Debatt med Karin Enström om FRA

Den 26 februari 2009 hade jag och Karin Enström vardera en artikel publicerad i Nerikes Allehanda om FRA. Läsarna fick också ställa frågor via chattar med mig och Karin Enström.

Remissyttrande Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet

Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet har efter förfrågan från försvarsdepartementet och på Stockholms Universitets uppdrag avgett remissyttrande på departementspromemorian "Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning". Jag har tillsammans med en kollega skrivit utkastet till yttrandet.

Yttrandet innehåller både ris och ros. Jag uppfattar att yttrandet ligger ganska nära svaren från Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, PTS och Datainspektionen i kritiken att FRAs tillgång till kommunikation är oklart reglerad, dvs förblir väldigt omfattande. Även om jag inte håller med om allt tycker jag remissvaren från nämnda myndigheter är väldigt välskrivna.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden

Nämnden måste dock framhålla att även med den föreslagna lösningen så ges staten som sådan total tillgång till de internationella telekommunikationerna. Detta har naturligtvis fortsatt betydelse vid prövning av om Sverige kan anses uppfylla kraven på förutsättningarna för ingrepp i rätten till skydd för privat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen.

Mot den angivna bakgrunden bör i det fortsatta lagstiftningsarbetet övervägas i vad mån aktuella teleoperatörer bör till Försvarets radioanstalt för signalspaning enbart avleda den telekommunikationstrafik som omfattas av domstols tillstånd, vilket är en ordning som redan gäller i fråga om hemliga teletvångsmedel och som torde vara den vedertagna bland länder som bedriver signalspaning av detta slag och som vi från svensk sida vill jämföra oss med.

PTS

PTS finner i detta sammanhang att anledning att framhålla att FRA vid en och samma samverkanspunkt sannolikt kommer att ha ett antal olika uppdrag som ger myndigheten tillgång till flera signalbärare. Det kan innebära att FRA på så sätt får tillgång till samtliga signalbärare vid en samverkanspunkt. ... PTS kan konstatera att det är oklart ... i vilken mån förslaget om tillståndsprövning i realiteten innebär en förstärkning av integritetsskyddet vid signalspaning.

Datainspektionen

Frågan är dock vilken faktisk effekt den föreslagna tekniska begränsningen får för integritetsskyddet. Av promemorian framgår inte vilken trafikmängd som kan finnas i en enskild signalbärare eller i vilken utsträckning en signalbärare kan innehålla sådan trafik som inte är relevant för den aktuella signalspaningen. Det är således inte möjligt att se vilken praktisk betydelse som avgränsningen i fråga om signalbärare får.

Juridiska Fakultetsnämnden

Med andra ord, tillstånden som avgränsar vilka signalbärare FRA får teknisk åtkomst kommer att beröra en massiv mängd kommunikation. Den rättsliga åtkomsten begränsar förvisso ytterligare vilken information myndigheten får tillgodogöra sig, men det förändrar inte det faktum att stora delar av trafiken i de berörda kablarna kommer att vara tillgängliga för FRA och vara möjliga föremål för myndighetens signalspaning.... Fakultetsnämnden vill uppmärksamma att den rättsliga åtkomsten till [trafikdata] är obegränsad av ändamålskatalogen för försvarsunderrättelseverksamhet. ... Lagtexten ger mycket begränsad vägledning och förarbetena förefaller motsägelsefulla, vilket är otillfredsställande med tanke på omfattningen av överförd trafik, mängden inhämtade signaler och det intrång som granskning av kommunikation innebär. ... [D] krävs ytterligare klargöranden och ökad tydlighet i lagstiftningen för att denna meningsfullt ska kunna värderas och tjäna som lagstöd för FRAs verksamhet.

Trevlig läsning!

På torsdag kan ni chatta med mig och riksdagsledamoten Karin Enström (m) hos Nerikes Allehanda. Med undantag av en kommande ganska försiktig och resonerande artikel i Svensk Juristtidning (SvJT) om FRAs signalspaning så har jag redan dragit ner på mitt bloggande i allmänhet och engagemang i FRA-frågan. Måste koncentera mig på annat.

Media och bloggar
DN, SvD, ROD1, ROD2, ROD3, ROD4, Opassande, Mitt-i-steget, Svensson, Satmaran, Motpol, Oscar Swartz

Kommer ICC att utfärda en arresteringsorder beträffande al-Bashir?

