Risk att Kenyatta-åtalet läggs ner”

Idag blev jag intervjuad av TT/SVT Nyheter under rubriken ”Risk att Kenyatta-åtalet läggs ner”.

Intervju i DN om Afrika och ICC

DN publicerade den 11 oktober 2013 en artikel med rubriken "Afrikanska ledare utmanar ICC" där jag är intervjuad.

Åtalet mot medåtalad till Kenyatta har fallit samman

Ett flertal medier rapporterar om att Kenyatta vunnit presidentvalet i Kenya och frågor ställs huruvida han kan vara president samtidigt som han är åtalad vid internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICC).

William Schabas har uppmärksammat mig på en händelse i detta mål som samtliga medier tycks ha missat. Åtalet mot Kenyattas medåtalade Muthuara har fallit samman. Vad har hänt? Den 23 january 2012 fastställde ICCs förundersökningskammare åtalspunkterna mot Kenyatta och Muthaura. Därefter har det framkommit information som undergräver ett av vittnesmålen. Försvaret för såväl Kenyatta som Muthaura har därför begärt att förundersökningskammarens beslut ska undanröjas. Någon sådan procedur finns inte men åklagaren har samtyckt till åtalspunkterna mot Muthaura undanröjs för det fall en sådan procedur finns. Åklagaren skriver följande den 25 februari 2013 (para. 9).

The witness whose statement is at issue was essential on the issue of Mr Muthaura’s criminal responsibility and, in fact, was the only direct witness against him. Hence, the confirmation decision, if stripped of references to the witness' evidence, might not establish substantial grounds as a matter of law. The Prosecution also acknowledges that its disclosure error limited the Defence’s ability to challenge the critical witness’ testimony, which appears to have been the principal evidence relied upon by the Pre-Trial Chamber in its decision to confirm the charges against Mr Muthaura. In the particular circumstances of Mr Muthaura’s case, and given that he has elected to waive his Article 67(1)(c) right to go to trial without undue delay, the Prosecution does not oppose new confirmation proceedings with respect to him, should the Trial Chamber determine that there is a legal basis for such relief.

Givet att åklagaren har denna inställningen kan åklagaren lägga ner åtalet vilket anges i artikel 61(9) i Romstadgan, att skapa en särskild procedur som inte anges i stadgan verkar onödigt William Schabas verkar vara inne på samma spår. Åklagaren håller fast vid åtalet mot Kenyatta då åtalet vilar på fler vittnen än den som nämns ovan.

Jag tror utgången i målet mot Kenyatta står helt öppen med en brantare uppförsbacke för åklagaren än vanligt, efter att ha läst en rad inlagor från försvaret har jag sett en klasskillnad mot försvaret i andra mål. Det kan nämnas att förundersökningskammaren godkände åtalspunkterna med röstsiffrorna 2-1 så det fanns en osäkerhet redan tidigare (se sid. 156 i domare Kauls skiljaktiga mening).

Uppdatering 11 mars 2013. Chefsåklagaren Fatou Bensouda har låtit meddela att hon idag begär att åtalspunkterna mot Muthaura dras tillbaka. Pressmeddelandet har skickats ut per mail och finns på youtube (se nedan) men finns ännu ej på domstolens hemsida.

 

 

Uppdatering. Här finns åklagarens uttalande utskrivet.

ICCs åklagare inleder förundersökning avseende oroligheter i Kenya

Idag meddelade Internationella Brottmålsdomstolens förundersökningskammare (Pre-Trial Chamber II) beslut om att åklagaren kan inleda förundersökning beträffande påstådda brott i Kenya. SvD ger bakgrunden, det handlar om oroligheterna med etniska förtecken efter presidentvalet 2007 då 1 220 människor dödades och över 350 000 människor drevs bort från sina hem.

Jag skrev ett blogginlägg 9 november 2009 om åklagarens begäran om att inleda förundersökning, denna begäran har alltså nu beviljats. Du kan läsa hela beslutet från ICCs förundersökningskammare här.

Domstolens beslut är väldigt intressant eftersom det är första gången ICCs jurisdiktion har aktiverats på begäran av åklagaren enligt (artiklarna 13(c) och 15). Tidigare utredningar har aktiverats av stater enligt artikel 13(a) (Uganda, Demokratiska republiken Kongo och Centralafrikanska republiken) och FNs säkerhetsråd enligt artikel 13(b) (Darfur i Sudan).

