Lägg grunden för Spårväg Syd

Det finns många goda förslag om hur kollektivtrafiken i Stockholmsregionen kan utvecklas. Utmaningen ligger i att välja rätt trafikform där de vanliga röda bussarna, de blåa innerstadsstombussarna, spårvagn och tunnelbana har olika hög kapacitet. Med de begränsade resurser som alla politiker, oavsett partifärg, förfogar gäller det att välja den trafikform som svarar mot resandeunderlaget.

Det är mot denna bakgrund som Spårväg Syd bör diskuteras. SL:s förstudie har kommit fram till att det i dagsläget inte finns ett samhällsekonomiskt lönsamt resandeunderlag för att bygga Spårväg Syd och det är självklart att de i sin prioritering av olika projekt måste ta hänsyn till den samhällsekonomiska nyttan.

Trafik- och renhållningsnämnden svarade onsdagen den 19 oktober på remiss om Spårväg Syd. Från Folkpartiets sida ansåg vi att SL:s bedömning var något för pessimistisk. Därför tog vi initiativ till ett mer positivt yttrande där vi redan nu tar ställning för att SL omgående ska utreda förstärkt busstrafik längs den aktuella sträckan. Samtidigt måste de berörda kommunerna, inklusive Stockholm, vara tydliga i planeringen av kommande bebyggelse så att den görs i anslutning till en blivande spårväg så att den samhällsekonomiska nyttan ökar och därmed blir mer försvarbar. På så sätt lägger vi grunden för Spårväg Syd och främjar utvecklingen för Stockholms södra delar.

Här kan du läsa alliansens särskilda uttalande i Trafik- och renhållningsnämnden. Jesper Svensson skriver på samma tema.

Poliser med falsk identitet på nätet kan vara rimligt

DN skriver att SÄPO-chefen Anders Danielsson vill att hans personal ska kunna spana under falsk identitet på internet och infiltrera diskussionsgrupper. Min spontana reaktion på morgonen var att det är precis så jag vill att polisen och SÄPO ska arbeta, det är riktad spaning och inte nödvändigtvis automatiserat. Därför är det lättare att acceptera än exempelvis signalspaning för polisiära ändamål. Det senare bygger på att staten får tillgång till väldigt stora trafikmängder, registrerar och lagrar betydande mängder data om laglydiga medborgares kommunikation.

Väl på jobbet fick jag ett mail av en bekant som var skeptisk till Säpo-chefens förslag. Jag skrev då följande svar.

Hej,
...
Jag har uppfattat att Säpo-anställda redan idag i den fysiska världen kan gå på möten arrangerade av diverse suspekta organisationer och ta kontakt med kriminella utan att röja sin identitet (Lag (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter och behovs-/proportionalitetsprinciperna 8 § polislagen). Då vore det inte så konstigt om de kunde göra samma sak i den digitala världen.

Vänligen Mark

När Sveriges Radio senare under morgonen ringde för en kommentar kände jag mig tvingad att bolla denna fråga med en annan bekant så att man inte hoppar i galen tunna. Mikael Nilsson visade sig ha funderat i samma banor, på Twitter skriver han följande.

Mycket bättre än signalspaning, IMHO. Kan vi byta? Polisen vill spana på internet Inrikes SvD http://t.co/l5bKkTwZ

Det viktiga är att 1) polisen i sitt spaningsarbete på internet inte registrerar data om privatpersoner alltför brett, 2) registrerad data som visar sig vara oväsentlig skyndsamt gallras ut, 3) verksamheten ska inte automatiseras och 4) en oberoende instans (t.ex. SIN) granskar verksamheten.

Uppdaterat
Henrik Alexandersson verkar också vara öppen för detta förslag. Se även SR och Expressen.

Mindre stränga krav för att erhålla sjukersättning

Under valåret 2010 fördes en debatt om förändringarna i sjukförsäkringssystemet. Ett exempel som lyftes fram var Jörg Teichert som vägrades sjukersättning av Försäkringskassan. Jag hänvisade då till lagstiftningen som anger att sjukersättning ska komma i fråga om den försäkrades arbetsförmåga är "stadigvarande nedsatt". Medan socialdemokraterna hade en väldigt bestämd uppfattning om att lagstiftningen i denna del var felaktig skrev jag följande.

Själv skulle jag vänta tills domstol har prövat Jörg Teciherts överklagande.

Nu har Högsta Förvaltningsdomstolen i ett annat mål tolkat vad "stadigvarande nedsatt" betyder och gjort en mindre sträng tolkning än vad Försäkringskassan vilket kommer göra det lättare att erhålla sjukersättning. Nedsättningen av arbetsförmåga måste inte vara livslång vilket Försäkringskassan har krävt. Högsta Förvaltningsdomstolen skriver följande på sidan 5 i sin dom.

Enligt motivuttalanden ska begreppet stadigvarande nedsatt arbetsförmåga tolkas så att nedsättningen förväntas kvarstå under all överskådlig framtid. Det finns däremot varken i lagtext eller motiv stöd för att ställa upp ett krav på att nedsättningen ska kvarstå livslångt eller fram till pensionsåldern. Arbetsförmågan ska utredas på nytt minst vart tredje år.

