tisdag, januari 20, 2009

I vägvalet mellan NATO och Norden

Direkt från Sälen. Jan Björklund (fp) och Björn von Sydow (s) oroar sig båda av Rysslands agerande gentemot Georgien, men de drar olika slutsatser av detta. Jan Björklund tar ställning för svenskt NATO-medlemskap medan Björn von Sydow argumenterar för ett stärkt nordiskt samarbete. Den senare finner ammunition i vad den finska utrikesministern, Alexander Stubb uttalat idag i DN om att en NATO-ansökan skjuts upp. Han förordar istället ett fördjupat nordiskt samarbete. I kaffepausen råkar jag överhöra ett samtal där en finsk representant tycker att Björn von Sydow övertolkar Alexander Stubbs uttalande.

Jan Björklund och Björn von Sydow finner dock varandra i stödet för ett starkare försvar. Björklund förklarar att han alltid sett Björn von Sydow som en god liberal, men att den som vill se Björn von Sydows politik förverkligad ska rösta på den borgerliga alliansen.

Björklund distanserar sig också på vissa punkter från vad försvarsberedningen föreslog i juni 2008. Enligt folkpartiledaren måste kompetens upprätthållas i alla militära förmågor. Björklund avisar en dansk lösning som försvarsberedningen verkar ha anammat. Han vill behålla luftvärnet jämfört med försvarsberedningen som föreslår att "delar av dagens markbaserade luftvärn [ska] avvecklas" (sid 14 i DS 2008:48). Björn von Sydow verkar vara mer öppen för en arbetsfördelning i Norden när han framhäver Danmarks stora armé, Norges utvecklade marinstridskrafter och Sveriges slagkraftiga flygvapen. Samtidigt har han i SvD uttalat att Sverige "behöver 100 Jas-plan och 100 stridsvagnar för att avskräcka från kränkningar".

Jag har under konferensen upplevt en växande spricka beträffande pliktfrågan där försvarsberedningen tidigare varit enig. Björn von Sydow förklarade att partikollegan Håkan Juholt inte förankrat frågan i socialdemokraternas partigrupp vilket förstärker bilden av en klyfta i pliktfrågan mellan socialdemokraterna och alliansregeringen. Björn von Sydow upprepar det socialdemokratiska kravet om partiledarförhandlingar för uppnå enighet i försvarspolitiken.

Mot bakgrunden av gaskonflikten framhäver Björklund energiförsörjning som en viktig del av säkerhetspolitiken. Tysklands avveckling av kärnkraft skapar beroende av Rysslands gas. 2020 måste Sveriges kärnkraft avvecklas av åldersskäl om inget görs. Alternativet för Sverige blir import av rysk gas. Tidsfönstret är enligt Björklund kort, vi har 3-4 år på oss att bestämma oss för att släppa fram ny kärnkraft.

Ryktesvägen har jag hört moderaterna är upprörda över att Jan Björklund nya linje att ambitionen inom försvarspolitiken ska höjas. Jag vet inte om detta grundas på en omsorg för statsbudgeten eller en oro över att folkpartiet ska stjäla moderata sympatisörer.

Björklunds manus granskades av Claes Arvidsson redan i dagens SvD, vilket i sin tur kommenterats av Nina Larsson och Wiseman.

2 kommentarer:

Anonym sa...

NEJ till NATO! Det är en krigsorganisation utan existensberättigande.

Anonym sa...

Hmm.. jag tror bestämt att herrar Björklund och von Sydow bygger sin rädsla på gammal indoktrinerad kommunistskräck från kalla krigets dagar. Inte ens till Georgien blev gasen avstängd. Estland har ju också haft lite "frostiga" relationer med Ryssland, inte heller de har haft ens den minsta brist på gas, trots ett hundraprocentigt beroende. Samma sak med England och Polen som haft en del politiska dispyter, de har hela tiden fått den gas de batalat för. Vitryssland hade en konflikt om rysk gas under 2006, de hade inte pengar att betala. Men den konflikten löstes snabbt genom att Gazprom fick betalt genom ägarandelar i de vitryska pipelines som distribuerar gasen vidare till Polen.

