Signalspaningskommitténs rapport

Idag har signalspaningskommittén lämnat sin rapport "Uppföljning av signalspaningslagen", SOU 2011:13. Mats Eriksson vid Sveriges Radio har fastnat vid att några av de 15 punkterna från överenskommelsen den 25 september 2008 inte blivit uppfyllda.

1. Uteblivna underrättelser
Vad avser de uteblivna underrättelserna så är detta helt väntat, ingen överraskning alls. Lagbestämmelsen om underrättelseskyldighet är försedd med flera undantag.

Underrättelseskyldighet
11 a § Om det vid signalspaning enligt denna lag har använts sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person, ska personen underrättas om detta, om inte annat följer av 11 b §. ...

11 b § Underrättelse enligt 11 a § får skjutas upp, om sekretess hindrar att underrättelsen lämnas. Har det på grund av sekretess inte kunnat lämnas någon underrättelse inom ett år från det att inhämtningsuppdraget avslutades, behöver någon underrättelse inte lämnas.

Läs även FRAs yttrande från den 27 februari 2009.

Den signalspaningsverksamhet som FRA bedriver är av särskilt känsligt slag vad gäller bl.a. myndighetens metoder, förmåga och inriktning. Man kan därför redan nu förutse att den föreslagna möjligheten att skjuta upp en underrättelse om sekretess hindrar att underrättelse lämnas ut och att därefter underlåta att den kommer tillämpas med ytterst få undantag. Man kan därför fråga sig om den föreslagna underrättelseskyldigheten för FRA kommer fylla någon funktion.

Visst är det anmärkningsvärt att regeringen i sitt pressmeddelande den 25 september 2008 lovat mer än vad de kunde hålla, men vad avser FRAs lagstiftning ska man ta det försiktigt med regeringens pressmeddelanden och istället hålla sig till lagtext och förarbeten.

2. Oppositionens inställning
I kommittén fanns det inga representanter från miljöpartiet och vänsterpartiet utan från oppositionen fanns endast tre socialdemokrater. Jag hade förväntat mig att dessa två skulle hålla låg profil men deras kritik är ganska allvarlig. De skriver följande på sidorna 83-84.

I en utredning där själva verksamheten som ska utredas, på mycket välgrundande skäl, är omgärdad av den största sekretess är det givetvis inte enkelt att formulera nödvändiga slutsatser och förslag på ett klokt och enkelt sätt. Detta uppdrag har heller inte underlättats av den debatt kring integritetsfrågor som föregick tillsättandet av kommittén.

Det har därför varit en komplex uppgift för oss i kommittén att slutföra utredningen med ett kvalitativt nöjaktigt innehåll. Tyvärr har förståelsen för denna komplexitet inte funnit hos regeringen. Vår uppfattning är att arbetet i kommittén inte har slutförts och hade därför gärna sett en förlängning av den tid vi har haft för arbetet, allt i syfte att säkra en så allsidig genomlysning som mjöligt och ett så kvalitativt resultat av vårt arbete som vi anser att både regering och allmänhet har rätt att kräva. Regeringen har dock valt att inte förlänga tiden och därmed kommitténs möjligheter att fullfölja det arbete vi enligt direktivet ska utföra. Sakläget är därför att vi är satta att bedöma konsekvenser för den enskildes integritet för signalspaning i kabel, en verksamhet som knappt är påbörjad och där den förmodade kommande volymen skapar helt andra villkor för arbetet att skydda integriteten än i den signalspaning som bedrivs i dag. Det säger sig självt att det inte går att bedriva ett seriöst utredningsarbete under sådana villkor.

Med andra ord, den del av oppositionen som varit med och granskat FRA anser inte att granskningen har varit seriös. Detta kan tyckas vara en petites, men kritiken är mycket allvarlig. Hela FRAs verksamhet bygger på absolut sekretess som ska balanseras av att representanter från såväl riksdagsmajoritet som opposition har insyn i och effektivt kan granska verksamheten. Om riksdagens opposition inte anser att denna granskning bedrivs på ett seriöst sätt så uppstår uppenbara förtroendeproblem.

