Några detaljer

Har börjat att läsa domen mot Lubanga och fokuserar på aspekter som är relevanta för min avhandling men som för övriga kan te sig helt ointressanta.

1. Har hittat ett uppenbart fel i domen. I stycke 110 anger domstolen att processreglementet ej innehåller krav på stödbevisning, enligt regel 63(3), det ska vara regel 63(4).

2. Domstolen anger i stycke 111 hur beviskravet "bortom rimligt tvivel" ska tillämpas i förhållande till indiciebevisning vilket bekräftar den tolkning som återfinns i min avhandling, mycket bra! Dock tråkigt att domstolen inte resonerar om hur bortom rimligt tvivel ska tillämpas i allmänhet. Kan konstatera att åklagaren i al-Bashir menar att beviskravet ska tillämpas på samma sätt för direkt bevisning och indiciebevisning (se para. 17) vilket överklagandekammaren inte kommenterar och därmed inte verkar ifrågasätta då den bifaller åklagarens överklagande.

Historisk dag: Internationella brottmålsdomstolen meddelar sin första dom

Idag är en historisk dag då internationella brottmålsdomstolen (ICC) meddelar sin första dom. Domen meddelas klockan 10.00 och kommer att sänds live via webben här. Den åtalade heter Thomas Lubanga Dyilo och är från Demokratiska Republiken Kongo (Kongo-Kinshasa, tidigare Zaire). Lubanga grundade och ledde rebellrörelsen UPC. Åtalet gäller rekrytering och användning av barnsoldater.

Jag har följt rättegången väldigt noggrant under mitt avhandlingsarbete som är på temat "Evidence in International Criminal Procedure - Confronting Legal Gaps and the Reconstruction of Disputed Events", disputation den 24 april 2012. Jag arbetade vid ICCs rättegångsdivision vid den tidpunkt som Lubanga överfördes till domstolen (2006). Han var den första misstänkte som överfördes till domstolen. Då förberedde vi en s.k. benchbook, en översikt över rättegångsprocessen för domarna.

Rättegången har blivit betydligt mer komplicerad än vad som var förväntat och nödvändigt. I förhållande till liknande rättegångar borde målet vara enkelt och bevisfrågorna kan mycket förenklat delas upp i två delar: 1) Har UPC rekryterat och använt barnsoldater? 2) Är Lubanga ansvarig för detta?

Det har blivit mer komplicerat.  2008, innan själva rättegången ens börjat hotade rättegångskammarens domare att avbryta hela rättegången och släppa Lubanga eftersom åklagaren vidtagit åtgärder som förhindrat försvaret från att ta del av alla dokument som åklagaren samlat in i målet. Efter avbrott i förhandlingarna kunde åklagaren tillgängligöra en del av dokumenten och processen återupptogs. Jag anser att det var bra att domarna satte ner foten gentemot åklagaren när de upprätthöll den misstänktes rättigheter. Problemen har dock inte upphört. Åklagarens första vittne, en barnsoldat, ändrade sin historia i rättegångens inledning och återtog sina uppgifter att han varit på ett militärt träningsläger vilket var ett allvarligt hack i åklagarens ansträngningar.

Det som var ett enkelt mål har helt enkelt blivit mer komplicerat och jag vågar inte ge en prognos över utfallet i detta mål. Alldeles oavsett är det en historisk dag. Om åklagaren lyckas övertyga domstolen har allvarliga brott lett till ansvar, en förbrytare måste sona sina brott och brottsoffren kan få upprättelse. Om Lubanga frias så är det naturligtvis ett stort nederlag för åklagaren i hans första och enda avslutade rättegång då han (Luis-Moreno Ocampo) i år lämnar sitt uppdrag. Samtidigt skulle en friande dom visa att ICC ställer höga krav för en fällande dom och upprätthåller rättssäkerheten vilket på längre sikt är viktigt för domstolens legitimitet.

Tyvärr kommer domslutet inte att kommenteras i min avhandling då all korrekturläsning är gjord och tryckprocessen påbörjats. Jag får kommentera domslutet muntligt i samband med min disputation och få med domslutet i en eventuell andra, nedkortad och mer tillgänglig version av min avhandling.

För media som vill bevaka händelsen: här finns praktisk information.

Fakta om ICC
ICC skapades den första juli 2002 och dess säte är i Haag. Domstolen ska ej förväxlas med Internationella domstolen (ICJ) eller internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (ICTY), samtliga med sitt säte i Haag. ICC skiljer sig från de tillfälliga och geografiskt avgränsade FN-tribunalerna för f.d. Jugoslavien (ICTY) och Rwanda (ICTR) genom att ICC i) är permanent och ii) har potential att pröva mål gällande folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten från hela världen.

