Håkan Friman's publications

The Journal of International Criminal Justice has published a new issue with a  symposium dedicated to the life and work of Håkan Friman, Swedish Judge and one of the drafters of the Rome Statute of the International Criminal Court. I made a list of Håkan Friman's publications that did not make it into the issue. You will find it below.

Håkan Friman – list of publications

1.    Selektiv distribution enligt EG:s konkurrensrätt, Stockholm, Juristförlaget, 1989
2.    ’Den nya svenska konkurrenslagen och begreppet ”relevant marknad” ’ with Ulf Djurberg, Svensk Juristtidning, 1994, 822–851.
3.    ’Modellag om gränsöverskridande  insolvensförfaranden’ Svensk Juristtidning, 1997, 736-755
4.    ‘UNCITRAL Model Law on Cross-Border Insolvency – An Introduction’. Paper based on a presentation at a Conference on UNCITRAL Instruments in the Southern Africa on 6 May 1999, Rand Afrikaans University, Johannesburg, South-Africa
5.    ‘International Criminal Court: Negotiations and Key Issues’, 8(6) African Security Review, 1999, 3-14
6.    ‘Rights of persons suspected or accused of a crime : International criminal law procedures’, in Lee, Roy S. (ed.), The International Criminal Court : The Making of the Rome Statute : Issues, Negotiations, Results, 247-261 (Kluwer Law International, 1999)
7.    ’The Rules of Procedure and Evidence of the International Criminal Court’ with Silvia A. Fernández de Gurmendi, 3 Yearbook of International Humanitarian Law, 2000, 289-336
8.    ‘Blaškić-saken’, 18(2) Mennesker & Rettigheter 2000, 126-134
9.    ‘Investigation and Prosecution’ in Lee, Roy S. (ed), The International Criminal Court – Elements of Crimes and Rules of Procedure and Evidence, 493-538 (Ardsley: Transnational Publishers, 2001)
10.    ‘The Democratic Republic of Congo: Justice in the aftermath of peace? ’, 10(3) African Security Review, 2001, 62-77
11.    ‘Todorović-saken’, 19(2) Mennesker & Rettigheter 2001, 137-147
12.    ‘Brđanin og Talić-saken’, 19(4) Mennesker & Rettigheter 2001, 137-142
13.    ‘Commentary on the sentencing Judgment, Prosecutor v. Todorović, T- Ch. 31 July 2001’, In André Klip (ed) The International Criminal Tribunal for the Former Yugoslavia 2001, 795-804
14.    ‘Participation of Victims in the Proceedings’ with Gilbert Bitti in Lee, Roy S. (ed), The International Criminal Court – Elements of Crimes and Rules of Procedure and Evidence, 456-474 (Ardsley: Transnational Publishers, 2001)
15.    ‘Reparation to Victims’ with Peter Lewis in Lee, Roy S. (ed), The International Criminal Court – Elements of Crimes and Rules of Procedure and Evidence, 474-491 (Ardsley: Transnational Publishers, 2001)
16.    ‘Investigation and Prosecution’ in Lee, Roy S. (ed), The International Criminal Court – Elements of Crimes and Rules of Procedure and Evidence, 493-502 (Ardsley: Transnational Publishers, 2001)
17.    ‘Offences and Misconduct Against the Court’ in Lee, Roy S. (ed), The International Criminal Court – Elements of Crimes and Rules of Procedure and Evidence, 605-622 (Ardsley: Transnational Publishers, 2001)