Läste precis ett pressmeddelande som förklarade att onsdagen den 4 mars 2008 kommer internationella brottmålsdomstolens (ICC) förundersökningskammare att meddela om en arresteringsorder ska utfärdas beträffande Sudans president Omar al-Bashir, för folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Darfur. Jag har tidigare kommenterat saken i Sveriges Radio.

Det intressanta ur ett folkrättsligt perspektiv är huruvida al-Bashir är skyddad av immunitet. Sudan har nämlingen inte ratificerat och samtyckt till ICC-stadgan. Domstolen har fått behörighet (jurisdiktion) över situationen i Darfur genom ett beslut från FN:s säkerhetsråd. De flesta folkrättsjurister verkar mena att folkrättslig sedvana gäller enligt vilken al-Bashir har immunitet. Detta är årets mest intressanta avgörande i folkrätten.

Mitt tips är dock att domstolen med hänvisning till säkerhetsrådets beslut kommer att finna att immuniteten är hävd och utfärda en arresteringsorder vilket skulle utgöra en förändring av folkrätten med minskad betoning på staters suveränitet och jämliket till fördel för intresset av att beivra brott och säkra mänskliga rättigheter. Domstolen kommer förmodligen att anse att det finns skäl att anta att folkmord begåtts vilket vid första anblick skulle vara på tvärs med en FN-undersökning 2004. När åklagaren framställt påståenden om folkmord tror jag det är svårt för domstolen att avskriva saken i detta tidiga skede där det råder lägre beviskrav ("skälig anledning att anta" gäller vid arresteringsorder istället för kravet för fällande dom "bortom varje rimligt tvivel").

Om allt detta kommer att gynna en snabb och fredlig lösning av Darfurkonflikten finns det säkert olika uppfattningar.

Hyresgästföreningen svänger åt rätt håll

Efter att en gång ha varit bostadssökande i Stockholm och numera styrelseledamot i det allmännyttiga bostadsbolaget Familjebostäder följer jag med stort intresse debatten kring hyresrättens framtid. Som bostadssökande insåg jag tidigt att bostadsmarknaden i Stockholm har havererat på grund av politiska låsningar. Sådana finns på båda sidorna om blockgränsen. Därför är jag glad när hyresgästföreningen nu svänger om hyresprissättningen i Stockholmsområdet till förmån för att det geografiska läget ska spela en större roll. Det är välkommet. Robert Östling och Johan Ingerö anlägger ett "äppelperspektiv" på saken.

Remissvar om FRA 2.0

Några av remissinstanserna till FRA 2.0 har lämnat sina yttranden.

SNUS (Swedish Network User Society) skriver följande.

Sammanfattningsvis anser vi att det är tveksamt om de politiska målen kan uppnås utifrån den föreslagna lagtexten med de felaktiga antaganden som görs kring hur Internet fungerar. Detta innebär att finns anledning att på nytt diskutera lagstiftningens utformning och proportionalitet.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har lämnat ett relativt omfattande yttrande där de olika lägren i FRA-frågan samtidigt kan finna ammunition för sin sak. Jag tycker yttrandet är väldigt läsvärt. Riksdag & Departement tar fasta på att nämnden är kritisk till den nya domstolen och anser att det är negativt att FRAs uppdragsgivare begränsas till Försvarsmakten, regeringen och regeringskansliet. Nämnden fäster också uppmärksamhet vid att staten fortsatt kommer ha total tillgång till internationell telekommunikation och en mycket stor andel av detta kommer att avledas till FRA, vilket redan konstaterats i en artikel i Aftonbladet. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden uttrycker samma sak med lite mer försiktiga ordalag.

Nämnden måste dock framhålla att även med den föreslagna lösningen så ges staten som sådan total tillgång till de internationella telekommunikationerna. Detta har naturligtvis fortsatt betydelse vid prövning av om Sverige kan anses uppfylla kraven på förutsättningarna för ingrepp i rätten till skydd för privat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen.