Några andra pågående utredningar och/eller rättegångar vid ICC rör Kony m.fl. (Uganda), Bemba (Centralafrikanska republiken), al-Bashir (Darfur), Saif Al-Islam Gaddafi och Senussi (Libyen) och Kenyatta m.fl. (Kenya).

Chefsåklagaren Ocampos efterträdare heter Fatou Bensouda och hon tillräder i juni 2012. Bensouda är den som på daglig basis har företrätt åklagarkontoret i Lubangamålet.

Uppdatering: Domstolen fann Lubanga skyldig. Flera vittnesmål bedöms som otillförlitliga pågrund av hur åklagarens bedrivit sin förundersökning men det fanns tillräcklig övrig bevisning för en fällande dom. Detta är en framgång för internationell rättvisa.

Intervju i DN

DN rapporterar om regeringsförslaget om att polisen ska få använda FRA:s signalspaning. Jag har med en kort kommentar.

Bygg blå linjen till Nacka

På SvD Brännpunkt driver Erik Ullenhag och Birgitta Rydberg (FP) förslaget om att blå linjen ska förlängas till Nacka. Det är ett angeläget förslag inte minst för Nackaborna men även för övriga Stockholmare då det skulle leda till en avlastning av Slussen.

Bloggar
Lars Lundqvist I Mikael Persson I Anna Starbrink I Folkpartibloggen I Birgitta Rydberg I Folkpartiet i Nacka I Anders Ekegren

En kommentar om dagens avslöjande

Sveriges Radios senaste avslöjande om att "alla riksdagspartier visste om plan på vapenfabrik" förtjänar en kommentar. Det var ledamöter, föreslagna av riksdagens partier och utsedda av regeringen, i Exportkontrollrådet (EKR) som blev informerade. Ledamöterna är belagda med tystnadsplikt och kan inte föra vidare information om sekretessbelagda ärenden till sina partikollegor. I det dokument som Sveriges Radio publicerat står det: "Hemlig enlig 15 kap 1 § och 30 kap 23 § offentlighets och sekretesslagen (2009:400)". Det finns inget undantag i denna lagstiftning för "partivänner". Tvärtom så föreligger det straffansvar (fängelse) för ledamöter i EKR om de skulle vidarebefordra sådan information. Sekretessen gäller även i förhållande till regeringen såvida inte EKR "lyfter" frågan. Regeringen lämnar årlig redovisning till riksdagen, men det innebär inte att all information blir offentlig, se exempelvis denna skrivelse.

Denna kan tyckas vara en märklig ordning då det försvårar en diskussion om vilken vapenexport Sverige ska ha. Det naturliga vore därför, som Lennart Rohdin (ledamot i EKR för folkpartiet) föreslår att det borde offentligt redovisas vilka ställningstaganden som ledamöterna i EKR har gjort.

Bloggar
Westerholm

Uppdatering. Nu bekräftar Lars Ångström (mp) i SvD vad jag skriver om offentlighet och sekretess.

Tiden snart ute för remissvar

Kan meddela att imorgon 8 mars 2012 går tiden ut för att svara på remissen "Polisens tillgång till signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet". Igår upptäckte jag att Juridiska Fakulteten vid Stockholms Universitet inte har fått remissen av regeringen så vi kommer tyvärr inte att svara. Regeringen skickar inte samtliga lagförslag till oss utan gör ett urval. Lite synd eftersom jag tidigare skrivit en artikel i Svensk Juristtidning och ett remissvar på just detta tema.

Vidare har jag sedan 2010 fått två doktorandkollegor som skriver sin avhandlingar inom angränsande områden: Liane Colona om "The Challenges for the EU Data Protection Regime: Terrorism, Transatlantic Transfers Data and Data Mining by the US Government" och Maeve Dion om "Cyber Threats to National and International Security: State Responsibilities for Preparedness and Response". Jag tror vi hade kunnat skriva ett bra remissvar.

Medan jag skrev på detta inlägg fick jag frågan från Newsmill om att skriva en artikel på temat, ska ta och göra det. Artikeln kanske går att göra om ett till remissvar. Vem som helst har rätt att skicka in remissvar.

Uppdatering. Här kan ni läsa min artikel/remissvar.