18.    ‘The Rules of Procedure and Evidence in the Investigative Stage’ in Fischer, Horst, Kreß, Claus and Lüder, Sascha Rolf (eds), International and national prosecution of crimes under International Law: current developements (Berlin: Berliner Wissenschafts-Verlag, 2001)
19.    ‘Informal expert paper for the Office of the Prosecutor of the International Criminal Court: “The principle of complementarity in practice” ’ with Xabier Agirre, Antonio Cassese, Rolf Einar Fife, Håkan Friman, Christopher Hall, John T. Holmes, Jann Kleffner, Hector Olasolo, Norul H. Rashid, Darryl Robinson, Elizabeth Wilmshurst and Andreas Zimmermann, ICC Office of the Prosecutor, 2003
20.    ‘Note regarding the European Union’s Regulation No 1346/2000 on Insolvency Proceedings’ University of Pretoria, 3 January 2003
21.    ‘Note regarding Cross-Border Insolvency’ University of Pretoria, 7 January 2003
22.    ‘Inspiration from the International Criminal Tribunals when Developing Law on Evidence for the International Criminal Court’, 2 The Law and Practice of International Courts and Tribunals 2003, 373-400
23.    ‘Procedural Law of Internationalized Criminal Courts’ with Nollkaemper, André and Kleffner, Jann K.,  in Romano, Cesare P. R. (ed), Internationalized Criminal Courts, 317-358 (Oxford: Oxford University Press, 2004)
24.    ‘The Rules of Procedure and Evidence in the Investigative Stage’ in Fischer, Horst, Kreß, Claus and Lüder, Sascha Rolf (eds), International and national prosecution of crimes under International Law: current developements, 191-217 (Second Edition, Berlin: Berliner Wissenschafts-Verlag, 2004)
25.    ‘The International Criminal Court: Investigations into crimes committed in the DRC and Uganda. What is next?’ in African Security Review, 2004, 19-27
26.    ’The Rules of Procedure and Evidence of the International Criminal Court’ with Silvia A. Fernández de Gurmendi, in Bekou, Olympia and Cryer, Robert (eds), The International Criminal Court… (Ashgate/Dartmouth, 2004)
27.    ‘Institutional Framework of the ICC’ with Darryl Robinson in Commonwealth Secretariat, The Prosecution of International Crimes: A Practical Guide to Prosecuting ICC Crimes in Commonwealth States, 2005, 3-16
28.    ‘Sweden’ in Claus Kreß, Bruce Broomhall, Flavia Lattanzi and Valeria Santorui (eds) The Rome Statute and Domestic Legal Orders: Constitutional Issues, Cooperation and Enforcement, Baden-Baden: Nomos, 2005, 381-424
29.    ‘Political and Legal Considerations in Sweden Relating to the Rome Statute for the International Criminal Court’ in Lee, Roy S. (ed), States’ Responses to Issues Arising from the ICC Statute, Constitutional, Sovereignty, Judicial Cooperation and Criminal Law, 121-145 (Ardsley: Transnational Publishers, 2005)
30.    ‘Interlocutory Appeals In The Early Practice Of The International Criminal Court’, 2008 The Emerging Practice of the International Criminal Court, 553-562
31.    ‘Cooperation with the International Criminal Court: Some Thoughts on Improvements Under the Current Regime, in Politi, Mauro and Gioia, Federica (eds), The International Criminal Court and National Jurisdictions, 93-102 (Ashgate, 2008)