Mot den angivna bakgrunden bör i det fortsatta lagstiftningsarbetet övervägas i vad mån aktuella teleoperatörer bör till Försvarets radioanstalt för signalspaning enbart avleda den telekommunikationstrafik som omfattas av domstols tillstånd, vilket är en ordning som redan gäller i fråga om hemliga teletvångsmedel och som torde vara den vedertagna bland länder som bedriver signalspaning av detta slag och som vi från svensk sida vill jämföra oss med.

Jag återkommer med fler remissyttranden i denna bloggpost efterhand som jag tar del av sådana. Mikael Elmlund är en av dem som börjat uppmärksamma remissyttranden.

Uppdatering. I SVT upprepades Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens kritik mot domstolen. Nämndens ledamot Linnéa Darell (fp) skriver mer på sin blogg. Det är intressant läsning som visar på ofrånkomliga problem och byråkratiska dödlägen med signalspaning. Å ena sidan finns ett intresse av att förstöra kommunikation som omfattas av källskydd eller motsvarande bestämmelser, å andra sidan finns ett intresse av att spara på uppgifter om denna kommunikation för att kunna kontrollera att den inte använts. Genom att sådana uppgifter om kommunikationen sparas sker ett kontinuerligt intrång i källskyddet - Moment 22. Frågan är om denna problematik även föreligger beträffande FRAs utvecklingsverksamhet där massiva mängder uppgifter inhämtas och lagras för att efter en tid förstöras - kommer detta loggas och i så fall, med vilken detaljnivå och möjlighet att återskapa informationen? Samtidigt som jag anser att uppgifter som FRA inte har rätt att använda ska förstöras, inser jag att denna ståndpunkt skapar problem ur kontrollsynpunkt. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden verkar anta motsatt ståndpunkt. Alldeles oavsett så är den bestående bilden att riksdagsmajoriteten inte fått/begärt en ordentlig konsekvensanalys inför att lagstiftningen röstades igenom i juni 2008 och det skapar ständigt återkommande frågor.

Professor Dennis Töllborg riktar i SvD hård kritik mot förslaget till ändringar av FRA-lagen och särskilt inrättandet av en domstol. Det är ingen överraskning då han och Wilhelm Agrell redan under sommaren 2008 argumenterade för en samlad efterhandskontroll utförd av en instans. Som bekant hoppade Anders Björck av sitt uppdrag som ordförande för FUN förra veckan. I motsats till övriga delar av bloggosfären tolkade jag inte det som ett motstånd mot signalspaning i kabel i sig utan snarare om att även Björck tycker kontrollfunktionen är för uppsplittrad. Ingen verkar nöjd med överenskommelsen från september. På ena sidan står Björck, Töllborg och Agrell (även regeringen och FRA) som förespråkar att FRA ska ha mycket omfattande tillgång till kommunikation och föredrar efterhandskontroll framför omfattande förhandskontroll i domstol. På andra sidan står säkerhets- och integritetsskyddsnämnden som förespråkar en mer begränsad tillgång till kommunikation, att domstolens självständighet och roll ska stärkas ytterligare.

Problemet som jag ser det är att man försöker att kombinera verksamheter som är delvis väsensskilda. Det verkar vara en krock mellan arbetssättet hos en ursprungligen militärt inriktad underättelseorganisation där så mycket som möjligt samlas in mot polisens arbetssätt där insamlingen sker mer fokuserat och avgränsat. Om FRA endast skulle spana efter militära hot, spionera på andra staters politiska och militära ledarskap så skulle jag finna det lättare att acceptera den ordning som Töllborg, Agrell och Björck (även regeringen och FRA) argumenterar för. Problemet är att regeringen vill att FRA även ska bistå polisen i deras arbete med att identifiera terrorister och brottslighet. Vid det senare slaget av spaning anser jag att traditionella rättssäkerhetsgarantier ska gälla. Det blir två system som krockar, ska pressas in i samma form och ingen blir riktigt nöjd.

Se på polismetodutredningen som även den behandlar tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. I det förslaget går det alldeles utmärkt att arbeta med brottsmisstanken "särskild anledning att anta" som förutsättning för att polisen ska få ta del av uppgifter (3 § första stycket i lagförslaget). En del av kritiken mot FRA-lagen har ju handlat om att myndigheten får spana efter terrorism eller brottslighet och ta del av uppgifter utan ett sådant lagstadgat krav. Det har gett intrycket av att FRA på uppdrag av SÄPO och polisen planlöst granskar all kommunikation i sin jakt efter terrorister och brottslingar. Nu tror jag inte att SÄPO och polisen arbetar planlöst - det är varken effektivt eller önskvärt. Det bör återspeglas i det förslag som utredaren Anders Eriksson ska presentera.

