Folkpartiet debatterar upphovsrätt

På folkpartiets landsmöte redogör Karin Pilsäter för partistyrelsens ståndpunkt rörande upphovsrätt och konstaterar att det finns ingen mirakellösning rörande fildelning. Partistyrelsen utmanas av Madeleine Sjöstedt från Stockholm som i en motion vill att partistyrelsen utreder en ny upphovsrättslag. Hon får eldunderstöd av Adam Cwejman från Liberala Ungdomsförbundet.

Adam Cwejman säger till SvD att han "missnöjd med hur partiet har skött frågorna om integritet och frihet på nätet" och att han vill ha en "uppluckrad upphovsrätt". Partisekreteraren Erik Ullenhag svarar att "partiet delvis har missat diskussionen om frihet på nätet", vilket kommenteras av HAX. Anders Widén kommenterar.

Uppdatering 1. Frågan har hamnat beredningsutskottet eftersom det ser ut som Sjöstedts linje kan vinna och partistyrelsen åker på stryk. Motionen var ganska vag i sin ursprungliga text och därför bör man vara ganska försiktig med att värdera detta beslut. Jämför gärna med vad jag skrev om socialdemokraternas kongressbeslut i samma fråga.

Uppdatering 2. Erik Ullenhag presenterade beredningsutskottets förslag som tillför en fjärde att-sats, se nedan. Landsmötet antog förslaget.

Förslag till landsmötesbeslut:
1. att partistyrelsen ges i uppdrag att verka för en utredning om en ny upphovsrättslag

2. att partistyrelsen ges i uppdrag att utarbeta Folkpartiets ställningstagande kring den nya upphovsrätten med utgångspunkt i den positiva syn på Internets möjligheter till informationsspridning som ges uttryck för i motionen

3. att den nya upphovsrättslagstiftningen måste söka efter en bättre balans mellan upphovsrättsinnehavares intressen och allmänintresset genom att utöka de legala möjligheter fildelningen och andra tekniker ger

4. att en given utgångspunkt är att upphovsrätten ska vara kvar

En stilla undran

Har inte engagerat mig så mycket i IPRED. Beslutet från socialdemokraternas kongress väcker dock en fråga hos mig. I DN och SvD står det att IPRED inte ska rivas upp. Samtidigt står det i kongressbeslutet följande.

Utgångspunkten är att det är polisen som utreder brott, även mot upphovsrätten.

IPRED handlar om civilrättsliga sanktioner. Borde inte den logiska konsekvensen ha varit att socialdemokraterna ska kräva att IPRED-lagstiftningen helt rivs upp om det är polisen som ska utreda upphovsrättsliga intrång? Det påminner mig om när Fredrik Reinfeldt (m) före valet sa att "vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration” men senare införde IPRED. Regeringsföreträdare förklarade denna synbara kappvändning med att IPRED inte handlade om brottsutredningar, det är ju en civilrättslig sanktion. Ska socialdemokraterna upprepa samma sak, före valet tala om avblåst jakt på fildelare för att därefter ändra position?

Det är bara en stilla undran, i sakfrågan anser jag att man ska fildela lagligt. Om man inte vill betala, använda reklamfinansierade eller andra lagliga tjänster så ska man avstå från att ta del av upphovsskyddat material.

Interimistiskt beslut om uppkoppling till internet

Stockholm tingsrätt har den 21 augusti 2009 i målen mellan Emi Music Sweden m.fl. /. Black Internet AB, Peter Sunde m.fl. beslutat om ett interimistiskt förbud som bl.a. innebär att tingsrätten "förbjuder, för tiden till dess målet är avgjort eller annat har beslutats, Black Internet AB vid vite om 500 000 kr, att för allmänheten tillgängliggöra musikalbum ... filmverk och teveserier ... genom att tillhandehålla uppkoppling till Internet till de tjänster som tillhandehålls via fildelningstjänsten The Pirate Bay på webbplats."