32.    An Introduction to International Criminal Law and Procedure, with Robert Cryer, Darryl Robinson, Elizabeth Wilmshurst, (First Edition, Cambridge: Cambridge University Press, 2007)
33.    ‘The International Criminal Court and Participation of Victims: A Third Party to the Proceedings?’, 22 Leiden Journal of International Law 2009, 485-500
34.    ‘Participation of Victims in the ICC Criminal Proceedings and the Early Jurisprudence of the Court’ in Sluiter, Göran and Vasiliev, Sergey (eds), International Criminal Procedure Towards a Coherent Body of Law, 205-236 (London: Cameron May, 2009)
35.    ‘The Rules of Procedure and Evidence and Regulations of the Court’ with Silvia A. Fernández de Gurmendi, in: José Doria et al (eds.), The Legal Regime of the International Criminal Court: Essays in Honour of Professor Igor Blishchenko (Martinus Nijhoff, 2009)
36.    ‘Trying Cases at the International Criminal Tribunals in the Absence of the Accused?’, in Darcy, Shane and Powderly, Joseph (eds) Judicial creativity at the international Criminal Tribunals, 332-352, (Oxford Univ. Press, 2010)
37.    ‘International Criminal Procedures: Trial and Appeal Procedures’ in Schabas, William and Bernaz, Nadia (eds),  Routledge handbook of international criminal law, 271-287 (Routledge, 2010)
38.    An Introduction to International Criminal Law and Procedure, with Robert Cryer, Darryl Robinson, Elizabeth Wilmshurst,  (Second Edition, Cambridge: Cambridge University Press, 2010)
39.    How to approach European Union Criminal Law: International Law, National Law, or Something in between?, in Law and justice: a strategy perspective, 261-270 (The Hague : Torkel Opsahl Academic EPublisher, 2012)
40.    ‘Charges’ with Helen Brady, Matteo Costi, Fabricio Guariglia, Carl Friedrich Stuckenberg, in Sluiter, Göran and others (eds), International Criminal Procedure: Principles and Rules (Oxford University Press, 2013)
41.    ‘International criminal procedure : principles and rules’ as editor with Göran Sluiter; Håkan Friman; Suzannah Linton; Sergey Vasiliev; & Salvatore Zappalà, (eds), (Oxford University Press, 2013)
42.    ‘Initiating Criminal Proceedings with Military Force: Some Legal Aspects of Policing Somali Pirates by Navies’, with Jens Lindborg in Modern Piracy Legal Challenges and Responses, Guilfoyle, Douglas (ed), 172-201 (Elgar, 2013)
43.    An Introduction to International Criminal Law and Procedure, with Robert Cryer, Darryl Robinson, Elizabeth Wilmshurst, (Third Edition, Cambridge: Cambridge University Press, 2014)
44.    ‘Trial Procedures - with a Particular Focus on the Relationship between the Proceedings of the Pre-Trial and Trial Chambers’ in Carsten Stahn (ed) The Law and Practice of the International Criminal Court, Oxford: Oxford University Press, 2015, 909-931
45.    Överlämnande enligt en europeisk eller nordisk arresteringsorder: en kommentar, with Ulf Wallentheim and Joakim Zetterstedt, Friman, Stockholm: Wolters Kluwer, 2016
46.    ’Article 75 Reparations to Victims” in Mark Klamberg (ed) Commentary on the Law of the ICC, (Brussels: TOAEP, 2017), 571-583
47.    ’Article 82 Appeal against other decisions” in Mark Klamberg (ed) Commentary on the Law of the ICC, (Brussels: TOAEP, 2017), 609-622