Debatt i socialdemokraterna

Johan Westerholm, Erik Laakso, Brockman, Kristian Krassman, Thomas Hartman, Anders Widén och Ulllis Sandberg har skrivit en motion om integritet till socialdemokraternas patrtikongress. Kraven i motionens yrkandesatser tar inte sikte på någon särskild lag utan handlar mer om att lagstiftningsprocessen måste öppnas upp, att regelverket blir mer begripligt och överblickbart. Med tanke på hur FRA-frågan avgjordes i september så är det förmodligen en realistisk ambitionsnivå. Jag tror inte det går att backa tillbaka "FRA-lagen", datalagringsdirektiv eller liknande lagstiftning. På sin höjd kan man stoppa ny lagstiftning. Den transparanta medborgaren är här. Jag är inte en större anhängare av Bush-administrationen men jag tror en av hans tjänstemän beskrev ganska väl vad personlig integritet betyder i dagens samhälle.

Privacy no longer can mean anonymity, says Donald Kerr, a deputy director of national intelligence. Instead, it should mean that government and businesses properly safeguards people's private communications and financial information.

Jag tillhör väl en av dem som hade en annan förståelse av vad personlig integritet och rätt till privatliv är, men det är väl bara att inse att dagens samhälle vilar på samma uppfattning som Donald Kerr ger uttryck för.

Ur ett filosofiskt perspektiv så är Donald Kerrs uttalande ganska intressant. När jag undervisar mina studenter om mänskliga rättigheter brukar jag inledningsvis förklara skillnaden mellan negativa och positiva rättigheter. Jag brukar börja med en förenklad version för att sedan komplicera saken. Något förenklat upprätthålls negativa rättigheter genom att staten avstår från vissa handlingar gentemot medborgaren (t.ex. avhåller sig från tortyr) medan positiva rättigheter kräver att staten förser den enskilde med en nyttighet (t.ex. sjukvård). Om man komplicerar saken så kräver respekten för negativa rättigheter även att staten skyddar sina medborgare från andra medborgare. Förbudet mot slaveri är ett exempel på detta. Motsvarande resonemang kan tillämpas på rätten till respekt för privatliv och korrespondens, medborgaren ska vara skyddad gentemot intrång från såväl den egna staten som andra individer och organisationer. Nu kommer jag till poängen och kopplingen till Donald Kerrs uttalande, respekten för privatliv och korrespondens i dagens samhälle verkar vila på föreställningen att staten ska skydda sina medborgare mot andra till priset av att medborgarnas anonymitet gentemot staten eroderas alltmer. Frågan är var gränsen går när vi oroar oss mer för den egna staten än eventuella kränkningar från andra individer.

Vad ska uppgifterna om telefonsamtal och e-post kunna användas till?

SvD rapporterar att EG-domstolen godkänt den grund på vilken EU:s ministerråd antog trafikdatalagringsdirektivet och Sverige måste införa direktivet. Det finns åtminstone två saker att tillägga.

För det första, lika viktig som frågan om lagring är under vilka omständigheter och för vilka ändamål de lagrade uppgifterna får användas. Sverige har redan lagstiftning inom detta område som är alltför vag och tillåtande. Jag tänker på 6 kap. 22 § första stycket 2 och 3 lagen om elektronisk kommunikation. På sidan 223 i SOU 2007:76 sammanfattar man enligt följande.

Förutsättningarna för att få ut trafikuppgifter enligt 6 kap. 22 §
första stycket 3 LEK är följande (i jämförelse med rättegångsbalken).
1. Det behöver inte finnas en skäligen misstänkt person.
2. Det ska vara fråga om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare
straff än två års fängelse (även anstiftan och medhjälp).
3. Åtgärden behöver inte vara av synnerlig vikt för utredningen.
4. Åtgärden är inte begränsad till vissa teleadresser men uppgiften
ska angå ett särskilt elektroniskt meddelande.
5. Åtgärden beslutas av den brottsbekämpande myndigheten.