Peter Sunde som är en av fyra svarande är besviken då beslutet fattats utan att han fått handlingar, eller möjlighet att skriftligen yttra sig. Han upplever att tingsrätten lovat honom detta.

Tingsrätten skriver följande i ett meddelande till Peter Sunde den 29 juli 2009.

Med anledning av din ingivna skrift kan följande sägas. Du har ännu inte av tingsrätten förelagts att yttra dig över inkommen stämningsansökan. Du kommer att få handlingarna skickade till dig och beredas tillfälle att skriftligen yttra dig.

I det interimistiska beslutet från den 21 augusti 2009 skriver tingsrätten följande.

Tingsrätten har ... utfärdat stämning i målet. Svaromål har inkommit från Black Internet AB ... medan övriga svaranden inte delgetts stämningen.

Interimistiska beslut kan fattas utan att alla parter har hörts. Läs 53 b § andra stycket lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 §, eller medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller medverkan till den, förringar värdet av den ensamrätt som upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Tingsrätten använder på sidorna 9-10 samma formuleringar som i den ovan citerade lagtexten. Jag tolkar därför tingsrättens meddelande till Peter Sunde som ett besked om att han kommer att få yttra sig före frågan slutligen avgörs, men inte nödvändigtvis före ett interimistiskt beslut.

Om det visar sig att det intermistiska beslutet orsakar en ekonomisk förslust så kan Emi Music Sweden m.fl. tvingas betala för de skador som uppkommer. Läs fjärde stycket i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

Jag förutsätter att sådan ersättning endast aktualiseras om det visar sig att det interimistiska beslutet var felaktigt. På sidan 13 i tingsrättens beslut framgår att Emi Music Sweden m.fl. ställt säkerhet.

Vad ska man tycka om detta? Som jag skrivit ovan kan man fatta interimistiska beslut utan att parterna hörts. Det är dock märkligt att tingsrätten skriver att Neij, Warg och Sunde "inte har kunnat delges" när i vart fall Sunde hört av sig till tingsrätten tre veckor före beslutet fattades. Jag vet inte om man ska hänga upp sig på denna fråga, det finns andra viktiga principfrågor i målen. Min kollega Daniel Westman har väckt frågan om avstängning från internet är en proportionell åtgärd vilket är en berättigad, men dock annan fråga än om tingsrätten får fatta beslut utan att alla parter hörts.

Påminnelse om seminarium "Pirate Bay, upphovsrätten och rättens legitimitet"

Jag har tidigare skrivit om seminariet "Pirate Bay, upphovsrätten och rättens legitimitet". När nu HAX påminner om saken så vill jag inte vara sämre. Se även vad Per Altenberg skriver.

Seminarium: Pirate Bay, upphovsrätten och rättens legitimitet

I anledning av domen i Pirate Bay-målet inbjuder Institutet för Rättsinformatik och ämnet allmän rättslära vid Stockholms universitet till ett seminarium i samtalsform.

Plats: Aula Magna, Höger hörsal, Stockholms universitet, Frescati
Tid: 21 april, kl 14.00 - 16.00. Ingen förhandsanmälan. Seminariet är kostnadsfritt.

Syftet är dels att kommentera domen ur ett upphovsrättsligt perspektiv, dels att diskutera legitimitet och gränserna för vad lagstiftningen kan åstadkomma, framför allt rörande regleringen av Internet men även ur ett lite bredare perspektiv, i situationer då lagstiftarens ambitioner av stora grupper inte uppfattas som legitima.

Medverkande: Magnus Eriksson, medgrundare till Piratbyrån, Håkan Hydén, professor i rättssociologi, Jan Rosén, professor i civilrätt och regeringens särskilde utredare för översyn av upphovsrättslagen, Daniel Westman, doktorand i rättsinformatik och Peter Wahlgren, professor i rättsinformatik.

Se karta för att hitta till Aula Magna.