Launch of CLICC in the Hague

Here is a report from the conference "Reconciliation v. Accountability: Balancing Interests of Peace and Justice", The Hague, The Peace Palace, the headquarters of the International Court of Justice, 29 May 2015. At the conference I had presentation where the Commentary on the Law of the International Criminal Court (CLICC) was launched. You may watch my presentation at 1.54 below.

Presentation from side event at the Assembly of States Parties of the International Criminal Court

At a side event to the 12th Session of the Assembly of States Parties of the International Criminal Court on 25 November 2013 at 13:00-15:00 in The Hague I had a presentation of my project Commentary on the Law of the ICC (CLICC). You can see my presentation below at 1h3m. The participants at the side event included some very notable persons, including ICTY Prosecutor Serge Brammertz, ICC Registrar Herman von Hebel, Judges David Re and LIU Daqun, Professors Martin Scheinin and Charles Garraway, and Wolfgang Kaleck (ECCHR). You can read more about the side event here. This was a very important step for the CLICC project.

New publication from OUP with contribution on evidence

Oxford University Press has recently published International Criminal Procedure: Principles and Rules, a comprehensive study of international criminal proceedings. It was edited by Göran Sluiter, Håkan Friman, Suzannah Linton, Sergey Vasiliev, and Salvatore Zappalà

I was part of the group that wrote the part on Evidence, my own contribution was the sections "General Requirements for the Admission of Evidence" and "Prosecution Access to the Defence Material" (pages 1016-1043, 1099-1107).

I find the study very useful for research when going into new areas of interest. You can read more about the publication here.


Evidence in International Criminal Trials: Confronting Legal Gaps and the Reconstruction of Disputed Events

Martinus Nijhoff has now published my book Evidence in International Criminal Trials: Confronting Legal Gaps and the Reconstruction of Disputed Events.

You can order it here in an hardback version. It is also published as an e-book which makes it free of cost for you if accessed through an institution that has a Brill subscription, most university libraries have such access.

Here is the abstract:

In Evidence in International Criminal Trials Mark Klamberg compares procedural activities relevant for international criminal tribunals and the International Criminal Court, including evaluation, collection, disclosure, admissibility and presentation of evidence. The author analyses what objectives are recognized in relation to the aforementioned procedural activities and whether it is possible to establish a priority between them. The concept of “robustness” is introduced to discuss the quantity of evidence in addition to concepts that deal with quality. Finally, the exclusion of every reasonable hypothesis of innocence method is examined as one of several analytical steps that may contribute to the systematic evaluation of evidence. The book seeks to provide guidance on how to confront legal as well as factual issues

Samhällsvetenskaplig metod - tvärvetenskapligt inslag eller grund för rättsvetenskapen?

Till min vänner inom akademin: ska man se samhällsvetenskaplig metod som ett tvärvetenskapligt inslag eller grund för rättsvetenskapen? Mitt intryck är att vi rättsvetare har en tendens att klassificera samhällsvetenskapliga metoder som tvärvetenskap när det i många fall handlar om att rättsvetenskap istället borde ses som en gren av samhällsvetenskap där vissa metoder är gemensamma. Vad tycker ni?

Fick denna tanke efter att ha läst Rapley (kapitel 15 i Silverman "Qualitative Research")

Presentation om internationell straffrätt

Nu har Stockholms Universitet lagt upp min presentation om internationell straffrätt på Youtube.

Forskardagarna 2012

Jag ska tala på forskardagarna 3 oktober 2012 kl. 11-11.45, hörsal A2 och 4 oktober 2012 kl. 11-11.45 B4, Södra Huset. Alla är välkomna. Rubriken på mitt föredrag är "Internationell straffrätt – ett civiliserat sätt att hantera mänsklighetens värsta förbrytelser". Här finner du program, broschyr och en presentation.

Intervju i Universitetsnytt och forskardagarna

Med anledning av min disputation har Stockholms Universitet på olika sätt uppmärksammat min forskning och person, t.ex. är jag intervjuad i Universitetsnytt, se sid. 20-21. I samband med forskardagarna 3-4 oktober 2012 kommer jag hålla två presentationer om internationell straffrätt, se denna presentation. Forskardagarna är riktade till elever och lärare på gymnasienivå. Det är fri entré och jag antar att även andra än elever och lärare är välkomna.

Politiker ska både ha principer och värderingar

Roland Poirier Martinsson anser i SvD att politiker inte ska styras av principer utan av värderingar. Är inte en princip ett uttryck för hur man som huvudregel ska balansera olika värderingar mot varandra? Jag hävdar följande i min kommande avhandling: "Principles are value-charged and aim at providing protection to certain legal objectives". Professor Neil MacCormick skriver i Legal Reasoning and Legal Theory: "Law certainly embodies values and these values are characteristically expressed in statements of the principles of a given legal system". Vi kan ju ha fel..

Carl Bildts twitter

Juridicums informatör undrade för ett tag sedan över hur man ska se på Carl Bildts twitter, vilken rättslig status det har. Mitt svar var att Carl Bildts twitter kan vara en rättskälla inom folkrätten, dvs bidra till att skapa bindande regler. Detta ifrågasatte några jurister i svensk rätt på ett seminarium igår om sociala medier (som jag inte var med på).