Den Ukrainska konflikten är annorlunda. Ukraina har vägrat betala, och detta samtidigt som de tagit emot betydligt mer gas än vad som sedan gått ut till Balkan och Slovakien (därifrån vidare till slovakien, checkien och österrike). De bunkrade gas som de inte betalt för, nog för att klara hela vintern. Det började, den 6:e januari, med att länderna på balkan (på ledningen via Rumänien) blev utan, till Slovakien var det däremot fullt tryck, för Gazprom hade inte stängt av gasen som gick in till Ukraina. Någon dag senare stängdes även gasen till Slovakien. Det var först nu som Gazprom stängde av när det stod klart att de varken tänkt betala och samtidigt bunkrar den gas som skulle vidare till europa. Avtalet mellan Ukrainska Naftogaz och Gazprom är skrivet under svensk lagstiftning, gälland till 2010, och Gazprom anmälde Naftogaz till Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut (sök gärna ). Naftogaz å sin sida gick till Ukrainsk domstol som tvärtom förbjöd Naftogaz att distribuera rysk gas till europa, dett trots att avtalet stipulerar att tvister skall lösas i Stockholm.

Ryssland vill naturligtvis sälja gas, det är Rysslands absolut största exportinkomst, det är oerhört viktigt för dem, och de har varit en pålitlig och säker leverantör av naturgas till europa i 35 års tid. Det sista de vill är att framstå som dåliga och osäkra leveratörer. Det ligger inte i Rysslands intresse att gasen sinar i europas ledningar, få saker skadar Ryssland så hårt som ett skadat förtroende på denna punkt. Under ett flertal år så har Ryssland sålt gas till ungefär halva priset till Ukraina. De har tom. köpt centralasiatisk gas till dubbla priset mot vad Ukraina sedan köpt den för! Men Ryssland har inte tänkt att subventionera Ukraina hur länge som helst. Gazprom har börjat höja priset. Senast förkastade Ukraina ett pris på 250 dollar per 1000 kbm, och detta när alla andra länder får betala ca 375 dollar per kkbm.

Jag tror att man lungt kan utgå ifrån att någon nyttjar en rad korrupta nyckelpersoner i Ukraina, antagligen i syfte att få Ryssland att framstå som opålitliga och därigenom försämra relationerna mellan ryssland och europa. Här bör man ställa sig frågan vem som kan tänkas ha detta intresse. Själv anser jag frågan vara glasklar, det räcker med att titta på NATOs utvidgning som närmast kan beskrivas som ett omringande av ryssland med "weapons of mass destruction", ett formidabelt vapenskrammel.

Lyckligtvis har EU i stort så smått börjat inse hur farlig denna politik är, och har nu satt ned foten rejält vad beträffar ytterligare utvidgning av NATO. Inget land skall behöva tolerera ett sådant vapenskrammel runt dess gränser. Tyvärr har vi dock en svensk press som antagligen är lika indoktrinerade som herrar Björklund och von Sydow, för i stort sett inget av det jag skrivit här har det rapporterats om i svensk massmedia, jo DN hade visst en liten sanningsenlig notis om gaskonfliken, men den var ynklig i sammanhanget. Inte heler när Berlusconi bad Putin om ursäkt för hur massmedia i väst rapporterade om krisen i Georgien sades det något om. Det enda svensk massmedia gjorde en stor sak av, var hans groda när han kallade Obama för "solbränd" eller nåt i den stilen. Inte ett ord om att både Italiensk underättelsetjänst, OSCE och brittiska rapportörer gett Putin rätt. Det är nivån hos de i sverige som kallar sig journalister.. Hänga upp sig på en groda och göra snaskiga rubriker, samtidigt som man helt struntar i det viktiga. Skäms! De bör gå till arbetsförmedlingen hela bunten.

- William T.