Anförande i trafikdebatten

Här är mitt inledningsanförande i trafikdebatten den 17 november 2011, Stockholms kommunfullmäktige.

Kommunfullmäktigeledamöter samt Stockholmare som följer denna debatt,

Jag kommer att tala om tre saker. 1) folkpartiets vision om Stockholm som cykelstad 2) utbyggd kollektivtrafik och 3) vikten av god infrastruktur och då känns Slussenprojektet särskilt aktuellt.

En stor del av miljöarbetet handlar om att underlätta för stockholmarna att transportera sig just miljövänligt. Stockholm bör exempelvis bli en mer attraktiv stad för alla som cyklar och går. Gång- och cykelvägar ska vara vackra, väl belysta, väl underhållna, säkra och lättillgängliga. Vi vill binda ihop existerande gång- och cykelbanor till ett väl sammanlänkat nät. Vi vill att det ska vara möjligt att ta med cykeln på tunnelbanan och andra kollektiva färdmedel, särskilt vid lågtrafik. Gångtrafikanter och cyklister måste kunna dela på gaturummet. Därför behövs säkra och avskilda cykel- och gångvägar. Vi kommer att satsa en miljard på cykelbanor, stråk under perioden fram till 2018.


Stockholm är en växande stad vilket kräver en stark och robust infrastruktur. Det handlar om mer spårbunden kollektivtrafik. Vi i folkpartiet står bakom att fler busslinjer konverteras till spårvagn och det är angeläget att en framtida utbyggnad av tunnelbanan studeras tillsammans med SL. Mer specifikt vill vi i folkpartiet se att projekt som Spårväg syd och tunnelbana mot Nacka genomförs. Vidare vill vi att båttrafiken på Stockholms inre vatten ökar och då kommer Nya Slussen att bli en naturlig knutpunkt.


Nya Slussen är ett av de viktigaste infrastrukturutmaningarna som vi har. Ärendet har utretts under lång tid och många tänkbara alternativ har diskuterats. Folkpartiet anser att det nuvarande förslaget är bra ur flera synvinklar. Stockholm och bebyggelsen kring mälaren säkras mot framtida havsnivåhöjningar och prognoser om att nederbörden kommer att öka möter vi med större avtappningsmöjligheter. Vi i Folkpartiet har varit framgångsrika i våra anträngningar att värna Stockholms siluett och vyer. Nya Slussen kommer att värna Söders dramatiska landskap och de fria vyerna över Mälaren och Saltsjön. Genom att antalet körbanor minskar anpassar vi Slussen till dagens och framtidens minskade biltrafik samtidigt som vattenytorna ökar. Slutligen tar vi det ansvar som krävs för att säkra säkerheten för alla de människor som dagligen passerar Slussen, den nuvarande konstruktionen håller bokstavligen på att falla samman.

Att bygga om Slussen är en stor utmaning och den är på inga sätt problemfri. Den största utmaningen ser jag i hur vi ska klara av en fungerande kollektivtrafik under ombyggnadsperioden. Eftersom Slussen måste byggas om är detta ofrånkomligt och de som försöker förespegla något annat riskerar att ägnar sig åt billig populism.

Från folkpartiet är beskedet tydligt, kollektivtrafiken ska byggas ut, såväl cyklister som flanörer ska känna sig hemma i Stockholm.

Kritiken avseende straffrihet i Syrien ska riktas mot Ryssland

Lars O Ericsson, docent i praktisk filosofi vid Stockholms universitet anser att Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) är en politisk domstol eftersom den inte har utfärdat en arresteringsorder för Syriens president Al-Assad. Han gör en jämförelse med arresteringsordern mot Gaddafi.

Jag anser att kritiken är missriktad och den verkar grundas på ett missförstånd. Domstolen har som huvudregel endast jursdiktion beträffande brott begångna på en ansluten stats territorium eller av dess medborgare. Det bygger på att stater enligt folkrätten är suveräna och endast genom samtycke kan staterna överlåta makt till en internationell domstol. Syrien har inte anslutit sig stadgan för ICC och därmed blir det fel när Ericsson skriver att ICC borde "rimligtvis för länge sedan ha agerat mot Bashar al-Assad på samma sätt som man agerade gentemot Khadaffi." ICC skulle då ha agerat utanför de befogenheter som ges av domstolens stadga.