Seminarium: Pirate Bay, upphovsrätten och rättens legitimitet

Jag har själv inte deltagit i fildelningsdebatten men det är möjligt att en del av bloggens läsare intresserar sig för dessa frågor. Därför vill jag tipsa om ett seminarium som mina kollegor anordnar, även annonserat på Juridicums hemsida.

Seminarium: Pirate Bay, upphovsrätten och rättens legitimitet

I anledning av domen i Pirate Bay-målet inbjuder Institutet för Rättsinformatik och ämnet allmän rättslära vid Stockholms universitet till ett seminarium i samtalsform.

Plats: Aula Magna, Höger hörsal, Stockholms universitet, Frescati

Tid: 21 april, kl 14.00 - 16.00. Ingen förhandsanmälan. Seminariet är kostnadsfritt.

Syftet är dels att kommentera domen ur ett upphovsrättsligt perspektiv, dels att diskutera legitimitet och gränserna för vad lagstiftningen kan åstadkomma, framför allt rörande regleringen av Internet men även ur ett lite bredare perspektiv, i situationer då lagstiftarens ambitioner av stora grupper inte uppfattas som legitima.

Medverkande: Magnus Eriksson, medgrundare till Piratbyrån, Håkan Hydén, professor i rättssociologi, Jan Rosén, professor i civilrätt och regeringens särskilde utredare för översyn av upphovsrättslagen, Daniel Westman, doktorand i rättsinformatik och Peter Wahlgren, professor i rättsinformatik.

Se karta för att hitta till Aula Magna.
Tingsrättens dom om Pirate Bay och fildelningen meddelas den 17 april.

Bloggar
DN, Enligt min Humla, Opassande, Falkvinge, TKJ, Christian Engström

Bevisbördan i mål om fildelning

Det finns en hel del intressanta frågor kring vilket beviskrav som kommer att krävas för att fälla en fildelare och hur bevisbördan ska placeras. Jag har lämnat en kommentar på Christian Engströms blogg där jag försöker förklara presumtionsreglers roll och hur bevisbördan ska placeras i tvistemål som rör fildelning. Min kollega Daniel Westman är den verkliga experten inom området så jag hänvisar till vad han skrivit.

Daniel Westman skriver följande på sidan 15 i artikeln "Förslag på nya civilrättsliga sanktioner i kampen mot olaglig fildelning – en kritisk granskning", IRI Promemoria 3 / 2007.

Det är ... långt ifrån säkert att den information som
skulle erhållas genom ett informationsföreläggande är tillräcklig för att en rättighetshavare ska kunna vinna bifall till en skadeståndsrättslig talan mot den abonnent som identifierats.

Westman gör en hänvisning till sin tidigare artikel "Bevisfrågor vid upphovsrättintrång genom fildelning m.m." där han lyfter fram att presumtionsregler även använts i brottmål om fildelning, Lov&Data nr 88 december 2006, s. 36-39.

Även om det får sägas finnas en viss presumtion för att det brottsliga tillgängliggörandet utförts av den som innehar det internetabonnemang som kan kopplas till det aktuella ip-numret kan det finnas flera källor till rimligt tvivel. Exempelvis kan abonnenten ha ett trådlöst nätverk som är öppet för externa användare, det kan vara någon annan i hushållet som har haft tillgång till abonnentens dator eller det kan ha skett någon form av intrång i abonnentens utrustning (virus etc.). I den ovan nämnda domen från Norrköpings tingsrätt och i en annan dom som avkunnats efter den här refererade hovrättsdomen (Borås tingsrätt, dom 2006-10-18, mål nr B 624-06) blev resultatet att de tilltalade fälldes. Inte heller i dessa fall hade de misstänktas utrustning undersökts, men de tilltalade hade i polisförhören lämnat sådana uppgifter att tingsrätterna fann det ställt utom allt rimligt tvivel att de utfört de aktuella tillgängliggörandena. Om den tilltalade själv inte lämnar sådana uppgifter är det emellertid tveksamt om det i framtida mål kommer att vara möjligt med fällande domar utan en teknisk undersökning av användarens utrustning.