Därför citerar jag ur Diana Amneus avhandling Responsibility to Protect by Military Means: "[C]ustomary law comprises two elements - "general pratice", that is state practice (the objective element) and secondly, that the practice be "accepted as law", that is, opinio juris (the subjective element). ... The legal literature and international case law give various examples of where to find opinio juris, such as the conclusion of bilateral or multilateral treaties, attitudes to resolution of the UN General Assembly and other international meetings, as well as statements by state representatives". (sid. 89 och 103).

På svenska, en utrikesministers uttalanden kan visa på den rättsuppfattning som en stat har (det subjektiva elementet) och därmed vara avgörande om det finns en sedvanerättslig regel. Vidare finns det en majoritet av jurister som menar att uttalanden även kan vara bevis på statspraxis (det objektiva elementet), se sid. 91 i nämnda avhandling.

Eftersom folkrätten är speciell på detta sätt bör Carl Bildt vara mer försiktig än andra ministrar när han använder sociala medier.

Mer lärarledd undervisning

Jan Björklund har på DN Debatt skrivit en artikel med rubriken "Dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder". Jag håller med Björklund om att det krävs mer lärarledd undervisning i skolan, men inte nödvändigtvis att det ska ske i form av traditionell katederundervisning.

Nu är undervisning på universitet annorlunda än undervisning i grund- och gymnasieskola, men jag vill peka på några tankar i de kurser där jag medverkar som lärare vid Stockholms universitet.

Tidigare upplägg för grundkurs i folkrätt (termin 2 på juristprogrammet)
I grundkursen för folkrätt hade vi fram till hösten 2008 storföreläsningar för drygt 200 studenter samt lektioner i mindre grupper (30 studenter). I lektionsform fanns en möjlighet till mer interaktiv inlärning, men den möjligheten försatts genom att lärarna likväl höll föreläsningar som kan liknas vid katederundervisning.

Ändring hösten 2008
I samband med att kursen hösten 2008 ändrades, blev kursen mer probleminriktad och krävde högre aktivitet från studenternas sida. Detta innebar inte att studenterna fick mindre lärarledd undervisning, snarare mera genom att vi minskade antalet lektioner från 8 till 6 (som ändå var katederundervisning) och ökade antalet storföreläsningar från 6 till 14. På så sätt kunde vi öka antalet storföreläsningar i högre grad än vi minskade antalet lektioner. Skillnaden var att när vi hade mindre grupper om 30 studenter så var inlärningen interaktiv i seminarieform. Vi lägger grunden i storföreläsningarna genom att ge baskunskaper och fördjupning, upprepning sker på seminarierna. Studenter ska på egen hand i smågrupper om 3-4 studenter förbereda sig inför seminarierna. Om studenterna förbereder sig inför såväl storföreläsningar som seminarium så kommer de att bearbeta samma problemområde (t.ex. internationell humanitär rätt) åtminstone fyra gånger vilket ger en god inlärningseffekt. Vi klarar det med samma antal lärartimmar och studenterna visade i utvärderingar att de uppskattade denna förändring.

Jag tror samma filosofi kan användas i grund- och gymnasieskolan. Min poäng är att man bör kombinera katederundervisning med mer interaktiv inlärning. Det är fel att diskutera dessa två undervisningsformer i termer av "antingen-eller". Läs min artikel där jag utvärderar förändringen som gjordes av grundkursen i folkrätt.

Bokrecensent inför rätta i Frankrike

Via William Schabas blogg hittar jag nyheten att Karin N. Calvo-Goller polisanmält professor Weiler för den recension som han publicerat om Calvo-Gollers bok "The Trial Proceedings of the International Criminal Court: ICTY and ICTR". Saken ska prövas som ett brottmål av en fransk domstol. Recensionen författad av professor Weigend var ganska hård i sin kritik av nämnda bok. Den franska domstolen ska avkunna dom torsdagen den 3 mars 2011, vilket kan ha följder för den akademiska friheten även utanför den juridiska disciplinen. New York Times skriver mer om saken.

