Aldrich om brittisk SIGINT

Har precis fått en bok publicerad 2010 om GCHQ. Författaren är Richard J. Aldrich, professor i internationella relationer. GCHQ är den brittiska motsvarigheten till FRA. Det är som ett eko av delar av den svenska debatten.

Analys av kommunikationsmönster
På sidan 544 skriver han om IMP (Intercept Modernisation Programme).

By analysing a person's social network as defined by their telephone calls, texts and emails, and then overlaying their internet use or combining it with their credit-card activity, an enormously detailed picture can be constructed of every individual and those they associate with.

Jag skrev följande i Svensk Juristtidning 4/2009.

FRA samlar in all eller stora delar av kommunikationen och granskar vem som är i kontakt med vem. ... Uppgifter om vem som kommunicerar med vem (trafikdata) kan användas för att analysera kommunikationstrafiken varigenom en persons sociala nätverk och ställning i en viss grupp kan kartläggas och fastställas.

Datamining
I anslutning till IMP tar Aldrich även upp Datamining (informationsutvinning) på sid. 545-547.

What does the government want with all this detail? ... The answer is 'datamining', the use of computers to comb through unimaginable amounts of information looking for patterns and statistical relationships.

I förarbetena till FRAs lagstiftning används begreppet trafikbearbetning, Prop. 2006/07:4 sid. 29. I ovan nämnda artikel i Svensk Juristidning söker jag förklara vad trafikbearbetning innebär.

I en amerikansk studie beskriver National Research Council [NRC] hur brottsbekämpande myndigheter använder metoder (Data Mining) för att identifiera mönster som i regel är kopplad till terrorverksamhet. Liknande metoder för trafikanalys kan i militära sammanhang ge indikationer på att ytterligare förband förts in i ett område, eller att förband försvunnit därifrån. På sådant sätt kan myndigheter som FRA göra mer eller mindre säkra slutsatser om varför en viss kommunikation äger rum. ... Studien utförd av NRC tar bland annat upp den lagstiftning som omfattar National Security Agency (NSA) och nämnda myndighets arbetsmetoder. NSA är den amerikanska motsvarigheten till FRA. I studien uppmärksammas exempelvis att NSA samlar in uppgifter i ”NSA Call database” om miljontals amerikanska medborgares telefonsamtal, vilket liknar FRA:s insamling av tele- och datakontakter i trafikdatabasen Titan. Lagstiftningen beträffande detta område i USA respektive Sverige är förvisso olika, men det verkar som FRA och NSA har likartade verktyg och arbetsmetoder.

Reglering av underrättelseverksamhet betyder expansion
Det är också hög igenkänningsfaktor när Aldrich skriver om konsekvenserna av reglering av underrättelseverksamhet, se sid. 483-484.

By the early 1990s there was a general shift towards the tighter regulation of intelligence. ... Civil rights campaignes found this a continual source of disappointment. Having presumed that more regulation would mean more restrictions on the secret state, they soon discovered that this was permissive legislation. Being 'legit" often meant that the agencies coudl carry out even more operations.

Vem bär ansvaret?
Aldrich menar att vi själva bär ansvaret för denna utveckling. Han avslutar sin bok med följande (sid. 550).

We have all embraced the world of surveillance with remarkable eagerness, surfing the internet in a global search for a better bargain, better friends, even a better partner. ... GCHQ is simply a vast mirror, and it reflects the spirit of the age.

Sverige
Aldrich nämner FRA på fyra ställen i boken och han placerar den svenska myndigheten på en delad tredjeplats tillsammans med tyska BND när västerländska signalspaningsorganisationer rangordnas. NSA är i toppen och brittiska GCHQ intar andraplatsen (sid. 438).

Aldrich beskriver också det schwesiska bolaget Crypto AG (tidigare AB Cryptoteknik), ägt av svensken Boris Hagelin den äldre. Bolaget sålde under 1950-talet krypteringsmaskiner till ett flertal ambassader. Det verkar som NSA på 1970-talet lyckades bygga in en dold bakdörr i Crypto AGs maskiner som gjorde att amerikanerna kunde avlyssna användarna. Detta läckte till den amerikanska kongressen 1986 vilket skapade viss oreda. I detta sammanhang beskriver Aldrich hur tyskarna sökte ändra på ägarförhållandena i Crypto AG och begränsa svenska Ericssons expanderande verksamhet inom kryptoområdet. Tyska BND samverkade med NSA för att skapa bakdörrar i kryptomaskiner tillverkade i neutrala Sverige och Schweiz. Aldrich beskriver dock såväl Sverige som Schweiz som "de facto" medlemmar av NATO sedan början av det kalla kriget, vilket torde vara allmän kännedom numera (sid. 212-215). Tydligen utyttjade NSA dessa bakdörrar så sent som på 1990-talet mot Iran.

