Referat från två seminarium om FRA

Föreningen för IT & Juridik
Igår höll jag och FRAs generaldirektör varsitt anförande i samband med att Svenska Föreningen för IT & Juridik (ADBJ) höll ett seminarium om FRA-lagen. Det blev en givande diskussion, något mindre spänd än vad som var fallet när debatten var som hetast. Flera bekanta ansikten var där.

Min presentation kan du hitta här.

Ingvar Åkesson nämnde två saker som var särskilt intressanta. För det första, i den signalspaningsförordning som träder ikraft den 1 januari 2009 kommer ändamålen för FRAs signalspaning att preciseras. Att detta skulle ske är inte oväntat eftersom det ingick i riksdagsmajoritetens överenskommelse som antogs den 18 juni 2008.

Utskottet anser att regeringen ska meddela närmare föreskrifter i förordningsform om ytterligare rättssäkerhets- och kontrollmekanismer när det gäller
– en precisering av för vilka ändamål signalspaning ska få bedrivas inom ramen för den föreslagna lagstiftningen

Ingvar Åkesson angav att signalspaningsförordningens ändamål kommer att sammanfalla med den överenskommelse som fattades den 25 september 2008, om vilka vi kan läsa här. Det handlar alltså om följande ändamål.

• yttre militära hot mot landet
• förutsättningar för svenskt deltagande i fredfrämjande och humanitära internationella insatser, eller hot mot säkerheten vid såna insatser
• säkerhetspolitiska konsekvenser vid internationell terrorism
• utveckling och spridning av massförstörelsevapen och kontroll av svensk vapenexport
• allvarliga yttre hot mot samhällets tekniska infrastrukturer, till exempel it-trafik
• konflikter utomlands med konsekvenser för internationell säkerhet
• internationella företeelser i övrigt av särskild betydelse för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.

Med andra ord, dessa ändamål kommer att från den 1 januari 2009 anges i förordning som antas av regeringen och senare under 2009 kommer samma sak att specificeras av riksdagen genom lag. Detta följer av första punkten i överenskommelsen från den 25 september 2008. Även om man är kritisk till signalspaning i kabel, så är det bättre att ändamålen anges i lag än förordning, det blir svårare att ändra ändamålen och vidga FRAs mandat utan allmän granskning och debatt. Jag tycker dock att några av ovanstående ändamål är lite svävande.

För det andra, Ingvar Åkesson nämnde även i sin presentation att regeringen i ett hemligt regeringsbeslut utser FRAs uppdragsgivare. Med anledning av att SOU 2003:30 sidan 140 talar om att den ändrade omvärldssituationen har kommit att "vidga kretsen av FRA:s tänkbara uppdragsgivare" till exempelvis migrationsverket ställde jag frågan till Ingvar Åkesson om inte detta hemlighetsmakeri kunde göra människor oroliga och urholka förtroendet för FRA. Kom ihåg att prop. 2006/07:63 sidan 17 anger att migrationsrörelser är ett säkerhetspolitiskt hot och FRAs PUL tillåter sökbegrepp som hänför sig till etnicitet. Jag tror inte att migrationsverket i dagsläget får ge signalspaningsuppdrag till FRA, men osäkerhet i denna fråga kan vara skadligt. Ingvar Åkesson höll med mig och från FRAs perspektiv såg han ingen anledning att hålla regeringsbeslutet om FRAs uppdragsgivare hemligt. Han förklarade att FRAs uppdragsgivare till stor del sammanfaller med de myndigheter som har direkttillgång till FRAs databaser enligt 9 § FRAs PUF-förordning, dvs. följande myndigheter.

Regeringskansliet, Rikspolisstyrelsen, Inspektionen för strategiska produkter, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Krisberedskapsmyndigheten och Tullverket.

Det var inte helt oväntade uppgifter, men det är alltid intressant att höra det från hästens mun. Det vore även välgörande om regeringen valde att offentliggöra sitt beslut som anger vilka myndigheter som får ge signalspaningsuppdrag till FRA.