Liksom Mattias Lindbäck anser jag att denna mer generösa tolkning är helt rimligt. Det var alltså inte lagstiftningen i denna del som det var fel på utan Försäkringskassans tolkning. Jag utesluter inte att lagstiftningen behöver justeras i andra dekar men förhoppningsvis kan domen inte bara leda till att enskilda får det bättre men även till att debatten kan bli mindre polariserad.

Debatt om Makitanfallet

Den 8 april 2011 avkunnade Stockholms tingsrätt dom i Makitanfallet rörande grovt folkrättsbrott (krigsförbrytelser). Med anledning av domen riktade docenten Ola Engdahl kritik mot rättegångens alla aktörer (sidan 34 i Advokaten nr 6/2011).

Engdahl menar att domen "avslöjar kunskapsluckor om centrala aspekter av folkrätten hos både domstolen, åklagarna och försvararna". En av huvudpunkterna i kritiken är att tingsrätten och parterna inte förmått göra skillnad på reglerna som är tillämpliga internationell väpnad konflikt och icke-internationell väpnad konflikt. Engdahl är kritiskt till att Tingsrätten verkar ha kommit fram att det rådde en internationell väpnad konflikt men grundat straffansvar på artikel 3 som endast är tillämplig i icke-internationell väpnad konflikt.

Nu har åklagaren i målet Magnus Elving svarat (sid. 35 i Advokaten nr 7/2011). Han förklarar att åklagarsidan "åberopade inte artikel 3 som en ansvarsgrundande kompletteringsregel till folkrättsbrottet, men under rättegången gick vi igenom principerna för den." Det framgår av stämningsansökan att åklagarsidan inte åberopade artikel 3 som ansvarsgrundande bestämmelse.

Orsaken till att åklagarna redogjorde för artikel 3 var att nämnda bestämmelse har en mer begränsad räckvidd och skydd i förhållande till det mer omfattande regelverket och skyddet i internationell väpnad konflikt. Därmed anser åklagarna att det vore orimligt om gärningar som är straffbelagda i icke-internationell väpnad konflikt är straffria i en internationell väpnad konflikt, närmare bestämt handlar det om "”kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling”. Denna formulering återfinns i artikel 3 som berör icke-internationella väpnade konflikter men inte i de bestämmelser som berör internationella väpnade konflikter.

Åklagarna pläderade i första hand att rätten skulle ge orden "omänsklig behandling" i artikel 147 i fjärde Genèvekonventionen som är tillämplig i internationellt väpnade konflikter en vidd tolkning så att det även omfattade ”kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling”.

Jag anser att åklagarsidan resonerat på ett rimligt sätt. Det utesluter inte att vissa formuleringar i domen är olyckliga, men det får tingsrätten svara för. Vi får se om det kommer ett svar från Engdahl eller om debattörerna har närmat sig varandra.

ICCs åklagare inleder förundersökning avseende Elfenbenskusten

Internationella brottsmålsdomstolens (ICC) förundersökningskammare beslutade idag att ge domstolens åklagare rätt att inleda förundersökning avseende påstådda brott i Elfenbenskusten. Det är första gången en stat som inte är ansluten till Romstadgan för ICC på ad hoc basis samtycker till att domstolen ska få behörighet (artikel 12(3) i Romstadgan) och domstolen beslutar om att inleda en förundersökning . Elfenbenskusten uttryckte detta samtycke den 18 april 2003 och upprepade samtycket den 14 december 2010. Det är domstolens åklagare som därefter ansökt om att inleda en förundersökning enligt artiklarna 13(3) och 15.

Det är viktigt att komma ihåg att det är åklagaren som med förundersökningsdomarnas godkännande väljer vilka personer som ska åtalas. Det går inte att med hjälp av en artikel 12(3)-deklaration styra åtal mot en eller annan sida i en viss konflikt.

Jämförelse med Libyen och Darfur, Sudan
ICCs åklagare bedriver förvisso förundersökningar avseende brott i Libyen och Darfur, Sudan som inte heller är anslutna till domstolen, men i dessa två senare fall är det FNs säkerhetsråd som gett domstolen behörighet mot respektive stats vilja (artikel 13(2) i Romstadgan).

Alldeles oavsett, det är utmärkt att Elfenbenskusten gett sitt samtycke, att åklagaren vill inleda förundersökning och att förundersökningskammaren godkänt detta.

Relevans för Israel-Palestinakonflikten
Denna utredning är även intressant för Israel-Palestinakonflikten eftersom domstolen mottagit ytterligare en artikel 12(3)-deklaration, från den Palestinska myndigheten. Palestinierna vill ge ICC behörighet för alla brott begångna på det palestinska territoriet efter den 1 juli 2002.

Stater som är anslutna till Romstadgan kan liksom åklagaren initiera en förundersökning, artikel 13(1) i Romstadgan. Artikel 12(3)-deklarationer är svagare eftersom en icke-ansluten stat inte kan initiera en förundersökning, det skapar bara en sådan möjlighet för åklagare, anslutna stater och FNs säkerhetsråd. Endast stater kan göra artikel 12(3)-deklarationer varför frågan om Palestinas status i FN och erkännande av andra stater kan vara avgörande för om åklagaren väljer att initiera en förundersökning.