Missriktad kriminalisering

Regeringen har idag lämnat lagrådsremiss om ett nytt brott: kränkande fotografering. Jag har tidigare varit positiv till sådan lagstiftning men blir undrande när jag läser lagrådsremissen. Min positiva inställning går tillbaka till en erfarenhet 2004 från tingsrätten i Blekinge där jag var notarie i ett mål där den tilltalade hade installerat en kamera i sin hyresgästs badrum. Då insåg jag att det fanns luckor i lagen.

Låt oss gå till 2011. I regeringens regeringens promemoria DS 2011:1 "Olovlig fotografering"  var straffbestämmelsen uppbyggd i två delar: 1) olovlig fotografering av någon som befinner sig inomhus i en bostad, i en toalett, i ett omklädningsrum eller i ett annat liknande utrymme och 2) den som olovligen fotograferar eller annars med tekniskt hjälpmedel tar upp bild av någon på ett sätt som är påträngande, närgånget eller dolt och ägnat att allvarligt kränka hans eller hennes personliga integritet som privatperson. Kritiken i januari 2011 gällde den andra delen eftersom det kan kriminalisera viss fotografering på allmän plats vilket oroade bland journalister och fotografer. Det var få som var kritiska mot kriminalisering av olovlig fotografering i bostad, toalett eller omklädningsrum.

Vad gör regeringen 2012? I lagrådsremissen som presenterades idag har den första (okontroversiella) delen plockats bort eftersom regeringen menar att det skapar gränsdragningsproblem och så har man behållit den andra (kontroversiella) delen och lagt till dold fotografering. Regeringen gör alltså tvärtom mot vad man borde ha gjort, det rätta vore att behålla den första delen av förslaget från januari 2011 och skrotat den andra delen. Jag anser att regeringens förslag skapar rättsosäkerhet, det straffbara utrymmet är för stort, regeringen borde ha fokuserat på, pekat ut de fall som verkligen är straffvärda, dvs olovlig fotografering i bostad, toalett och omklädningsrum. I lagrådsremissen talas det även om skyddsbehovet för personer som är inlagda sjukhus för vård, regeringen hade kunnat lägga till detta istället för att kriminalisera "dold fotografering". Regeringen vill förhindra gränsdragningsproblem men väljer att föreslå en än mer diffus lagtext.

Läs gärna vad jag skrev i januari 2011.

Uppdatering. Lagrådet har nu lämnat yttrande och underkänt regeringens förslag.

Ny polisdatalag prioriterar effektivitet

Idag rapporterar SR Ekot att den nya polisdatalagen trätt ikraft vilket bl.a. innebär att polisen kommer att kunna bevara uppgifter om personer under längre tid än tidigare. Det kommer också att vara lägre krav för att få behandla personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamheten. Jag skrev om detta i november 2010 och konstaterade då följande.

Det gör att en person som en gång fastnat i SÄPOs register riskerar att bli kvar väldigt länge. Är det verkligen önskvärt? Vidare anser jag att det är olyckligt att denna förändring inte diskuteras i beslutsunderlaget (regeringens proposition). Istället beskriver regeringen bestämmelsen som att gällande ordning ska fortsätta. Av riksdagens protokoll framgår det att samtliga riksdagspartier ställt sig bakom denna lagändring.

Polisens tillgång till lagrade uppgifter

En nyhet som verkar ha gått traditionell media förbi är att regeringen lagt fram propositionen 2011/12:55 De brottsbekämpande myndigheternas tillgång tilluppgifter om elektronisk kommunikation. Medan trafikdatalagringsdirektivet anger att teleoperatörerna ska lagra uppgifter om medborgarna kommunikation så kommer proposition 2011/12:55 att förändra reglerna som anger när polisen kan få tillgång till dessa uppgifter.

Troberg tar upp det faktum att propositionen innebär att polisen kan få tillgång till  uppgifter om abonnemang oavsett brottets svårighetsgrad. Detta engagerar framförallt de som är intresserade av fildelningsfrågor.

Jag har fastnat för en annan del i förslaget, nämligen det faktum att brottsbekämpande myndigheter för underrättesleändamål kan få ut trafikuppgifter om kommunikation utan att en person är misstänkt för brott och utan domstolsbeslut. Att förslaget innebär detta kan vara okänt för de flesta, men den möjligheten har polisen redan idag genom en undanskymd bestämmelse i lagen om elektronisk kommunikation (6 kap. 22 § första stycket 3). Nu ska riksdagen stadfästa denna rätt på ett mer tydligt sätt, vilket både är på gott och ont. Det är alltid positivt med tydlig lagstiftning samtidigt som det är oroväckande att ingen verkar känna till nuvarande eller kommande ordning. De flesta politiker verkar felaktigt tro att det alltid krävs brottsmisstanke och domstolsbeslut, vilket jag noterat tidigare.