Tidningsutgivarna
Det andra seminariet ägde rum hos Tidningsutgivarna varifrån jag kom tillbaka precis. Annarkia har gjort reklam om detta. Min ingång i denna debatt kan du finna här. Försvardepartementets statssekretare Håkan Jevrell fick en hel del frågor om FRAs utvecklingsverksamhet från Nils Funcke, Anne Ramberg och undertecknad. Vi fick tre raka besked.

1. Inhämtningen av data inom ramen för utvecklingsverksamheten kommer ej att ändras eller minska genom överenskommelsen den 25 september 2008.
2. Det finns en skyldighet att radera innehåll i kommunikation mellan journalister och deras källor, men motsvarande skyldighet finns inte för trafikdata inhämtad i utvecklingsverksamheten.
3. Trots att SVT den 16 juni 2008 rapporterat att FRA samlar in trafikdata, lagrat tele- och datakontakter i stora mängder, som även omfattar svenskar, så kommer regeringen inte att utreda denna sak.

Raka besked. Nu vet journalister, andra skyddade grupper och vi medborgare att våra tele- och datakontakter kan komma att lagras i FRAs databaser, alldeles oavsett om vi är laglydiga eller inte. Jag har vid flera tillfällen blivit lugnad med beskedet att information inhämtad i utvecklingsverksamheten inte leder till underättelserapportering, men då har jag åtminstone två synpunkter.

1. Trafikdata insamlad i utvecklingsverksamheten verkar kunna överföras till försvarsunderrättelseverksamheten och således vara underlag för underrättelserapportering. Läs följande avsnitt ur prop. 2006/07:46 sid. 68.

Eftersom [utvecklingsverksamheten] syftar till att möjliggöra försvarsunderrättelseverksamheten kan det inte anses oförenligt med det ändamål för vilka uppgifterna samlas in att uppgifterna också i viss utsträckning behandlas i försvarsunderrättelseverksamheten.

2. Det är möjligt att trafikdata inhämtad i utvecklingsverksamheten inte får användas i underättelserapporteringen, men något förbud mot att lämna över denna trafikdata till andra stater finns inte. Tvärtom kan vi läsa följande.

9 § signalspaningslagen

Signalspaningsmyndigheten får för [utvecklingsverksamheten], enligt regeringens närmare bestämmande, etablera och upprätthålla samarbete i signalspaningsfrågor med andra länder och internationella organisationer.

1 kap. 17 § FRAs PUL

Personuppgifter som behandlas med stöd av denna lag får föras över till andra länder eller mellanfolkliga organisationer endast om sekretess inte hindrar det och det är nödvändigt för att Försvarets radioanstalt skall kunna fullgöra sina uppgifter inom ramen för det internationella försvarsunderrättelse- och säkerhetssamarbetet...

Uppdatering 1. Jag hittar nya saker lite då och då, denna gång något som gör mig något mindre orolig. På sid. 84 i prop. 2006/07:46 anges att det inte är aktuellt med direktåtkomst till FRAs databaser vid överföring av personuppgifter till andra länder. I övrigt är det oreglerat på vilket sätt uppgifterna ska överföras, men det är bra att direktåtkomst är uteslutet.

Uppdatering 2. Nu har TU lagt upp en högupplöst version av sitt seminarium. Jag tyckte webbfrågan vid 58:29 och Jevrells svar var intressant.

Webbfråga: Är FRA också skyldig att inte bara radera innehåll utan även trafikdata? Enligt 7 § signalspaningslagen talas det bara om innehåll ska förstöras, inte trafikdatan.

Moderator: Trafikdata är information om vem som kommunicerar med vem.

Jevrell: Trafikdata är någonting som får behandlas, det var jag inne på tidigare, med möjligheterna att veta vad, hur, ska vi rent faktiskt göra det här. När vi kommer till signalspaningsfasen som är att försöka hitta den information som är relevant, då ska definitivt innehållet omedelbart förstöras, vågar ej tekniskt svara på om det även omfattar trafikdata. Trafikdata ligger egentligen i teknisk signalspaning.