Libyen har inte heller anslutit sig till domstolen stadga men likväl utfärdades en arresteringsorder gentemot Gaddafi. Vad är skillnaden? Skillnaden är att FNs säkerhetsråd som undantag från huvudregeln kan ge domstolen rätt att undersöka brott som har begåtts även på icke-anslutna staters territorium eller av dess medborgare. Säkerhetsrådet har gett en sådan befogenhet avseende Libyen och Sudan men inte avseende Syrien. Det beror framförallt på att Ryssland som partner till Syrien skulle lägga in sitt veto i FNs säkerhetsråd. Det stämmer att detta är en politiserad process, men då ska kritiken riktas mot FNs säkerhetsråd, särskilt Ryssland och inte mot ICC.

Självklart skulle en filosof, och även en jurist, kunna tycka att principen om staters suveränitet och under vilka förutsättningar en internationell domstol kan få jurisdiktion är moraliskt felaktiga men då bör kritiken riktas mot fundamenten för folkrätten och inte mot en domstol som följer den stadga som suveräna stater enats om. En sådan filosof (eller jurist) bör då samtidigt föreslå en alternativ grund för folkrätten som inte grundar sig på staters suveränitet och deras samtycke. Då befarar jag att filosofen snabbt hamnar i naturrätten vilket skapar andra problem, t.ex. vem är det som ska avgöra vad som följer av naturrätten, ska det vara teologerna, folkrättsjuristerna och filosoferna vid Stockholms Universitet? Hur ska man förmå staterna att följa regler som de inte utformat?

Lägg grunden för Spårväg Syd

Det finns många goda förslag om hur kollektivtrafiken i Stockholmsregionen kan utvecklas. Utmaningen ligger i att välja rätt trafikform där de vanliga röda bussarna, de blåa innerstadsstombussarna, spårvagn och tunnelbana har olika hög kapacitet. Med de begränsade resurser som alla politiker, oavsett partifärg, förfogar gäller det att välja den trafikform som svarar mot resandeunderlaget.

Det är mot denna bakgrund som Spårväg Syd bör diskuteras. SL:s förstudie har kommit fram till att det i dagsläget inte finns ett samhällsekonomiskt lönsamt resandeunderlag för att bygga Spårväg Syd och det är självklart att de i sin prioritering av olika projekt måste ta hänsyn till den samhällsekonomiska nyttan.

Trafik- och renhållningsnämnden svarade onsdagen den 19 oktober på remiss om Spårväg Syd. Från Folkpartiets sida ansåg vi att SL:s bedömning var något för pessimistisk. Därför tog vi initiativ till ett mer positivt yttrande där vi redan nu tar ställning för att SL omgående ska utreda förstärkt busstrafik längs den aktuella sträckan. Samtidigt måste de berörda kommunerna, inklusive Stockholm, vara tydliga i planeringen av kommande bebyggelse så att den görs i anslutning till en blivande spårväg så att den samhällsekonomiska nyttan ökar och därmed blir mer försvarbar. På så sätt lägger vi grunden för Spårväg Syd och främjar utvecklingen för Stockholms södra delar.

Här kan du läsa alliansens särskilda uttalande i Trafik- och renhållningsnämnden. Jesper Svensson skriver på samma tema.

Poliser med falsk identitet på nätet kan vara rimligt

DN skriver att SÄPO-chefen Anders Danielsson vill att hans personal ska kunna spana under falsk identitet på internet och infiltrera diskussionsgrupper. Min spontana reaktion på morgonen var att det är precis så jag vill att polisen och SÄPO ska arbeta, det är riktad spaning och inte nödvändigtvis automatiserat. Därför är det lättare att acceptera än exempelvis signalspaning för polisiära ändamål. Det senare bygger på att staten får tillgång till väldigt stora trafikmängder, registrerar och lagrar betydande mängder data om laglydiga medborgares kommunikation.

Väl på jobbet fick jag ett mail av en bekant som var skeptisk till Säpo-chefens förslag. Jag skrev då följande svar.

Hej,
...
Jag har uppfattat att Säpo-anställda redan idag i den fysiska världen kan gå på möten arrangerade av diverse suspekta organisationer och ta kontakt med kriminella utan att röja sin identitet (Lag (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter och behovs-/proportionalitetsprinciperna 8 § polislagen). Då vore det inte så konstigt om de kunde göra samma sak i den digitala världen.