En sådan undersökning kan t.ex. klarlägga hur eventuella trådlösa nätverk är konfigurerade, om de aktuella upphovsrättsskyddade verken finns på den aktuella datorn, om det finns någon trojan installerad på den så att den kan fjärrstyras och om det finns andra spår som visar hur eller av vem olika filer och program i datorn använts. Alla dessa förhållande kan beaktas vid den helhetsbedömning som måste göras vid bevisvärderingen. Så länge inte säkerhetsnivåerna i hemdatorer är högre kommer det emellertid alltid att finnas en teoretisk möjlighet att någon med fysisk tillgång till datorn har slagit på den och gjort de aktuella verken tillgängliga. Detta förhållande innebär dock knappast att det alltid kommer att finnas rimliga tvivel i denna typ av mål. En teknisk undersökning i kombination med ett polisförhör, där det närmare undersöks vem som har haft åtkomst till dator och nätverksuppkoppling, kan leda till tillräcklig bevisning i många fall. I vissa fall kommer domstolarna dock att komma fram till att den tilltalades skuld inte är ställd utom allt rimligt tvivel och då skall naturligtvis en friande dom meddelas.
...
Beviskraven i tvistemål är generellt sett lägre än i brottmål. Därtill kommer att bevisbördan under vissa förutsättningar kan flyttas över på svaranden i civilrättsliga mål, medan åklagaren har den fulla bevisbördan i straffrättsliga mål. Om dessa skillnader innebär att en rättighetshavare inte skulle behöva föra någon närmare bevisning om svaranden utrusning är emellertid en öppen fråga. Om praxis skulle visa att sådan bevisning krävs kan det konstateras rättighetshavarnas möjligheter till bevissäkring är tämligen begränsade. Intrångsunderökning kan visserligen ske även i bostäder, men enligt förarbetena torde det bara bli aktuellt vid allvarliga immaterialrättsintrång. Intrångsundersökningsinstitutet är dessutom tämligen krävande för sökanden, varför det lämpar sig dåligt för att säkra bevisning om begränsade intrång av privatpersoner.

Jag uppfattar att min förklaring på Christians Engströms blogg sammanfaller med Daniel Westmans mer utförliga argumentation. Daniel Westman skriver om denna fråga utifrån en akademisk ståndpunkt och jag upplever att han intar en balanserad hållning utifrån utgångspunkten att upphovsrätt ska skyddas.

Bloggar
Farmorgun, Rick Falkvinge, Mårten Schultz

Vad är en rättighet?

Hanna Wagenius har svarat på mitt inlägg om upphovsrätt och resonerar utifrån naturrätten. Min motfråga till Hanna blir därför följande. Hur hon vet vad som är rättigheter enligt naturrätten? Finns svaret i en religiös föreställning, fritt svävande förnuft eller objektiv sanning? Mitt svar återfinns ej bland nämnda alternativ. Själv anser jag att rättigheter är skapade av människan vilket gör att vi själva avgör vad som är en rättighet. Detta kan manifesteras exempelvis genom konventioner om mänskliga rättigheter. Denna syn på rättigheter kan göra politik svårare men samtidigt mer intressant.

Handsken är kastad i fildelningsdebatten

Jag har inte varit särskilt engagerad i fildelningsfrågan, men genom alla dessa övervakningslagar så har jag dragits in i denna diskussion.

Min fråga är följande. Går det att kombinera skydd för upphovsrätten utan att upphovsrättsindustrin ges liknande befogenheter som polisen med en arsenal av drakoniska sanktioner och skadestånd? Utan att artister och kulturarbetare riktigt gett sitt godkännande används deras namn för att bygga upp övervakningssamhället. Se exempelvis vad Christian Engström, Mikael Nilsson, Piratjanne och Rick Falkvinge skriver.