En lustig detalj i sammanhanget var att jag idag under eftermiddagen föreläste på grundkursen i folkrätt om internationell straffrätt. Före pausen nämnde jag att åklagaren har begärt att få utföra en brottsutredning avseende påstådda brott i Kenya men att begäran ännu ej prövats av förundersökningskammaren. I pausen läste jag nyheten på SvDs hemsida. Det blev naturligtvis en intressant nyhet att diskutera när studenterna återkom efter pausen.

Till något delvis annat, Seved Monke skriver också om internationell straffrätt. Det handlar om att Serbien fördömt mördandet i Srebrenica 1995 men avstått från att benämna det som folkmord.

Internationella brottmålsdomstolen ska överväga förundersökning beträffande brott i Kenya

I ett pressmeddelande meddelas att förundersökningskammare II vid internationella brottmålsdomstolen ska överväga om förundersökning ska inledas beträffande brott i Kenya. SvD och DN skriver att våldet ska bli ett fall för domstolen, men då går tidningarna händelserna i förväg. Domstolens förundersökningskammare har ännu inte godkänt åklagarens begäran om att utreda brotten. Utan ett sådant beslut kan åklagaren inte inleda en formell förundersökning.

Åklagarens begäran är dock väldigt intressant eftersom det är första gången han framför en begäran om att aktivera domstolens jurisdiktion, artikel 13(c). Tidigare utredningar har aktiverats av stater enligt artikel 13(a) (Uganda, Demokratiska republiken Kongo och Centralafrikanska republiken) och FNs säkerhetsråd enligt artikel 13(b) (Darfur i Sudan).

Tredelad strategi beträffande åtal för internationella brott i Kenya

I januari 2008 skedde massmord i Kenya, vilket beskrevs som etnisk rensning. Ledare för Afrikanska Unionen varnade för att Kenya stod på randen av ett folkmord. Detta är kanske något bortglömt idag, men jag vill ändå uppmärksamma det rättsliga efterspelet.

ICCs chefsåklagare meddelar idag i ett pressmeddelande att han förordar en tredelad strategi beträffande åtal för internationella brott i Kenya, 1) åtal vid ICC av de högst ansvariga politikerna, 2) nationella rättegångar för andra misstänkta förbrytare och 3) en sannings- och försoningskommission.

Om ICCs åklagare verkligen åtalar de högts ansvariga politikerna så kan det få betydande inrikespolitiska effekter i Kenya som finns all anledning att följa. I längden är jag övertygad om att straffrihet för internationella brott tillhör det förgångna. Det blir intressant att följa utvecklingen.

Debattartikel i Expressen

Händelseutvecklingen i Kenya påminner alltför mycket om Rwanda 1994. Jag har skrivit en debattartikel i Expressen om detta.

Vi måste skicka Nordic Battlegroup till Kenya

Artikel publicerad i Expressen sidan 4 Debatt den 4 januari 2008

Vi måste skicka Nordic Battlegroup till Kenya

Kyrkor med kvinnor och barn bränns ned, vägspärrar där endast personer från en viss folkgrupp släpps förbi och människor med ”fel” tillhörighet huggs ner med machete. Det är inte Rwanda 1994 utan Kenya 2008. Nyhetsuppgifter talar om 300 döda de senaste dagarna och en hög polischef i landet beskriver det hela som ”etnisk rensning”. Bevittnar vi början på ett folkmord?

Efter världssamfundets handlingsförlamning under 90-talet beträffande Rwanda och Balkan upprepades orden ”aldrig mer”. Likväl fick mördandet i Darfur, med sin kulmen 2004, pågå utan att omvärlden har agerat med kraft. Ska samma misstag upprepas än en gång?

Världens ledare enades under FN-toppmötet 2005 om att varje enskild stat har en skyldighet att skydda sin befolkning från folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Ansvaret för att förhindra att våldet sprids i Kenya vilar följaktligen i första hand på landets president Mwai Kibaki. Efter det nu ifrågasatta valresultatet måste han med alla medel återupprätta respekten för landets bräckliga demokrati och förhindra fortsatt våld. Om det framkommer att han förlorat valet måste han överlämna makten under stillsamma former. I denna process är det viktigt att Kenya får allt det stöd som behövs från omvärlden.