Frågan om tillgång till lagrade trafikuppgifter är föremål för polismetodutredningen, som jag kommenterat i Dagens Juridik. Där vill jag fästa uppmärksamhet vid att förslaget förvisso upphäver 6 kap. 22 § första stycket 3 LEK men ger polisen samtidigt genom en ny lag rätt att få ut uppgifter inom ramen för sin underrättelseverksamhet. Här behövs en analys om det är steg framåt eller bakåt. Med andra ord, granskningen av genomförandet av trafikuppgiftdirektivet i Sverige måste förenas med en granskning av polismetodutredningen. Jag uppfattar att polismetodutredningens förslag gör det möjligt för polisen att få tillgång till uppgifter än tidigare i syfte att förebygga brott samtidigt som möjligheterna till efterhandskontroll stärks något.

För det andra, EG-domstolen har endast tagit ställning till om direktivet är antaget på korrekt laglig grund, inte om det är förenligt med Europakonventionens skydd för familjeliv, privatliv, hem och korrespondens (artikel 8). Det finns ett mål vid Tysklands författningsdomstol som ska ta upp den senare aspekten. Domstolen har i ett intermistiskt beslut (tillfälligt beslut tills vidare) begränsat tyska myndigheters tillgång till den sparade informationen. Med andra ord, bara för att EG-domstolen nu godkänt trafikdatalagringsdirektivet så är inte diskussionen avslutad. Mitt tips är att den tyska författningsdomstolen eventuellt kommer att ha synpunkter på vad uppgifterna kommer att få användas till, men den kommer inte att underkänna genomförandet av direktivet i dess helhet.

Personligen kommer jag inte engagera mig i denna fråga på det sätt som jag gjort i FRA-frågan - det tar för mycket kraft och energi. Kunde dock inte avstå från att lyfta fram några aspekter som ej framkom i SvDs rapportering.

Sverige - en fristad för krigsförbrytare?

Idag släppte Amnesty rapporten "Sverige - en fristad för krigsförbrytare?". Jag var med och skrev utkastet till rapporten. Det viktigaste är att den svenska lagstiftningen förändras så att den anpassas efter den standard som gäller i den internationella straffrätten, med andra ord
fler internationella brott måste explicit bli kriminaliserade. Vidare bör preskriptionsregler som hindrar lagföring av internationella brott avskaffas.

Media
SvD

Ni blev lurade

Artikel publicerad i Aftonbladet den 3 februari 2009

Ni blev lurade!

Stora bloggprisvinnarna slår larm om den nya FRA-lagen:
FRA-lagen kommer fortfarande, med eller utan de aviserade ändringarna, att utgöra den största nedmontering av grundläggande fri- och rättigheter som Sverige sett i modern tid. Det skriver Mikael Nilsson, Anna Petersson, vinnare av hederpriset vid utdelningen av Aftonbladets Stora Bloggpriset, tillsammans med Jon Karlung och Mark Klamberg.

Försvarsdepartementet skickade nyligen ett förslag till ändringar av FRA-lagen på remiss. Bland annat ska FRA:s tillgång till datatrafik nu begränsas genom att tillstånd för spaning i ”signalbärare” ska erhållas i domstol. Därmed faller enligt Sten Tolgfors grunden för talet om massavlyssning.

I departementspromemorian definieras signalbärare som ”det minsta fysiska medium genom vilket signalerna kan överföras”. I klartext innebär det att en signalbärare typiskt är en optisk fiber, eller rättare ett fiberpar för tvåvägskommunikation.

Men hur mycket trafik får FRA tillgång till i varje signalbärare? Ett enskilt fiberpar hos Bahnhof, en av landets kabeloperatörer, rymmer upp till 320 separata kanaler med datatrafik, som vardera kan transportera 10 Gigabit/s. Detta ger den smått hisnande siffran 3,2 Terabit/s per signalbärare.

Som bredband räknas allmänt en uppkoppling på minst 2 Mbit/s. En signalbärare i promemorians mening rymmer därmed bredbandstrafik från (lågt räknat) en miljon hushåll. Ny teknik är dessutom under utveckling för att mångdubbla kapaciteten i varje fiber. I själva verket har ett enda fiberpar potential att rymma hela Sveriges samlade datatrafik av i dag.

