri- och rättigheter respekteras, det visar exemplet med det tyska fallet.
3. Det ska vara tydligt för medborgarna vilka i samhället som typiskt sett kan utsättas för spaningen.
4. Det ska framgå hur länge övervakningen får pågå – här finns tydliga regler i FRA-lagen som Europadomstolen borde godta.
5. Medborgarna ska i förväg ­kunna förstå hur den inhämtade informationen får undersökas, användas och lagras.
6. Det ska stå klart hur och på vilka villkor den inhämtade informationen kommuniceras med andra myndigheter och andra utomstående mottagare.
7. Det ska framgå när och hur inhämtad information antingen får eller måste förstöras. Den tyska ­lagen var mycket utförlig på denna punkt medan FRA-lagen i princip inte säger något alls om saken.
8. Enskilda ska ha rätt att få övertramp från statens sida rättsligt prövade och en rätt till skadestånd om staten fälls för sina misstag.
9. FRA-lagen får inte innebära begränsningar vare sig i svenska eller utländska medborgares rättigheter.

2.2.3.2 Ett sidospår
Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer skriver: "I FRA-lagen anges att detta ska ske genom ­”inhämtning, bearbetning och analys av informationen”. Men till skillnad från den tyska lagen framgår inte av FRA-lagen hur detta närmare ska gå till."

Svaret på dessa frågor hittar man mycket riktigt inte i FRA-lagen, men det gör man om läser i andra lagar, förordningar och förarbeten. Dessa är sammanfattade här och här.

2.3 Utvärdering av förslaget från Centrum för Rättvisa

2.3.1 Om förslaget lagts fram före den 18 juni 2008
Min bedömning är att om regeringen inför den 18 juni 2008 hade arbetat in de nio punkter som Centrum för Rättvisa presenterar så hade det inte blivit en proteststorm, varken före, under, eller efter omröstningen. Socialdemokraterna hade förmodligen accepterar förslaget, men nu är läget ett annat. Mona Sahlin har flera gånger sagt att de inte kan komma tillbaka med något som är i närheten av den nuvarande FRA-lagstiftningen. Hon har därför gått i riktning mot miljöpartiet, vänsterpartiet och de sex folkpartisterna. Det är mot denna bakgrund vi ska läsa Thomas Bodströms artikel på DN Debatt.

2.3.2 Vad kommer regeringen att göra med de nio punkterna från Centrum för Rättvisa?
I ett samtal för fyra veckor sedan gissade jag att regeringen skulle lägga fram den tyska lagen som ett kompromissförslag i syfte att splittra de sex folkpartisterna. Nu blev det Centrum för Rättvisa istället. Vad ska vi säga om det? Kommer regeringen att driva den tyska lagen som ett alternativ. Nej, det tror jag inte. För att travestera vad Fredrik Reinfeldt säger i DN och Sten Tolgfors säger i SvD, "regeringen är öppen för förslag på förbättringar och välkomnar förslaget från Centrum för Rättvisa."

Varför tror jag det? Det finns en antagen lag som träder ikraft den 1 januari 2009. Regeringen har grävt ner sig och denna kommer möjligen att ändra förslaget marginellt men lagen kommer inte att rivas upp, såvida inte det anläggs maximalt tryck på regeringen.

Maximalt tryck på regeringen är att de sex folkpartisterna, vänstern, miljöpartiet och socialdemokraterna presenterar en gemensam motion som river upp FRA-lagen. Denna måste lämnas in under den allmänna motionstiden, dvs. före utgången av september 2008. Efter det är loppet kört för FRA-motståndet och regeringen är i mål.

Det kan vara bra med en splittrings- och avledningsmanöver regisserad av regeringen samma dag som folkpartiets referensgrupp träffas för första gången.

Om det inte fungerar så kan man utnyttja att organisationer i gott uppsåt lämnar ett förslag. Då kan regeringen, för att återigen travestera Fredrik Reinfeldt i DN och Sten Tolgfors i SvD, säga: "regeringen är öppen för förslag på förbättringar och välkomnar förslaget." Sedan rinner tiden iväg och regeringen är i mål.

2.3.3 Vad borde vi göra med de nio punkterna från Centrum för Rättvisa
Vi borde berömma Centrum för Rättvisa för det arbete de lagt ner på att ta fram de nio punkterna, men av tre skäl säga: "Nej tack. Vi vill behålla kravet på brottsmisstanke för avlyssning av svenskar." Vi kan också säga: "vi välkomnar detta initiativ, men vi har några synpunkter".

2.3.3.1 Fortsatt massavlyssning
Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer skriver i SvD: "Den tyska lagen avsåg ca 10 procent av all elektronisk kommunikation". Det är alltså fortsatt massavlyssning, FRA-lagen light.

2.3.3.2 Regeringen vill bara komma i mål
Regeringen kommer att utnyttja förslaget för att splittra de sex folkpartisterna utan att vara genuint intresserade av förslaget. Det ska inte vi medverka till. Jag kan ha fel om regeringen, men då får de presentera ett färdigt lagförslag före den allmänna motionstiden går ut, dvs före utgången av september 2008. Även om de skulle lyckas med detta kvarstår min kritik under rubrikerna 2.3.3.1 och 2.3.3.3

2.3.3.3 Alternativet
Jag vill ta fasta på slutorden i vad Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer skriver i SvD: "Europakonventionen är ett minimiskydd för enskildas fri- och rättigheter, inte ett mål som länder kan anpassa sig till efter lust och förmåga.Den enda rimliga hållningen borde vara att Sverige inte bör balansera på gränsen till vad som kan tänkas strida mot grundläggande mänskliga rättigheter."

Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer har helt rätt i denna del. Vi måste inte lägga oss på botten av det acceptabla. Regeringen har satt en dagordning. De säger till FRA-kritikerna: "Berätta hur ni och allmänheten kan acceptera signalspaning i kabel (massavlyssning)." Förslagen haglar in och marginella förbättringar görs. Vi FRA-kritiker måste bryta denna tankebox och lansera en egen agenda som inte bygger på massavlyssning. Det har Birgitta Ohlsson (fp) och Camilla Lindberg (fp) gjort i sin artikel "Alternativet". Svaret är inte alltid "signalspaning i kabel (massavlyssning)".

Bloggar
HAX, Mårten Schultz, MinaModerataKarameller1, MinaModerataKarameller2, Stefan Mårtensson, Farmorgun, Maria Ferm, Politikerbloggen, stoppaFRAlagen