Professor Weiler har kommenterat saken i European Journal of International Law.

Professor Kai Ambos har även recenserat boken, men i mer positiva ordalag. Det var med anledning av Ambos recension som jag läste Calvo-Gollers bok för tre år sedan. Alldeles oavsett vad man anser om Calvo-Gollers bok är det beklagligt att en recension lett till allmänt åtal och en brottmålsrättegång.

Tio doktorandtjänster vid juridiska fakulteten i Amsterdam

Amsterdams Universitet har utlyst tio doktorandtjänster vid juridiska fakulteten, läs mer här.

Vetenskapsbloggskolan: Vad en blogg inte är

Åsa Larsson har sin serie "Vetenskapsbloggsskolan" skrivit ett bra inlägg vad en blogg inte är, läs den!

What are the Objectives of International Criminal Procedure?

The Nordic Journal of International Law will publish my article "What are the Objectives of International Criminal Procedure? - Reflections on the Fragmentation of a Legal Regime" in Vol. 79, No.2, (2010), 279-302. In the article you will find some of the ideas and basically the same approach that I will use in my dissertation "Evidence in International Criminal Procedure". This is a way to try my ideas, comments and criticism is welcome. You can read the post-refereed, but pre-print version here.

En procent av BNP till offentligt finansierad forskning.

Folkpartiet har idag presenterat rapporten "Spjutspetslandet Sverige" med flera välkomna förslag. Där konstateras bl.a. att den ökning av de statliga forskningsresurserna som Alliansregeringen har beslutat om är mer än dubbelt så stor som någon annan satsning tidigare. Nivån på forskningsanslagen höjs med fem miljarder kronor per år. För Folkpartiet liberalernas del är det av största vikt att vidmakthålla nivån på en procent av BNP till offentligt finansierad forskning.

Som Lundensare är jag glad över att Sverige gör betydande investeringar i viktiga forskningsanläggningar. European Spallation Source (ESS) och MaxLab IV i Lund blir två världsledande anläggningar för spetsforskning inom bland annat nano- och materialvetenskap, kemi, biologi, medicin, läkemedel, energiforskning och miljövetenskap. Life Science Lab i som med stöd från regeringen byggs upp gemensamt mellan Karolinska Institutet, KTH och Stockholms universitet kommer att bli ett världsledande laboratorium för storskalig genomforskning.

Som forskare jag får väl dra mitt strå till stacken för att Stockholms Universitet ska bli världsledande inom området internationell straffrätt, målbild för min disputation är januari 2012.

Media och bloggar
DN, SR, SVT, SvD, Rasmus Jonlund, Agneta Berliner, Akademisk Frihet, Hans Åberg

Bergquist om "Islam och arvsrätten i det mångkulturella Sverige"

Ulf Bergquist, advokat och ledamot av EU-Kommissionens expertgrupp för internationell arvsrätt, skriver på Newsmill om Mosa Sayeds avhandling "Islam och arvsrätten i det mångkulturella Sverige". Jag har tidigare skrivit ett inlägg om avhandlingen och argumenterade då för att Sayed tar upp ett för rättsvetenskapen relevant ämne. Att som Bergquist ifrågasätta Sayeds slutsatser om vad som är gällande rätt har jag inga problem med. Bergquist huvudpoäng verkar vara att man i ett testamente inte kan ange att ett annat lands arvsregler ska tillämpas, även om detta görs inom ramen för den testamentsfrihet som gäller enligt svensk rätt.