FNs säkerhetsråd hänskjuter våldet i Libyen till ICC

FNs säkerhetsråd har antagit resolution 1970(2011) som hänskjuter våldet i Libyen till Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) för prövning om det utgör brott. Närmast tillhands ligger brott mot mänskligheten, vilket säkerhetsrådet nämner i preamblen till resolutionen. I ett tidigare blogginlägg har jag förklarat varför det förmodligen inte är folkmord trots att många beskrivit regimens övergrepp i sådana termer.

Libyen har inte anslutit sig till Romstadgan, men FNs säkerhetsråd kan ge domstolen behörighet, vilket den nu gjort. Detta blir andra gången som säkerhetsrådet antar en resolution som ger domstolen behörighet över brott i en stat som inte anslutit sig till ICC. Det första exemplet är resolution 1593(2005) beträffande Darfur, Sudan.

Medan Darfurresolutionen antogs med röstsiffrorna 11-4-0 (Algeriet, Brasilien, Kina och USA avstod) så har Libyenresolutionen antagits med ett enhällighet ja, vilket i USAs fall kan tolkas som ett ökat stöd för ICC. Det kan också ses som ett uttryck för att Libyen har färre vänner än Sudan, Kina har ett stort handelsutbyte med Sudan. Alldeles oavsett, Libyenresolutionen är en viktig milstolpe för internationell rättvisa.

Media
SvD I Expressen I Aftonbladet I DN

Flygförbudszon över Libyen och Gaddafi till ICC

Det verkar pågå ett intensiva förhandlingar i FNs säkerhetsråd om Libyen där flera folkrättsliga frågeställningar aktualiseras.

Skyldighet att skydda och flygförbudzon
Enligt Aftonbladet verkar USA driva krav om att FNs säkerhetsråd ska ta beslut om flygförbudszon över Libyen, dvs förhindra Gaddafis bombning av oppositionella. Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen säger till Reuters att Nato ”har tillgångar som kan användas i en situation som denna”. I Fokus kommenterar jag möjligheten till våldsanvändning gentemot Libyen och begreppet "skyldighet att skydda". Intervjun gemomfördes för några dagar sedan och därför var jag ganska försiktig beträffande utsikterna för militär intervention gentemot Libyen. Nu verkar det bli verklighet eftersom det är nödvändigt. Jag rekommenderade journalisten Anders Billing och gör det samma nu till andra journalister, kontakta Jur. dr Diana Amneus om principen "skyldighet att skydda". För tre år sedan lade hon fram sin avhandling "The Responsibility to Protect by Military Means : Emerging Norms on Humanitarian Intervention?" vid Stockholms Universitet.

Domstolsprövning i Haag
SvD rapporterar att Frankrike och Storbritannien har föreslagit FN:s säkerhetsråd att anta en resolution som bl.a. innebär att man vänder sig till Internationella brottmålsdomstolen för att klargöra om brott mot mänskligheten begåtts av landets ledare under det nu pågående upproret. Libyen är förvisso inte ansluten till Romstadgan för ICC men säkerhetsrådet kan likväl ge domstolen behörighet över brott i Libyen med stöd av artikel 13(b) Romstadgan. Om det går som Frankrike och Storbritannien föreslår, innebär det att Gaddafi snart kan vara arresterad och överförd till Haag.

Personligen skulle jag välkomna såväl en flygförbudszon över Libyen som arrestering och överförande av Gaddafi till Haag. Jag hoppas att Staffan Danielsson fått svar på en del av sina funderingar.