3. FRAs trafikdatalagring omfattar även för underrättelsesyftet icke relevant kommunikation
För egen del har de frågor jag haft besvarats. Som en raspig skiva har jag påtalat avsaknaden av information om FRAs trafikdatahantering i riksdagens beslutsunderlag. Det var tack vare en läcka från en FRA-anställd till SVT Rapport som jag (och en del andra) blev uppmärksammade på detta. Avslöjandet var intressant eftersom det motsade regeringens bild av att FRAs inhämtning av data är väldigt begränsad. Signalspaningskommittén skriver följande på sidorna 66-67.

Inhämtning av elektronisk kommunikation enligt signalspaningslagen innefattar både meddelandeinnehåll och trafikdata. ... Sökbegreppen för inhämtning av trafikdata är nämligen mindre specifika än de som används vid inhämtning av trafik med meddelandeinnehåll. Detta innebär att även för underrättelsesyftet icke relevant kommunikation kan komma att inhämtas av FRA och sparas i form av trafikdata. De personer som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot kan därigenom få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA i form av trafikdata.

Datainspektionen skrev ungefär likadant i sin granskning som presenterades den 6 december 2010.

Sökbegreppen vid inhämtning av trafikdata är mer generella än vid inhämtning av meddelanden och medför en omfattande behandling av personuppgifter hos FRA. Det innebär i sin tur att det finns en relativt hög sannolikhet för att de personer som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot, kommer att få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA i form av trafikdata. (sid. 4)

På vanlig svenska, om du som laglydig medborgare ringer eller skickar mail som korsar Sveriges gränser så bör du räkna med att FRA registrerar vem du har ringt eller mailat. Detta legitimeras genom att FRA förmodligen inte kommer att granska dina uppgifter, även om de är lagrade hos FRA och uppgifterna kommer att raderas efter ett år. Var och en får bedöma hur stort integritetsintrång detta utgör. Min blygsamma poäng är att den förhållandevis tydliga och lättillgängliga information som signalspaningskommitténs rapport innehåller om trafikdata borde ha funnits med i beslutsunderlaget inför riksdagsbeslutet och inte presenteras tre år efteråt när frågan är avgjord.

Jag skrev följande för två år sedan, jämför gärna med signalspaningskommitténs rapport apropå att inhämtningen kan avse för "underrättelsesyftet icke relevant kommunikation".

Som tidigare nämnts överför operatörerna all trafik i de berörda kablarna, vilket kan omfatta avsändare och mottagare av meddelanden som befinner sig i Sverige. Samtidigt finns inget krav på att inhämtning enligt 1 § andra stycket signalspaningslagen ska vara kopplat till yttre hot eller utländska förhållanden. Det innebär att FRA har rätt att inhämta, bearbeta och lagra trafikdata utan att detta nödvändigtvis är kopplad till något hot mot Sverige (sid. 528 i SvJT 2009)

4. Vad är problemet med trafikdatalagring?
Signalspaningskommittén anser att trafikdatalagring är mindre allvarlig än inhämtning av innehåll i meddelanden.

Trafikdata ger upplysningar om kommunikationen utan att ge information om innehållet i meddelandet. Därigenom kan inhämtningen av signaler med trafikdata sägas vara mindre integritetskänslig än den inhämtning som sker för att ta del av meddelandeinnehåll. (sid. 67)

Jag håller inte med utan hävdar att:

Uppgifter om vem som kommunicerar med vem (trafikdata) kan användas för att analysera kommunikationstrafiken varigenom en persons sociala nätverk och ställning i en viss grupp kan kartläggas och fastställas. Vidare är det betydligt lättare att med datorstöd automatiskt hantera och lagra trafikdata jämfört med att granska innehållet i meddelanden. Ökade möjligheter till trafikbearbetning av kommunikation kan därför ur den enskildes perspektiv vara lika känsligt som om staten tar del av innehållet i enstaka meddelanden. (sid. 520-521 i SvJT 2009)

Media och bloggar
SvD I HAX I Mary Jensen I Staffan Danielsson I Emma