Jag har ingen möjlighet att värdera vem av Sayed eller Bergquist som har rätt, dels för att nämnda personer behärskar ämnet bättre än mig, dels för att biblioteket krävt tillbaka det exemplar av Sayeds avhandling som jag lånat. Tydligen är det många som ställt sig i kö hos biblioteket, ett tecken på att Sayed tagit upp en intressant fråga.

Internationell privaträtt

Jag har börjat att läsa Mosa Sayeds avhandling och har uppfattat att flera är upprörda eftersom avhandlingen lyfter frågan om vi i Sverige ska tillämpa olika arvsregler. Låt mig därför uppmärksamma att Sayed skrivit sin avhandling inom området internationell privaträtt som beskrivs på följande sätt på Stockholms Universitets hemsida.

Internationell privaträtt

Internationell privat- och processrätt (IP) är det område inom den nationella rättsordningen som reglerar juridiska problem med anknytning till främmande stat. Reglerna besvarar i huvudsak tre frågor: för det första vilket land som har domsrätt (jurisdiktionen), för det andra vilket lands lag som skall tillämpas (lagvalet) och för det tredje om en dom som meddelats i ett land kan åberopas i ett annat land (frågor om erkännande och verkställighet). De IP-rättsliga reglerna tillhör den nationella rätten men har i vissa fall koppling till den internationella rätten (folkrätten) då IP-rättsliga regler kan vara konventionsgrundade eller direkt tillämpliga EG-förordningar. Genom internationellt samarbete inom vissa rättsområden har konventioner med enhetliga IP-rättsliga regler antagits och fått global genomslagskraft, i andra fall har det internationella samarbetet varit regionalt begränsat (t ex inom Norden eller inom EU).

Ett exempel på när IP-rättsliga regler aktualiseras är vid tvister där parterna i ett avtalsförhållande (t ex ett köpeavtal) är bosatta i skilda länder och avtalet av den anledningen kommer att ha anknytning till två rättsordningar. Ett annat exempel är vid gränsöverskridande skador (t ex miljöskador) där ett oljeutsläpp från ett fartyg kan drabba fisket och markägare i flera länder. Även inom familjerätten har IP-rättsliga regler betydelse, t ex när en person byter hemland. Då kan frågor om tillämplig lag vid skilsmässa, bodelning, arvskifte eller testamente aktualiseras i det nya hemlandet.

Temat för Sayeds avhandling verkar för mig helt normalt. I avhandlingar vid juridisk fakultet är det helt legitimt att både deskriptivt beskriva vad lagen är och även ha synpunkter på hur lagen bör vara. Sayed skriver följande om sina teoretiska utgångspunkter.

Jag definierar denna studie på olika sätt. Det är framförallt en internationell privaträttslig studie, som primärt har till syfte att analysera innehållet i svensk internationell arvsrätt och de särskilda problem som är förknippade med svensk rätt och tillämpningen av islamisk arvsrätt i Sverige. I denna mening är studien rättsdogmatisk [en rekonstruktion av ett rättssystem]. Studien är också rättsjämförande. Rättsjämförande inslag betraktas som naturliga beståndsdelar av en internationellt privaträttslig studie. /.../ Avhandlingen bör även ses som ett inlägg i den pågående mångkulturella debatten. (sid. 20-21)

Vore det inte stötande att i vissa situationer tillämpa främmande rätt i Sverige? Detta är en bekant frågeställning inom internationell privaträtt och något som Sayed diskuterar.

Av [ordre public-förbehållet] följer att utländska bestämmelser inte skall tillämpas när de leder till resultat som är uppenbart oförenliga med grunderna för den svenska rättsordningen. (sid. 311)

Nu har jag inte läst hela avhandlingen och det är möjligt att jag skulle komma till en annan slutsats än Sayed hur lagen bör vara. I efterordet skriver han följande.