Vänligen Mark

När Sveriges Radio senare under morgonen ringde för en kommentar kände jag mig tvingad att bolla denna fråga med en annan bekant så att man inte hoppar i galen tunna. Mikael Nilsson visade sig ha funderat i samma banor, på Twitter skriver han följande.

Mycket bättre än signalspaning, IMHO. Kan vi byta? Polisen vill spana på internet Inrikes SvD http://t.co/l5bKkTwZ

Det viktiga är att 1) polisen i sitt spaningsarbete på internet inte registrerar data om privatpersoner alltför brett, 2) registrerad data som visar sig vara oväsentlig skyndsamt gallras ut, 3) verksamheten ska inte automatiseras och 4) en oberoende instans (t.ex. SIN) granskar verksamheten.

Uppdaterat
Henrik Alexandersson verkar också vara öppen för detta förslag. Se även SR och Expressen.

Mindre stränga krav för att erhålla sjukersättning

Under valåret 2010 fördes en debatt om förändringarna i sjukförsäkringssystemet. Ett exempel som lyftes fram var Jörg Teichert som vägrades sjukersättning av Försäkringskassan. Jag hänvisade då till lagstiftningen som anger att sjukersättning ska komma i fråga om den försäkrades arbetsförmåga är "stadigvarande nedsatt". Medan socialdemokraterna hade en väldigt bestämd uppfattning om att lagstiftningen i denna del var felaktig skrev jag följande.

Själv skulle jag vänta tills domstol har prövat Jörg Teciherts överklagande.

Nu har Högsta Förvaltningsdomstolen i ett annat mål tolkat vad "stadigvarande nedsatt" betyder och gjort en mindre sträng tolkning än vad Försäkringskassan vilket kommer göra det lättare att erhålla sjukersättning. Nedsättningen av arbetsförmåga måste inte vara livslång vilket Försäkringskassan har krävt. Högsta Förvaltningsdomstolen skriver följande på sidan 5 i sin dom.

Enligt motivuttalanden ska begreppet stadigvarande nedsatt arbetsförmåga tolkas så att nedsättningen förväntas kvarstå under all överskådlig framtid. Det finns däremot varken i lagtext eller motiv stöd för att ställa upp ett krav på att nedsättningen ska kvarstå livslångt eller fram till pensionsåldern. Arbetsförmågan ska utredas på nytt minst vart tredje år.

Liksom Mattias Lindbäck anser jag att denna mer generösa tolkning är helt rimligt. Det var alltså inte lagstiftningen i denna del som det var fel på utan Försäkringskassans tolkning. Jag utesluter inte att lagstiftningen behöver justeras i andra dekar men förhoppningsvis kan domen inte bara leda till att enskilda får det bättre men även till att debatten kan bli mindre polariserad.

Debatt om Makitanfallet

Den 8 april 2011 avkunnade Stockholms tingsrätt dom i Makitanfallet rörande grovt folkrättsbrott (krigsförbrytelser). Med anledning av domen riktade docenten Ola Engdahl kritik mot rättegångens alla aktörer (sidan 34 i Advokaten nr 6/2011).

Engdahl menar att domen "avslöjar kunskapsluckor om centrala aspekter av folkrätten hos både domstolen, åklagarna och försvararna". En av huvudpunkterna i kritiken är att tingsrätten och parterna inte förmått göra skillnad på reglerna som är tillämpliga internationell väpnad konflikt och icke-internationell väpnad konflikt. Engdahl är kritiskt till att Tingsrätten verkar ha kommit fram att det rådde en internationell väpnad konflikt men grundat straffansvar på artikel 3 som endast är tillämplig i icke-internationell väpnad konflikt.

Nu har åklagaren i målet Magnus Elving svarat (sid. 35 i Advokaten nr 7/2011). Han förklarar att åklagarsidan "åberopade inte artikel 3 som en ansvarsgrundande kompletteringsregel till folkrättsbrottet, men under rättegången gick vi igenom principerna för den." Det framgår av stämningsansökan att åklagarsidan inte åberopade artikel 3 som ansvarsgrundande bestämmelse.