Här finns ett tvådelat ansvar.
1. Vi konsumenter och brukare måste respektera upphovsrätten och inte bruka material där upphovsrätten kränkts.
2. Upphovsrättsindustrin måste erbjuda produkter och tjänster på ett sätt som är anpassat till den nya tekniken.

Jag upplever att en del i fildelningsdebatten ibland förespråkar lösningar där upphovsrätten i praktiken försvinner och endast betonar upphovsrättsindustrins ansvar och brister. Frågan vi måste ställa oss är följande. Om vi konsumenter och brukare inte tar vårt ansvar så kommer kraven på lagstiftning och repressiva åtgärder som ett brev på posten. Media, läkare och advokater har inom sina respektive brancher lyckats på egen hand reglera sin verksamhet och därför sluppit detaljlagstiftning. Kan vi konsumenter och brukare försöka med samma sak? Jag själv försöker undvika att ta del av av material där rättighetsinnehavaren inte fått betalt eller gett sitt samtycke.

Om en del musiker, filmmakare eller andra artister i samförstånd med stora kommersiella bolag vill fortsätta att distribuera sina verk på det traditionella sättet och vi konsumenter inte gillar detta så är mitt svar att vi ska avstå från konsumtion - inte att vi ska konsumera utan tillstånd.

Är någon beredd att plocka upp denna handske?

Jag avslutar med ett citat från Richard M. Stallman, ordförande Free Software Foundation. Han skrev den första versionen av upphovsrättslicensen GNU, grunden för Wikipedia. GNU bygger på att den ursprungliga upphovsrättsinnehavaren gett sitt tillstånd för andra att kopiera, vidarebefordra och modifiera arbetet.

Free software is a matter of liberty, not price. To understand the concept, you should think of free as in free speech, not as in free beer.

Uppdatering. Läs vad Jens O. skriver. Det var han som uppmärksammade mig på Richard M. Stallman. Jag vet inte om allt upphovsrättsligt material ska skyddas enligt GNU eller Creative Commons. Det är förmodligen lämpligt att det ska finnas en mångfald. Jag tror att marknaden och teknikutvecklingen kommer att gynna en annan ordning än vad vi har idag. Min utgångspunkt är att rättighetsinnehavarnas och konsumenternas rättigheter samtidigt kan skyddas.

Jag uppfattar att Mary är inne på samma spår som jag.

Är nedmonterad polis och privat rättsskipning framtiden?

Jag har tidigare ställt frågan om privata rättighetsinnehavare ska få tillgång till enskildas datakontakter.

1. Lagrådets yttrande
Nu har lagrådet yttrat sig över lagrådsremissen och svarar på följande sätt på min fråga.

Bestämmelsen syftar till att åstadkomma ett komplement till de straffrättsliga åtgärderna och att öka möjligheterna att ingripa mot intrång som sker via Internet. Den i remissen företagna intresseavvägningen utmynnar i att det är ett angeläget behov att införa en inskränkning i rätten till privatlivet för att skydda andras immateriella rättigheter och att regleringen är ägnad att tillgodose sitt syfte och står i proportion till det som skall uppnås. Enligt Lagrådets mening hade det varit önskvärt att intresseavvägningen vilat på ett fylligare underlag såvitt avser förslagets betydelse för enskildas integritet. Tillräckliga rättssäkerhetsgarantier för den enskilde Internetabonnenten får dock anses uppställda genom dels det beviskrav som finns i 7 kap. 53 c §, dels den proportionalitetsregel som finns i 53 d § och de övriga inskränkningar som där föreskrivs.

1.1 Beviskrav
Beviskravet som lagrådet talar om är "sannolika skäl" och är formulerat på följande sätt (7 kap. 53 c § förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk).

Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång eller en överträdelse som avses i 53 §, får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget eller överträdelsen gäller (informationsföreläggande).

1.2 Proportionalitetsbedömning
Proportionalitetsbedömningen är formulerad på följande sätt i lagen (7 kap. 53 d § förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk).