Bloggar
Christoffer Fagerberg

Frågor om sprutbyte

Jag har svarat på frågor från sajten Stockholmsfolket om sprutbyte, läs här. För några dagar sedan kom ett kritiskt inlägg i SvD mot sprutbyte där en av författarna var partikollegan Lennart Rohdin. Läs Adam Cwejmans kommentar på sin blogg och några centerpartisters svar i SvD. Även generaldirektören för socialstyrelsen, Lars-Göran Holm, har bemött Rohdin med medförfattare samt försvarat sprutbyte på SvD Brännpunkt.

Barquin on Technology, Human Rights and Public Policy

In November 2010 I participated in a event in Lund hosted by the DETECTER, a Detection Technologies, Counter-Terrorism Ethics, and Human Rights project.

The participants included executives from various European intelligence and security services present, as well as several European representatives to relevant United Nations bodies (e.g., UN Human Rights Committee and the UN Office on Drugs and Crime), lawyers, philosophers, technologists and businessmen, The event was conducted under the Chatham House Rule, meaning that participants are free to use the information received, but neither the identity nor the affiliation of the speaker(s), nor that of any other participant, may be revealed. As a concequence I have not cited any speaker from the event on this blog even though I have written about the topic in general terms in several blog posts.

Last week, one of the participants, Dr. Ramon Barquin, president of Barquin International, published his thoughts about the event and related issues, please read here. His text has a link to an interesting article on PNR (Passenger Name Record) written by Stewart Baker, a Washington lawyer and a former official of the National Security Agency and the Department of Homeland Security.

Juridisk Publikation har publicerat artikel om Västsahara

Juridisk Publikation har nu publicerat min, Hanga Sánthas, Ylva Lennertsson Hartmanns artikel Crimes Against Humanity in Western Sahars: the Case Against Morocco på sin hemsida.

Intervju i SVT Aktuellt om Libyen och Sveriges hållning

Ikväll är jag med i SVT Aktuellt 21 om Libyen och efterfrågar en tydligare svensk hållning. Intervjun är redan inspelad och senare under eftermiddagen verkar min begäran ha blivit besvarad. Via tips från Edvin Alam hittar jag en artikel i Expressen där Fredrik Reinfeldt kräver Khaddafis avgång. Se även nedanstående inslag i TV 4.

Bloggar
Farmor Gun I Mathias Sundin I Mikael Wendt I Gunnar Hökmark

Det går inte att vara neutral mot Gaddafi

Carl Bildt gjorde ett mycket märkligt uttalande i SVT Rapport där han apropå de senaste händelserna inte kunde ta tydligt ställning mot Gaddafi. En person som Gaddafi kan aldrig sitta kvar vid makten.

Tråkig som jag är måste jag kommentera rubriceringen av Gaddafis brott mot den egna befolkningen. Många kallar det folkmord. Beskjutning och bombning av demonstranter som kommer från den egna befolkningen kan inte bli folkmord eftersom det inte syftar till att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp som sådan. Att döda demonstranter, politiska motståndare är inte folkmord. Det är snarare brott mot mänskligheten, vilket är illa nog.

Gaddafi och hans medbrottslingar bör ställas till svars för sina handlingar, gärna i en internationell domstol. Libyen har inte anslutit sig till Internationella Brottmålsdomstolen (ICC), men domstolen kan likväl ha behörighet och det finns två vägar framåt. Antingen kan FNs säkerhetsråd hänskjuta situationen till ICC eller så kan den regering som tagit över Libyen efter Gaddafi samtycka till att ICC tar upp, utreder situationen och lagför eventuella brottslingar.

Bloggar
Mathias Sundin I Farmor Gun

Stockholm stad bör delta i försök med sprututbyte

Ikväll hade Östermalms stadsdelsnämnd sammanträde. En av punkterna rörde ett remissvar angående försök med sprututbyte. Förvaltningen föreslog ett svar som gick ut på att man lutade åt att stödja ett sådant försök. Jag ville ha ett tydligare svar och drev igenom nedanstående text som utöver folkpartiet fick stöd av miljöpartiet, centerpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet. Kristdemokraterna har ingen plats i nämnden och moderaterna förespråkade förvaltningens förslag.

Förslag till beslut

Att i huvudsak bifalla förvaltningens förslag till beslut

Att Stockholm stad ska delta i försök med sprututbyte tillsammans med Stockholms Läns landsting

Samt

Att i övrigt anföra

För att stödja de som fastnat i missbruk bör Stockholms stad tillsammans med Stockholms Läns landsting införa försök med sprutbyten för injicerande narkomaner. Detta bör göras tillsammans med många andra åtgärder för att stödja personer att bryta sitt missbruk. Försöket ska ske under begränsad tid och göras på ett sätt som går att vetenskapligt utvärdera.