Orsaken till att åklagarna redogjorde för artikel 3 var att nämnda bestämmelse har en mer begränsad räckvidd och skydd i förhållande till det mer omfattande regelverket och skyddet i internationell väpnad konflikt. Därmed anser åklagarna att det vore orimligt om gärningar som är straffbelagda i icke-internationell väpnad konflikt är straffria i en internationell väpnad konflikt, närmare bestämt handlar det om "”kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling”. Denna formulering återfinns i artikel 3 som berör icke-internationella väpnade konflikter men inte i de bestämmelser som berör internationella väpnade konflikter.

Åklagarna pläderade i första hand att rätten skulle ge orden "omänsklig behandling" i artikel 147 i fjärde Genèvekonventionen som är tillämplig i internationellt väpnade konflikter en vidd tolkning så att det även omfattade ”kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling”.

Jag anser att åklagarsidan resonerat på ett rimligt sätt. Det utesluter inte att vissa formuleringar i domen är olyckliga, men det får tingsrätten svara för. Vi får se om det kommer ett svar från Engdahl eller om debattörerna har närmat sig varandra.

ICCs åklagare inleder förundersökning avseende Elfenbenskusten

Internationella brottsmålsdomstolens (ICC) förundersökningskammare beslutade idag att ge domstolens åklagare rätt att inleda förundersökning avseende påstådda brott i Elfenbenskusten. Det är första gången en stat som inte är ansluten till Romstadgan för ICC på ad hoc basis samtycker till att domstolen ska få behörighet (artikel 12(3) i Romstadgan) och domstolen beslutar om att inleda en förundersökning . Elfenbenskusten uttryckte detta samtycke den 18 april 2003 och upprepade samtycket den 14 december 2010. Det är domstolens åklagare som därefter ansökt om att inleda en förundersökning enligt artiklarna 13(3) och 15.

Det är viktigt att komma ihåg att det är åklagaren som med förundersökningsdomarnas godkännande väljer vilka personer som ska åtalas. Det går inte att med hjälp av en artikel 12(3)-deklaration styra åtal mot en eller annan sida i en viss konflikt.

Jämförelse med Libyen och Darfur, Sudan
ICCs åklagare bedriver förvisso förundersökningar avseende brott i Libyen och Darfur, Sudan som inte heller är anslutna till domstolen, men i dessa två senare fall är det FNs säkerhetsråd som gett domstolen behörighet mot respektive stats vilja (artikel 13(2) i Romstadgan).

Alldeles oavsett, det är utmärkt att Elfenbenskusten gett sitt samtycke, att åklagaren vill inleda förundersökning och att förundersökningskammaren godkänt detta.

Relevans för Israel-Palestinakonflikten
Denna utredning är även intressant för Israel-Palestinakonflikten eftersom domstolen mottagit ytterligare en artikel 12(3)-deklaration, från den Palestinska myndigheten. Palestinierna vill ge ICC behörighet för alla brott begångna på det palestinska territoriet efter den 1 juli 2002.

Stater som är anslutna till Romstadgan kan liksom åklagaren initiera en förundersökning, artikel 13(1) i Romstadgan. Artikel 12(3)-deklarationer är svagare eftersom en icke-ansluten stat inte kan initiera en förundersökning, det skapar bara en sådan möjlighet för åklagare, anslutna stater och FNs säkerhetsråd. Endast stater kan göra artikel 12(3)-deklarationer varför frågan om Palestinas status i FN och erkännande av andra stater kan vara avgörande för om åklagaren väljer att initiera en förundersökning.

Vet justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (s) vad han beslutar om?

Det pågår en debatt mellan socialdemokraterna och centerpartiet om EUs datalagringsdirektiv. Justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (s) hänvisar i GP till Gudrun Antemars trafikdatalagringsutredning (SOU 2007:76) och hävdar att "rättsväsendet ska bara kunna få ut uppgifterna för misstänkta personer, och bara efter domstolsbeslut." Det är fel.

Gudrun Antemar återger på sidan 223 i sin utredning att för att få ut trafikuppgifter enligt 6 kap. 22 § första stycket 3 lagen om elektronisk kommunikation (LEK) behöver det inte finnas en skäligen misstänkt person och det är den brottsbekämpande myndigheten, inte en domstol, som beslutar om åtgärden. Antemar föreslog ingen förändringar av 6 kap. 22 § första stycket 3 LEK, vilket gjorde att två sakkunniga i utredningen motsatte sig hennes förslag (Lagerud och Lindblom). Regeringens proposition 2010/11:46 "Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål - genomförande av direktiv 2006/24/EG", som socialdemokraterna angett stöd för i riksdagen, innehåller inte heller en sådan förändring.