Tjänstemännen på justitiedepartementet verkar dock ha tagit till sig den kritik som jag har haft och framförts via remissvar från Juridiska Fakultetsnämnden. Vi avstyrkte att inhämtning för underrättelseändamål ska vara möjlig i fråga om olovlig kårverksamhet, vilket regeringen noterat (se sid. 81-82 i propositionen) och tagit till sig (se sid. 86-87).

EU-länderna blockerar utvärdering av datalagringsdirektivet

I  datalagringsdirektivet står följande.
Article 10 Statistics

1. Member States shall ensure that the Commission is provided on a yearly basis with statistics on the retention of data generated or processed in connection with the provision of publicly available electronic communications services or a public communications network. Such statistics shall include:
— the cases in which information was provided to the competent authorities in accordance with applicable national law,

— the time elapsed between the date on which the data were retained and the date on which the competent authority requested the transmission of the data

Statistik om hur ofta myndigheter, t.ex. polisen, begär ut data är viktigt. Det är en förutsättning för att EU ska kunna utvärdera dels hur stort intrång som direktivet medför, dels hur effektiv denna lagring är. Förra året (18 april 2011) presenterade EU-kommissionären Cecilia Malmsträm EUs utvärdering av direktivet. Jag skrev då att utvärderingen av de nationella ländernas genomförande "till stor del [är] anekdotisk". Nu har jag fått detta bekräftat och förklarat.
EDRI skriver följande i sitt nyhetsbrev från den 29 februari 2012

One of the most controversial issues under the Commissioner's control is the Data Retention Directive. The Commissioner's services were legally obliged to issue an implementation report by September 2010. As a result, the Commissioner went personally to a Council of Ministers meeting and asked the Member States on 15 July 2010 for the "necessary" information for completion of the evaluation report. Subsequently, having not received adequate information from the Member States, she sent another letter to them on 27 July 2010 to ask again for the data.

Due to the failures of the Member States to respect their obligations under Article 10 of the Directive to provide detailed statistics to the Commission, it could not, in turn, respect its obligation to provide an evaluation report by 15 September 2010. In the end, the Commission was forced to adopt its report over half a year late and with inadequate data. However, even to a neutral observer, it was obvious from the European Commission's report that the Directive suffers from severe shortcomings and needs to be at least reformed, and most probably repealed.

Min ståndpunkt är att om politikerna vill genomdriva lagring av uppgiftern om samtliga medborgares kommunikation så måste de följa sitt eget regelverk, utvärdera om och visa att reformen är effektiv. Annars kommer politikerna inte ha förtjänat medborgarnas förtroende och stöd i denna fråga.

BloggarHAX I Troberg I Linander I Berglund

37 miljoner meddelanden granskade 2010

EDRI har ett väldigt intressant nyhetsbrev så det blir två inlägg idag om detta.

Tysklands parlamentariska kontrollpanel (PNG) har granskat tyska underrättelsemyndigheters övervakning av elektronisk kommunikation, vari ingår bl.a. BND.

BND bedriver liksom FRA signalspaning och jag uppfattar att BND därutöver även har fältagenter. BNDs signalspaning (benämnd som "strategic monitoring") granskades 2006 av Europadomstolen och fick då godkänt (Weber och Saravia mot Tyskland). Därmed blev den tyska lagstiftningen en form av måttstock för motsvarande svensk lagstiftning.

Det intressanta är att PNG konstaterat att under 2009 granskades 7 miljoner meddelanden och under 2010, 37 miljoner meddelanden. Det som gör mig lite förvånad är att denna statistik inte bara avser trafikdata utan även innehållet i meddelandena, vilket gör att siffrorna är högre än vad jag förväntat mig avseende granskning av innehåll. Det kan jämföras med de siffror för 1999 som angavs i det tyska fall som föregick Weber och Saravia vilket var 15 000 meddelanden per dag eller 5 475 000 meddelanden per år (se paragraf 89 i BVerfG, 1 BvR 2226/94 of 07/14/1999).

Därmed får vi en fingervisning även om omfattningen av FRAs signalspaning. Det vore intressant om svenska myndigheter kunde offentliggöra liknande statistik, kan Tyskland göra det så borde även Sverige klara en sådan offentlighet.

ICC meddelar sin första dom den 14 mars 2012

Igår kom beskedet att Internationella brottmålsdomstolen (ICC) meddelar sin första dom den 14 mars 2012, en dag före min avhandling ska till tryck, tack för den! Det finns ingen möjlighet att få in det i texten, får ta det muntligt på disputationen den 24 april 2012.