Det primära målet med sprututbytet är att förebygga spridning av hiv och andra blodburna infektioner bland personer med intravenöst missbruk. Verksamheten ska också arbeta med att motivera dem som deltar i sprututbytet att bryta sitt missbruk och ta emot vård och behandling. I enlighet med krav från Socialstyrelsen ska det därför finnas infektionsmedicinsk, beroendemedicinsk och psykosocial kompetens hos personalen. Vidare får sprututbyte endast bedrivas i samverkan med landstingets infektionsmedicinska eller beroendemedicinska verksamhet. Landstinget har ett sjukvårdsansvar för personer som missbrukar narkotika och detta kräver en helhetssyn genom ett nära samarbete med socialtjänsten för att kunna samordna insatser och erbjuda det stöd som behövs.

Det är viktigt att försöksverksamheten ska kunna utvärderas vetenskapligt. Försöket måste förläggas på lämplig plats som minimerar olägenheten för omgivningen. Det är angeläget att inte koncentrera verksamheten för missbrukare till bara en stadsdel utan se till helhetsbilden över var dessa verksamheter lämpligast placeras. Sprutbytesförsöket ska ses som en del av en helhetsstrategi med flera åtgärder mot narkotikamissbruk och smittspridning såsom beskrivs i Stockholms läns landstings narkotiskpolitiska utredning Åtgärder för att begränsa smittspridning.

Sedan 1 juli 2006 ger lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler alla landsting möjlighet att bedriva sprututbytesverksamhet om tillstånd beviljas av Socialstyrelsen. Socialstyrelsen har utfärdat kompletterande föreskrifter (SOSFS 2007:2) om utbyte av sprutor och kanyler till personer som missbrukar narkotika med anvisningar om ansökningsförfarande, krav på bemanning, kvalitet och rutiner, dokumentation och återrapportering.

I lagen fastslås att en spruta eller kanyl endast får lämnas ut om en begagnad spruta eller kanyl samtidigt lämnas in, såvida det inte finns särskilda skäl till varför motsvarande begagnade sprutor och kanyler inte kan lämnas in. Vidare får endast personer som fyllt 20 år och som kan anses vara bosatta i det aktuella landstinget delta i sprututbytet.

Det finns stark vetenskaplig evidens för att sprututbytesprogram är effektiva när det gäller att förebygga riskbeteende bland injektionsmissbrukare. I den svenska modellen för sprututbyte, som är fastslagen i lag och i Socialstyrelsens föreskrifter, är sprututbyte endast tillåtet som en integrerad del av en bredare vårdinsats.

Förebyggande arbete för att förhindra att människor missbrukar narkotika har alltid högsta prioritet. Beroende av droger beskär människans frihet och kan leda till mänskliga tragedier för missbrukaren själv och anhöriga. Socialstyrelsens uppfattning är att sprututbyte inte bara är en förebyggande insats för en grupp särskilt utsatta människor utan även innebär även en viktig hälsopolitisk insats för denna grupp.

Därför bör Stockholms stad införa en försöksverksamhet för sprututbyte.

Förnyelse av EUs avtal med Marocko om fiske utanför Västahara skulle strida mot folkrätten

Jag står med på ett upprop om att en förnyelse av EUs avtal med Marocko om fiske utanför Västahara skulle strida mot folkrätten. Läs hela uppropet här. Kärnan i vårt upprop går ut på att ett avtal måste 1) klargöra att det inte omfattar Västsahara som en del av Marocko, 2) ske i enlighet med västsahariernas vilja och intresse.

Media och bloggar
DN I Johan Westerholm

Tio doktorandtjänster vid juridiska fakulteten i Amsterdam

Amsterdams Universitet har utlyst tio doktorandtjänster vid juridiska fakulteten, läs mer här.

Signalspaningskommitténs rapport

Idag har signalspaningskommittén lämnat sin rapport "Uppföljning av signalspaningslagen", SOU 2011:13. Mats Eriksson vid Sveriges Radio har fastnat vid att några av de 15 punkterna från överenskommelsen den 25 september 2008 inte blivit uppfyllda.