Här funderar jag på Jevrells ordval. Teknisk signalspaning (TES, engelska: ELINT) handlar bl.a. om identifiera radarsignaturer och luftvärnsrobotar. Denna debatt handlar om kommunikationssignalspaning (KOS, engelska: COMINT). Frågan är om hänvisningen till teknisk signalspaning är felsägelse eller avsiktligt? Teknisk signalspaning kan ibland komplettera kommunikationssignalspaning när man genom trafikbearbetning lokaliserar kommunikation. Det viktiga är att Jevrell vill få inhämtning av trafikdata och traffikbearbetning till en rent teknisk fråga, när sådan information i verkligheten kan vara av väldigt känslig natur.

Tidningsutgivarna arrangerar FRA-debatt med fokus på tystnadspliktiga grupper

Tidningsutgivarna (TU) och andra organisationer som företräder grupper med tystnadsplikt är bekymrade över de oklarheter som fortfarande finns efter att alliansen presenterat sitt förslag på ändringar i det tidigare förslaget till ny Signalspaningslag (den sk FRA-lagen). Därför arrangerar de en debatt den 9 december, där Thomas Bodström från oppositionen, Håkan Jevrell från Försvarsdepartementet samt ett antal företrädare för tystnadspliktiga grupper deltar. Läs mer här.

Jag ser tre problem utifrån TU:s perspektiv.

För det första, all trafik, inklusive sådant som är skyddat av tystnadsplikt, kommer att överföras till samverkanspunkter som kontrolleras av staten. Det framgår av 6 kap. 19 a § lagen om elektronisk kommunikation. Alliansöverkommelsen den 25 september 2008 förändrar inte detta vilket framgår av sidan 13 i detta dokument. Filtrering sker efter trafiken överförts till samverkanspunkten och inte hos operatörerna.

För det andra, trafiken filtreras i samverkanspunkten och efter filtrering finns det en möjlighet att skyddat material inhämtas för att därefter granskas, annars hade 7 § i signalspaningslagen inte funnits. Nämnda paragraf anger att skyddat material ska förstöras om det efter inhämtning visar sig vara skyddat. Statssekreterare Håkan Jevrell från försvarsdepartementet förklarade detta väldigt väl i Sveriges Radio den 13 augusti 2008: ”någon måste avgöra vad det är för någonting och när han har gjort det så ska det förstöras och det är i likhet med annan lagstiftning som hemlig teleavlyssning som den här lagstiftningen egentligen hänvisar till när man säger att kontakter mellan en försvarare och dess klient, den informationen ska förstöras". På vanlig svenska, skyddad information mellan exempelvis en journalist och dennes källa kan komma att granskas av FRA. Informationen ska förstöras, men då är skadan redan skedd. Vid hemlig teleavlyssning är övervakningen riktad och mängden överskottsinformation blir begränsad men nu talar vi om överföring av all trafik i de berörda kablarna till samverkanspunkter.

För det tredje, Skyldigheten att förstöra enligt 7 § signalspaningslagen rör "upptagningar" och "uppteckningar" av uppgifter. En relevant fråga är om begreppen "upptagningar" och "uppteckningar" endast rör ljud, bild eller text i ett meddelande eller om de även rör trafikdata (vem som är i kontakt med vem). FRA inhämtar och lagrar trafikdata rörande all tillgänglig kommunikation vilket jag skrivit om här och här. Om FRA samlar och lagrar trafikdata som rör kommunikation mellan en journalist och dennes källa så är det naturligtvis känsligt. På vanlig svenska, FRA får inte läsa och lyssna på skyddad information, men det är osäkert om samma skydd gäller för uppgifter om vem som har varit i kontakt med vem.

Avslutningsvis, FRA skulle kunna ha en spärrlista där telefonnummer och IP-nummer kopplade till journalister och medieföretag finns med, men det öppnar upp för nya problem. Vem ska hålla listan uppdaterad, hur ska man avgöra när en journalist handskas med skyddat respektive oskyddat material, vill vi att staten ska ha en lista på personer som handskas med från staten skyddade uppgifter, o.s.v.?