Om Kenya misslyckas med att bevara sin demokrati och landet faller vidare in i en våldsspiral måste världssamfundet agera än mer kraftfullt. Under FN-toppmötet 2005 enades staterna även om att världssamfundet, genom FN, har skyldighet att använda diplomatiska, humanitära och andra fredliga medel för att skydda befolkningar mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Staterna förklarade sig också beredda att gemensamt agera i enlighet med FN-stadgans kapitel VII om de fredliga medlen visar sig otillräckliga. Jag anser att när hoten mot människor är av denna karaktär har Sverige och andra länder ett ansvar att ingripa även om det saknas FN-mandat. För det fall inget annat visar sig tillräckligt, handlar det i klartext om att skicka fredsbevarande eller fredsframtvingande trupper till landet.

Ministrar i den kenyanska regeringen har under onsdagen uttalat att mördandet utgör folkmord, organiserat av oppositionen och begärt att åtal väcks vid den internationella brottmålsdomstolen (ICC). För frågan om dödandet i Kenya ska beskrivas som folkmord är både konkreta fysiska fakta och förövarens sinnestillstånd av relevans. Folkmord definieras som handlingar begångna med avsikt att utplåna, helt eller delvis, en grupp på nationella, etniska, rasmässiga eller religiösa grunder. Utöver den som faktiskt utför folkmordet kan även individer och stater göras ansvariga genom medverkan till brottet.

Tidigare exempel på folkmord, från förintelsen under andra världskriget till före detta Jugoslavien, Rwanda och Darfur visar att världssamfundet lätt hamnar i en moment 22-situation: ett ingripande förutsätter ett tillförlitligt faktamaterial och ett tillförlitligt faktamaterial förutsätter ett ingripande. Makthavare skyller på bristande information och efteråt undrar alla varför ingen gjorde något. Sverige har tillsammans med andra länder ofta legat steget efter. Oavsett om förklaringen ska sökas i realpolitik eller på annat håll, har vi saknats på frontlinjen.

Än är det för tidigt att på ett välunderrättat sätt definiera övergreppen i Kenya. Likväl finns det fyra saker som den svenska regeringen kan ta initiativ till och genomföra i samverkan med likasinnade länder.

För det första. Såväl den kenyanska regeringen som oppositionen är parter i denna oroliga situation. Därför kan det underlätta om en oberoende utländsk kommission kontrollerar valsammanräkningen och undersöker vem som ansvarar för den senaste tidens våldsamheter.

För det andra. Under 2005 gav Sverige 42 miljoner US-dollar i bistånd till Kenya. Den enskilt största sektorn som SIDA arbetar med i landet rör demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter. Som femte största donator av bilateralt bistånd kan Sverige tillsammans med andra länder förmå de kenyanska ledarna att välja en lösning som främjar fred och demokrati.

För det tredje. Kenya har genom sin anslutning 2005 till ICC: s stadga underkastat sig domstolens jurisdiktion. För det fall händelserna inte utreds på ett tillfredsställande sätt av de kenyanska myndigheterna, kan såväl Sverige som ICC: s åklagare välja att aktivera domstolen så att lagföring sker i Haag. Att den kenyanska regeringen på egen hand hänskjuter situationen till domstolen är möjligt, på samma sätt som skett avseende konflikterna i Kongo, norra Uganda och Centralafrikanska republiken.

Avslutningsvis. Om mer kraftfulla åtgärder är nödvändiga, bör Sverige ta initiativet till att EU skickar sin snabbinsatsstyrka. Sedan 1 januari i år leds Nordic Battlegroup (NBG), en del av snabbinsatsstyrkan, av Sverige. Inom 10 dagar efter att beslut har tagits skall NBG kunna finnas på plats.

Kenya och dess vänner måste visa att orden ”aldrig mer” har en innebörd.

MARK KLAMBERG
Mark Klamberg är doktorand i folkrätt vid Stockholms universitet. Han har tidigare arbetat som jurist vid ICC där han lärt känna flera välmeriterade kenyanska brottsutredare och jurister.