1. Uteblivna underrättelser
Vad avser de uteblivna underrättelserna så är detta helt väntat, ingen överraskning alls. Lagbestämmelsen om underrättelseskyldighet är försedd med flera undantag.

Underrättelseskyldighet
11 a § Om det vid signalspaning enligt denna lag har använts sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person, ska personen underrättas om detta, om inte annat följer av 11 b §. ...

11 b § Underrättelse enligt 11 a § får skjutas upp, om sekretess hindrar att underrättelsen lämnas. Har det på grund av sekretess inte kunnat lämnas någon underrättelse inom ett år från det att inhämtningsuppdraget avslutades, behöver någon underrättelse inte lämnas.

Läs även FRAs yttrande från den 27 februari 2009.

Den signalspaningsverksamhet som FRA bedriver är av särskilt känsligt slag vad gäller bl.a. myndighetens metoder, förmåga och inriktning. Man kan därför redan nu förutse att den föreslagna möjligheten att skjuta upp en underrättelse om sekretess hindrar att underrättelse lämnas ut och att därefter underlåta att den kommer tillämpas med ytterst få undantag. Man kan därför fråga sig om den föreslagna underrättelseskyldigheten för FRA kommer fylla någon funktion.

Visst är det anmärkningsvärt att regeringen i sitt pressmeddelande den 25 september 2008 lovat mer än vad de kunde hålla, men vad avser FRAs lagstiftning ska man ta det försiktigt med regeringens pressmeddelanden och istället hålla sig till lagtext och förarbeten.

2. Oppositionens inställning
I kommittén fanns det inga representanter från miljöpartiet och vänsterpartiet utan från oppositionen fanns endast tre socialdemokrater. Jag hade förväntat mig att dessa två skulle hålla låg profil men deras kritik är ganska allvarlig. De skriver följande på sidorna 83-84.

I en utredning där själva verksamheten som ska utredas, på mycket välgrundande skäl, är omgärdad av den största sekretess är det givetvis inte enkelt att formulera nödvändiga slutsatser och förslag på ett klokt och enkelt sätt. Detta uppdrag har heller inte underlättats av den debatt kring integritetsfrågor som föregick tillsättandet av kommittén.

Det har därför varit en komplex uppgift för oss i kommittén att slutföra utredningen med ett kvalitativt nöjaktigt innehåll. Tyvärr har förståelsen för denna komplexitet inte funnit hos regeringen. Vår uppfattning är att arbetet i kommittén inte har slutförts och hade därför gärna sett en förlängning av den tid vi har haft för arbetet, allt i syfte att säkra en så allsidig genomlysning som mjöligt och ett så kvalitativt resultat av vårt arbete som vi anser att både regering och allmänhet har rätt att kräva. Regeringen har dock valt att inte förlänga tiden och därmed kommitténs möjligheter att fullfölja det arbete vi enligt direktivet ska utföra. Sakläget är därför att vi är satta att bedöma konsekvenser för den enskildes integritet för signalspaning i kabel, en verksamhet som knappt är påbörjad och där den förmodade kommande volymen skapar helt andra villkor för arbetet att skydda integriteten än i den signalspaning som bedrivs i dag. Det säger sig självt att det inte går att bedriva ett seriöst utredningsarbete under sådana villkor.

Med andra ord, den del av oppositionen som varit med och granskat FRA anser inte att granskningen har varit seriös. Detta kan tyckas vara en petites, men kritiken är mycket allvarlig. Hela FRAs verksamhet bygger på absolut sekretess som ska balanseras av att representanter från såväl riksdagsmajoritet som opposition har insyn i och effektivt kan granska verksamheten. Om riksdagens opposition inte anser att denna granskning bedrivs på ett seriöst sätt så uppstår uppenbara förtroendeproblem.

3. FRAs trafikdatalagring omfattar även för underrättelsesyftet icke relevant kommunikation
För egen del har de frågor jag haft besvarats. Som en raspig skiva har jag påtalat avsaknaden av information om FRAs trafikdatahantering i riksdagens beslutsunderlag. Det var tack vare en läcka från en FRA-anställd till SVT Rapport som jag (och en del andra) blev uppmärksammade på detta. Avslöjandet var intressant eftersom det motsade regeringens bild av att FRAs inhämtning av data är väldigt begränsad. Signalspaningskommittén skriver följande på sidorna 66-67.