En annan utredning, Polismetodutredningen (SOU 2009:1), föreslår förvisso att 6 kap. 22 § första stycket 3 ska försvinna men den ska ersättas av en ny lag, lagen om tillgång till uppgifter om viss elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Även enligt det senare förslaget kan brottsbekämpande myndigheter få ut trafikuppgifter utan domstolsbeslut och det behöver inte finnas en skäligen misstänkt person. Polismetodutredningens förslag har accepterats av regeringen genom lagrådsremiss den 16 december 2010, godkänt av lagrådet den 18 januari 2011.

Givet att de brottsbekämpande myndigheterna bl.a. med hjälp av elektronisk övervakning ska kunna upptäcka och förhindra brott före brotten inträffar så är polismetodutredningens förslag rimligt. I underrättelseverksamhet går det inte att ha krav på att spaningen ska inriktas mot misstänkta personer utan det måste ske bredare. Vidare är nyttan av att domstolar i förväg ska styra de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet begränsad. Ett sådant krav riskerar att bli en integritetskuliss då domstolarna lätt kommer att hamna i händerna på de brottsbekämpande myndigheterna som alltid kan peka på att det finns ett trängande intresse. Det är då bättre med en stark efterhandskontroll av en oberoende myndighet, t.ex. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Om man inte tycker att de brottsbekämpande myndigheterna ska kunna använda elektronisk övervakning för att upptäcka och förhindra brott så är saken enklare, då ska sådan övervakning förbjudas.

Det är dock oroväckande att justitieutskottets ordförande i sitt försvar av trafikdatalagringsdirektivet inte verkar känna till grundläggande fakta. Han hänvisar ju trots allt till Gudrun Antemars utredning som motsäger hans påstående. Det är möjligt att ändringar sker efter att proposition och lagrådsremisser presenterats, men det börjar bli sent och jag ifrågasätter om det finns utrymme för något annat än symboliska förändringar.

Bloggar
Bengt Jonsson

Justitieutskottet tar upp EU-TFTS

Enligt föredragningslista tar riksdagens justitieutskott den 13 september 2011 upp EU-förslag om ett EU-system för att spåra finansiering av terrorism (EU-TFTS). Det innebär att EU ska bygga upp en omfattande databas som kommer att innehålla vanliga privatpersoners bankdata. Jag har tidigare framfört kritik mot detta i tre separata inlägg.

Utländska företag och libyisk internetövervakning

Wall Street Journal har en intressant artikel om företag som byggt upp libyisk internetövervakning. Boeings dotterföretag Narus dyker ofta upp, även i detta fall. Får lägga till franska Amesys, kinesiska ZTE och sydafrikanska VASTech till listan. Amesys verkar ha en produkt som kallas "Eagle". I artikeln står följande.

Whereas many Internet interception systems carry out basic filtering on IP address and extract only those communications from the global flow (Lawful Interception), EAGLE Interception system analyses and stores all the communications from the monitored link (Massive interception).

On its website, Amesys says its "strategic nationwide interception" system can detect email from Hotmail, Yahoo and Gmail and see chat conversations on MSN instant messaging and AIM. It says investigators can "request the entire database" of Internet traffic "in real time" by entering keywords, email addresses or the names of file attachments as search queries.

Av artikeln framgår det att VASTech tjänst "Zebra" kan användas för trafikanalys, dvs kartläggning av individer, nätverk, grupper och organisationer.

A description of the company's Zebra brand surveillance product, prepared for a trade show, says it "captures and stores massive volumes of traffic" and offers filters that agents can use to "access specific communications of interest from mountains of data." Zebra also features "link analysis," the description says, a tool to help agents identify relationships between individuals based on analysis of their calling patterns.

John Cerone om FN och Palestinas status

John Cerone, medlem i the American Society of International Law, har skrivit en informativ text om FN och Palestinas status.

al-Sadr: Inga fler attacker mot USA

DN rapporterar att den radikale irakiske shialedaren Muqtada al-Sadr beordrat sina anhängare att inte anfalla USA-styrkor i landet.Det är bra, framförallt för de irakier som önskar att landet ska vara självständigt, demokratiskt och fredligt. Jag skrev några rader om al-Sadr i Nationalencyklopedins årsbok för 2004 (dock med stavningen as-Sadr efter redaktörens ändring).