Roger Tiefensee och Fredrick Federley visar på SvD Brännpunkt att centerpartiet fortfarande är ett parti som företräder jordbruksintresset till nackdel för Europeiska Unionens skattebetalare. Liberaler förtjänar ett idéburet parti som vågar ta strid mot jordbrukssubventioner och ställning för frihandel. Johan Ingerö utvecklar saken på ett bra sätt.
FP-kandidaterna Marit Paulsen, Anders Ekberg och Per Altenberg driver alla förtjänstfullt att jordbruksstödet inom EU ska skäras ner. Som kontrast pekar Mattias Svensson på NEOs blogg att centern inte vill avskaffa jordbruksstöden förrän alla andra länder i världen också gör det, det vill säga inte alls. Jag tycker avskaffandet av EUs jordbruksstöd och handelshinder tillhör de viktigaste EU-frågorna. Med Lissabonfördraget får Europaparlamentet ökat inflytande i dessa frågor. Därför är det viktigt att vi skickar rätt politiker till Bryssel.
Det är väl ingen hemlighet att jag varit besviken på alliansregeringens integritetspolitik genom dess hantering av FRA-frågan, men i europaparlamentet har Olle Schmidt (fp) hållit fanan hög. När datalagringsdirektivet behandlas röstade den dåvarande europaparlamentariken, numera EU-ministern Cecilia Malmström (fp) nej. Därför kommer jag med gott samvete kunna ta folkpartiets valsedel.
Svårigheten är vem jag ska kryssa, men det ska nog lösa sig. Anders Ekberg verkar vara den som kampanjar hårdast och det är ett stort plus hos mig. Hans arbete med att stänga ner parlamentets flyttlass mellan Bryssel och Strasbourg genom kampanjen One Seat är imponerande. Olle Schmidt har visat att han har vilja och förmåga att påverka den liberala partigruppen i integritetsfrågor. Per Altenberg har gjort kampen mot bregottfabriken till sin profilfråga. Jag har stor respekt för Barbro Westerholms kamp för HBT-rättigheter, gedigna erfarenheter och kunskaper i övrigt. Liberala kvinnors kandidat Cecilia Wikström från Uppsala visade ståndaktighet i FRA-frågan och vill bekämpa människohandel inom EU.
