Oppositionen avstår från de svåra frågorna

Rick Falkvinge har efter ett inlägg hos HAX uppmärksammat att även om det blir en majoritet som röstar ja till de rödgrönas motion FÖ7 (16 juni 2009) med anledning av prop. 2008/09:201 "Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning" så kommer lagstiftningen inte nödvändigtvis att rivas upp. Detta skiljer sig från socialdemokraternas och miljöpartiets tidigare motion FÖ269 som lades den 6 oktober 2008 som specifikt anger att lagstiftningen ska upphävas. Varför socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet ändrat yrkandet får de själva förklara.

Det kan även konstateras att de två motionerna skiljer sig åt i fler hänseenden. I den ursprungliga motionen FÖ269 tar oppositionen upp frågan om FRAs massiva lagring av trafikdata och den oklara definitionen av de "trafikstråk" som FRA ska få tillgång till. Det nämner man inte i motion FÖ7.

Eftersom jag tycker att FRAs omfattande trafikdatalagring är problematisk undrar jag varför oppositionen släppt denna fråga. Avser oppositionen att mörka och ducka för de svåra frågorna på samma sätt som regeringen gör? Då är det ingen större poäng att kräva att lagen ska rivas upp och att en parlamentarisk utredning tillsätts.

De rödgröna skriver följande om trafikstråk i motion FÖ269, vilket är borta i den senare motionen FÖ7.

Begreppet trafikstråk är otydligt och dess betydelse oklar. Samtidigt utgör det en av grundbultarna i regeringens förslag. Blir begreppet för vitt liksom de formuleringar som ska ange ändamålen är vi tillbaka till det ursprungliga lagförslaget.

Remissinstanser och berörda operatörer har konstaterat att minsta möjliga trafikstråk (numera benämnda signalbärare) enligt regeringens förslag motsvarar bredband för 800 000 hushåll, eller 1,6 miljoner hushåll om det rör fiberpar för tvåvägskommunikation. Dessa siffror har regeringen inte tagit med i propositionens sammanfattning av remissvaren. PTS har i sitt remissvar konstaterat att FRA troligen kommer få tillgång till samtliga signalbärare. Vad anser oppositionen om det? Om de tycker att det är rimligt med sådan signalspaning så är de med sina egna ord "tillbaka till det ursprungliga lagförslaget".

Det senaste årets debatt har visat att handlingsutrymmet för att ändra i lagstiftningen är väldigt liten när man väl har tagit ställning för signalspaning i kabel, vilket oppositionen har gjort. Det som kvarstår är att öka förståelsen för vad FRAs verksamhet går ut på och en effektiv efterhandskontroll av den samma. Det kräver att politikerna vågar ställa frågor och begära svar.
Miljöpartisten Tomas Melin inser att det krävs en fördjupad diskussion inom oppositionspartierna.

Uppdatering. Nu skriver DN att oppositionen är klar med sin reservation om att upphäva FRA-lagen. Jag ser fram emot att läsa reservationen.

Vi måsta börja om från början

Jag har vid upprepade tillfällen skrivit att regeringen försöker att splittra de sex folkpartisterna. För oss som vill att lagen ska rivas upp är det dåligt med utspel som utmålas som förslag när det inte finns ett konkret förslag. Om vi vill riva upp lagen är det också ett sidospår att diskutera Centrum för Rättvisas nio punkter. Det distraherar oss från det arbete som måste göras, dvs. de sex folkpartisterna måste göra upp med socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet och lämna in motion i september 2008. Detta har jag skrivit om flera gånger, bl.a. här.

Sidospår: Alice Åströms uttalande
Först ett sidospår. Alice Åström (v) har haft ett FRA-seminarium och uttalar i DN 28 augusti 2008 (ej på nätet ännu) att det blir "[i]ngen FRA-kritisk motion över blockgränsen" utan att ange hur hon har täckning för detta. Jag tror förklaringen till Alice Åströms uttalande är att det finns många som vill ha ledartröjan i FRA-motståndet. Det är i sin ordning för mig, jag klandrar inte Alice Åström för detta. Jag skulle gärna se fyra ledartröjor bredvid varandra (fp-dissidenterna, s, mp och v). Är det någon som tror att om konkreta förhandlingar om FRA-lagstiftningens avskaffande faktisk äger rum, skulle ske i samband med vänsterpartiets seminarium som är öppen för media?