Exakt hur mycket av kapaciteten i varje fiber som används är operatörernas hemlighet. Men detta ändrar inte fakta: mängden data som kan komma att transporteras i en enda signalbärare är gigantisk. Även det minsta möjliga spaningstillstånd som den föreslagna signalspaningsdomstolen kan bevilja omfattar alltså enorma trafikmängder.

Man kan vidare notera att Bahnhof klarar sig med endast fyra fiberpar som korsar nationsgränsen, varav två huvudsakligen fungerar som reserv. Det betyder att om FRA är intresserade av trafik som rör sig genom Bahnhofs kablar måste de i praktiken ges tillgång till minst hälften av operatörens gränsöverskridande trafik.

Liknande förhållanden gäller hos andra operatörer. Trenden är också att mer data transporteras i en och samma fiber snarare än att nya kablar dras, av rent ekonomiska skäl. Mängden data som domstolen måste ge FRA tillgång till ökar alltså i takt med ökande datatrafik i framtiden.

Är detta verkligen den ”kraftiga begränsning” av tillgången som presenterades som en så viktig del av överenskommelsen från den 25 september? Vi menar att många kritiker lurats att tro att begränsningen är betydande, medan den i själva verket är närmast helt betydelselös. Domstolens begränsning av spaningen till vissa signalbärare blir inget annat än ett spel för gallerierna.

Att det nya förslaget inför vissa ytterligare rättsliga begränsningar för vad FRA får göra med avlyssnad trafik – som att inhemsk trafik måste förstöras när den väl har identifierats som sådan – är då av marginellt värde. I det skede när dylika bestämmelser kan tillämpas är ett integritetsintrång av väldiga proportioner redan ett faktum.

Det blir allt tydligare att lagstiftarna betraktar elektronisk kommunikation som mindre skyddsvärd än traditionell telefoni och vanliga brev. Men sträng kommunikationshemlighet är en förutsättning för fri opinionsbildning, för ett verkningsfullt journalistiskt källskydd och för skydd av privatlivet, för att bara nämna några av de viktiga värden som undergrävs av FRA-lagen, även i dess nya form.

”Det är viktigt att få bort massavlyssning och mass-scanning”, sa Camilla Lindberg (fp) till TT i september. Vi instämmer. Tyvärr visar riksdag och regering en återkommande oförmåga att göra just detta.

Den symboliska begränsningen till ”signalbärare” ändrar inte det faktum att FRA får tillgång till svindlande stora trafikmängder. Vår kritik kvarstår alltså. FRA-lagen kommer fortfarande, med eller utan de aviserade ändringarna, att utgöra den största nedmontering av grundläggande fri- och rättigheter som Sverige sett i modern tid.

Stort grattis till Emma, Mikael och Anna

Precis hemkommen från utdelningen för Stora Bloggpriset. Måste erkänna att jag kopplat bort bloggosfären för ett tag och att jag inte riktigt engagerat mig förrän jag fick ett erbjudande av Mikael och Anna att följa med då de de hade 5 extrabiljetter. Misstänkte redan då att de skulle få ett specialpris. Mycket riktigt fick de Stora Bloggprisets Hederspris - ett stort grattis till er! Jag är fantastiskt glad över att ni fått ett erkännande för er insats. I och med att jag agerade fotograf hoppas jag att bilderna blev bra. Emma tog hem priset i kategorin Politik & Samhälle vilket var mycket välförtjänt. Kan även berätta att minglet efteråt var bra, brukar ibland tycka sådant är tråkigt, men ikväll var det utmärkt.

Olösta frågor

I Riksdag & Department framgår det att FRA-förslaget kritiseras av alliansledamöter. Jag hyser ingen förväntan om att fyra alliansledamöter kommer att driva riv upp eftersom alla redan sagt ja till överenskommelsen i september. Samtidigt kan jag kan konstatera att viktiga frågor förblev olösta med septemberöverenskommelsen. För min del handlar det främst om det som omväxlingsvis kallas utvecklingsverksamhet, grundforskning, utveckling av teknik och metod eller som SVT förklarar det på vanlig svenska, masslagring av tele- och datakontakter. Jag blir inte lugnad av att FRA bara ska få spana i vissa trafikstråk/signalbärare eftersom varje sådan kan omfatta massiva mängder kommunikation.