Inhämtning av elektronisk kommunikation enligt signalspaningslagen innefattar både meddelandeinnehåll och trafikdata. ... Sökbegreppen för inhämtning av trafikdata är nämligen mindre specifika än de som används vid inhämtning av trafik med meddelandeinnehåll. Detta innebär att även för underrättelsesyftet icke relevant kommunikation kan komma att inhämtas av FRA och sparas i form av trafikdata. De personer som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot kan därigenom få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA i form av trafikdata.

Datainspektionen skrev ungefär likadant i sin granskning som presenterades den 6 december 2010.

Sökbegreppen vid inhämtning av trafikdata är mer generella än vid inhämtning av meddelanden och medför en omfattande behandling av personuppgifter hos FRA. Det innebär i sin tur att det finns en relativt hög sannolikhet för att de personer som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot, kommer att få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA i form av trafikdata. (sid. 4)

På vanlig svenska, om du som laglydig medborgare ringer eller skickar mail som korsar Sveriges gränser så bör du räkna med att FRA registrerar vem du har ringt eller mailat. Detta legitimeras genom att FRA förmodligen inte kommer att granska dina uppgifter, även om de är lagrade hos FRA och uppgifterna kommer att raderas efter ett år. Var och en får bedöma hur stort integritetsintrång detta utgör. Min blygsamma poäng är att den förhållandevis tydliga och lättillgängliga information som signalspaningskommitténs rapport innehåller om trafikdata borde ha funnits med i beslutsunderlaget inför riksdagsbeslutet och inte presenteras tre år efteråt när frågan är avgjord.

Jag skrev följande för två år sedan, jämför gärna med signalspaningskommitténs rapport apropå att inhämtningen kan avse för "underrättelsesyftet icke relevant kommunikation".

Som tidigare nämnts överför operatörerna all trafik i de berörda kablarna, vilket kan omfatta avsändare och mottagare av meddelanden som befinner sig i Sverige. Samtidigt finns inget krav på att inhämtning enligt 1 § andra stycket signalspaningslagen ska vara kopplat till yttre hot eller utländska förhållanden. Det innebär att FRA har rätt att inhämta, bearbeta och lagra trafikdata utan att detta nödvändigtvis är kopplad till något hot mot Sverige (sid. 528 i SvJT 2009)

4. Vad är problemet med trafikdatalagring?
Signalspaningskommittén anser att trafikdatalagring är mindre allvarlig än inhämtning av innehåll i meddelanden.

Trafikdata ger upplysningar om kommunikationen utan att ge information om innehållet i meddelandet. Därigenom kan inhämtningen av signaler med trafikdata sägas vara mindre integritetskänslig än den inhämtning som sker för att ta del av meddelandeinnehåll. (sid. 67)

Jag håller inte med utan hävdar att:

Uppgifter om vem som kommunicerar med vem (trafikdata) kan användas för att analysera kommunikationstrafiken varigenom en persons sociala nätverk och ställning i en viss grupp kan kartläggas och fastställas. Vidare är det betydligt lättare att med datorstöd automatiskt hantera och lagra trafikdata jämfört med att granska innehållet i meddelanden. Ökade möjligheter till trafikbearbetning av kommunikation kan därför ur den enskildes perspektiv vara lika känsligt som om staten tar del av innehållet i enstaka meddelanden. (sid. 520-521 i SvJT 2009)

Media och bloggar
SvD I HAX I Mary Jensen I Staffan Danielsson I Emma

Ny regim för fp-Östermalm

Folkpartiet Liberalerna Östermalm hade ikväll ordinarie årsmöte där jag avgick som föreningens ordförande efter fyra år på posten. Fyra år ganska länge för en lokalförening i folkpartiet Stockholm, men jag tycker det har varit alldeles lagom att tillträda precis efter valet 2006 för att bygga upp och leda föreningen i samband med valet 2010. Då går man hela varvet runt. Jag önskar all välgång åt nye ordförande Ivar Järnefors!