Svensk politik genomskådad
I det föregående inlägget om vad som egentligen hände den 18 juni 2008 vill jag vara övertydlig och har gjort en bild för att öppna allas ögon om hur svensk politik ibland kan fungera.

Förslaget från två av folkpartiets dissidenter
Från SVT:s hemsida den 17 juli 2008 kan man läsa följande: "Sex borgerliga riksdagsledamöter är nu beredda att riva upp den hårt kritiserade FRA-lagen genom en motion till riksdagen eller genom att rösta på en motion från oppositionen. Det säger ledamöterna till SVT:s Aktuellt." De sex folkpartisterna uppgav alltså inför SVT:s kamera att de skulle rösta för att riva upp lagen. Min bedömning är att detta är svårt att backa ifrån, särskilt som de sex folkpartisterna ytterligare grävt ner sig. Det är denna utgångspunkt jag har haft i alla mina blogginlägg.

Jag tänkte bara kort kommentera ett nytt inspel från två folkpartister i Expressen. För mig känns det som man utgått från Centrum för Rättvisas nio punkter och gjort egna tillägg. Min bedömning är att myndigheten FRA aldrig skulle kunna arbeta om de ska lämna en beställning till en privat operatör om spionering mot ryska statsorgan. Det finns inget mer hemligt och FRA skulle aldrig släppa denna information till någon annan, än mindre ett privat företag. Alldeles oavsett vad man tycker om realismen och lämpligheten av kraven så kan vi vara eniga om att deras förslag är något helt annat än den lagstiftning som antogs den 18 juni 2008, både i tekniskt och juridiskt hänseende. Även om man tycker förslaget är sympatiskt måste vi börja om från början. Lagar kan inte pressas fram i situationer där endast riksdagsledamöter är inblandade och oberoende experter (jurister, IT-experter, militär, polis) saknas i beredningen av förslaget. Oberoende i detta sammanhang betyder att experterna inte enbart kommer från FRA eller försvarsdepartementets rättssekretariat. Det är detta misstag i överenskommelsen mellan Fredrick Federley (c), Annie Johansson (c) och Sten Tolgfors (m) gjorde den 18 juni 2008 som senare upprepats av centerns FRA-kritiker i augusti 2008. Det finns en anledning varför Sverige har ett omständigt förfarande för att ta fram lagar, med bl.a. ett remissförfarande. Lagstiftning är allvarliga saker.

Vad ska vi göra?
Jag tycker vi ska förstå den pressade situation som de sex folkpartisterna befunnit sig i snart tre månader sedan FRA-omröstningen. Förslagen haglar och i folkpartiet sker just nu internt en dirigerad aktion för att destabilsera stödet för de sex folkpartisterna. Igår kväll dök FRA-förespråkare upp bland ledande folkpartister som befinner sig på olika ställen av partiet och hittills varit tysta. Vi har dock många duktiga, kompetenta och modiga medlemmar bland våra gräsrötter som håller emot. Vanliga medlemmar blir snarare förbannade när interndemokrati sätts ur spel med marionettombud. Folkpartiledningens ombud har inga egna konkreta förslag eller argument i sak. De talar bara om "kompromiss" och "regeringsduglighet". Nu ökar trycket radikalt mot oss FRA-motståndare i folkpartiet och de sex riksdagsledamöterna. Regeringen vet liksom vi att avgörandets stund står runt hörnet. Därför tycker jag vi bloggare ska undvika fördömanden utan vi ska bara förklara för de två folkpartidissidenterna att vi ger dem vårt fulla stöd för att tillsammans med oppositionen riva upp lagen vid tidigaste möjliga tidpunkt. Vi måste börja om från början.

Jag är på min fritid aktiv i folkpartiet Östermalm, den näst största folkpartiföreningen i Stockholm. I vår medlemslista finns två ministrar, tre riksdagsledamöter och två statssekreterare. Föreningens styrelse och gräsrötterna, dit jag räknar mig själv, står helhjärtat bakom de sex folkpartisterna.

Media och bloggar
DN, Nyteknik, HAX2X, HAX2, Pär Ström, Enligt Min Humla, Kulturbloggen, MinaModerataKarameller, Jonas Morian, stoppaFRAlagen.nu, opassande1, opassande2, Jens O.1, Jens O.2, Farmorgun1, Farmorgun2, Suddkludd, Jens O., Pär Ström, Elisabeths blogg, Björn Wadström, Jens O.