FRAs signalspaningsnämnd byggs upp

Via Scaber Nestor har jag hittat en artikel i Ny Teknik där det framgår att chefsrådmannen Runar Viksten ska bygga upp FRAs "signalspaningsnämnd". Även HAX kommenterar saken. Signalspaningsnämndens uppgift nämns i 5 och 6 §§ i den antagna signalspaningslagen. Om man läser förarbetana framgår det signalspaningsnämnden är en av två enheter inom Försvarets Underrättelsenämnd som ska ha en "domstolsliknande sammansättning" (prop. 2006/07:63, sidan 100).

Som kuriosa kan jag berätta att chefsrådmannen Runar Viksten var tingsrättens ordförande i målet B 4084-04 där Jackie Arklöv dömdes för folkrättsbrott. Det är en välskriven dom som jag kommenterat i ett längre och mer utförligt sammanhang. Jag framförde då några kritiska synpunkter, men det drabbade lagstiftaren och inte Runar Viksten. Min uppfattning är att den svenska lagstiftningen beräffande internationella brott är föråldrad och i behov av uppdatering.

Rätt ska vara rätt

Jag skrev tidigare om en artikel i SvD och reaktioner på detta i Sveriges Radio. I nämnda artikel och radioinslag fick man intrycket av att FRA ska få spana utan domstolstillstånd om det är fara i dröjsmål trots den överenskommelse som träffats den 25 september med 15 punkter om förändring. Om man granskar källorna bakom dessa inslag samt ett förtydligande så förstår man att FRA-chefen Ingvar Åkesson endast uttalade sig om den lag som träder ikraft 1 januari 2009 och inte de 15 ändringspunkterna.

Detta har ju skapat en del förvirring, men det ska regeringen svara för eftersom de väljer att införa lagen den 1 januari 2009 utan de 15 punkterna. Johan Westerholm har i samma anda rättat sitt tidigare inlägg.

Alldeles oavsett, det är uppenbart för mig att överenskommelsen den 25 september innebär marginella förändringar i förhållande till den överenskommelse som Federley och Tolgfors presenterade den 17 juni. Samma dag som överenskommelsen av den 25 september presenterades, var jag i Lund och debatterade FRA-lagen med Allan Widman, folkpartiets företrädare i försvarsutskottet och FRA-frågan. Under debatten sa han att överenskommelsen den 25 september inte var en substantiell förändring utan bara en precisering av det lagförslag och överenskommelse som riksdagsmajoriteten röstat ja till den 18 juni 2008. I detta hänseende instämmer jag helt med Allan Widmans ståndpunkt. All heder åt Allan Widman som söker ge klara och korrekta besked om vad denna lagstiftning innebär, även om vi har motsatta ståndpunkter i sakfrågan.

Varför är det inte substantiell förändring? Att byta tillståndsmyndighet från FUN (den antagna lagstiftningen) till en från FUN fristående domstolsliknande nämnd (överenskommelsen den 17 juni 2008) eller domstol (överenskommelsen den 25 september 2008) förändrar inte i sig omfattningen av den kommunikation som överförs till en statligt kontrollerad samverkanspunkt. Det finns inte heller någon automatik i att den nya domstolen kommer göra en annan lagtolkning och bedömning än vad FUN skulle ha gjort över vilken mängd information som FRA faktiskt kommer att få inhämta från samverkanspunkten. Därför är jag fortsatt kritisk.