Ett informationsföreläggande får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

2. Privat rättsskipning
På grundval av dessa rättssäkerhetsgarantier ger lagrådet grönt ljus till lagändringen, men jag tycker att lagrådet kunde fördjupat sig i grundfrågan, dvs ska privata företag genom skadeståndsprocesser få tillgång till uppgifter som polisen inte kan få tillgång till? Enligt 6 kap. 22 § första stycket andra punkten lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation har polisen rätt att få ut abonnemangsuppgifter, inklusive uppgifter om vem som har haft en viss IP-adress vid ett visst tillfälle och innehållsuppgifter "om fängelse är föreskrivet för brottet och det enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter". (se lagrådsremissen sidan 117). Jag noterar att SOU 2005:38, s. 100 föreslår en ändring av nämnda lagrum så att polisens befogenheter utökas till att även omfatta rena bötesbrott.

På vanlig svenska, om handlingen endast kan leda till böter så har privata rättighetsinnehavare men inte polisen rätt att begära ut dessa uppgifter. Är nedmonterad polis och privat rättsskipning framtiden? Eller, kan vi se fram emot att polis och privata rättighetsinnehavare parallellt beivrar rättighetsintrång? Alldeles oavsett så ser det ut som våra domstolar kommer att få lägga en stor del av sina begränsade resurser på att behandla ansökningar om att få ut uppgifter om enskildas internettrafik.

3. Sambandet med övrig övervakningslagstiftning
En andra fråga är hur rättighetsinnehavare ska visa "sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång eller en överträdelse". Det är ett ganska högt beviskrav och förutsätter att rättighetsinnehavare lägger fram någon form av bevisning om att ett intrång skett för att kunan få ut information om abonnemang och innehållsuppgifter. Vad kan detta vara? Min slutsats är att rättighetsinnehavare innan de kan begära ett informationsföreläggande måste visa upp trafikdata (vem som kommunicerat med vem, vilka hemsidor man besökt, osv) eller motsvarande. Hur ska rättighetsinnehavare få tag på trafikdata i steg 1 för att i steg 2 kunna begära ett informationsföreläggande? Genom uteslutningsmetoden finns det endast två alternativ, antingen den trafikdata som FRA samlar in genom "FRA-lagen" eller den trafikdata som operatörerna måste spara om trafikdatalagringsdirektivet genomförs.

Jag är öppen för andra förslag hur rättighetsinnehavare ska visa "sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång eller en överträdelse". Mest lämpligt vore om regeringen kunde förklara hur det är tänkt att hänga ihop.

Media och bloggar
DN, SvD, Aftonbladet, Polispatrullen, Rick Falkvinge, Enligt Min Humla

Ska privata företag få tillgång till våra datakontakter?

Regeringen har i dagarna presenterat lagt fram förslag om "Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område", på vanlig svenska handlar det om att privata företag ska få tillgång till våra datakontakter. Idag kan polisen inte få tillgång till våra datakontakter i sin jakt på småskaliga fildelare. Regeringens förslag innebär att företag får denna rätt som vi inte vill ge polisen. Är detta framtidens sätt att göra oss medborgare laglydiga: privata utredningar och civilrättsliga skadeståndsprocesser? Jag är skeptisk. Om lagöverträdelser begås och det behövs tvångsmedel för att utreda saken, låt polisen göra detta.

Regeringen hänvisar till att EU tvingar oss till detta. HAX och Christian Engström uppmärksammar

att EG-domstolen har beslutat att det är upp till varje medlemsland att besluta om detta direktiv skall bli lag eller inte. Sverige behöver alltså inte alls införa denna lag.

Mycket riktigt kan man läsa följande i den aktuella domen.

Community law does not require the Member States, in order to ensure the effective protection of copyright, to lay down an obligation to disclose personal data in the context of civil proceedings

Regeringen kan alltså inte gömma sig bakom EU i denna fråga, utan regeringen måste argumentera för sin ståndpunkt. Läs även vad Rick Falkvinge och riksdagsledamoten Karl Sigfrid skriver.