Dessa fyra år har inneburit händelserikt arbete för föreningen, bl.a. med kampanj 2007 för integration och mot diskriminering, utveckling av lokalt visionsprogram för Östermalm, FRA-debatten 2008, Europaparlamentsvalet 2009 och allmänna val 2010. Det är tråkigt att lämna ett givande uppdrag samtidigt som det känns väldigt bra med ett ordentligt avslut. Nu kan jag i högre grad fokusera på mitt avhandlingsarbete som ska komma i mål detta år.

Mitt partipolitiska engagemang fortsätter genom mina uppdrag som ersättare i Stockholms kommunfullmäktige, ledamot i Stockholms trafik- och renhållningsnämnd samt Östermalms stadsdelsnämnd. Jag skulle gärna vilja bli medlem av styrelsen för Folkpartiet Liberalerna Stockholm, vi får se hur det går i samband med Stockholmsföreningens representantskap i mars.

Ska USA engagera sig mer i de pågående förändringarna i Egypten?

Saram Karam har skrivit en tänkvärd artikel i SvD apropå kraven att USA ska engagera sig mer i de pågående förändringarna i Egypten.

Ska staten ha direkttillgång till all passagerardata?

SvD skriver att EU-kommissionär Cecilia Malmström ska presentera ett förslag som innebär att alla flygbolag som flyger inom EU kommer att bli tvingade att lagra information som passagerare ger när de bokar biljett och checkar in. Det brukar benämns passagerardata eller PNR (Passenger Name Record).

För de som vill fördjupa sig i frågan kan jag rekommendera artikeln "Air Passenger Lists in Civil Aviation" skriven av Olga Mironenko, publicerad på sid. 217-242 i temanumret "Overvåkning i en rettstat" av Nordisk årbok i rettsinformatikk 2010. Här finns en innehållsförteckning där de olika delrubrikerna i artikeln framgår. Mironenko är en rysk jurist som för närvarande doktorerar vid "Norwegian Research Center for Computers and Law".

Det kan ingå en del känslig information i PNR-register. Mironenko skriver följande på sidan 225.

Through special service codes, PNR reveals details of traveler's physical and medical conditions; through special meal requests, they contain indications of travelers' religious practices, i.e. category of data typically referred to as "sensitive information".

Mironenko skriver bl.a. att eftersom många resebyråer även bokar uthyrning av bilar och hotellbokningar via samma system så kan även data beträffande personer som inte flyger finnas i de aktuella registren (se sid. 226). På samma sida kan man läsa om nyttan (vilket vissa skulle beskriva som fara) med PNR.

PNR provides a comprehensive and extremely detailed record of every entry and includes data from which aspects of the passenger's history, conduct and behaviour canm be deduced. Thus PNR can be used in profiling, offering national authorities information on the background of the indvididuals and their possible relationship to other persons being investigated There is therefore a growing interest in the use of PNR worldwide for anti-terrorism and law enforcement purposes.

Mironenko riktar framförallt kritik mot avtalet från 2007 mellan USA och EU eftersom USA i vissa hänseenden har ett lägre skydd för personuppgifter. Hon pekar på att avtalet från 2007 mellan USA-EU tjänar som modell för det förslag som för närvarande diskuteras i EU och skriver följande (sid. 229-230, 234 och 239).

The first PNR Agreement between the European Community and the USA was subjected to substantial criticism from different institutions such as the European Parliament, Article 29 Working Party and privacya advocay groups. ... A "pull" instead of a "push" system was used, meaning that the US does not have to ask for data but has immediate access to it. ... In the meantime, the EU is itself establishing its own PNR system using the EU-US PNR Agreement 2007 as a model. The proposal suffers, apart from its own weaknesses, many of the shortcomings as the EU-US deal. ... In November 2007, the EU announced a project containg anti-terrorism measures, including the creation of a European PNR system. ... EU carriers will be required to "push" the data to member states authorities.

Jag kan förstå varför brottsbekämpande myndigheter vill ha ett system med direkttillgång ("pull"), vilket kan vara effektivt men samtidigt utgör ett intrång i den personliga integriteteten för samtliga flygpassagare. Om Cecilia Malmström väljer en lösning med direkttillgång hoppas jag att hon kan förklara varför ett system med begränsad tillgång ("push") inte räcker.

Bloggar
Maria Ferm I HAX I Lena Ek I Farmor Gun I Cecilia Malmström