[K]varlåtenskap bör kunna fördelas enligt islamisk arvsrätt när arvlåtarens religiösa övertygelser sammanfaller med rättsordningen. (sid. 375)

Frågan är om detta ska regleras genom testamente (vilket till stor del redan är möjligt idag) eller om muslimer i Sverige ska presumeras vilja följa islamisk arvsrätt. Att personer genom testamente styr sitt arv dikterat utifrån arvstagarnas kön skulle jag som privatperson ha synpunkter på, men det är inget som jag anser att lagstiftaren bör styra mer än idag. En bröstarvinge har alltid rätt till sin laglott (7 kap. ärvdabalken). Jag är betydligt mer skeptisk till någon form av presumtion vad människor antas vilja i avsaknad av testamente och att detta avgörs av vilken folkgrupp arvlåtaren tillhör. På sidan 325 skriver Sayed följande.

Vad som gäller enligt egyptisk arvsrätt kan i viss mån sålunda uppnås i rent interna svenska situationer genom att arvslåtaren utnyttjar testamentsfriheten i svensk rätt.

Sayed tycks alltså argumentera att muslimer genom att skriva testamente i stora delar kan följa islamisk arvsrätt, något som jag personligen skulle tycka vara olämpligt (men inte olagligt) eftersom det systematiskt skulle missgynna kvinnliga arvstagare. Vad jag förstår förespråkar Sayed inte heller några lagändringar. Jag håller inte med Dilsa Demirbag-Sten när hon skriver att Sayed borde ha hänvisats till en annan fakultet än den juridiska. Jag tycker ämnet verkar utmärkt för en juridisk avhandling. Liksom professor och dekanus Torbjörn Andersson som skriver på SvD Brännpunkt anser jag att vi ska stå upp för den akademiska friheten.

Bloggar
Svensson, Hanna Wegenius, Gunnar Hökmark, Gulan Avci, Isobel, Jenny W (1), Jenny W (2)

Debatt om akademikers förhållande till makten

Efter Bushregimen finns det en intressant debatt i USA om hur man ska ställa ansvariga för eventuella övergrepp till svars. Jag skrev nyligen en bloggpost om att det amerikanska justitiedepartmentet rekommenderar en granskning av de inom CIA som medverkat i att förhöra fångar under tortyrliknande omständigheter.

Det finns även en debatt om akademikers, närmare bestämt juristprofessorers, ansvar i detta hänseende. I USA är det vanligt att akademiker verksamma vid universitet rekryteras i samband med skifte vid presidentmakten.

När George W. Bush tillträdde 2001 rekryterades John Yoo från Berkeley, rankad som världens tredje bästa universitet. John Yoo blev juridisk rådgivare på justitiedepartementet där han bl.a. skrev en s.k. "tortyrpromemorian" där man omdefinierade tortyr så att "förstärkta förhörsmetoder" ej ansågs vara tortyr och därmed var tillåtna, t.ex. skendränkning, utebliven sömn, långvarig vistelse i obekväm kroppsställning, påtvingad nakenhet och långvarig vistelse i kyla. Nu vill John Yoo tillbaka till Berkely men det tycker inte hans kollegor och studenter om. Dekanen Dean Edley vid Berkeley har kraftigt fördömt John Yoos ställningstaganden men försvarat den akademiska friheten och därmed John Yoos rätt att fortsätta som professor. På folkrättsbloggen Opinio Juris har Dean Edleys motivering publicerats. Kevin Jon Heller vid Melbourne Law School håller inte med om motiveringen, läs hans bloggpost.

Vad ska man göra med John Yoo? Han utreds redan av justitiedepartementets interna disciplinorgan avseende tortyrpromemorian. Det vore även lämpligt om åklagare utredde Yoos och hans överordnades straffansvar, åtminstone för tortyrpromemorian. Fram till att en formell undersökning har inletts så borde han få behålla sin akademiska tjänst. Jag har dock svårt att se att han skulle kunna vara verksam som lärare och forskare vid Berkeley om han i domstol fälls till ansvar för tortyr. Det verkar även vara dekanen Dean Edleys ståndpunkt.